18 augusti - sanningsenlig redogörelse för sommaren 2009
This cracketh me up.


Bror fyller år (29 juni.. eh). Mimmi planerar att installera mig under bordet på obestämd tid och mata mig med olika sorters tårta.


Jag åkte slänggunga i Rumänien en gång när jag var nio år. Killen som satt bakom mig fick tag på min gunga, och puffade den
med all kraft mot stolpen i mitten. Jag skrek i panik att han skulle sluta, och min mamma skrek också. Under hela tiden for
min gunga åt alla håll, och så snart han fick tag på mig puffade han iväg mig igen. Jag var hela tiden nära att fara rakt
in i stolpen, men ingen stannade karusellen. Det obehagligaste var ändå hans blick - galen, död, glad, tom. Ligeglad.

Jag tror att mina föräldrar skrek åt honom efteråt, men jag minns inte exakt. Jag minns bara hur han var totalt tom på inlevelse,
utöver en extatisk, ihålig glädje över att knuffa en nioåring hårt mot ett karusellmaskineri. Den rena, ogrumlade egoismen.
Han var ungefär nitton. Det är konstigt att jag minns hans ansiktsuttryck så väl, nästan frilagt från ansiktet självt.

Det riktigt vämjeliga är när jag ser det hos andra i nutid. Jag blir inte rädd, men äcklad på ett sätt som chockar mig själv.


Jag önskar att jag hade varit lite äldre när vi var där, så att jag hade kunnat smälta Rumänien, hur det var. Allt var så annorlunda.


Jag träffade en kompis som hette Bea. Hon bodde granne med Richard Herrey, sa att hon kunde skaffa en autograf åt mig. Jag tackade nej.


170/365. sideshow

Hon fattade inte varför, och jag fattade inte varför jag skulle ha en lapp med nåns namn på. Sen blev det lite spänt.


Heh, det här blev inte så bra. 10 maj eller så. Men hästen är fin.


187/365. Three's a crowd


230/365. Dagen då jag fick borrelia. Men det visste jag definitivt inte när bilden togs.



Farfars grannar på Råå. Kan inte riktigt avgöra årtal. 20-tal? 30-tal?


"Stuert och kock med slaskhinken i mitten"

Min farfarsfar Anton Linus Larsson i bakgrunden, han var kapten på fartyget. 20-tal möjligen.


216/365. all adventures cancelled

Boredom is an emotional state experienced during periods lacking activity or when individuals are uninterested in the activities presented to them. The first record of the word boredom is in the novel Bleak House by Charles Dickens, written in 1852,[1] in which it appears six times, although the expression to be a bore had been used in the sense of "to be tiresome or dull" since 1768.[2]