Bespara mig era "det där är faktiskt inget militärt skyddsobjekt" för jag är inte intresserad. Jag är intresserad av sleten betong. Punkt.

Min pappa gjorde lumpen här, konstigt va? Eller det är en väldigt konstig känsla för mig i alla fall.

Alltså tio år innan han träffade mamma, och hon bodde 50 mil bort, och han kom inte heller härifrån. Men jag växte upp här.

Nej, inte PÅ SKJUTBANAN. Men på orten. Och det bisarra är att jag har aldrig varit här. Fast innan det var nerlagt så hade jag väl inget intresse direkt.

De känns mycket större när man står under dem. Och de som är av trä luktar gott. Som gammal järnväg.

She said, there is something in the woodshed
I know because I saw it
I can't simply ignore it
So he said, now baby don't be stupid
Get this into your sweet head
There ain't nothing in the woodshed

Faktum var att det inte var all that att bo på en lumparort. Det lokala discot dit de brukade gå kallades Klamydiagrottan. Tror jag var där 1 gång.

Vi var tvungna att gå luciatåg för armén när jag sjöng i kör. De kom i omgångar, och luften tog slut i lokalen så alla körtjejer började svimma av.

Det var så värdelöst, för deras kläder luktade skitilla och de satt ändå bara och fnissade och kommenterade våra kroppar. Vi övade hela hösten.

Näbbmöss smakar illa, det är därför man hittar dem döda och ouppätna här och där. Det är lite sorgligt. Onödigt liksom. Som att lussa för lumpare.

Konstigt egentligen. Lumpenkillar var ju bara killar. Men då tyckte man att de var en ohyggligt osmaklig variant. Som näbbmöss ungefär.

289/365.
I somliga fall kanske inte helt obefogat.

Värsta klyschan i såna här sammanhang är att skriva "naturen tar över" under bilden, men det ligger ju nära till hands lix. Eftersom, tja.

Jag vet inte när skjutbanan lades ner riktigt. Det känns som ganska längesedan. Mitten av 90-talet?

Jag kände en kille som gjorde lumpen i östtyska armén. Sjukt ju. De hade såna där bruna träningsjackor som varit populära här i tio år typ.

Han fick grav tinnitus för att de sköt utan hörselkåpor. Så jävla onödigt. Han låg i nån slags försäkringstvist med armén i åratal.

Han var född -72, så jag fick inte ihop det där med Berlinmuren riktigt. Men jag tror att det var som ett kollo, mer. Ett skitotrevligt kollo.

Ja, han tyckte att det var lite jobbigt med de där bruna hipsterjackorna iaf. Det kan man ju kanske förstå.

En Ericsson från anno dazumal <- en klyscha till, fast lite mer gubbvarianten av klyscha. Den är inte röd inuti, det är jag som speglas.

Litterasy Ain't Everthing.

FIGBOD - hårdare än friggebod. Förmodar att de menar "bod för figurtavlor", men vad vet jag. Bokstäverna var kanske dyra.

Snyggt ställe att växa spontant på, tycker jag.