juvenil kea, nestorpapegoja, endem för Nya Zeeland - Jon Mollivan

3 oktober 2009 - kan inte sova
Kan inte sova. Ligger och tänker på vad "Nestor" betyder. Vad betyder det egentligen? Jag har glömt.

Nestor har flera betydelser

• En kung i grekisk mytologi, se Nestor (mytologisk kung)

• Den äldste och mest vördnadsvärde inom en viss krets eller sällskap.

• En figur i Tintin, se Nestor (seriefigur)

• Förmodligen namnet på författaren till den medeltida Nestorskrönikan

• Ett släkte papegojfåglar, se Nestor (biologi)

• En ukrainsk anarkistisk gerillakrigare, se Nestor Machno

Nestor var i grekisk mytologi kung i Pylos, son till Neleus och Chloris, och är en av de mer framträdande bifigurerna i både Iliaden och Odysséen.

Nestor är en av de få personer som Homeros beskriver i entydigt positiva ordalag. Nestor beskrivs som en vältalig, vis och vördnadsbjudande åldring.

Nestor var en av argonauterna, han var med och kämpade mot kentaurerna med lapiterna och han deltog i jakten på den kalydoniska galten. Nestor blev kung efter att Herakles dödat hans fader och alla hans syskon. På Nestors inrådan företog grekerna det trojanska kriget, och han deltog själv med 90 skepp.

Nestor var far till Perseus, Peisistratus, Thrasymedes, Pisidice, Polycaste, Stratichus, Aretus, Echephron och Antilochus.

Octomum hade kunnat döpa alla sina ungar till grekiska prins- och prinsessnamn. Hon hade faktiskt haft ett namn till godo! Då hade hon kunnat strunta i Echephron som låter som en naturmedicin mot hosta. Det hade stämt med namnen också, för det är sju mansnamn och två kvinnonamn, och hon har sex söner och två döttrar i åttlingkullen. Det är som om det vore skrivet i stjärnorna! Nestors & Eurydikes kids var nog inte niolingar, dock.

Tänk att kalla sin unge Nestor. Som att kalla honom morfar. Kung morfar! Då hade han haft sitt eget papegojsläkte och en egen ukrainsk gerillakrigare.


Nestor Machno, 1888-1934

Endast genom avskaffandet av varje regering och varje auktoritets representant, genom radikalt nedbrytande av varje politiskt, ekonomiskt och statligt falsarium, genom utplånandet av Staten genom social revolution, kan ett genuint system av arbetar- och bonderåd tillförsäkras, uppnås och utvecklas mot socialism. Sa Nestor Machno.

Jag tyckte att han var rätt stilig. Sådär som ukrainska anarkister kunde vara på 1910-talet. Jackan, mustaschen, hundramilablicken.

Men hur var det nu med den kalydoniska galten?

Oineus, kung av Kalydon i Etolien, offrade årligen till gudarna. Ett år glömde kungen gudinnan Artemis då han gjorde sitt offer. Artemis hämnades genom att sända en fruktansvärd vildgalt, som härjade de bördiga fälten och vingårdarna kring staden Kalydon. Det kalydoniska vildsvinet var ett av de ktoniska monstren i den grekiska mytologin. Oineus sände ut budbärare för att värva de bästa jägarna i Grekland. Bland de som hörsammade kungen fanns några av argonauterna, kungens egna son Meleagros och en kvinna - jägarinnan Atalante. Den som besegrade vildsvinet skulle få dess huvud och hud som pris.

Många av männen vägrade att jaga tillsammans med en kvinna, men Meleagros övertalade dem. Atalante blev den första att såra vildsvinet, Meleagros blev sedan den som slutligen fällde odjuret, och han gav då Atalante priset. På Artemis instiftan utbröt nu en blodig strid. Meleagros morbröder kunde inte godta att en kvinna fick jaktens pris, de tog galtens hud från henne och sade att det rätteligen tillhörde dem. Maleagros dödade i vredesmod sina morbröder och gav huden åter till Atalante. Maleagros moder Althaia, förbittrad över sina bröders död, tog fram en ödesdiger eldbrand - vilken enligt en förutsägelse ska släcka Maleagros liv då den själv brunnit ut - och kastade den på elden, varvid Maleagros liv utslocknade.

Det var då ett jävla dödande hit och dit. Jag har en illustrerad bok med grekiska hjältesagor som jag ärvt efter min morfar, väldigt fin för övrigt, och jag läste mycket grekisk mytologi och hjältesagor när jag var liten. En sak som var lite jobbig dock var den här blandningen av gudar och hundra miljoner olika hjältar, kungar och fruar i olika grekiska provinser. De nordiska gudarna är betydligt lättare att hålla reda på. Inte fullt lika många vendettor och blodshämnder. Kan man ens säga "hämnder" i plural? Jag har aldrig testat förr.

Hämnderna är ljuva. Hämnder är rätter som serveras bäst kalla.

Låter ju inte riktigt klokt. Man hämnas helt enkelt i ental. Det måste vara så.

Hurra, nu står horakillarna på gatan och gastar som vanligt. De som står och skriker "jävla hora" i två timmar åt gången, alternerat med "jag ska döda dig din jävla fitta". Ibland vill jag spränga dem i luften. Skriv lite modern mytologi om det vetja. Sorgenfrikrönikan. Nån borde brodera en gobeläng.

Min lokala Ica-handlare var på gott humör häromdan, för han fyller år idag. Han brukar vara irriterad på mig för att jag är dålig på att panta burkar och flaskor (jag är faktiskt inte dålig i NÅN annan butik än deras, de har en kass maskin!) och för att den alltid hänger sig eller blir full eller kvittot fastnar eller slutar inte spotta ur sig papper, så det ringlar sig som en lång tunga ner mot golvet, eller så river jag av kvittot fel. Han säger alltid "den HAR registrerat burken" fastän jag vet att den inte har det, för det låter då, och burken trillar bara ner i det kladdiga hålet om och om och om och om igen, oregistrerad, opipen (opipt??) och utan 50-öring och jag säger "mmM" för det handlar inte om 50-öringen även om jag I OCH FÖR SIG inte direkt är Krösus Sork, utan att det retar mig att maskinajäveln inte kan svälja burken! Anyway. En gång råkade jag säga att maskinen var lite "meckig" och då såg Ica-mannen ut som om jag sagt att HAN var lite meckig, och svarade trumpet att det INTE var något fel på pantmaskinen. Okej.

Men häromdan var han i alla fall glad, till och med när jag var dålig på att panta burkar - "det är bara att öva sig!" sa han soligt, och jag kände mig som om jag var en utvecklingsstörd på dagsutflykt i samhället. Jag log och gjorde tummen upp. Jo, faktiskt. Ibland gör jag tummen upp på riktigt. Som till exempel på Ica när maskinen inte äter upp mina burkar. En ironisk tummen upp alltså, fast glatt ironisk, inte överlägset sarkastiskt. Det tror jag inte Ica-personalen skulle gilla. Vem gillar att bli bemött överlägset sarkastiskt förresten, det gör inte jag heller.

Sen sa han att han hade jobbat där sen -85, då han var 33 år. Han sa att de två kvinnorna jobbat där ännu längre. De är tre i affären alltså. "Jaha, oj, ja det är ju länge! Jubileum!" sa alla i kön. "Jaa.. ja det är ju länge nu när man tänker på det efteråt. Undrar varför man stannat så länge. Ja, man trivs väl helt enkelt!" sa han och såg förvånad och glad ut. Då kände jag en vild kärlek till min lokala Ica-handlare.

"kommentarsystem"








benhästen
die kaschemme
diverse dagar
dresden mon amour
drömmen om ett skämt
gertrude stein
herr lundkvist
jenny maria
just don't tell them elks
mimi smartypants
mitt briljanta jag
quaaludes and milk
sofie violett
sjtjekn
therese bohman