Hodjas Berömda Berättelser Om Hustrur

Kattberättelse
En dag köpte Hodja två kilo kött och tog hem det till hustrun. Sen återvände han till sitt arbete. Genast bjöd hustrun in sina släktingar och började förbereda en utsökt middag.
På kvällen när Hodja kom hem för att äta middag, hade hustrun bara bröd och lök på bordet.
Hodja frågade henne:
-Varför har du inte lagat till något av köttet?
-Jag sköljde köttet och skulle sätta det på spisen när den förbaskade katten kom och tog det.
Hodja sprang genast efter vågen. Han fick tag på katten och vägde den och den vägde just två kilo.
Han vände sig till hustrun och sa:
-Titta här! Om det jag just vägt är katten, var är då köttet. Men om det är köttet var är då katten?

Nio månaders resa på sju dagar
Hodjas första fru hade nyligen dött. Att leva ensam föll inte Hodja i smaken. Han beslöt sig för att gifta om sig. Med grannarnas hjälp var det inga problem att hitta en passande änka.
Exakt sju dagar efter bröllopet födde hustrun ett barn. Hodja sprang omedelbart till marknaden, köpte skrivpapper, pennor och böcker. När han återvänt, lade han sakerna bredvid det nyfödda barnet.
-Men Effendi, barnet har ju ingen nytta av de där sakerna, ännu under en lång tid. Varför sådan brådska?
-Du har fel min kära, svarade Hodja. Ett barn som kommer efter sju dagar istället för nio månader, kommer att behöva de här sakerna inom någon vecka på sin höjd.

Skönheten obeslöjad
En dag tröttnade Hodja på att vara änkling. Genom grannarnas hjälp träffade han en änka. Enligt traditionen under Hodjas dagar, visade sig inte bruden för sin man innan bröllopet.
Hodja och kvinnan talade med varandra och beslöt att gifta sig. Kvinnan bakom den svarta slöjan hade en ung röst, men var tyvärr såväl gammal som ful. På Hodjas bröllopsdag tog kvinnan av sig slöjan och frågade honom:
-Berätta för mig vilka av dina släktingar och vänner jag kan träffa utan att täcka över mitt ansikte.
-Visa ditt ansikte för vem som helst, bara du inte visar det för mig, svarade Hodja.

Gå runt för mycket
Hodjas grannar var oroliga över hans unga och vackra hustru.
-Hodja, din hustru är ute hela tiden, hon går runt i byn.
-Det är inte möjligt, svarade Hodja. Om hon går runt hela tiden, skulle hon besöka vårt hem också.

Drömmar i detalj
En gång väckta Hodja sin hustru mitt i natten och sa:
-Du, snabbt, ge mig mina glasögon!
-Varför behöver du glasögon mitt i natten?
-Jag har en mycket intressant dröm och behöver se några av detaljerna, som är lite suddiga.

Alla som ser ljuset
Hodjas hustru var gravid. En natt började hennes födslovärkar och Hodja hämtade grannar och barnmorskan. Snart ropade de på honom från hustruns rum:
-Hodja, du har fått en son!
Han blev mycket lycklig. Några minuter senare ropade barnmorskan igen:
-Hodja, du har fått en dotter också!
Efter en kort stund ropade hon igen:
-Hodja, du har fått ytterligare en flicka!
Hodja, som väntat framför sin hustrus rum, sprang in i rummet och blåste ut ljuset.
-Vad gör du? frågade kvinnan förvånat.
-Alla som ser ljuset vill komma ut. Vad annars kan kan jag göra, svarade han.

En svekfull hustrun och het soppa
Nasreddins Hodjas hustru ville lura sin man. När han kom hem en natt, trött och hungrig, satt hon fram en skål med skållhet sopa på bordet. Men hon glömde att soppan var het så när hon svalde en sked av den, började tårar plötsligt rinna. När Hodja såg hur hustrun började gråta utan orsak, frågade han:
-Vad kom du och tänka på?
Hodjas hustru torkade tårarna och sa:
-Jag kom ihåg min stackars mor. Hon var så förtjust i den här soppan. Det var hon som lärde mig att laga den.
Hodja kände sin svärmor och hade stor respekt för henne. Han sa ingenting utan tog en sked av soppan och svalde den. Naturligtvis fylldes också hans ögon med tårar.
-Vad tänker du på? frågade hustrun. Varför gråter du?
-Jag gråter, svarade Hodja, därför att det är du som skulle ha dött istället för din olyckliga mor.

Sur blick
En kväll kom Hodja hem, trött och nedstämd. Han längtade efter något som kunde muntra upp honom, men fann bara hustrun med sin vanliga sura min i ansikte.
-Vad är det för fel nu?, skrek Hodja. Är det min belöning för att jag sliter från morgon till kväll för din skull, att möta ett sånt ansikte som ditt.
-Åh, vår grannes lilla pojke dog, sa hon. Jag gick dit för att delta i bönen. Jag har just kommit tillbaks.
-Jag minns samma sura min i ditt ansikte, sa Hodja, när du kom tillbaks från bröllop också.

När Azrail (Dödsängeln) kommer
En gång var Hodja mycket sjuk, han låg i sängen och var nära att dra sin sista suck. Hans hustru var mycket bekymrad och kom gråtande till hans säng. När Hodja såg henne gråta sa han:
-Varför gråter du, min kära. Gå och sätt på dig dina finaste kläder, ordna ditt hår vackert, sminka dig och le.
-Men varför? frågade hon. Hodja, jag kan inte göra det när du lider.
Hodja log mot henne och sa:
-Min kära, jag vill att du gör det. Om Azrail (Dödsängeln) kommer. ser han hur vacker du är i dina fina kläder, du kommer att se ut som en ängel eller en påfågel. Han kanske tar med dig istället och låter mig vara.

Om Allah vill
Hodja hade bestämt sig för att bli handlingskraftig och effektiv. En dag sa han till sin fru att han skulle plöja sin största åker på andra sidan floden och komma tillbaks för att få en stor middag. Hustrun bad honom att tillägga "Om Allah vill"
Hodja sa att han skulle genomföra sin plan, oavsett om Allah ville eller ej. Den förskräckta hustrun tittade upp mot Allah och bad om förlåtelse. Hodja lastade sin träplog, spände oxarna för vagnen, satte sig upp på åsnan och begav sig av.
Men knappt hade dagen början förrän floden svämmade över av ett åskregn och sköljde med åsnan nedför och en av oxarna bröt ett ben i gyttjan. Hodja fick ta oxens plats när åkern skulle plöjas.
Han hade hunnit med halva åkern när solen gick ner och han vände hemåt, uttröttad och genomblöt.
Floden var fortfarande så hög att han fick vänta tills det blev mörkt innan han kom över.
Efter midnatt knackade en mycket våt men mycket visare Hodja på dörren.
-Vem är det? frågade hustrun.
-Jag tror det är jag, Hodja, svarade han, om Allah vill.

Hodjas Berömda Historier Om Grannar

Fyrtio år gammal vinäger
Grannen frågade Hodja:
-Har du lite fyrtio år gammal vinäger?
-Ja, det har jag, svarade Hodja.
-Kan du ge mig lite, jag behöver den för en medicinsk behandling.
-Nej, det kan jag inte, sa Hodja. Om jag gett lite till alla som begärt, hade jag då kunnat ha den i fyrtio år?

Grytan som dog
En gång lånade Hodja en stor gryta av sin granne. När Hodja återlämnade grytan, såg grannen att det var en liten buckla i botten på grytan. Han frågade:
-Hodja, vad är det här?
-Tydligen har grytan blivit med barn och fött en buckla.
Grannen godtog utan invändningar vad Hodja sa om grytan och bucklan. Några veckor senare bad Hodja att få låna grytan igen. Grannen var glad att kunna göra honom en tjänst.
Så gick det en månad. Grannen kommer på besök till Hodja för att fråga om grytan. En till synes bekymrad Hodja förklarar:
-Jag beklagar, men din gryta dog.
Grannen blir först förvånad, sen arg och vill veta:
-Hur kunde den dö?
-Du trodde att den kunde föda, varför tror du inte att den kan dö?

Spegel eller bild
Nasreddin Hodja gick längst gatan en dag när han såg någonting blänka i smutsen. Han gick dit och plockade upp det. Det var en liten spegel. Han tittade i den, såg sig själv och slängde sen iväg den. Till sin granne som stod och tittade på honom, sa han:
-Jag är inte förvånad, min vän att någon slängt den där. Vem skulle vilja behålla en sån ful bild?

Ansiktet vid fönstret
Nasreddin Hodja kom en dag till ett stort hus, för att be om en allmosa. Tjänaren sa:
-Min herre har gått ut.
Hodja svarade:
-Berätta för din herre nästa gång han går ut, att han inte borde lämna sitt ansikte vid fönstret. Någon skulle kunna stjäla det.

Soppan på soppan på haren
En granne kom till Hodjas hus efter jakten och hade med sig en hare som gåva. Hodja blev mycket glad och lagade till en köttgryta med lök på haren och delade måltiden med sin gäst.
Inom kort kom emellertid den ene efter den andra på besök, alla var släktingar till mannen som haft med sig haren. Inga fler gåvor skänktes. Hodja kokade lite soppa från den gamla hargrytan och delade den med sina gäster.
Till slut blev Hodja förbittrad. En dag kom ytterligare en främling:
-Jag är en släkting till en släkting till han som gav dig haren. Han satte sig ner och förväntade sig, som alla de andra, en måltid. Hodja gav honom en skål med hett vattten, blandat med lite salt och kryddor.
-Vad är det här för soppa? frågade främlingen.
-Du är en släkting till en släkting till min granne, eller hur? frågade Hodja. Och det du äter är faktiskt soppan av soppan på den hare som han gav mig.

Lukten av en dröm
Dödstrött kom Hodja hem och tänkte:
~Om jag hade en ljuvlig soppa här nu....Och låt oss säga att jag lägger i lite starka krydor och smör längst upp... Och att jag äter sked efter sked ur soppskålen....
När Hodja tänkte på soppan , knackade det på dörren. Hodja öppnade och där stod grannens son med en tom skål.
-Vad är det , mitt barn? frågade Hodja.
-Snälla Hodja, min mor är mycket sjuk. Kan du inte ge oss lite soppa?
Hodja blev förvirrad och skräckslagen. När han skickat hem pojken tänkte han:
~Grannar, de kan till och med känna luktan av dina drömmar!

Hugga av grenen
En dag satt Hodja i ett träd och höll på att hugga av grenen han satt på. En främling gick förbi och såg Hodja:
-Ursäkta mig Hodja, sa främlingen, men om du fortsätter att hugga av grenen, kommer du att falla ner från trädet.
Hodja brydde sig inte om främlingen utan fortsatte att hugga. Plötsligt gick grenen av och Hodja föll ner.
-Hjälp! skrek Hodja till grannarna. Jag måste få tag på främlingen som visste att jag skulle falla. Jag är säker på att han vet när jag ska dö också.

Hodja Som En Kvicktänkt Och Vis Man

Ät, min päls, ät!
En gång begav sig Nasreddin Hodja till en bankett. Eftersom han var lite sjaskigt klädd, blev han inte insläppt. Så han sprang hem, satte på sig sina bästa kläder och sin päls och återvände. Genast kom värden över, hälsade och ledde honom till hedersplatsen. När maten serverades, tog Hodja lite soppa med sin sked, och hällde över sin päls. Han sa:
-Ät, min päls ät! Det är uppenbart att det är du som är den verkliga hedersgästen idag, inte jag!

Guds vägar
En het dag satt Hodja och tog det lugnt i skuggan av ett valnötsträd. Efter en stunds betraktande såg han de grova pumporna som satt på tunna slingerväxter och de små valnötterna som växte på ett väldigt träd.
-Ibland förstår jag inte Guds vägar, funderade han. Tänk bara att låta små valnötter växa på ett så stort träd och stora pumpor på så spröda grenar.
I samma ögonblick föll en valnöt och träffade Hodjas flintskalliga huvud. Han reste sig omedelbart upp och lyfte händer och ansikte mot himlen i bön.
Han sa:
-Åh, min Gud, förlåt att jag ifrågasätter dina vägar. Du är allvetande. Var skulle jag ha varit nu om pumpor växte på stora träd?

Ett mått att lita på
Vid en sammankomst, där Hodja var med, diskuterade folk om ungdom och ålderdom.
De var alla överens om att människans styrka avtar när åren går. Hodja hade en annan mening:
-Mina herrar, jag håller inte med er. Nu på min ålderdom har jag samma styrka som jag hade i min ungdom.
-Vad menar du, Hodja Effendi? frågade någon. Förklara dig! -På min gårdsplan, svarade Hodja, finns en väldig sten. När jag vara ung, försökte jag lyfta den. Jag lyckades aldrig. Men jag kan inte lyfta den nu heller.

Att bära turban
Hodjas kvicktänkthet och visdom lämnar honom aldrig svarslös. En dag en man till Hodja. Mannen kunde inte läsa och hade med sig ett ett brev han fått.
-Hodja, var snäll och läs brevet för mig!
Hodja tittade på brevet men förstod inte ett ord. Han sa till mannen:
-Jag är leden, men jag kan inte läsa det här.
Mannen skrek:
-Skäms Hodja!. Du borde skämmas inför turbanen du bär (turbanen var ett tecken på utbildning)
Hodja tog av sig turbanen och satte den på den icke läskunnige mannens huvud. Han sa:
-Så, nu bär du turbanen. Om den ger dig någon kunskaper, läs brevet själv!

Var inte dum
En dag tappade Hodja sin ring nere i källaren till sitt hus. Där var det mycket mörkt.
Eftersom det inte fanns någon möjlighet att hitta den i mörkret, gick han ut på gatan och började leta efter ringen där. En som gick förbi, stannade och frågade:
-Vad letar du efter, Hodja Effendi? Har du tappat något?
-Ja, jag tappade min ring nere i källaren.
-Men Hodja Effendi, varför letar du inte efter den i källaren, där du tappade den? frågade mannen förvånat.
-Var inte dum! Hur kan du tro att jag ska kunna hitta något i det mörkret?

Stenar och hundar
Nasreddin Hodja var på besökt i en stad för några privata ärenden. Det var en kall vinternatt när han kom dit. På väg till värdshuset, började en folkilsken hund skälla efter honom. Hodja böjde sig ner för att plocka upp en sten från gatan för att kasta mot odjuret. Men han kunde inte få upp den, stenen var fastfrusen i marken.
~Vilken underlig stad det här är, sa Hodja till sig själv. De binder stenar och låter hundarna gå lösa.

Fehmi Pashas tjänare
Hodja var arbetslös och fattig, men på något sätt fick han lite pengar så han kunde äta bönor och pilaff på en billig restaurang. Han åt och betraktade i ena ögonvrån folk som gick förbi utanför. Han såg en lång, stilig översittartyp i folkmassan. Mannen var välklädd, från topp till tå, med sammetsturban, silverbroderad väst, påsbyxor av satäng och en gyllende kroksabel.
Hodja pekade på mannen och frågade restaurangägaren:
-Vem är den där mannen?
-Han är Fehmi Pashas tjänare, svarade restaurangägaren.
Hodja suckade, vände blicken mot himlen och sa:
Åh, min Gud! Titta på den där tjänaren till Fehmi Pasha och titta på din egen tjänare, här.

Receptet
En dag begav sig Hodja till marknaden och köpte ett stycke fint kött. På vägen hem mötte han en vän som gav honom ett speciellt recept för köttet. Hodja var mycket glad. Men då, innan han hunnit hem, kom en stor kråka, stal köttet ur hans händer och flög iväg med det.
-Din tjuv! skrek Hodja ursinnigt efter kråkan som försvann. Du har stulit mitt kött! Men du kommer inte att kunna njuta av det, jag har receptet.

Den avbrutna drömmen
Nasreddin Hodja drömde att någon la nio guldmynt i hans hand, men Hodja krävde att få minst tio. När han diskuterade med mannen om det återstående guldmyntet, blev han väckt av ett plötsligt oljud på gatan. När Hodja såg att handen var tom, slöt han snabbt ögonen, sträckte ut handen, som om han var beredd att ta emot, och sa:
-Nåja, min vän, vi gör väl som du vill. Ge mig nio.

En skrämmande plats
En gång kom en besökare till Hodja med en fråga.
-Hodja, platsen som vi människor kommer från och platsen dit vi ska, hur är det där?
-Åh, sa Hodja, det är en mycket skrämmande plats.
-Varför säger du så? frågade besökaren
-När vi kommer därifrån som nyfödda, gråter vi och när någon måste bege sig dit, gråter alla.

Nasreddin Hodja möter en turist
Nasreddin Hodja begav sig på vallfärd til Mekka och på vägen passerade han genom Medina. När han gick förbi den stora moskén där, kom en turist, som såg ganska förvirrad ut, fram till honom.
-Ursäkta mig, min herre, men ni ser ut att känna de här trakterna. Kan ni berätta något om den här moskén? Den ser mycket gammal och betydande ut. Tyvärr har jag tappat min guidebok.
Hodja, som var för stolt för att erkänna att inte han heller hade en aning om vad det var, påbörjade genast en entusiastisk utläggning.
-Det är verkligen en mycket gammal och speciell moské, förklarade han.
Den byggdes av Alexander den Store för att högtidlighålla hans seger över Arabien.
Turisten blev naturligtvis imponerad, men så syntes ett tvivel i hans ansikte.
-Men hur kan det vara så? frågade han.
Jag är säker på att Alexander den Store var grek eller något, inte muslim. Eller hur?
-Jag förstår att ni känner till en del om detta, svarade Hodja snopen.
Fakta är att Alexander blev så överväldigad av sina stora framgångar i kriget, att han konverterade till Islam för att visa sin tacksamhet till Gud.
-Åh, jaha, sa turisten. Sen avbröt han sig. Men, det fanns väl ingen Islam under Alexanders tid?
-En utmärkt invändning! Det är verkligen givande att få träffa en engelsman som känner till vår historia så väl, svarade Hodja. Det är faktiskt så att han blev så tagen av den välvilja Gud visade honom, att så fort han kriget var över, startade han en ny religion och blev grundaren av Islam.
Turisten betraktade moskén med ökad respekt, men innan Hodja i tysthet hann försvinna in i folkmängden, dök en ny fråga upp.
-Men hette inte Islams grundare Muhammed?. Jag menar, det är vad som står i tidningar, jag är säker på att han inte hette Alexander.
-Jag förstår att ni är en bildad människa med lärdom, sa Hodja. Jag tänkte just komma till det. Alexander kände att han bara kunde hänge sig åt sitt nya liv som profet om han tog sig en ny identitet. Därför avsade han sig sitt gamla namn och kallade sig under resten av livet för Muhammed.
-Är det sant? undrade turisten. Det är häpnadsväckande! Men,...jag trodde att Alexander den Store levde långt innan Muhammed. Är det inte så?
-Det är det verkligen inte, svarade Hodja. Du tänker på en annan Alexander den Store. Jag talar om han som hette Muhammed.

Hodja och zurna-flöjten
En gång ville Hodja lära sig spela zurna-flöjt och besökte en zurnaspelare.
-Hur mycket kostar det att lära sig spela zurna? frågade Hodja.
-Tre hundra kronor för den första lektionen och hundra kronor för nästa lektion, svarade zurnaspelaren.
-Det låter bra, svarade Hodja. Vi kan börja med den andra lektionen. Som pojke var jag fåraherde så jag har redan erfarenhet av att vissla. Det bör räcka för den första lektionen, eller hur?

Att handla
En dag gick Hodja till marknaden för att köpa nya kläder. Först provade han ett par byxor. Men han tyckte inte om byxorna utan gav tillbaks dem till affärsägaren. Sen provade han en dräkt som kostade lika mycket som byxorna. Hodja var nöjd med dräkten och lämnade affären. Men innan han hann kliva upp på åsnan för att rida hem, blev han stoppad av affärsägaren och ett butiksbiträde.
-Du betalade inte för dräkten, sa affärsägaren.
-Men du fick ju byxorna istället, svarade Hodja.
-Jovisst, men du betalade inte för byxorna heller, sa affärsägaren.
-Men jag köpte inte byxorna, svarade Hodja.
Jag är inte så dum att jag betalar för något som jag aldrig köpt.

Hodjas Berömda Berättelser Från Hamam (Turkisk Bad)

Avgiften för ett badbesök
En gång begav sig Hodja till ett badhus. Men då han var enkelt klädd, brydde badvakterna sig inte om honom. De gav honom bara en tvålbit, en trasa att ha om midjan och en gammal handduk.
När Hodja lämnade badet, gav han var och en av de två badvakterna ett guldmynt. Eftersom han inte hade klagat på den dåliga servicen, blev de mycket förvånade. De tänkte att om de hade behandlat honom bättre, skulle han gett dem ännu mer i dricks.
Näste vecka kom Hodja åter. Den här gången behandlade de honom som en kunglighet, och gav honom broderade handdukar och höftkläder av silke.
Efter att ha fått massage och blivit parfymerad, lämnade han badet och gav var och en av badvakterna ett litet kopparmynt.
-De är för förra gången, sa Hodja. Guldmynten var för idag.

Stölden i badet
En dag besökte Hodja ett badhus. I omklädningsrummet tog han i tur och ordning av sig sin turban, pälsrock, dräkt, kroksabel, bälte, påsbyxor och sin andra kläder. Han gick till badavdelningen och återvände när han badat klart. När han började klä på sig, märkte han att pälsrocken saknades. Han tog på sig sina andra kläder och gick sen till badinnehavaren för att berätta om sitt problem. Denne lyssnade på Hodja och sa:
-Jag är ledsen Hodja, men jag tror att du är en glömsk gammal man som tar miste. Ännu har stölder och liknande aldrig inträffat här.
Även om Hodja inte vara tillfreds med förklaringen, gick han hem, ledsen över att ha blivit bestulen.
En månad senare besökte Hodja badet igen. Han tog av sig kläderna, tog ett bad och återvände till omklädningsrummet. Den nya pälsrock och övriga kläder fanns kvar, men inte hans vackra turban. När han åter fick samma förklaring från badinnehavaren, blev han både leden och arg. Men det fanns inte mycket han kunde göra åt det och han fick ånyo gå hem med sin sorg över det stulna.
Efter varje badbesök, saknade Hodja något klädesplagg. Ända tills sista gången, som blev mycket märklig. Då återstod inga som helst kläder att ta på sig. Det enda han hittade var bältet och kroksabeln. Han torkade sin nakna kropp med en handduk, spände fast bältet runt sin nakna midja och stack in kroksabeln mellan bältet och kroppen. Kroppen var inte helt naken, men han behövde lite kläder för att dölja några speciella delar av sin tjocka kropp. Han gick långsamt till badinnehavarens rum, pekade på bältet och kroksabeln med händerna och sa:
-Kära herr Badinnehavare, jag är kanske en gammal man, och kanske också lite glömsk. Men du kan väl för Guds skull inte mena att jag kom till badet så här.
Sen gick han långsamt därifrån. Nu var han inte längre ledsen eller arg. Istället syntes ett leende på hans läppar.


Timur Lenks pris (av Orhan Veli Kanik)
En gång begav sig Timur Lenk och Hodja till ett badhus där de började tvätta sig så fort de klätt av sig.
Under badet, krävde plötsligt Hans Höghet att få veta:
-Om jag var en slav till salu, hur mycket skulle du bjuda?
Hodja känner förstås varken feghet eller blyghet. Först låtsas han fundera och säger sen med sedvanlig slughet:
Om Ni frågar mig, skulle jag bjuda 100 kronor.
Timur Lenk svarar:
-Du måste vara galen, en enda handduk här är bara den värd minst 100 kronor. Hodja skakar av skratt, som han inte kan hålla tillbaks. Sen bugar han och säger förbindligt:
-I själva verket var det handduken jag gav ett bud på.

Hodjas Berömda Berättelser Från Moské

Hodjas fjärt i moskén
En fredag släppte sig Hodja av misstag i moskén. Det uppstod ett tydligt ljud mitt i tystnaden, men i enlighet med de sociala reglerna, uppträdde folk i moskén som om inget hade hänt och ingen pratade om det eller tittade på honom. De höll tyst och fortsatte med sina ritualer.
Misstaget gjorde ett outplånligt och smärtsamt intryck på Hodja och han bestämde sig för att lämna byn omedelbart. Hodja packade sina ägodelar och red iväg på sin åsna mitt i natten utan att säga adjö till sina släktingar och vänner.
Tolv år senare trodde Hodja att folk i moskén glömt bort hans tragiska olycka och han bestämde sig för att återvända till sin hemby.
På vägen hem mötte Hodja en pojke från sin by. Det blev ett bra tillfälle att ta reda på om folk fortfarande mindes händelsen i moskén.
-Hur gammal är du, min gosse? frågade Hodja leende och ville inleda en samtal.
-Jag vet inte säkert, svarade pojken, men jag vet att jag föddes samma år som Hodja släppte sig i moskén.

Be en bön
Hodja var en gång predikant i byn. Ofta hade han diskussioner med stadens borgmästare, som alltid tyckte tvärtom. En dag dog borgmästaren och folk kom till Hodja. De bad honom att be en bön för den döde borgmästaren.
-Nej, det är ingen mening, sa Hodja. Han lyssnade aldrig på mig när han levde.

Hodjas predikan
En dag kom Nasreddin Hodja till moskén, oförberedd för sin predikan. Han frågade de närvarande om de förstod vad han skulle säga till dem. När alla svarade nej, sa han att om ingen förstod, fanns det ingen orsak att säga något till dem. Sen satte han sig ner. Nästa vecka, när han frågade samma fråga, svarade alla ja. Eftersom de visste vad han tänkte säga till dem, tyckte han inte att det fanns någon orsak att säga det. Och återigen satte han sig ner.
Den tredje veckan, sa hälften av de närvarande ja och hälften nej. När Hodja hörde det, bugade han sig artigt och bad de som visste. att berätta för dem som inte visste.

Rituell rening
En gång genomförde Nasreddin Hodja sin rening inför fredagens bön, på stranden till en liten flod. När Hodja var upptagen med sina böner, kom en liten vind och blåste ut Hodjas sko i vattnet. Hodja försökte få tag i skon, men förgäves. Då skrek Hodja åt floden:
-Ok, ta din rening och ge tillbaks min sko.

Hodjas Berömda Tjuvhistorier

De spelar musik
En kväll när Hodja återvände hem, med en av sina lärjungar, såg han några tjuvar stå framför ett hus och försöka bryta upp låset. Hodja insåg att han troligen skulle bli skadad om han höjde sin röst, så han bestämde sig för att hålla tyst och snabbt gå förbi.
Men lärjungen, som inte förstod vad som hände, frågade:
-Vad gör alla de männen som står där?
-Shhh!, svarade Hodja. De spelar musik!
-Men jag hör ingenting!
-Vi kommer att höra ljudet i morgon! svarade Hodja

Täcket är borta, tvisten är löst
Nasreddin Hodja vaknade mitt i natten av skriken från två män som bråkade utanför hans hus. Hodja väntade en stund, med männen fortsatte att gräla. Hodja kunde inte sova, han svepte täcket om axlarna och sprang ut för att skilja männen åt. De hade nu börjat slåss.
Men när han försökte lugna ner dem, passade en av dem på att sno åt sig Hodjas täcke och sen sprang båda iväg.
Hodja återvände in, trött och förvånad.
-Vad bråkade de om? undrade hustrun när Hodja kom in.
-Det måste vara om vårt täcke. Täcket är borta, tvisten är löst.

Bördan av skuld
En dag när Nasreddin Hodja och hans hustru kom hem, upptäckte det att de haft inbrott. Allt som gick att bära, hade burits iväg.
-Det är ditt fel, sa hustrun, för du skulle ha försäkrat dig om att huset var låst innan vi lämnade det.
Grannarna tog upp samma visa.
-Du låste inte fönstret, sa en.
-Varför kunde du inte räkna ut det här? sa en annan
-Låsen var trasiga och du bytte inte ut dem, sa en tredje.
-Vänta ett tag, sa Hodja, jag är faktiskt inte den ende att skylla på. -Och vem ska vi skylla på? skrek de.
-Vad sägs om tjuvarna? sa Hodja. Är de helt oskyldiga?

Låt tjuven vara
Det fanns en tid då Nasreddin Hodjas familj var mycket fattig. En gång väckte hans fru honom mitt i natten och viskade:
-Hodja, det är en tjuv i köket!
-Sssh, dumma kvinna! svarade Hodja. Låt honom vara. Han kanske hittar något som vi sen kan ta.

Hodjas Skämt Och Skoj

Gamla fullmånar
-Hodja, vad gör de med gamla fullmånar?
-De skär upp dem i småbitar och gör stjärnor av dem!

Att förvandla en sjö till yoghurt
En gång träffade folk på Hodja när han hällde sina sista rester av yoghurt i Aksehir-sjön.
-Hodja, vad gör du? frågade en man.
-Jag förvandlar sjön till yoghurt, svarade Hodja
-Kan lite jäst få den stora sjön att jäsa? frågade mannen medan andra skrattade åt Hodja.
-Man vet aldrig, svarade Hodja, men tänk om...

Världens mitt
En dag blev Hodja tillfrågad:
-Kan du säga oss var den exakta platsen är för världen mitt?
-Ja, det kan jag, svarade Hodja. Den ligger alldeles under den vänstra bakdelen på min åsna.
-Jaså, men har du några bevis för det?
-Om du tvivlar på vad jag säger, är det bara att mäta och se efter.

Världens längd
En dag blev Hodja tillfrågad:
-Jag undrar hur många meter lång världen är?
Just då passerade ett begravningsfölje. Hodja pekade mot följet och sa:
-Du skulle ställa frågan till han som ligger inne i kistan, för han har mätt och beräknat bredden och längden och han är på väg bort.

Världens slut
En grupp lärda män reste när och fjärran för att söka svaret på när världen tar slut. De funderade i många år, men kunde inte bestämma tidpunkten.
Slutligen vände de sig till Nasreddin Hodja och frågade honom:
-Vet du när världens slut inträffar?
-Självklart, svarade Hodja,när jag dör tar världen slut.
-När du dör? Är du säker på det?
-Den kommer åtminstone att göra det för mig, sa Hodja.

Nasreddin Hodja och skolläraren
Den unge Nasreddin hade en otät båt som han använde för att ro folk över floden. En dag fick han en petig skollärare som passagerare. Denne bestämde sig för att ta reda på hur mycket Nasreddin kunde.
-Säg mig, Nasreddin, hur mycket är åtta gånger sex?
-Jag har ingen aning, svarade Nasreddin.
-Hur stavar du till "storslagenhet"?
-Det gör jag inte, sa Nasreddin.
-Lärde du dig ingenting i skolan?
-Nej, svarade Nasreddin.
-I så fall är halva ditt liv förlorat.
Plötsligt blåste det upp till storm och båten började sjunka.
-Säg mig, skollärare, frågade Nasreddin, har du lärt dig simma?
-Nej, svarade skolläraren.
-I så fall är hela ditt liv förlorat.

Nasreddin och den unge skolläraren
En dag berättade skolläraren för Hodja att han bestämt sig för att resa genom landet och söka ytterligare kunskap. När den unge skolläraren frågade honom. vilken typ av människor han borde leta efter, kom Hodja ihåg några kloka ord som han en gång hört på en basar:
-Han som inget vet och inte vet att han inget vet, är en dåre. Undvik honom.
-Han som inget vet och vet att han inget vet, är ett barn. Lär honom.
-Han som vet och inte vet att han vet, sover. Väck honom.
-Han som vet och vet att han vet, är vis. Följ honom.
Hodja avbröt sig en stund och fortsatte sen:
-Men du vet, min son, hur svårt det är att vara säker på att han som vet, och vet att han vet, verkligen vet.

Hodja möter döden
Hodja promenerade till marknaden en dag när han såg en underlig, svart skugga dyka upp och stänga hans väg.
-Jag är Döden, sa den, och jag har kommit efter dig.
-Döden? sa Hodja, men jag är inte ens särskilt gammal. Och jag har så mycket att göra. Är du säker på att du inte förväxlat mig med någon annan?
-Jag dödar bara folk som ännu inte är beredda att dö, sa Döden.
-Jag är säker på att du har fel, svarade Hodja. Ska vi slå vad?
-Ett vad? Kanske, men med vilka insatser?
-Mitt liv mot hundra silverpengar.
-Det går jag med på, sa Döden och genast dök det upp en pung med silverpengar i hans hand.
-Vilket dumt vad du föreslagit, för när allt kommer omkring, vad kan hindra mig från att döda dig och på det sättet vinna automatiskt?
-Jag visste att du tänkte döda mig, därför förslog jag vadet.
-Hmmm...... funderade Döden, jag förstår. Men....förstod du då inte också att jag inte skulle kunna döda dig beroende på vad vi bestämde när vi slog vad?
-Inte alls, svarade Hodja, grep penningpungen och fortsatte längst vägen.

Död eller levande
En dag bestämde sig två små pojkar för att driva med Nasreddin Hodja. De skulle ha en liten fågel i handen och fråga honom om den var död eller levande. Om han sa att den var levande, skulle de krama ihjäl fågeln för att visa att han hade fel. Om han sa den var död, skulle de låta den flyga iväg och lura honom då också.
När de mötte den gamle, vise mannen frågade de:
-Hodja, det som vi håller i handen, lever det eller är det dött?
-Åh, mina unga vänner, den saken ligger helt i era händer!

Antaganden
En bestämd man frågade Nasreddin Hodja:
-Vad är meningen med ödet, Hodja?
-Antaganden, svarade Hodja.
-På vilker sätt? frågade mannen igen.
Hodja betraktade honom och sa:
-Du antar att allt kommer att gå bra, och när det inte gör det, kallar du det för otur. Du antar att allt kommer att gå dåligt, och när det inte gör det, kallar du det för tur. Du antar att vissa saker kommer att hända, eller inte hända - och du saknar så mycket intuition att du inte vet vad som kommer att hända. Du antar att framtiden är okänd. När du blir avslöjad - kallar du det ödet.

Middagsbjudning
En dag bestämde sig pojkarna i staden för att lura Nasreddin Hodja. Hodja förstod vad som var på gång och innan pojkarna hann säga något, förekom han dem:
-Vad gör ni här, pojkar? frågad Hodja. Vet ni inte att Fehmi Pasha har en stor middagsbjudning idag för alla stadens pojkar?
Pojkarna glömde bort att de skulle skoja och sprang genast till Fehmi Pashas villa.
Först skrattade Hodja en stund. Sen log han ett tag. Sen började han med full fart springa efter pojkarna. Han sprang och pratade för sig själv:
-Tänk om det är sant, tänk om det är sant...

Hodja och ljusen
En kall och snöig vinterdag satt Nasreddin Hodja och pratade med några vänner på det lokala caféet. Hodja sa att den kalla vintern inte besvärade honom och att han faktiskt, om det var nödvändigt, skulle kunna vara ute hela natten utan värme.
-Ska vi slå vad om det, Hodja?, frågade vännerna. Om du står ute hela natten på torget utan att värma dig med något, ska var och en av oss bjuda dig på en storslagen måltid. Men om du inte klarar det, får du bjuda oss på på middag.
-Det går jag med på, sa Hodja.
Samma natt stod Hodja på torget ända till morgonen, trots den bittra kölden. På morgonen sprang han triumferande till sina vänner och sa till dem att de måste göra sig beredda att infria sina löften.
-Men du förlorade faktiskt vadet, Hodja, sa en av dem. Kring midnatt, alldeles innan jag somnade, såg jag ett ljus brinna i ett fönster, trehundra meter ifrån där du stod. Det betyder att du kunde värma dig med det.
-Det är löjligt, sa Hodja. Hur kan ett ljus bakom ett fönster värma en person som står trehundra meter bort?
Men alla hans invändningar var förgäves, beslutet blev att Hodja förlorat vadet. Hodja godtog utslaget och bjöd in alla på middag samma kväll i sitt hus.
Vännerna kom i god tid, de skrattade och skämtade och såg fram emot den utsökta middag Hodja skulle bjuda på.
Men middagen var inte färdig.. Hodja sa att den skulle bli klar alldeles strax och lämnade rummet för att förbereda den. En lång tid gick och ingen mat severades.
Till slut blev gästerna otåliga och mycket hungriga, och gick till köket för att se om någon mat överhuvudtaget lagades. Där såg de något de knappt kunde tro. Hodja stod brevid en stor gryta som hängde från taket. Under grytan fanns ett tänt ljus.
-Ha tålamod, mina vänner, sa Hodja. Maten är snart klar. Ni ser att den kokar.
-Har du blivit galen, Hodja? skrek de. Hur kan du tro att det går att använda en så liten låga till en så stor gryta?
-Er okunskap om sådana saker roar mig, svarade Hodja.
Om lågan från ett ljus bakom ett fönster trehundra meter bort, kan värma en person, kan säkert samma låga värma den här grytan som bara är tre centimeter bort.

Hönorna och tuppen
En dag bestämde sig pojkarna i byn för att driva med Nasreddin Hodja. Med ägg i sina fickor, bad de honom att följa med på en picknick. Sedan de bjudit på en utsökt måltid, ville de leka en lek. Fast egentligen ville de bara lura honom. En av pojkarna sa:
-Lyssna allihop, nu är det tid att lägga ägg.
De tog fram sina ägg ur fickorna, kacklade och låtsades att de värpt dem. När de omringade Hodja och visade honom sina ägg, började Hodja springa runt i ringen och gala som en tupp.
-Var är dina ägg, Hodja? Vad gör du? frågade pojkarna.
-Jag är tuppen, svarade Hodja, när det finns så många hönor, behöver vi en tupp, eller hur?

Hodjas År Som Domare

Alla har rätt
Hodja var tidigare domare. En dag kom en man till hans hus för att klaga på grannen. Hodja lyssnade noga och sa sen till honom:
-Min gode man, du har rätt!
Mannen gick glad iväg. Kort därefter kom mannens granne för att träffa Hodja. Han klagade på mannen som besökt Hodja tidigare. Hodja lyssnade noga på honom och sa sen:
-Min gode man, du har rätt!
Hodjas hustru hade lyssnat på båda samtalen och när den andre mannen gått, vände hon sig till Hodja och sade:
-Hodja, du sa att båda männen hade rätt. Det är omöjligt. Båda två kan inte ha rätt!
Hodja lyssnade noga på henne och sa:
-Min kära, du har rätt, du med!

Priset för ett slag på nacken
Nasreddin Hodja hade besökt en stad för några privata affärer. När han gick omkring på marknadsplatsen, slog en man honom i nacken. Hodja vände sig om för att se vem som slagit honom bakifrån.
-Förlåt mig, sa mannen. Bakifrån påminde du om en man som jag hatar. Jag ber om ursäkt!
-Jag tror inte det, sa Hodja, med smärta i nacken. Vi borde anmäla denna händelse till stadens domare.
Domaren lyssnade noga på såväl Hodja som mannen, och sa till Hodja:
-Låt mig bestraffa honom genom att han får böta 100 riksdaler till er. Godkänner ni det?
Hodja godtog ersättningen, men mannen hade inga pengar att betala med. Domaren beslöt då att släppa honom så han kunde hämta pengar. Hodja tyckte inte om tanken att låta mannen gå. Han fick vänta en lång stund och förstod att domaren hjälpt sin bekant att komma undan. Hodja hade varken tid eller lusta att vänta på mannen. Han gick och ställde sig bakom domaren och slog ett hårt slag i hans nacke.
-Kära herr domare, sa Hodja, eftersom priset för ett slag mot nacken är 100 riksdaler, kan du få den bötessumman jag blir skyldig, från mannen som slog mig. Ni verkar vara van vid den typen av kompensation. Själv har jag mycket att ordna innan jag kan återvända till min hemby.

De dödligas sätt
En dag kom fyra pojkar till Hodja och gav honom en påse valnötter.
-Hodja, vi kan inte dela de här valnötterna lika. Kan inte du hjälpa oss?
Hodja frågade:
-Vill ni ha Guds sätt att dela eller de dödligas sätt?
-Guds sätt, svarade pojkarna.
Hodja öppnade påsen och gav två nävar valnötter till ett barn, en näve till ett annat, några få nötter till det tredje och inga alls till det fjärde.
-Vad är det för sätt att dela? invände barnen.
-Det är Guds sätt, svarade Hodja. Han ger några människor mycket, några människor lite och ingenting till andra. Om ni bett om de dödligas sätt att dela, skulle ni fått lika mycket.

Öronbett
Två män kom till Nasreddin Hodja när han var domare. Den ene mannen sa:
-Den här mannen har bitit mig i örat. Jag begär ersättning!
Den andre mannen sa:
-Han har bitit sig själv.
Hodja drog sig tillbaka till sitt rum. Han tillbringade en timme med att försöka bita sig i sitt eget öra. Han lyckades men föll samtidigt och slog pannan gul och blå.
När han återvände till rättssalen uttalade han:
-Undersök mannen som blivit biten i örat. Om han har blåmärken i pannan, bet han sig själv och fallet avskrivs. Om han inte har blåmärken i pannan, är den andra mannen skyldig och ska böta tre silverstycken!

Lukten av mat och ljudet av pengar
En dag tog en fattig och hungrig man ett stycke bröd ur sin ficka Han sträckte sig genom ett öppet fönster till en restaurang och höll brödet över en het matkittel.
Det torra brödet blev mjukt och han började äta av det. Men då kom restaurangens ägare och krävde ersättning för att mannen använt matångorna. Den fattige mannen hade inga pengar och de beslöt att gå till domaren.
Vår Hodja var stadens domare och han lyssnade uppmärksamt på de bägge männen. Sen tog Hodja fram några guldmynt ur sin börs och visade dem för restaurangens ägare.
-Var vänlig och kom hit, sa han till honom.
När mannen kom fram för att ta emot mynten, klingade Hodja med mynten i handen intill mannens öra.
-Nu har ersättningen betalats, sa Hodja.
-Vad är det frågan om, undrade restaurangägaren förvånat.
-Rättvisa, svarade Hodja. Ljudet av pengar är en bra gottgörelse för lukten av mat.

Hodjas Tiggarberättelser

Tiggaren på taket
En dag lagade Hodja tegelpannor på taket till sitt hus. När Hodja arbetade uppe på taket, knackade en främling på dörren.
-Vad vill du? ropade Hodja.
-Kom ner så ska jag säga det, svarade främlingen.
Hodja klättrade motvilligt och långsamt ned för stegen.
-Låt höra, sa Hodja, vad är det nu som är så viktigt?
-Kan du skänka lite pengar till en fattig man? tiggde främlingen.
Trött började Hodja klättra upp för stegen. Han sa:
-Följ med upp på taket. När Hodja och främlingen kommit upp på taket, sa Hodja:
-Svaret är nej!

Dyra svar
Hodja satt upp ett stånd med skylten:
TVÅ FRÅGOR OM VAD SOM HELST
BESVARAS FÖR ENDAST 100 KRONOR
En man som hade två mycket angelägna frågor, lämnade över pengarna och undrade:
-Är inte hundra kronor ganska dyrt för två frågor?
-Ja, svarade Hodja, och din nästa fråga?

Behov
När Nasreddin Hodja lämnat moskén efter bönen, satt en tiggare på gatan och vädjade om allmosor. Följande samtal ägde rum:
-Är du slösaktig? frågade Hodja
-Ja, Hodja, svarade tiggaren.
-Tycker du om att fördriva dagen med kaffedrickande och rökning?
-Ja, svarade tiggaren.
-Jag antar att du brukar gå till badhuset varje dag? frågade Hodja.
-Ja, svarade tiggaren.
-....och kanske även förnöja dig genom att dricka med dina vänner? undrade Hodja.
-Ja, jag tycker om allt det, svarade tiggaren.
-Fy, fy sa Hodja och gav tiggaren ett guldmynt.
En bit därifrån satt en annan tiggare och bad om allmosor. Han hade hört samtalet.
-Är du också slösaktig? frågade Hodja.
-Nej, svarade den andre tiggaren.
-Tycker du om att fördriva dagen med kaffedrickande och rökning?
-Nej, svarade tiggaren.
-Jag antar att du brukar gå till badhuset varje dag? frågade Hodja.
-Nej, svarade tiggaren.
-....och kanske även förnöja dig genom att dricka med dina vänner? undrade Hodja.
-Nej, jag jag vill bara leva enkelt och be, svarade tiggaren.
Hodja gav honom ett litet kopparmynt.
-Men, klagade tiggaren, varför ger du mig, en sparsam och from man, ett litet kopparmynt, när du ger den slösaktige mannen ett guldmynt?
-Åh, min vän, svarade Hodja, hans behov är större än dina.