Vagnmakarens Nanobryggeri

Kusk Ordinary Bitter 2010

Jag har sedan hösten bollat med tanken att brygga ett lättare öl som kan drickas som måltidsdryck utan att man behöver drabbas av "yrsel". Britterna är de enda jag vet som faktiskt klarar av detta och därför har jag tänkt ge mig på att brygga först en ordinary bitter samt i framtiden en skotsk 60/-. Att det blir just nu har ytterligare en förklaring: förrådet av basmalt räcker inte till 20 l av något starkare öl. Receptet hämtar inspiration från Jamil Zainasheff men använder en större mängd av ljusare karamellmalt istället för en mindre mängd mörk.

Specifikationer

• Mängd: 20 liter
• Startdensitet: 1,041
• Slutdensitet: 1,015
• Alkohol: 3,4 vol%
• Beska: 30 IBU
• Färg: 20 EBC (mörk bärnsten)
• Cirkapris: 120 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
2 700 g	81,8 %	Pale Ale-malt	6 EBC
150 g	4,5 %	Caravienna	50 EBC
300 g	9,1 %	Crystal-malt	130 EBC
150 g	4,5 %	Ambermalt	100 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
15 g	Target (puckar)	12,0 %	60 min
15 g	East Kent Golding (kottar)	4,2 %	20 min
15 g	East Kent Golding (kottar)	4,2 %	5 min
7 g	East Kent Golding (kottar)	4,2 %	torr

Jäst

• Safale S-04

Procedur

• Försockringsrast vid 68°C i 16 l vatten i 90 min
• Samlar upp 12 l vört
• Lakar med 13 l vatten
• Samlar upp 13 l vört
• Vörtkok i 90 min

Brygglogg

27 januari: Bryggdagen

Med en mindre snöstorm yrande utanför fönstren så är detta en perfekt dag att stanna inne och brygga. 16 l vatten kokas upp till 74°C och blandas med malten som krossats dagen innan. Mäsktemperaturen landar på 68°C. Låter mäsken stå 1,5 h och rör om några gånger under tiden. Recirkulerar några liter och samlar därefter upp 12 l vört. Tillsätter 13 l varmvatten som höjer temperaturen upp mot en 75°C, väntar, recirkulerar och samlar upp 13 l (möjligen lite mindre). Mäsken sjunker ihop och lakningen tar lite längre tid än vanligt – första gången det händer. Noterar också att filtret börjar bli rätt skamfilat och dags att bytas ut.

Kokar vörten i två separata grytor. Båda grytorna visar sig börja koka med bara någon minuts mellanrum. Jag bestämmer mig för att låta den ena koka 10 min extra för att jag ska få tid på mig att kyla dem var för sig. Då det är minusgrader ute kyler jag bara grytorna halvvägs med kylspiralen och ställer sedan ut dem på balkongen med locket på.

1,5 h senare känns grytorna kalla. Resultatet överraskar: efter att jag spätt vörten till 20 l visar hydrometern 1,041. I och med det kliver ölet (potentiellt) upp från en ordinary till en premium bitter. Jag hade kunnat spä vörten ytterligare men jag tror att jag låter bli – det spelar inte så stor roll.

31 januari: Omtappning och torrhumling

Tappar om ölet och tillsätter 7 g East Kent Golding. Ölet doftar fruktigt från humlen samt rostat och aningen karamelligt likt mörkrostat bröd. Hydrometervärdet är en besvikelse – 1,016. Med en så pass låg startdensitet hade jag hoppats att jästen skulle klara att jäsa ner till runt 1,010. (Kanske tur att jag inte spädde ut vörten.)

7 februari: Rengöring

Hade planerat att flasktappa denna dag men ugnen är så pass skitig att jag beslutar mig för att rengöra den innan jag använder den för att desinficera flaskor.

9 februari: Flasktappning

Tappar över till ny hink och tillsätter sockerlag på 1 dl strösocker (det är möjligt det skulle vara mindre till en bitter). Densiteten har faktiskt sjunkit en smula – till 1,015. Det ger en alkoholhalt på ca 3,4 %, vilket är ungefär vad jag hade tänkt mig. Färgen är bärnstensfärgad, dock inte riktigt så mörk som jag trodde att den skulle bli, och det skummar redan ganska friskt om ölet. Doften har fått sig en rund ton av smörkola. Humlearom och -smak är behaglig men lite klen i nuläget. Trots sin höga restsötma upplever jag inte den som överdrivet söt, men det kan vara något som kommer när ölet fått mogna. Totalt får jag 1 75 cl-flaska, 15 50 cl-flaskor samt 30 blandade 33 och 35,5 cl-flaskor – vilket motsvarar ca 18,5 liter.

9 mars: Provsmakning

Rödorange/bärnsten. Krämigt skum. Fruktig, citrusaktig doft med gräsig ton. Småsöt, fruktig smak med en gräsig eftermak (som försvinner efterhand som ölet blir varmare). Ale-fruktighet och en rund fruktig, aningen citrusaktig humlearom. Svag brödig maltighet i bakgrunden. Tycker mig inte märka någon direkt jästighet.

17 mars: Provsmakning

Rödaktig bärnsten/koppar. Högt, kompakt skum. Rund, blommig doft av East Kent Golding. Kunde gärna varit skarpare. Söt smak, annars rätt tunn med en lite klen beska. Helt okej för en folköl. Har lite av den där syrligt metalliska bismaken jag ofta tycker att jag hittar i öl i folkölsstyrka.

12 november: Provsmakning

Nu efter många flaskor kan jag konstatera att jästen fortsatt att arbeta. Varje flaska jag har öppnat har skummat lite mer än den förra och nu väl framme i november så blir det bara skum i glaset. För en folköl är sötma och kropp okej men jag är fortfarande inte nöjd med humlen. Aromen är för klen och jolmig och smaken är lite för syrlig. Något jag dock verkligen gillar är den brödiga eftersmaken jag får från ambermalten. I en framtida bryggning kan jag tänka mig att komplettera den med lite münchnermalt.

☆

Altbier 2010

Altbier är en ölstil jag inte har haft möjligheten att prova så mycket av. På rak arm kan jag komma på Rhenania Alt, Schlösser Alt, Uerige Sticke och Uerige Doppel Sticke. Av dessa är det framförallt Schlösser som fått upp mina ögon för stilen. Jag gillar verkligen dess torra och strama maltighet och lätta fruktighet. Receptet hämtar återigen inspiration från Jamil Zainasheff.

Specifikationer

• Mängd: 20 liter
• Startdensitet: 1,052
• Slutdensitet: 1,011
• Alkohol: 5,4 vol%
• Beska: 38 IBU
• Färg: 35 EBC (ljusbrun)
• Cirkapris: 190 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
3 800 g	86,9 %	Pilsnermalt	4 EBC
500 g	8,7 %	Münchnermalt	15 EBC
150 g	2,2 %	Crystal-malt	130 EBC
150 g	2,2 %	Chokladmalt	900 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
30 g	Hallertauer Magnum (kottar)	10,9 %	60 min

Jäst

• Wyeast 1007 German Ale

Procedur

• Försockringsrast vid 67°C i 17 l vatten i 90 min
• Samlar upp 12,5 l vört
• Lakar med 12 l vatten
• Samlar upp 12,5 l vört
• Vörtkok i 90 min

Brygglogg

31 mars: Bryggdagen

Småmulen dag med en del regn under eftermiddagen. Börjar bryggdagen tidigt. Redan klockan 9.15 är vattnet uppvärmt och mäsken satt. Temperaturen landar på 67°C. Samlar upp första avrinningen och pyttsar i nytt varmvatten halvt på känn – mäsktemperaturen hamnar nu på 72°C. Nytt för den här gången är att jag har inhandlat diverse salter för att kunna göra vattenjustrering. Jag tar det försiktigt och använder 1 tsk kalciumkarbonat (krita) och ¼ tsk magnesiumsulfat (epsomsalt) till mina totalt 29 liter vatten. Tillsammans med vattnets eget mineralinnehåll ger det mig 80 ppm Ca, 7,7 ppm Mg, 161 ppm CO₃ samt 73 ppm SO₄.

Som tidigare delas vörtkoket upp på två kastruller. Den första börjar koka vid precis kl 12. Endast en humlegiva ska i den här gången – en ovanlighet då jag konsekvent brukar använda tre. En till nyhet för dagen är ½ tsk jäsnärsalt som ska i 10 min före avslutat kok.

För en gångs skull bemödar jag mig med att dekantera från kalldruven – den relativt lilla mängden humle gör att den faktiskt syns. När vörten är kyld och har spätts till 20 liter visar hydrometern en densitet på 1,052 – vilket är mycket nära målet på 1,051. Jästen är Wyeast 1007 German Ale – ingen förkultur har satts den här gången. Helst hade velat brygga medan det fortfarande var minusgrader ute så att det skulle vara lättare att få ner innomhus till en behaglig jästemperatur runt 18°C. Nu får hinken stå vid balkongdörren, med dörren på glänt.

2 april: Vulkan!

Jäsningen tog längre tid än väntat att komma igång, gissningsvis på grund av att ingen förkultur sattes. Under hela förste april märks ingen aktivitet. På morgonen den andre har dock något hänt – locket på jäshinken är delvis täckt av ett kletigt jästlager. En del av den har letat sig längs med sidan av hinken ner på golvet. Som tur är har jag varit förutseende och ställt hinken ovanpå några tjocka tidningar. Detta trots att jag inte varit med om att mina jäshinkar skummat över tidigare – inte ens veteöl. Med en kapacitet på 30 liter borde de erbjuda god marginal. Cirka en halvliter har försvunnit ur hinken. Locket byts ut så att jag kan diska av det i lugn och ro – det visar sig sitta en hel del jäst även på undersidan.

5 april: Omtappning

Förmodligen är jag för tidigt ute men ersättningslocket till hinken passar inte riktigt och håller därför inte helt tätt. Jag kan inte se någon aktivitet i jäsröret men förmodligen pyser eventuell koldioxid ut under locket. German Ale är en sann överjäst och i hinken ligger den nu i ett tjockt lager ovanpå ölet. Doften är stramt fruktig.

Hydrometern visar 1,024 – jag får verkligen hoppas att ölet jäser vidare. Eller är detta ett straff för att jag inte satte någon förkultur? Ölet är fortfarande grumligt så jag när visst hopp om att det ska fortsätta jäsa. I nödfall kommer jag att tillsätta ett paket Safale US-05.

9 april: Mer jäst

Väljer att tillsätta ett paket Safale US-05 som först återfuktats i kokt, avsvalnat vatten.

17 april: Flasktappning

Jippi! Räddningsförsöket lyckades! Hydrometern visar 1,011! Smaken är maltig åt choklad- och nougathållet, aningen fruktig och mycket diskret rostad. Verkar som att jag använde precis lagom mycket chokladmalt. Jag fyller 19 st 50 cl-flaskor och 26 st 33 cl-flaskor. Totalt ca 18 liter. Dessutom blir det ett rejält smakprov över på ca 2 dl. Testar att använda min nyinskaffade flaskfyllare men tycker nästan att den är lika mycket problem som att använda en hävertslang med klämma. Vid i alla fall tre tillfällen vill ventilen inte stänga sig med översvämning som följd (om man kvickt men lätt stöter flaskfyllaren mot botten av flaskan bör ventilen stänga sig).

22 maj: Hembryggarträff i Malmö

Jag med mig min altbier till en hembryggarträff i Malmö. Själv tycker jag att det märks att jästen varit väldigt stressad. Smaken är ganska estrig och aningen spritig. En reaktion från en annan bryggare var att den också var rätt så syrlig.

25 september: Provsmakning

14:e flaskan att öppnas. Det känns som att syrligheten långsamt har tilltagit med varje flaska. Å andra sidan har spritigheten avtagit. Också humlearomen har mildrats och blivit mer subtil. Det finns en god och väl avvägd rostad smak i bakgrunden och en kryddighet jag inte riktigt kan placera (kan det vara crystalmalten månne?) Resultatet påminner lite om julmust men betydligt syrligare och är inte helt oangenäm. Ölet är för övrigt vackert mörkbrun och med ett tjusigt skum.

Receptet ser jag inget fel på och kan tänka mig att brygga det en gång till. Jag får dock hålla ett vakande öga på jästen alternativt välja en annan jäst.

☆

Neper Veteöl 2010

Så var det vår och återigen dags att brygga veteöl. Förra gången användes en torrjäst och resultatet blev rätt trist så för säkerhets skull används denna gång en flytande. Mer münchner- och karamellmalt samt mer humle ska förhoppningsvis också bidra till ett smakrikare öl.

Specifikationer

• Mängd: 20 liter
• Startdensitet: 1,048
• Slutdensitet: 1,010
• Alkohol: 5,0 vol%
• Beska: 15 IBU
• Färg: 15 EBC (bärnsten)
• Cirkapris: 210 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
2 300 g	50,0 %	Vetemalt	4 EBC
1 500 g	32,6 %	Pilsnermalt	4 EBC
400 g	8,7 %	Münchnermalt	15 EBC
400 g	8,7 %	Caravienna	50 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
10 g	Hallertauer Tradition (kottar)	6,7 %	60 min
10 g	Hallertauer Tradition (kottar)	6,7 %	20 min
20 g	Hallertauer Tradition (kottar)	6,7 %	5 min

Jäst

• Wyeast 3056 Bavarian Wheat Blend

Procedur

• Försockringsrast vid 66°C i 17 l vatten i 90 min
• Samlar upp 12 l vört
• Lakar med 13 l vatten
• Samlar upp 12,5 l vört
• Vörtkok i 90 min

Brygglogg

18 april: Bryggdagen

Bryggningen börjar vid 10.30 och håller på till 16. Malten krossades redan för sisådär två veckor sedan. 2 kg vetemalt köptes färdigkrossad (Vikingmalt; övriga 3 hg är från Weyermann) eftersom det är så tungt för maltkrossen och för att det faktiskt var en hel krona billigare än okrossad. Jästen 3056 Bavarian Wheat Blend valdes därför att torrjästen jag använde förra gången gav ett så tråkigt resultat och därför att detta var vad som fanns i lager när jag lade min beställning. Påsen var lite smågammal så egentligen borde jag ha satt en förkultur. Nu blev det bara att jag aktiverade den dagen innan.

Precis som vid förra bryggningen så valde jag att behandla vattnet, denna gång med 2 tsk kalciumklorid, för att jästen ska få det kalcium den behöver och för att justera pH en aning. Tillsammans med vattnets eget mineralinnehåll ger det mig 108 ppm Ca samt 126 ppm Cl. Också jästnärsalt användes samt Protafloc.

Jag tror inte att jag sett så kraftig koagulering tidigare. Proteinklumpar ca 5 mm tjocka och några cm långa tumlade runt i grytan under vörtkoket. Kanske skulle jag försökt fiska upp dem och göra seitan av dem? :P Som vanligt användes två grytor. Det började koka med 15 min mellanrum vilket gjorde att jag inte behövde stressa lika mycket med kylningen. Därefter åkte grytorna ut på balkongen medan jag vilade mig en timme. När humle och druv silats bort och volymen justerats till 20 liter visar hydrometern 1,048. Jag anser mig nöjd.

24 april: Omtappning

Jästen som använts är en blanding av olika toppjäsande ale- och veteölsstammar. Till skillnad från altbieren jag bryggde häromsistens så har jag inte drabbats av något vulkanutbrott och ölet ser ut att ha jäst ut som det ska. För säkerhets skull har jag skakat på hinken någon gång under jäsningen – jag vet inte om det gjort någon skillnad. Hur som helst visar hydrometern 1,011 vilket ger en alkoholhalt på 4,9 vol%. Doften är syrligt fruktig: äpple, päron, banan, mango, guava. Faktiskt doftar det väldigt syrligt – nästan som en flamländsk röd. Smaken är dock mest jästig än så länge.

4 maj: Flasktappning

Densiteten har sjunkit till 1,010 vilket ger en alkoholhalt på 5,0 vol%. Totalt blir det 18 st 50 cl-flaskor och 28 st blandade 33 och 35,5 cl-flaskor. Doften är kraftigt bananaktig. Smaken är fortfarande mest jästig men känns lovande. (Flaskfyllaren skötte sig för övrigt exemplariskt den här gången. Kanske behövde den bara en inkörningsperiod.)

☆

60 skilling 2010

Andra försöket att brygga ett öl i folkölsstyrka. Smaken ska vara maltig och karamellig med låg humlearom. Ett sätt att uppnå den rätta smaken är att koka skiten ur vörten i flera timmar. Metoden jag har valt är istället att använda en stor mängd karamellmalt. Istället för den pale ale-malt från Weyermann jag normalt använder har jag nu valt en från Thomas Fawcett gjord på Golden Promise, en klassisk skotsk kornsort.

Specifikationer

• Mängd: 20 liter
• Startdensitet: 1,039
• Slutdensitet: 1,010
• Alkohol: 3,8 vol%
• Beska: 14 IBU
• Färg: 30 EBC (koppar)
• Cirkapris: 130 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
2 000 g	61,5 %	Golden Promise pale ale-malt	5 EBC
400 g	12,3 %	Münchnermalt	15 EBC
400 g	12,3 %	Caraamber	70 EBC
400 g	12,3 %	Crystal-malt	130 EBC
50 g	1,5 %	Chokladmalt	900 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
25 g	East Kent Golding (kottar)	4,2 %	60 min

Jäst

• Safale US-05

Procedur

• Försockringsrast vid 67°C i 16 l vatten i 90 min
• Samlar upp 13 l vört
• Lakar med 12 l vatten
• Samlar upp 12 l vört
• Vörtkok i 90 min

Brygglogg

31 mars: Bryggdagen

Börjar bryggdagen vid 10. Vid 10.30 är mäsken satt och den får stå fram till 12. Mäsktemperaturen hamnar efter lite fifflande på 67°C – jag hade egentligen tänkt mig 68°C. Jag recirkulerar några liter, tappar ut första avrinningen och fyller på med mer vatten vilket höjer temperaturen till 72°C. Jag vattenbehandlar lite försiktigt med 1 tsk kalciumkarbonat.

Vörtkoket sker som vanligt i två kastruller. Med bara en humlegiva blir det en ganska lugn bryggdag. Jag tillsätter dock även jästnärsalt och protafloc när 15 min återstår av koket. Efter kylning, silning med mera har jag 19,5 liter vört med en densitet på 1,042. Jag väljer att spä till 21 liter och 1,039. Det egentliga målet var 1,035. Safale US-05 brukar vara en duktig jäsare – vi får se hur den reagerar på en vört på en fjärdedel karamellmalt. Den här gången satte jag en förkultur dagen innan, men jag undrar om det verkligen var nödvändigt.

Redan samma kväll, bara några timmar senare, bubblar det kraftigt ur jäsröret och locket bågnar likt en surströmmingsburk. Jag är tacksam att det är en kall och mulen dag då inomhustemperaturen ligger runt 21°C.

5 juni: Omtappning

Densitet 1,010. Alkoholhalt ca 3,8 vol%. Doften är brödig och maltig med dragning åt mörk sirap samt aningen fruktig. Ölet är fortfarande väldigt grumligt och smakar mest bara jäst. Strax över 20 liter återstår i jäshinken.

28 juni: Flasktappning

Ölet har nu fått stå rekordlänge på sekundärlagring. Med tanke på hur långsamt US-05 brukar flockulera så var det bara bra – och faktiskt ser ölet nu ut att ha klarnat fullständigt. Densiteten ligger fortfarande på 1,010. Det doftar inte så mycket och smaken är milt rostad med diskret humlearom. Med lite kolsyra så blir det nog mer intressant. Antalet flaskor blir 2·65 cl, 2·60 cl, 18·50 cl samt 22 st blandade 33 och 35,5 cl. Jag prioriterar stora flaskor på grund av den låga alkoholhalten och för att jag börjar få ont om flaskor till kommande bryggder. Total slutvolym ca 19 liter samt ett rejält smakprov.

15 juli: Provsmakning

Den långa sekundären verkar göra så att kolsyra bildas långsammare än vanligt. Humlearomen är kraftigare än väntat men den lär försvagas med tiden. Samtidigt är lite humlearom kanske inte helt fel – även om karamellmalten får ölet att kännas sötare och fylligare än det faktiskt är så är malt-känslan ändå lite tunn i nuläget.

18 oktober: Provsmakning

Mörk koppar/brun färg med ett krämigt beigt skum. Humlearomen har avtagit och blandat sig med kryddigheten från malten. Det hela resulterar i en rätt trevlig, fruktig smak. Fortfarande fruktiga än jag tänkt mig dock. Trots att ölet har en förhållandevis låg FG så smakar det ändå väldigt sött. Sammantaget tycker jag att det smakar lite åt julmusthållet.

☆

Fulle Faun Strong Ale 2010
&
Fulle Faun Julöl 2010

Detta recept bygger på Black Sheep Brewerys Riggwelter, ett av mina absoluta favoritöl. Malten jag använder kommer från Thomas Fawcett, samma mälteri som till originalet. Jästen 1099 Whitbread Ale har jag inte provat tidigare men läst mycket gott om och jag hoppas att den ska ge en passande smakprofil. För att göra det hela lite juligt smaksätts halva satsen med julkryddor. Efter att ha studerat ett antal kryddiga julölsrecept bestämde jag mig för blandningen: kanel, ingefära, kryddnejlika, kardemumma samt apelsinskal. När jag sedan gick igenom kryddhyllan fann jag en påse pepparkakskrydda som visade sig innehålla precis de fyra förstnämda kryddorna – tänka sig! (Apelsin behövdes dock fortfarande inhandlas.)

Specifikationer

• Mängd: 20 liter
• Startdensitet: 1,061
• Slutdensitet: 1,018
• Alkohol: 5,7 vol%
• Beska: 39 IBU
• Färg: 41 EBC (brun)
• Cirkapris: 300 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
4 400 g	79,3 %	Maris Otter pale ale-malt	5 EBC
350 g	6,3 %	Crystal-malt	130 EBC
300 g	5,4 %	Pale chocolate-malt	500 EBC
500 g	9,0 %	Puffat vete	4 EBC

Humle

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
50 g	Challenger (kottar)	7,2 %	60 min
25 g	East Kent Golding (kottar)	6,0 %	0 min
Julöl (10 liter):
1,5 msk	Pepparkakskrydda		10 min
2 st	Rivna apelsinskal		10 min

Jäst

• Wyeast 1099 Whitbread Ale

Procedur

• Försockringsrast vid 66°C i 17 l vatten i 90 min
• Samlar upp 11 l vört
• Lakar vid 72°C med 11 l vatten
• Samlar upp 11 l vört
• Lakar vid 72°C med 3 l vatten
• Samlar upp 3 l vört
• Vörtkok i 90 min

Brygglogg

21 juni: Bryggdagen

Smygstartar på morgonen med att blanda ihop en förkultur på Wyeast 1099 Whitbread Ale. Den kommer som ett "smack pack" som jag aktiverade den 19:e. Den 20:e kokade jag 1 liter vört på 1 hg maltextrakt som fick svalna över natten.

Påbörjar bryggdagen officiellt vid kl 10 med att värma mäskvatten och krossa malt. Första omgången mäskvatten vattenbehandlas med 1 tsk kalciumkarbonat. Mäskkärlet fylls så mycket det bara går och temperaturen justeras till 66°C. Det visar sig dock ändå otillräckligt och första avrinningen ger bara 11 liter. Ditto den andra så jag blir tvungen att skölja genom mäsken med ytterligare 3 liter.

Vörten delas som vanligt upp på två kastruller. De humlas identiskt men till den ena tillsätts även pepparkakskryddor (kanel, ingefära, kryddnejlika, kardemumma) och apelsinskal. En spännande doft sprider sig i köket. Humlesorten Challenger är det första gången jag använder och jag får nog säga att jag tycker att den har både kraftigare och mer behaglig arom än Golding. Först hade jag tänkt att använda Target som bitterhumle istället då det fanns ett öppnat paket i mitt förråd. Den visade sig dock ha passerat bäst före-datum med råge.

Efter koket kyls vörterna ner; humlen silas från och sköljs ur med en liter varmt vatten. Jag konstaterar att jag nu har 10,5 l vört per hink med ett OG på 1,061. Inte så pjåkigt.

29 juni: Omtappning

Jästen påminner en del om Safale S-04: den flockulerar väl men jäser inte ut fullt så bra. Kakan av jäst och druv i botten av hinken är så pass fast att jag skulle kunna hälla ölet över i nästa hink. Densiteten ligger dock på 1,018 för båda varianterna. Jag hade hoppats på lägre men det ligger dock i linje med vad jästen sägs bruka prestera. Jag provsmakar pepparkaks-versionen – kryddorna kommer fram främst i eftersmaken och lägger sig i hela munnen. Det känns som om man dricker en klunk öl och sedan äter en pepparkaka.

[Uppdatering: Wyeast 1099 är tydligen samma jäststam som Safale S-04! Där ser man.]

7 juli: Flasktappning

Fin brun färg. God smak på båda versionerna. Den naturella kommer nog att bli en fin-fin strong ale – pale chocolate-malten ger en behagligt balanserad rostad smak. I julölet har kryddorna mildrats en aning till en nivå där det även går att känna själva ölsmaken. Kan den hålla sig där ungefär så blir det prima. Julölet tappas upp på främst 25 cl-flaskor (33 · 25 + 3 · 33) och den naturella på 33 och 35,5 cl (23 · 33 + 2 · 50). Flasktapparen trilskades mer än vanligt så det blev en rejäl pöl ovanpå de tidningar som lagts på golvet.

2 april 2011: Provsmakning

Fulle Faun Strong Ale (Naturell): Mörkbrun med ett riktigt krämigt skum. Doften är fruktig och aningen spritig. Smaken är till en början frisk och behaglig med en god humle- och chokladmaltsarom. I eftersmaken kommer dock en rejäl dos alkohol ooch autolys. Malt- och humleprofilen känns bra. Det är jäsningen jag måste hålla koll och bli bättre på.

Pepparkaksversionen är dock väldigt lyckad. Den hade mognat precis lagom till julafton. Kryddorna hade mildrats till en precis lagom nivå och var förvånandsvärt välbalanserade (och döljer eventuella felsmaker). Alla kryddor kunde märkas och var ungefär jämnstarka även om nejlikan märktes lite tydligare än de andra. Både valet av färdig pepparkaksblandning och apelsinskal känns mycket lyckade. Den verkar ha mottagits väl både vid jul- och nyårbordet även om den första reaktionen var en nästan chockartad förvåning.

☆

Mornië Utúlië Stout 2010

Så börjar det att lida mot höst och det börjar bli dags att brygga något mörkt och mättande. Det blir ett recept som liknar Horsewood Stout från 2007 med havremalt, chokladmalt och rostat korn. Som så ofta försöker jag att rensa förrådet och väljer att kombinera mitt sista hekto carafa med pale chocolate. Av pale ale-malten är 1 kg Golden Promise från en tidigare bryggning. På humlefronten gör jag slut på ett paket Challenger och ett paket Fuggle. Smaken av enbart Fuggle börjar jag tröttna på och jag undviker aromhumlegivan den här gången då jag tycker att humlen har dominerat vissa av mina mörka öler alltför mycket.

Specifikationer

• Mängd: 20 liter
• Startdensitet: 1,055
• Slutdensitet: 1,0xx
• Alkohol: 4,4 vol%
• Beska: 45 IBU
• Färg: 96 EBC (svart)
• Cirkapris: 150 kr

Extraktgivare

Vikt	Andel	Typ	Färg
3 300 g	70,2 %	Pale ale-malt	6 EBC
500 g	10,6 %	Havremalt	4 EBC
200 g	4,3 %	Crystal-malt	130 EBC
200 g	4,3 %	Pale chocolate-malt	500 EBC
100 g	2,1 %	Chokladmalt (Carafa I Special)	900 EBC
400 g	8,5 %	Rostat korn	1100 EBC

Humle med mera

Vikt	Typ	Alfasyra	Koktid
45 g	Challenger (kottar)	7,2 %	60 min
5 g	Fuggle (kottar)	4,5 %	60 min
5 g	Challenger (kottar)	7,2 %	20 min
5 g	Fuggle (kottar)	4,5 %	20 min
0,3 g	Protafloc		20 min
Kakaostout (10 liter):
60 g	Krossad kakao		sekundär

Jäst

• Safale S-04

Vattenbehandling

• 2,5 ml CaCO₃
• 2,5 ml CaSO₄
• 2,5 ml NaHCO₃

	Ca2+	Mg2+	HCO3-	Cl-	SO42-	Na+
Lundavatten	46	4,1	130	18	59	21
+	28	–	71	–	37	21
=	74	4,1	201	18	96	42

Procedur

• Blandar malten med 18 l 75°C varmt vatten
• Försockringsrast vid 68°C i 75 min
• Samlar upp 12 l vört
• Lakar med 13 l vatten; höjer temperaturen till 72°C
• Samlar upp 13 l vört
• Vörtkok i 90 min

Brygglogg

22 september: Bryggdagen

Äntligen svalt nog och äntligen tid nog att börja brygga igen. Jag vet numera med mig att inte sätta en förkultur på det sätt jag gjort tidigare. Istället påbörjar jag bryggdagen med att koka upp 18 liter vatten, väga upp humle samt återfukta jästen i en liten skål avsvalnat kokt vatten. Mäsken sätts klockan 11.30 och för en gångs skull lyckas jag ganska väl med att träffa rätt temperatur. Koket delas som vanligt upp mellan två kastruller. Naturligtvis ska de retas med mig och börjar koka nästan samtidigt.

Efter koket späder jag vörten till 19 liter vilket ger den densitet jag tänkt mig (men dock en liter mindre). Möjligen ska jag titta över valsavståndet på maltkrossen då jag tyckte mig se en del okrossade korn när jag skopade upp draven.

23 september: Jäsning

Genom att ställa jäshinken vid balkongdörren och öppna denna på glänt lyckas jag hålla 19–20°C.

29 september: Omtappning

Tappar över ölet på två hinkar. 9,5 liter kommer att bli kakaostout och 9 liter förblir naturell. Ölet doftar smörkola, mörk choklad och sojasås. Smaken är behagligt rostad – inte för mycket och pale chocolate-malten skänker en härlig brödighet åt ölet. Ett antal kakaobönor skalas och krossas grovt i en mortel så att jag totalt får 60 g kakaokross. Denna hälls i den ena hinken.

Tyvärr visar hydrometern dåliga nyheter. Denisteten ligger på 1,022 – bara 60 % utjäsning. Det är rejält dåligt. Varför ger mig S-04 sådana problem? Ska jag behöva göra ännu ett räddningsförsök med US-05?

8 oktober: Flasktappning

Nu efter ytterligare 11 dagar så låg densiteten kvar på samma värde och ölet smakade märkbart surt. Det verkar som att satsen har blivit infekterad. Min reaktion var "skit samma" och jag tappade upp den på flaska i alla fall. Vi får se hur det går. Jag gillar sura öler och smaken var inte oangenäm. Kakaostouten smakar eventuellt mindre surt och den har fått en rejält träig smak från kakaon – inte vad jag räknat med men verkar vara helt i linje med vad en kakaostout smakar.

☆