Vagnmakarens Nanobryggeri

Experiment: Klassiska kryddor

Jag har länge velat göra ett experiment med gammaldags ölkryddor. Dels för att få en vink om hur öl kunde ha smakat förr i tiden, dels för att få inspiration till framtida recept. Till detta experiment har jag valt ut pors, älgört, ljung och rölleka som alla är vanligt förekommande i större delen av landet.

Specifikationer

Mängd: 20 liter
Startdensitet: ~1,055
Slutdensitet: ~1,014
Alkohol: ~5,3 vol%
Beska: 11 IBU
Färg: 16 EBC (bärnsten)
Cirkapris: 140 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
3 000 g	59,4 %	Pale Ale-malt	6 EBC
1 750 g	34,7 %	Münchner-malt	15 EBC
250 g	5,0 %	Caravienna	50 EBC
50 g	1,0 %	Caraamber	70 EBC

Kryddor

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
16 g	Northern Brewer (kottar)	6,7 %	60 min
Pors (5 liter):
2 g	Pors (blad)		30 min
10 g	Pors (blad)		5 min
Älgört (5 liter):
20 g	Älgört (blad)		60 min
30 g	Älgört (blad)		5 min
Ljung (5 liter):
20 g	Ljung		60 min
40 g	Ljung		5 min
Rölleka (5 liter):
10 g	Rölleka (blad och stjälkar)		60 min
20 g	Rölleka (blommor)		5 min

Jäst

Safale US-05

Procedur

Blandar malten med 18 l vatten på 76°C
Försockringsrast vid 67°C i 60 min
Samlar upp 13 l vört
Lakar med 13 l vatten på 79°C
Samlar upp 14 l vört
Vörtkok i 90 min

Brygglogg

12 januari: Bryggdagen

Jag har en lång bryggdag framför mig men har ändå inte satt min mäsk förrän kl 11:40. Vattnet behandlas försiktigt med 1 tsk kalciumklorid för att så upp kalciumnivån (från och med nästa bryggning kommer jag att använda pH-stickor så att jag vet vad jag sysslar med). Mäsken får stå en timme och lakas därefter ur. Totalt samlas 27 liter vört upp som fördelas på 4 grytor. Dessa kokas två och två i 60 minuter. Varje gryta får en liten humlegiva på 4 g. Kl 17 har de sista grytorna kokat färdigt. De kyls och vörten silas.

Efter koket mäter jag densiteten. Älgört och ljung späder jag till 5 liter och båda får då en densitet på 1,055. Pors och rölleka har jag använt en mindre mängd av och dessa har därför inte sugit upp lika mycket vört. Jag späder dem till 5,5 liter och densiteten blir 1,056 respektive 1,053.

Under tiden har ett paket US-05 återfuktats och fördelas nu jämnt mellan jäskärlen. Temperaturen i rummet ser ut att ligga stadigt på 19°C.

23 februari: Flasktappning

Vart tog tiden vägen? Nåja, nu borde ölerna ha hunnit klarna ordentligt. Alla utom älgörten visar det sig som dessutom har en smått obehaglig vegetativ smak. Min erfarenhet av älgört är annars att det smakar nypon och tuggummi. De övriga har dock klarnat och smakar bra så vitt jag kan bedöma. De behöver några veckor på sig att mogna. Pors: 1,015 / 5,4 %. Älgört: 1,014 / 5,4 %. Ljung: 1,013 / 5,5 %. Rölleka: 1,015 / 5,0 %.

26 maj: Provsmakning av rölleka

Trots mitt prat om några veckor så har jag faktiskt inte rört ölerna på tre månader. Klar, bärnstensfärgad med ett tunnt skum. Doft av tuggummi, likt ett öl bryggt på tall- och granskott, men med viss dragning åt jordgubb och rosmarin. Det finns även viss syrlighet i smaken som går igen i munkänslan tillsammans med viss strävhet. Dessutom märks en viss ton av jäst så helhetsintrycket är något oangenämt. Får se vad några månader till kan åstadkomma.

☆

Kraken Imperial IPA

Starkt inspirerad av Nøgne Ø #100 – ett öl som ger tungan glädjefnatt varefter den svimmar. Till stor del har jag följt klonreceptet från Can You Brew It. Den största skillnaden är att jag har skippat en av humlesorterna eftersom jag inte ville ha så många halvfulla paket i frysen samt att en av dem (Chinook) endast fanns som pellets. De andra två doftar dock underbart och verkar kunna komplementera varandra väl. En mindre mängd maltextrakt fick tillsättas för att nå den tänkta startdensiteten.

Specifikationer

Mängd: 10 liter
Startdensitet: 1,101
Slutdensitet: 1,029
Alkohol: 9,6 vol%
Beska: 108 IBU
Färg: 35 EBC (brun)
Cirkapris: 270 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
4 400 g	81,5 %	Maris Otter Pale Ale-malt	5 EBC
500 g	9,3 %	Vetemalt	4 EBC
100 g	1,9 %	Chokladmalt	1000 EBC
400 g	7,4 %	Extra ljust maltextrakt	8 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
24 g	Columbus (kottar)	16,0 %	90 min
30 g	Centennial (kottar)	11,0 %	15 min
15 g	Columbus (kottar)	16,0 %	0 min
15 g	Centennial (kottar)	11,0 %	torr

Jäst

Whitelabs WLP 007 Dry English Ale

Vattenbehandling

15 ml CaCl₂

	Ca²⁺	Mg²⁺	HCO₃^-	Cl^-	SO₄^2-	Na⁺
Lundavatten	55	3,6	118	17	70	16
+	142	–	–	251	–	–
=	197	3,6	118	268	70	16

Procedur

Blandar malten med 14 l vatten på ca 75°C
Försockringsrast vid 64°C i 90 min
Samlar upp 8 l vört
Lakar med 7 l vatten på ca 90°C
Samlar upp 8 l vört
Vörtkok i 90 min

Brygglogg

5 mars: Bryggdagen

Vid 10-tiden på morgen värms mäskvattnet upp samtidigt som malten vägs och mals. Temperaturen på mäsken blir någon grad för hög och en liter kallvatten tillsätts för att sänka den till 64°C. En mätning med pH-stickor visar att pH värdet ligger över 6 och därför tillsätts kalciumklorid. En ny mätning ger ett värde runt 5,7.

Efter mäskningen och lakningen mäts densiteten. Den ser ut att ligga på ynkliga 1,057 men å andra sidan innehåller brygghinken hela 16 liter vört. Kan detta kokas ner till 10 liter samt 400 g maltextrakt tillsättas (vilket är allt som finns i förrådet) så bör det gå att nå målet på en OG runt 1,100. Fyra liter hälls i en separat gryta som får koka vid sidan om. Totalt kokar fem liter bort och humlen suger upp ytterligare en. Slutresultatet är 10 liter vört med en densitet på 1,101. Hinken skakas en stund och därefter tillsätts ett rör WLP 007.

12 mars: Omtappning

Jag börjar med att väga upp 15 g Centennial i en skål och slå över ca 4 dl vatten på runt 75°C. Efter att jag har tillbringat en stund med att desinficera min utrustning så häller jag ner humlegröten i botten på en hink och börjar föra över ölet från dess jäshink via en pumphävert. Samtidigt samlar jag upp en mindre mängd i ett mätglas så att jag kan mäta densiteten. Den visar sig ligga på 1,032. Det ger en utjäsning på 68 % mot de för jäststammen väntade 70–80 %. Med låg mäsktemperatur och ingen karamellmalt hade jag hoppats på närmare 80 %. Alkoholhalten ligger på 9,2 %, den är fullt drickbart men i sötaste laget. Fortsättningsvis ska jag nog sätta stora förkulturer när jag använder engelska jäststammar.

Precis som med min altbier för ett år seden väljer jag att tillsätta ett paket US-05 som jag först återfuktar i en skål med kokt och avsvalnat vatten. Tyvärr har jag redan hunnit tillsätta torrhumlen och lite av aromen kommer att försvinna på grund av den nya jäsningen men det är bättre än ett öl som är sött som saft.

20 mars: Flasktappning

Det verkar som att mitt räddningsförsök inte gjorde så mycket nytta. Det började i och för sig bubbla igen i jäsröret men densiteten sjönk bara ner till 1,029 (9,6 vol%). Aromen är väldgt trevlig men smaken är alltför söt. Det blir nog till att dricka i små mängder ur portvinsglas. Vi får se hur den blir när den kolsyrats och lagrats ett tag. Antal flaskor: 25·33 cl och 4·25 cl.

13 april: Provsmakning #1

Doft av citrusfrukt, vanilj och en aning högra alkoholer. På det hela taget en ganska rund och behaglig doft. Bra beska och en tjock kropp men utan att ölet smakar överdrivet sött. Alkoholen döljs rätt väl. En viss hetta i eftersmaken. Fortfarande aningen "omogen" smak.

15 juni: Provsmakning #1

Mörkbrun med flott beigt, krämigt skum. Doft av frukt, choklad och gräddkola. Svag ton av alkohol. Tjock och söt smak. Ganska så besk men mycket av humlearomen har redan hunnit försvinna. Småskum smak men fortfarande okej att dricka.

☆

ISA: India Summer Ale

Bryggdag/bryggkurs tillsammans med en grupp doktorander i en överbeväxt villa i centrala lund. Ölet blir en variant på mina Karve APA/IPA fast ljusare och med mindre humle. Humlesorterna är Columbus och Centennial som blev över från den förra bryggningen av Kraken IIPA. Jag gillar dem dock starkt och jag tror nog att det kan bli ett höjdaröl.

Specifikationer

Mängd: 17,5 liter
Startdensitet: 1,055
Slutdensitet: 1,020
Alkohol: 4,7 vol%
Beska: 37 IBU
Färg: 11 EBC (gyllene)
Cirkapris: ? kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
4 200 g	84 %	Pale Ale-malt	6 EBC
400 g	8 %	Carahell	25 EBC
400 g	8 %	Vetemalt	4 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
12 g	Columbus (kottar)	16 %	60 min
20 g	Centennial (kottar)	11 %	15 min
30 g	Centennial (kottar)	11 %	1 min

Jäst

Safale US-05

Vattenbehandling

15 ml CaSO₄

	Ca²⁺	Mg²⁺	HCO₃^-	Cl^-	SO₄^2-	Na⁺
Lundavatten	22	1,4	44	26	6,4	8,5
+	93	–	–	–	223	–
=	115	1,4	44	26	230	8,5

Procedur

Blandar malten med 17 l vatten på ca 75°C
Försockringsrast vid 66°C i 90 min
Samlar upp 12 l vört
Lakar med 12 l vatten på ca 80°C
Samlar upp 12 l vört
Vörtkok i 90 min

Brygglogg

14 maj: Bryggdagen

Blir upplockade runt 9.30 och alla ingredienser och all utrustning körs till en villa i centrala Lund där bryggningen ska äga rum. För att hela processen ska bli så pedagogisk som möjligt vägs och krossas malten på plats. Dessutom har jag med mig en påse maltextrakt för att kunna illustrera att hela mäskningen går att hoppa över. Jag glömmer dock bort att jag lämpligen ska börja värma upp vatten. När väl mäsken är satt så vattenbehandlar jag med 3 tsk kalciumsulfat, något som väcker en del nyfikenhet. Lundavattnet har återigen ändrat sammansättning och består nu åter av 100 % mineralfattigt Bolmenvatten.

Medan mäsken står och mäskar så blir det lunch samt ölprovning av hembryggt öl. Kusk Ordinary Bitter gick hem; likaså Karve IPA 2009 #2 som vid det här laget tappat så gott som all humlearom.

Efter en timme tappas första satsen från och nytt vatten slås på. Några minuter senare tappas andra satsen från. Till vörtkoket delas vörten som vanligt upp i två kastruller. Det blir ett glapp på 20 minuter mellan de två grytornas kokscheman. Columbus och Centennial samt jästnäring och protafloc tillsätts vid sina respektive tidpunkter. Samtidigt tvättas utrustningen och desinficeras med en nyinköpt flaska StarSan.

Grytorna kyls med kylspiral och vörten silas genom en sil ner i en jäshink. Volymen ligger på 17,5 liter och densiteten på 1,055 – lite av en besvikelse men ingen katastrof. Jag kan identifiera några detaljer i mäskningen som jag nog kunde ha gjort bättre. Jästen tillsätts (jag glömde återfukta den – får hoppas att det går bra ändå) och jag vispar en lång stund med en hålslev för att syresätta. Med Safale US-05 räknar jag att det tar 3 veckor till ölet har klarnat ordentligt.

13 juni: Flasktappning

Ölet har klarnat väl. Smaken är platt och tunn (främst på grund av bristen på kolsyra) och har en (i mitt tycke) mild humlearom med inslag av citrus och tallbarr. Det finns en knappt märkbar jästton i eftersmaken men den kommer snabbt att lagras bort. Hydrometern visar 1,020 – en än större besvikelse än den låga densiteten. Från en planerad alkoholhalt på ca 6 % hamnar det nu på 4,7 % vilket resulterar i ett helt annat öl. Jag vet inte riktigt vad som har gått fel. Mäsktemperaturen var något lägre än vanligt, receptet innehöll mindre andel karamellmalt och i övrigt flöt bryggdagen på som den skulle. US-05 brukar inte svika mig – jag var snarare rädd för ett alltför utjäst öl – men från att vanligen få en utjäsningsgrad på 70–80 % blev den nu plötsligen bara 64 %.

1 december: Provsmakning #4

Jag sparade undan 4 st 33 cl-flaskor för att kunna utvärdera ölet och följa dess utveckling och mognad.

Guldgul färg och ett tjockt och krämigt vitt skum. Bottensedimentet är ganska löst så det är svårt att hälla upp ölet utan att få med en lätt disighet. Doften visar spår av snedjäsning: aningen plastig och spritig. Medelstor kropp och ganska söt smak på grund av dålig jäsning. Vid de tre tidigare provningarna har jag märkt att smaken av gummihandske avtagit men den här gången har så pass mycket humlearom försvunnit att den märks tydligare igen. Kombinationen Columbus och Challenger ger en intressant arom med tydliga toner av citrus och tallbarr. Det verkar dock också vara två sorter vars arom ganska snabbt försvinner. Vid denna fjärde provning är det inte mycket som återstår. Kvar är mest en sträv och jobbig beska.

☆

Mauritz Pale Ale

Ett öl humlat med Mauritz-humle från den egna trädgården. I övrigt är receptet utformat som en engelsk strong bitter/pale ale med en färg i den ljusare änden av skalan. Som bitterhumle används Challenger vilken jag valt därför att jag har gott om den hemma, vilket i sin tur beror på att jag kommit att gilla den mer och mer. Jästen Nottingham Ale var något av ett impulsköp då jag fick syn på den i webbshoppen och blev nyfiken på hur den står sig mot andra torrjäster.

Specifikationer

Mängd: 20 liter
Startdensitet: 1,052
Slutdensitet: 1,017
Alkohol: 4,6 vol%
Beska: 45 IBU
Färg: 15 EBC (bärnsten)
Cirkapris: ? kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
3 000 g	71,4 %	Pale Ale-malt	6 EBC
600 g	14,3 %	Maris Otter Pale Ale-malt	5 EBC
200 g	4,8 %	Ambermalt	100 EBC
200 g	4,8 %	Pale Crystal-malt	60 EBC
200 g	4,8 %	Crystal-malt	130 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
35 g	Challenger (kottar)	7,2 %	60 min
50 g	Svalöf Mauritz (kottar)	? %	15 min
100 g	Svalöf Mauritz (kottar)	? %	0 min

Jäst

Danstar Nottingham Ale Yeast

Vattenbehandling

15 ml CaSO₄

	Ca²⁺	Mg²⁺	HCO₃^-	Cl^-	SO₄^2-	Na⁺
Lundavatten	22	1,4	44	26	6,4	8,5
+	93	–	–	–	223	–
=	115	1,4	44	26	230	8,5

Procedur

Blandar malten med 18 l vatten på ca 74°C
Försockringsrast vid 65°C i 60 min
Samlar upp 13 l vört
Lakar med 13 l vatten på ca 78°C
Samlar upp 13 l vört
Vörtkok i 90 min

Brygglogg

23 juli: Bryggdagen

Stiger upp klockan 8 och påbörjar förberedelserna 9.30. Det regnar ute och lär göra det hela dagen. En timme senare får jag besök av en gammal kurskamrat som förhoppningsvis kommer att börja brygga snart igen. Mäsken sätts och pH-värdet justeras nedåt en aning med kalciumsulfat. För en gångs skull har sammansättningen i det kommunala vattnet inte hunnit ändra sig. Mäsken får stå i en timme. Under tiden äts det lasagne och dricks Brew Dog Nanny State (den på 0,5 vol%). Jag tillsätter inget mer salt när den andra satsen lakas ur. Allting går fint och jag lyckas samla upp totalt 26 liter vört.

Vörten delas som vanligt upp mellan två kastruller. Den första börjar koka kl 13.15 och den andra – som vanligt – 10 minuter senare. Eftersom jag misstänker att min hemmaodlade humle inte kommer ha en fullt så kraftig arom som kommersiellt odlad så har jag valt att använda en större mängd – totalt 150 gram. Den har inte heller pressats samman fullt så mycket och därför tornar ett mindre berg av humle upp sig på diskbänken. Under koket tillsätts också jästnäring och protafloc. Vörten kyls på sedvanligt sätt med kylspiral och silas genom en stor sil. Silen fylls till bredden med humlekottar. Jag får ut 17 liter vört på 1,052. Humlen visar sig väldigt spänstig och svår att pressa ur men jag sköljer ur den med kokt vatten och låter den stå och rinna av. Jag har nu 19 liter vört på 1,052. Jag är inte säker på att jag riktigt begriper men jag tänker inte klaga.

Nottingham-jästen utlovar en snabb start på jäsningen vilket den också håller. Redan efter 3 timmar så bubblar det kraftigt i jäsröret. Temperaturen i rummet är 22°C – betydligt lägre än de 26–27° som det tenderar att vara på sommaren.

30 juli:

Lagom till att huvudjäsningen var klar började temperaturen stiga. Det har dock fortsatt att regna och innomhus har den som högst varit uppe i 24°C. Augusti verkar dock utlova torrare och varmare väder. Jag bryr mig inte om att tappa över ölet på sekundär utan den ska få stå på samma hink en vecka till. Med en högflockulerande jäst bör det räcka.

7 augusti: Flasktappning

Danstar Nottingham uppvisar en hög flockuleringsgrad i likhet som Safale S-04. Slutdensiteten blir snarlik den också – 1,017, vilket är betydligt högre än vad jag siktat på men i alla fall inte katastrofalt. Färgen är ljus bärnsten och aromen något diskret. En karamellig och brödig maltighet går att skönja. Humlearomen känns vagt centraleurepisk – mer örtig än blommig. Eftersmaken består av frän jästsmak, dock inte så illa som vissa andra av mina öl. Några veckors lagring så blir det nog ett riktigt bra öl. Antal flaskor: 38 st blandade 33 och 35,5 cl, 7 st à 50 cl, 1 à 63 cl och 1 à 65 cl. Totalt ca 18 liter. Det hade blivit en flaska till om flaskfyllaren inte hade krånglat och jag inte hållit på att klanta mig en otrolig massa. Det var 18¾ liter i hinken innan jag började fylla flaskorna så jag har säkert lyckats förlora en halvliter.

☆

Kusk Single Hop

Det förra ölet bryggt på hemodlad Mauritz var tänkt att bli ett bruksöl men får ses som ett halvt misslyckat experiment. Därför följs den nu av en premium bitter. Receptet är rätt likt det förra men ger ett något mörkare öl, främst genom tillsatsen av en gnutta Pale Chocolate. Till en början var det tänkt att hela satsen skulle humlas med Pioneer, en humle jag köpte på rea och som verkade ha en trevlig smakprofil. Men varför riskera allting på en okänd humle. Istället delade jag satsen och humlade andra halvan med Challenger. Slutresultatet: två single hop-öl som senare kan testas och jämföras med varandra.

Specifikationer

Mängd: 20 liter
Startdensitet: 1,052
Slutdensitet: 1,016
Alkohol: 4,8 vol%
Beska: 31 / 33 IBU
Färg: 20 EBC (mörk bärnsten)
Cirkapris: ? kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
3 100 g	69,7 %	Pale Ale-malt	6 EBC
700 g	15,7 %	Pilsner-malt	4 EBC
400 g	9,0 %	Crystal-malt	130 EBC
200 g	4,5 %	Ambermalt	100 EBC
50 g	1,1 %	Pale Chocolate-malt	500 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
Pioneer (10 liter):
5 g	Pioneer (kottar)	9,2 %	60 min
10 g	Pioneer (kottar)	9,2 %	20 min
15 g	Pioneer (kottar)	9,2 %	5 min
10 g	Pioneer (kottar)	9,2 %	torr
Challenger (10 liter):
10 g	Challenger (kottar)	7,2 %	60 min
10 g	Challenger (kottar)	7,2 %	20 min
15 g	Challenger (kottar)	7,2 %	5 min
10 g	Challenger (kottar)	7,2 %	torr

Jäst

Safale S-04

Vattenbehandling

2,5 ml CaCO₃
7,5 ml CaSO₄

	Ca²⁺	Mg²⁺	HCO₃^-	Cl^-	SO₄^2-	Na⁺
Lundavatten	22	1,4	44	26	6,4	8,5
+	58	–	18	–	112	–
=	80	1,4	62	26	118	8,5

Procedur

Blandar malten med 17 l vatten på ca 74°C
Försockringsrast vid 67°C i 60 min
Samlar upp 13 l vört
Lakar med 13 l vatten på ca 75°C
Samlar upp 13 l vört
Vörtkok i 90 min

Brygglogg

23 oktober: Bryggdagen

Egentligen är det en alltför fin dag för att stå inne och brygga men det är tre månader sen sist och jag tänker inte vänta längre. För att inte gå miste om de livgivande solstrålarna så bär jag ut en fåtölj på balkongen så att jag kan sitta där och läsa medan jag väntar på att mäskning och kok ska bli klara.

Dagen fortlöper utan några direkta missöden. Efter koket har jag 9,5 l öl humlat med Pioneer och med densitet 1,057 samt 10 l öl humlat med Challenger och med densitet 1,055. Genom att späda dem till 10,5 l så hamnar båda på 1,052. Det kan jämföras med målet på 20 l och 1,050. För en gångs skull har jag mätt densitet före koket, hur exakt det nu blir när man mäter vid 62°C. 1,028 skulle enligt uträkningar motsvara 1,044 vid 20°C vilket i sin tur resulterar i ett utbyte på 80,5 % enligt mitt bryggprogram. (Något jag måste bli bättre på att ta med i mina beräkningar är hur mycket vört som sugs upp av humlen.)

6 november: Torrhumling

10 g Pioneer och 10 g Challenger får ligga och dra i varmt vatten en stund innan de tillsätts till respektive jäshink. Egentligen skulle detta ske en vecka tidigare men jag har varit upptagen med äppleplockning.

12 november: Diska flaskor

Jag har för vana att alltid skölja ur alla ölflaskor direkt efter användning. Ibland kan delar av bottensatsen sätta sig i flaskan vilket kräver rengöringsmedel och mekanisk rengöring. De blir dock aldrig så skitiga som de flaskor andra ibland skänker till mig. Idag var det dags att ta tag i en sådan omgång och att inviga ett nytt rengöringsmedel jag inte testat tidigare. Flaskorna läggs först i blöt för att lösa upp den värsta smutsen. Därefter skrubbas de invändigt med en flaskborste (detta var det drygaste steget) och läggs i ett bad av PBW. PBW är miljövänligt, lätthanterligt och minst lika effektivt som kaustiksoda (sägs det). Slutligen sköljs flaskorna i vatten. Jag kan konstatera att de aldrig sett renare ut.

13 november: Flasktappning

Flaskorna desinficeras dem som vanligt i ugnen och på spisen görs sockerlag på 1 dl strösocker och lika mycket vatten. Tack vare den extra litern öl (och den högflockulerande jästen) har jag ca 20 liter kvar när ölet skiljts från jästkakan. Flasktappningen sker på sedvanligt sätt med pumphävert och en strulande flaskfyllare. Tyvärr råkar jag klippa av halsen på en av flaskorna med kapsyleraren och då jag inte vill riskera något så häller jag ut en hel halvliter. Det blir dock fortfarande 5 · 50 cl + 21 · 33 cl av Challenger och 4 · 50 cl + 22 · 33 cl av Pioneer. Dessutom blir det ett smakprov av varje på 1 dl. Challenger ger en fyllig, mustig och kryddig arom medan Pioneer är mildare med en friskare, mer syrlig karaktär. I övrigt kan jag märka en viss rostad smak från amber- och pale chocolate–malten. Färgen blev precis som jag hade önskat: mörk bärnsten, nästan kopparfärgad.

☆