
334/365. i verkligheten
28 oktober 2009 - jag, the Amish och FBI
Det hände en skitkonstig sak häromdagen, eller egentligen har det väl hänt i flera månader på ett mer passivt sätt. Det började egentligen för tre år sedan med att jag började obsessa över Amish-hättorna som tjejerna har. Sen dröjde det väl 2 ½ år, tills min mor fick se sidan och ville ha en präriebahytt som såg totalt Holly Hobbie ut. "Du vet att frakten kostar lika mycket som mössorna själva, va" sa jag. "Du vet att de måste sy dem för hand, va", sa jag också. Nåväl, de handsydda mössorna skulle anlända tidigast i maj, troligen i mitten av juni. Vi är alltså på detta året nu, skickade en beställning i april. Orderbekräftelse kom, please allow for 6-8 weeks for delivery, menswear up to 12 weeks. Ok, fine, fine.

roten till allt ont
Kom juli, kom augusti, ingen blå bahytt, ingen vit hätta. Vi surnade till och jag skrev ett mail om att det vore önskvärt med allmän uppstramning därborta i Pennsylvania. Inget svar. Inte heller något svar på påföljande sura mail. Första veckan i oktober skrev jag "svara nu, annars polisanmäler jag er". Inget svar på tre veckor. Så jag anmälde företaget till IC3, som utreder internetbedrägerier/-stöld. Tydligen är det ett samarbete mellan FBI och nån annan myndighet, plus att de kontaktar ens lokala poliskontor. Nåväl. Så snart jag skickat in en polisanmälan (eller eh, FBI-anmälan) skickade jag också ett mail till företaget, där jag talade om att jag anmält dem till polisen (kändes lite psyksjukt och lögnaktigt att säga "till FBI" så jag skippade det, fast det ju var sant). Då blev det fart på Amish-sömmerskorna! Dan därpå fick jag ett A4 långt mail om vilka olika vedermöder de gått igenom under sommaren - först blev hon sjuk och sen gifte hon sig och sen slutade en sömmerska. Det hela kändes så oerhört bisarrt att jag fortfarande inte vet vad jag ska svara, men man är väl rätt dum i huvudet om man tror att "jag blev sjuk och sen gifte jag mig" duger som ursäkt när man har tagit emot betalning för en vara man inte skickar? Om man har förhinder får man väl skicka tillbaka pengarna och säga "tyvärr, men jag är sjuk, ska gifta mig, byta hus och förresten har min sömmerska slutat". Det är dessutom inte speciellt tidsödande att svara på mail, hur busy/slut på sytråd/nygift man nu än är. NO CIGAR.
Jag är moraliskt överlägsen en Amish-sömmerska. Jag vet inte hur jag ställer mig till detta riktigt. Men jag KAN eventuellt vara den första människan i världen som har anmält en Amish-sömmerska till FBI. Som har anmält NÅN Amish vem som helst till FBI, kanske. Det känns faktiskt ganska intressant, hela grejen. Nästan värt att förlora 66 $.
Ja, slutklämmen är i alla fall att antingen sätter hon in pengarna åt mig igen eller så skickar hon blå bahytt + vit hätta efter mycket om och men. Fast känner jag det där företaget rätt nu så lär det väl bli klart tills jag går i pension, om ens då. Känner mig som åsnan mellan två bahytter. Eller jag vet fan inte vad jag känner mig som, som i en galen dröm ungefär. Jag brukar drömma om sånt här, gott folk. "Jag drömde att jag kopplade in FBI på en Amish-sömmerska som stal av mig när jag skulle köpa en bahytt och en vit liten stärkt mössa." "Moa, dina drömmar är verkligen helt jävla utflippade! Vad FÅR du allt ifrån!"
- Verkligheten! VERKLIGHETEN!!!
*
Tråkigt beteende # 1: Killar (mest, fast en del tjejer också ska jag väl tillägga) som försöker typ grabba tag i en på fester/klubbar sent på kvällen och liksom kramhångla i förbifarten. På dansgolvet, i toakön. Liksom, NEJ? Och tack för att du frågade först, INTE.
Iofs känner jag mig i de flesta utelivsrelaterade situationer som en ovillig katt som man försöker lyfta från golvet. *longcat*

Shiroi, aka longcat, internetmeme.

Bonusbild:

“I usually sit here in the morning and think about how I went to college.”
"kommentarsystem"