Skivbolaget Friendly Noise, vänner, familj och bekanta kom dit för att heja på och ha picknick vid Ljudkullen.

Först var det tunga regnmoln i flera timmar, men när vi kom fram sken solen tills den gick ner, och det var nästan helt vindstilla.

Det känns så gammaldags med stora knytkalas på något sätt, att samlas tjugo personer på en grässlänt vid havet, Krøyerskt nästan.

Jag vill alltid vara här, kan man inte få abonnera?

We're alright.

Ballongen importerades med mycket möda och stort besvär från Amerika. Den var här och vände en gång innan den kom fram vid andra resan.

Det var när plaströret (som skulle fylla ballongen med varmluft) började brinna som vi först anade oråd. Men notera den ansvarsfulla placeringen!

Vykort från Ljudkullen.

Sällskapet börjar dra sig upp mot kullen för ett andra försök att få ballongen att lyfta.

Snyggt men inte pråligt.

Det ser ut som om gatlyktan är ett drinkbord. Jag ska hem och öva i spegeln på den där posen, vi ses om 1-2 år.

Launch # 2 funkade icke, men såg ut som Medusas flotte av Géricault, enligt Karin.

Förbereder uppstigning # 3, med en khom loy-lykta. Nu jävlar i havet!

The look of klentrogenhet is in your eyes.

Inte ett kalas utan redneckhumor.

Nästan! Men inte riktigt. Det är lite, lite för tungt, och ballongfärd # 3 slutar snöpligt med en krasch ett par meter bort.

Lätt rastlös lek med ballongresterna.

Försök # 4, nu utan skivomslag för en lättare last.

Fjärde gången gillt, kom igen, det börjar bli mörkt! FUNKA!!!

Hurra!!

När den väl lyfte gick det med en väldig fart.

En liten prick på väg mot Stapelbäddsparken. Snipp snapp snut. Eller ja, nästan.

Katja & Siri förstör mastern. Singeln som svävade iväg ska vara det enda exemplaret som finns.

Och nu är det slut på riktigt!