juni 1999

Pingst Pingst Pingst
Det är säkert bra om man är pingstvän,men jag är mer förtjust
i midvinterblot just nu..
Gårdagen gick inte precis i fröjdens tecken. Eller, det började bra
hemma hos Jenka, hennes kamrat Johanna kom dit och det var en
tjej som hade lyckats vara mitt i orkanen Mitch i Honduras..
Hon berättade glatt hur hon hade suttit i ett cementerat rum
i en källare i en vecka, noterat att det slutat blåsa,gått ut och
sett sig omkring på avflugna kyrktak och plåtstycken virade flera
varv runt träd. Sen började det blåsa igen, för hon hade varit i
stormens öga. Jag har alltså pratat med en tjej som har varit i
Mitch´s öga! Fantastiskt.

Sen kom Christina dit i en likadan tröja som jag,och det var
komiskt för jag har aldrig varit med om det förr.
Hur som helst, vi skulle gå till Adelgatan på Reflex-galej,
och eftersom det var söndag så tänkte jag i mitt naiva sinne
att det hela skulle likna en releasefest för Nöjesguiden; alla
minglar runt lite städat och det är snabbt avklarat efter gratis-
drinkarna. Men nä. Det kom hela tiden mer folk, alla var uppklädda
till tänderna och gick runt och kråmade sig.
Till en början höll jag modet uppe, men ju mer människor som
kindpussades,tog kort på varandra med pocketkameror och
såg sig i varje spegel de passerade, desto mer illamående blev jag.
Christina pratade med nån gammal kk hela kvällen, eller
snarare tills han gick hem,för sen gjorde hon en Åsa och
Jenny och Peter började bråka och jag har ingen större lust att
gå in på varför. Det hela var jävligt jobbigt. Det blev fetläge
att gå, och Christina skulle också gå, men hon skulle ju förstås
inte gå hem,för det är väl bara benknäckardansöser som jag som
går hem. Jag blev erbjuden en otroligt kul roll som det
femte hjulet, no offence Christina,men det var väl ungefär vad
jag hade lekt hela kvällen. Det finns gränser för hur länge
jag vill leka den leken, övre gränsen går på fem minuter,
och den hade överskridits med tre timmar.
Jag gick till Dans lägenhet, eftersom jag blev helt nojig
av alla bilar som gled förbi med killar som skrek,
medelålders väldigt invandrade män frågade om vi inte hade
setts förr etc etc. Konstigt att man alltid stöter ihop med
dessa manliga bekanta mitt i natten..Det är fan inte mänskligt
att limma på nån halv två på natten, mitt ute på gatan.
Vad fan tror de, förutom att chansen är lika med noll att nån
skulle prata med dem, är det ett schysst beteende när alla som
går ensamma mitt i natten givetvis är livrädda för främmande
människor? Det vet alla, och att bara glatt strunta i det är nog
för att man ska förtjäna en fet box i magen.
Jenny hade förstås en mycket jävligare kväll än jag, men det är ju
tröst för ett tigerhjärta..
Sensmoral; tjejer dumpar alltid sina kompisar för manspersoner,
oavsett manspersonernas mentala beskaffenhet.
Med andra ord ska man ha pojkkamrater, så löser problemet sig självt.
Sayonara.