Anna hade med sig sin kamrat Stina från Stockholmo, det var en trevlig flicka som hade bott i Japan och som arrangerar Popcorn-festivalen. Alla goda ting är två. Jag kunde inte bestämma mig för vad som var bäst. Stina hade iallafall väldigt intressanta fötter med jämnlånga tår, de såg liksom kubistiska ut. Jag och Jenny har ungefär likadana tår, långa beniga aptår.

Anders var glad som en lax och solbränd som en charterturist,och byggde välkomstdrinkar i kulörta plastglas. Stoffe, som var den så kallade värden, eftersom det var hans föräldrars hus, spankulerade omkring med en vallmo bakom örat och en stor cigarr mellan tänderna. Anders hade ett stort lager cigarrer med sig från Kairo, så efter ett tag såg alla ut som carmencitor.

Solen var ganska skinande och därför kunde vi sitta i trädgården och skåla med nubbe och allt det andra. Dan och jag tog en promenad ut i vallmofältet, och det var helt Monet, förutom att jag blev allergisk mot alltihop. Stoffes föräldrars hus var nästan löjligt fint, ett litet ockrarött stenhus med stockrosor mot gaveln och stora rågfält runtomkring, alléer och vallmor och korsvirkeshus till grannar.

Vi var hutlöst vuxna, men ingen sjöng Helan går, och det var befriande. Landet är allergent som fan, och sprit är somnifierande, så jag blev rödögd och huvudvärkande i en fåtölj. Jag trodde att det skulle vara pin ljust ute hela natten, men det är kanske i norra Sverige som det är midsommarljust? Någon elak människa spelade en countryskiva om och om igen, så jag var tvungen att trösta mig med flädersaft. Dan skrek "ur vägen, ormen vill ha saft!", och hämtade saft i expressfart. Det verkade som om det blev lite tjurigt ett tag, men jag var så sömnig och allergisk så jag märkte inget särskilt.

Jag saknade Hampan och Sampan och Karinusjka och en del andra, för även om det var toppenpinglor och -pojkar, så var det ingen som har varit MIN vän från början. Jag kände mig lite inhyrd.

Idag är jag paniskt trött och vill se Hairspray. Hairspray är min tröstfilm, den ser jag alltid när jag tycker synd om mig själv. Hairspray eller Edward Scissorhands, för Tim Burton är min största idol näst efter Anaïs Nin.