14 oktober 2009 - you say JUMP, I say HOW HETERO?
Idag kallade Sthlm Pride mig för ett jävla hetero. Jag blev såklart förbannad – ”jag har fan jobbat på QX, era nollor", tänkte jag. Jag var riot grrrl när de enda lebborna ni kände till var Eva & Efva, era låtsashomos.

Äh, skoja. (Eller inte om QX, det var sant.)

Här är Pride-testet.

Okej, idén att scanna folks spotifylistor med en gaydar är kanske kul, men det hjälper ju till om testet är mer gay än listorna det ska gå igenom. Grunden till de förklenande tillmälena var min playlist över 2000-talets bästa låtar. En lista med 100 låtar över tio år är väl ett utmärkt urval då. Grejen var att listan blev ofattbara 90 % straight, vilket helt enkelt bara inte stämmer. Antony & the Johnsons var med på min lista, likaså Patrick Wolf, Lady Sovereign, The Blow och Fischerspooner - artister som är gay, bi eller bara omfamnas av HBT-scenen för att de är allmänt gender-bender. Vad är grejen, klysch-"bögiga" artister som ABBA får 100 % gaypoäng fastän de tilltalar ungefär 90 % av svenska folket? (och inte på grunden att de är QUEERA, utan för att alla kan tralla.)

Det är ju skitfånigt i så fall. Var tvungen att testa, och givetvis - ABBA är inte "hetero", men tydligen är - AHAHAHAHAHAHAHA - Male Stripper av Man2Man det. Vem exakt har bestämt kriterierna för den här dumma applikationen? Musiken får absolut inte vara intressant, rolig eller gå att lyssna på?

Envis som jag är gjorde jag en tre timmar lång Spotify-lista med ENBART artister som är gay, bi eller gender-bender, och dessutom enbart artister och låtar som passerat rakt under Sthlm Prides gaydar - alltså som vid ett test resulterar i "100 % hetero!", dubbelkollat och klart. Listan hade lätt kunnat bli mycket längre om jag tagit med sånt jag inte pallar lyssna på, men såna listor finns ju redan, så varför skulle jag skriva en sån? Nä just det.

3 timmar queer spellista, tog sjukt lång tid att göra så jag hoppas den funkar

För att vara riktigt övertydlig ska jag dessutom motivera varför varje låt har fått vara med. Håll i HBT-hatten.

Go my own way – Broder Daniel Ni kanske inte minns detta, men när Broder Daniel kom sa folk att Henrik Berggren var ”en jävla bög”. Jag inser att man inte kan ha alla artister som nån gång kallats för en jävla bög på en queer spellista, då skulle listan bli tre mil lång, men Henrik Berggren ändrade faktiskt mansrollen för skitmånga tonårskillar genom att bara se ut och uppföra sig som han gjorde. Jag säger inte att man blir homo av att få ett annat mansideal, men det underlättar ju om det finns alternativ. Sen kom Fucking Åmål-soundtracket ut med deras Whirlwind dessutom. Guilt by association, men det räknas. De blev en del av hela den superfolkliga queerheten som Fucking Åmål representerade. Jag kan berätta en annan sak om Henrik Berggren: när jag såg BD på KB i Malmö 1996 och det nästan inte var nån där så kom det fram en tjej till mig och frågade om jag ville följa med henne backstage efteråt. Hon tolkade mig av nån anledning som en fellow groupie, och nu menar jag groupie i den ursprungliga bemärkelsen. "Äh jag vet inte", sa jag, och frågade om hon hade tänkt ha sex med Henrik Berggren. "Nej, han verkar så SKÖR" sa hon. Hon tänkte ha sex med nån annan. Okej, detta bevisar kanske ingenting, men det är fan en ny mansroll i mina ögon. Unheard of. Och det vore en sak om det inte startade en rörelse, men nu gjorde det det.

Let’s make love and listen to Death From Above – CSS För det första är det världens coolaste låttitel, men det vinner man kanske inga homopoäng på i sig. Cansei de Ser Sexy är hela bandnamnet – jag är trött på att vara sexig – och större delen av det brasilianska bandet är lesbiska.

Love me or hate me – Lady Sovereign Det finns inget som säger att Lady Sovereign är lesbisk EGENTLIGEN. Men man undrar ju definitivt. Och hela Malmös HBT-scen undrade med mig på konserten i Folkets Park.

U.N.I.T.Y – Queen Latifah Feministiskt anthem, och nu får man väl ändå räkna Queen Latifah som åtminstone bi, även om hon fortfarande inte kommit ut, vad jag vet. Men hon hänger ju jämt, jämt med sin personliga tränare.

Pass that dutch – Missy Elliott Gissningar igen, men hon känns relativt dyke, och har aldrig sagt "jag är straight" - och det är inte som att folk inte har frågat.

Fuck the pain away – Peaches En tjej som poserar med skägg är gender-bender för mig. Dessutom är hon bi.

Every You Every Me – Placebo Brian Molko är bi och representerar inte direkt flanellskjortekillen. Betydde en hel del för killar OCH tjejer som var gender-bender under slutet av 90-talet.

Little Death – L.P. Lesbisk sång om sex, punkt slut. Och rätt jävla hård.

The Dope Show – Marilyn Manson Um, jo men alltså, jag gillade faktiskt Mechanical Animals när den kom. MM är hetero, men han och hans manliga bandmedlemmar har haft oralsex med varandra på scen, bland annat. Utöver det tycker jag att omslaget till Mechanical Animals får tala för sig själv, där MM är photoshoppad till hermafrodit. Och om folk tycker att det bara var en menlös gimmick så ska jag kanske påminna om att folk faktiskt blev SJUKT provocerade av det för tio år sedan, inte bara bland rabiata högermänniskor i USA, utan här också. Gimmick eller ej förresten, poängen var väl att han gjorde det och att folk brydde sig.

W.S.D - Suede Det finns flera låtar av Suede som är homo/bi, samt flera skivomslag, men jag valde den här för att den handlar om någon som är antingen transsexuell eller transvestit. Akronymen står för We’re So Disco. Brett Anderson är bi, och betydde också mycket för framväxten av en alternativ mansroll under 90-talet. Ursäkta att jag låter som en indiemagister med pekpinnen på den metrosexuelle mannen, men nu tar vi det här övertydligt.

Passion – Bobby O Okej, Bobby Orlando är homofob, fundamentalistiskt kristen och verkar lite rubbad, men han har ändå gjort mer bögdisco än någon annan artist, och han har producerat Divine och upptäckte Pet Shop Boys. Han lär ha sagt att han är dansmusikens McDonalds - ingen producerar mer än han.

More Dirty Talk – Klein & MBO Italo är inte heteronormativt.

Male Stripper – Man2Man, Man Parrish Helt jävla otroligt hur detta kunde passera under Pride-radarn, men okej, jag informerar: de är inte hetero.

Euro Trash Girl – Chicks On Speed “I searched the world over for my angel in black, I searched the world over for my euro trash girl”.

Move your feet – Junior Senior Den ena i bandet är gay. Och videon är ritad i Deluxe Paint. (Nördpoäng – och allvarligt, behöver inte HBT-scenen lite Amiga-romantik?)

Baby wants to ride - Frankie Knuckles Chicago-house av en klart homosexuell man.

Private Idaho - B-52’s Bandet är inte bara homo, utan också exceptionellt camp.

Hip Hop Be Bop – Man Parrish O-straight, homosexuell electro från begynnelsen.

Who said gay Paree? - Cole sings Porter Cole Porter = en av världens mest kända garderobsbögar. Okej, valet av låt är förstås ett skämt och inte nåt slags BEVIS, men det passade väl bra ändå. Gay betydde ”det glada” i forntiden, ungdomar.

Rainbow Flag – Matmos Matmos är homosexuella och det är ingen gissning.

All the lazy dykes – Morrissey Man hade ju kunnat välja vilken låt som helst, men jag tog den här för extra effekt.

Judy and the dream of horses - Belle & Sebastian “The best looking boys are taken, The best looking girls are staying inside.” Finns flera låtar av B & S med bisexuella teman.

Judy - The Pipettes En annan sida av Judy, från en beundrande tjej på andra sidan skolgården.

Everyone’s Dead – The Homophones Låt från en film om en homosexuell zombie, Otto; or Up with Dead People, av filmskaparen och gayporraktören Bruce LaBruce.

Music is my boyfriend – The Hidden Cameras Tja, Joel Gibb kallar själv sin musik för ”gay church folk music”.

To be alone with you – Sufjan Stevens Inte ute, men alla tror att han är gay. Den här texten låter ju synnerligen gay i mina öron.

Sexy mama – Laura Nyro That settles it. Och ett 17 år långt förhållande med en kvinna, kanske framför allt.

Knife – Grizzly Bear Hej Grizzly Bear, hur känns det att vara det enda öppet homosexuella neofolkbandet? Svar: Ingen fattar det, trots att våra texter ofta är ganska tydligt gay. Nej, och det kan ju bero på vissa färdiga förväntningar på hur en homosexuell man ska vara. Typ: gilla/låta som ABBA och Scissor Sisters. Kanske. Tråkigt? Kanske.

The Sun is Often Out – Patrick Wolf Patrick Wolf = bi OCH kooky, och dessutom en modeikon, och har förmodligen en positiv verkan på utlåningen av Virginia Woolf på biblioteken världen över.

The Affectionate Punch – The Associates Postpunk/art rock från Skottland. Har samarbetat med Yello och Belle & Sebastian. Väldigt arty, väldigt gay. Sångaren tog livet av sig 1997.

The CN Tower belongs to the dead – Final Fantasy Synd på så rara ärtor. Nåväl. Owen Pallett är homosexuell, och det är inte en gissning – det står på Myspace-sidan.

Emerge – Fischerspooner Casey Spooner är gay.

Hunting for witches – Bloc Party Kele Okereke är svart, indie OCH bög.

Banned from the end of the world – Sleater-Kinney Åtminstone de två grundarna är lesbiska.

Menergy – Patrick Cowley Mer jättegammal bögdisco, Cowley liknas ofta vid Giorgio Moroder.

I’m so free – Lou Reed Hur man INTE kan lista Transformer som en av de absolut queeraste skivorna som finns övergår mitt förstånd. Faktiskt helt jävla skandalöst. Okej, Velvet Underground var väl gender-bender i sig, men här behöver det väl knappast ens diskuteras.

B.D Woman’s Blues – Lucille Bogan Skitgammal flatblues. B.D = bull-dykers, alltså dykes.

Papa was a rodeo – Magnetic Fields Och en hel del mer av Stephen Merritt, men den här har ändå nåt alldeles speciellt. (det börjar bli aningen svårt att kommentera de SINNESSJUKT kända låtarna, men carry on för all del.)

Parentheses - The Blow Now and then you can bend, it’s ok. Nä okej, jag vet att det inte är vad som avses, förstås. Men det ska ändå vara en låt från Khaela till hennes flickvän, har jag hört. Hon är bi, vet vi alla som kan Hey Boy utantill. Också.

This Charming Man – The Smiths Kommenterar icke detta.

Hope There’s Someone – Antony & the Johnsons BÖGANTHEM, much? Som heterosexuella gillar.

Hoppípolla – Sigur Ros Jag kvoterar in en homosexuell islänning i ett under 2000-talet relativt känt indieband.

That’s Us/Wild Combination – Arthur Russell Gjorde konstmusik och disco i New York under sent 70-tal, var bög, dog i AIDS, har fått en egen dokumentär, är känd. En idé skulle ju kunna vara att inte lista honom som en "lumber-jack". Tänkte jag.

Okej, det var hela listan. Jag hoppade över sånt jag tycker är tråkigt, typ Rufus Wainwright, för trots allt är jag främst intresserad av musik, inte vad musikern har för sexuell läggning - den här listan gjorde jag på pin kiv för att göra en poäng. Även om vissa artister var gissningar och tyckanden så måste väl sånt som får publiken att undra och spekulera också ha ett visst queervärde? Bara genom att det visar en alternativ sexuell identitet, en annan utgångspunkt. För det var väl alternativet, ett annat antagande, som var poängen också, eller hur? Inte att man ska fylla i klichébilden av hur en ”HBT-person”, vad det nu är, ser ut eller beter sig enligt en fix mall.