13 de mayo 1999 Det är synd att man inte är lika oövervinnelig som när man var 16 och kom full på bananlikör och vodkaslattar till Perrong23. Det är synd att man inte har lust att sova i parker och crasha andras fester, sova över på okända människors soffor och dricka te på samma påse i fyra timmar. Betyder detta att jag har blivit uttråkad? Det betyder det helt klart... Jag har passerat okända gränsland: jag har köpt en besticklåda. Jag har kompisar med barn (tre stycken!!) Jag har tråkigt. Men å andra sidan kan jag ju fortfarande utnyttja privilegiet att få bli hunsad av medelålders människor. Idag ska jag hylla några olika saker; "Operation B", en roman av Gabriella Håkansson, är till exempel en kalasbok. Den handlar om en kvinna i lagom 20-årsålder som inte har några ambitioner alls, tills hon hittar en kille att bli ihop med och börja studera. Hon för diagram och listor över hans beteende, hon gör experiment med honom utan att han vet om det, och det hela drar ihop sig till en schysst klaustrofobisk katastrof. Sen hittar hon en annan person som är besatt av en synnerligen stor och obehaglig form av skalbaggar. Andra hyllningen går till Andrea Parker, en av de få tjejer som gör techno. Rätt lågmäld och mörk techno, men innovativ, ingen chill-out. Hon ligger på Mo-Wax, tror jag. Sen vill jag hylla Maria, som är volontär på ett härbärge för hemlösa. Maria är tuff. Hon läser juridik och ger vin till alkisarna i parken. Det är skönt med människor som är mänskliga, utan att vara beskäftiga och moraliserande. En extrahyllning går till min lillebror Björn, som köpte "Den gudomliga komedin" i pocket och målar graffiti. Min bror har fet cred. Vad jag inte vill hylla är idiotiska intervjuer av ickepersoner som Kristian Luuk, ickekrönikor i Nöjesguiden om att komma in på Etage utan VIP-kort och killarna som fällde tuffa kommentarer om min förmåga som DJ på La Couronne. Drive-by shooting... Jag vill fan inte hylla min läbbiga psycho-granne heller. Jag vill aldrig börja bry mig om huruvida de frågar mig om leg på krogen eller ej. Jag vill aldrig bli glad om någon tror att jag är 17. Det vore ju verkligen att minimera sitt existensberättigande. Jag vill aldrig börja dravla om panini med parmaskinka, fan vad alla ska sitta och sippa latte helt plötsligt! Vad är det med er. Lider folk akut brist på medvetande om vad som händer i världen? Jag tänker inte agera världssamvete, men det finns viktigare ämnen än kaffedrinkar och bambumattor till badrummet. Nu ska jag göra en lista på vad som skulle vara roligt att göra: * vända plattor som är
bra Samt förstås att bestämma allt
själv, gärna bestämma lite över andra också. |