|
juni 1999 Pingst Pingst Pingst Det är säkert bra
om man är pingstvän,men jag är mer förtjust i midvinterblot just
nu.. Gårdagen gick inte precis i fröjdens tecken. Eller, det började
bra hemma hos Jenka, hennes kamrat Johanna kom dit och det var
en tjej som hade lyckats vara mitt i orkanen Mitch i Honduras.. Hon
berättade glatt hur hon hade suttit i ett cementerat rum i en källare i
en vecka, noterat att det slutat blåsa,gått ut och sett sig omkring på
avflugna kyrktak och plåtstycken virade flera varv runt träd. Sen
började det blåsa igen, för hon hade varit i stormens öga. Jag har
alltså pratat med en tjej som har varit i Mitch´s öga! Fantastiskt.
Sen kom Christina dit i en likadan tröja som jag,och det var komiskt
för jag har aldrig varit med om det förr. Hur som helst, vi skulle gå
till Adelgatan på Reflex-galej, och eftersom det var söndag så tänkte
jag i mitt naiva sinne att det hela skulle likna en releasefest för
Nöjesguiden; alla minglar runt lite städat och det är snabbt avklarat
efter gratis- drinkarna. Men nä. Det kom hela tiden mer folk, alla var
uppklädda till tänderna och gick runt och kråmade sig.
Till en början höll jag modet uppe, men ju mer människor
som kindpussades,tog kort på varandra med pocketkameror och såg sig
i varje spegel de passerade, desto mer illamående blev jag. Christina
pratade med nån gammal kk hela kvällen, eller snarare tills han gick
hem,för sen gjorde hon en Åsa och Jenny och Peter började bråka och jag
har ingen större lust att gå in på varför. Det hela var jävligt
jobbigt. Det blev fetläge att gå, och Christina skulle också gå, men
hon skulle ju förstås inte gå hem,för det är väl bara
benknäckardansöser som jag som går hem. Jag blev erbjuden en otroligt
kul roll som det femte hjulet, no offence Christina,men det var väl
ungefär vad jag hade lekt hela kvällen. Det finns gränser för hur
länge jag vill leka den leken, övre gränsen går på fem minuter, och
den hade överskridits med tre timmar. Jag gick till Dans lägenhet,
eftersom jag blev helt nojig av alla bilar som gled förbi med killar
som skrek, medelålders väldigt invandrade män frågade om vi inte
hade setts förr etc etc. Konstigt att man alltid stöter ihop
med dessa manliga bekanta mitt i natten..Det är fan inte
mänskligt att limma på nån halv två på natten, mitt ute på
gatan. Vad fan tror de, förutom att chansen är lika med noll att
nån skulle prata med dem, är det ett schysst beteende när alla
som går ensamma mitt i natten givetvis är livrädda för
främmande människor? Det vet alla, och att bara glatt strunta i det är
nog för att man ska förtjäna en fet box i magen. Jenny hade förstås
en mycket jävligare kväll än jag, men det är ju tröst för ett
tigerhjärta.. Sensmoral; tjejer dumpar alltid sina kompisar för
manspersoner, oavsett manspersonernas mentala beskaffenhet. Med
andra ord ska man ha pojkkamrater, så löser problemet sig
självt. Sayonara. |