Veckodagbok

På den här sidan kommer Matte att skriva anteckningar om pälsbollens liv. Sidan uppdateras när det finns någonting att berätta.

Till arkivet

*************************************

2/2 - 2005

Idag fyller vår lilla Stumpa 5 månader! Grattis Sötnos. Dessa två månader har varit så härliga när vi kunnat dela dem med dig. Livet skulle kännas så oerhört tomt utan dig. Grattis också till Mattes bror som fyller 31! Sabrina skickar nospussar.

4/2 - 2005

Det är så svårt att förstå att Iines varit borta ett helt år idag. Saknaden är fortfarande stor men nu börjar även de goda och lyckliga minnena komma fram oftare och oftare. Dessutom hjälper Sabrina med sitt eget lilla sätt när det gäller att komma över sorgen. Jag satt i soffan tidigare idag och bara höll henne i famnen. Det kändes nästan som om hon visste att jag var ledsen för hon kurrade som aldrig förr.

Veckan har gått rätt så normalt - om man inte räknar med att Sabrina fortsätter att tappa sina tänder. Stackare sprang runt igår och försökte bli av med en tand som hängde utanför munnen halvlossnad. Jag försökte hjälpa henne men kunde inte dra ut den så till slutet attackera Sabbe Råttan några gången och bet ordentligt och voilá - tanden var borta. Duktig flicka, som är sin egen tandläkare.

Igår ville Sabrina dessutom komma in i duschen med mig - igen. Hon försökte öppna duschkabinens dörr men misslyckades så hon spenderade resten av min duschtid stående mot dörren. :) När jag klev ut sprang hon snabbt in och tassade runt på det blöta golvet. Jag lyfte ut henne och tänkte torka hennes tassar efter att torkat mig själv. Det var ett misstag. Sabrina gick nämligen på toan och man gissar väl vad som hände. Blöta tassar + klumpbildande sand = tvätta kattens tassar. Fröken Pälsboll höll inte med men eftersom Matte bestämmer då tvättar man tassar och lika bra med det. Sanden hade nämligen fastnat ordentligt på tassarna och magen och Sabrina hade aldrig kunnat rensa sig själv ren.

Imorgon tänkte jag lufta Sabrina igen. Hon är så intresserad av allt vad som händer i innergården när hon sitter på kökets fönsterbräda och tittar ut. Dessutom börjar hon trivas med koppel och sele och man ser att hon njuter av få tassa runt och titta på fåglar. Har även tänkt på att besöka djuraffären (första gången för två veckor - måste vara rekord!) och försöka hitta några nya leksaker för Sabrina. Den kära lilla Råttan har nämligen redan förlorat sina ögon, öron och svans och jag tror att dess mage kommer öppnas snart. För att undvika en likadan sorg som vi hade när Råttan försvann tänkte jag köpa några nya leksaker som skulle kunna bli lika älskvärda som Råttan. Vi får se vad Matte hittar imorgon...

Gula bilder på vår lilla guldklimpa

6/2 - 2004

Idag har varit en härlig dag. Solen sken och det var varmt. Jag hade tänkt att ta Sabrina ut igår men marken var så blöt att jag inte ville smutsa ner katten igen. Lika bra med det för idag fick vi njuta av en riktig vårkänsla hela familjen. Sabrina blev först lite förvirrad när det inte längre fanns snö på marken men började snart uppskatta solen och gräset. Hon var riktig duktig och gick snällt och vackert i koppel. Vi träffade dessutom en katt men den ville tyvärr inte leka med oss utan sprang iväg. Jag hoppas att vädret fortsätter att vara mildare under kommande helger så att vi kan fortsätta lufta Sabrina. Det är nämligen rolig omväxling mot att sitta inne hela veckan. Dessutom drömmer jag fortfarande om att lära Sabrina gå på riktiga promenader.

Igår var jag ute och shoppade som planerat. Hittade några nya leksaker men hon blev bara milt intresserad av de flesta. Jag köpte en liten boll som redan är försvunnen och som hon inte alls tyckte om - hon tittade nämligen på mig och verkade tänka "tror du verkligen att jag ska springa efter det där?" Ett annat köp var en fjädervippa och det var rolig för ungefär 10 minuter. Jag tror dock att jag kan använda den lite då och då i framtiden men ingen älsklingsleksak var den nog inte. Den leksak som Sabrina mest tyckte - och tycker om - är en råtta med mikrochip. När man rör råttan med tassen piper den. Jättetrevligt, tyckte Sabrina och leker med den rätt så mycket. Råttan är dock fortfarande lite för stor för att bära i munnen vilket gör att den kära gamla Råttan är fortfarande hennes favorit.

Ute på gården och i den nya favoritplatsen efter promenaden

13/2 - 2005

Nu har Sabrina varit sjuk för första gången. Jag började redan tidigare under veckan uppmärksamma att hon var väldigt hård i magen och att hon hade lite problem med att "få allt ut" när hon gick på toan. I fredagsmorgon vaknade jag när Sabbe hoppade i sängen och luktade förfärligt. Hela hennes rumpa var smetad i lös avföring. I toalådan kunde man hitta ännu mer "härligheter". Vad kan man göra än att ta katten och tvätta henne? Jag tänkte först att inte alls åka till jobbet utan vara hemma och vakta Sabrina men eftersom hon var glad, pigg och eftersom jag själv hade en kort dag på jobbet, åkte jag ändå. När jag kom hem hade Sabrina varit på toan igen men lyckligtvis hade hon inte smutsat ner sig.

Jag ringde till veterinären och berättade om situation. Hon visste inte riktigt vad som kunde vara problem för Sabrina hade inte ätit något konstigt, vi hade inte heller förändrat hennes mat och det hade inte hänt något speciellt. Veterinären tyckte att det lät lite som om hon skulle ha kunnat bli allergisk mot sin foder. Hon gav mig råd att koka ris och torsk och ge det för henne. Resten av kvällen höll jag på och kokade ris och fisk medan katten jamade och ville ha sin vanliga mat.

Den första kvällen gav jag henne mest risets kokvatten blandat med lite ris och lite fisk. Det åt hon upp rätt så bra. Precis innan jag skulle la mig blev Sabrina rastlös. Hon gick på toan men gjorde ingenting utan till slutet la sig framför toalådan. Jag kunde se det i hennes ögon att hon inte mådde särskilt bra. Jag vågade inte somna så jag läste till 02:00 när det började hända saker. Då gick Sabrina nämligen på toan och avföringen var helt löst. Jag var inte tillräckligt snabb och hon hann rymma från badrummet innan jag fick tag i henne. Hon var helt nedsmutsat överallt i tassarna och magen och naturligtvis blev golvet också smutsigt. Jag tog henne till badrummet, tvättade henne, lindade henne i en stor badlakan, väckte Husse, gav honom hela bunten med katten och badlakan och började städa. Till slutet fick jag lägga mig fast jag inte sov så gott.

I lördagsmorgon vaknade jag när jag fick en blöt puss av Sabrina. Hon mådde bra och ville leka. Jag gav henne lite ris och fisk men den här gången dök inte maten åt vår prinsessa. Hon tittade på mig och såg ut som om hon tänkte: "tror du verkligen att jag äter sådan här bebisröra?" Då ringde jag till veterinären igen och hon föreslog att vi skulle börja ge henne Royal Canin Baby Cat igen. Tack och lov  hade vi lite kvar och när Sabrina vaknade vid femtiden gav jag henne lite Baby Cat.

I morse vaknade jag när Sabrina satt nästan på mitt ansikte och berättade att hon ville få mat. NU. Jag gav henne lite Baby Cat igen och hon smaskade den i sig med god aptit. En timme senare gick hon på toan och allt var normalt! Nu leker hon som aldrig förr och är extra kelig. Det är så härligt att se henne vara aktiv igen. Nu får vi bara se hur vi ska göra med fodret. Sabrina ska få sin Baby Cat mat ett bra tag och sedan får tiden visa hur vi löser det här problemet om hon nu verkligen är allergisk (jag är inte helt övertygad än, men jag är å andra sidan ingen veterinär).

Man kan väl undra om det är bekvämt att sova så här

Sabrina har lärt sig att öppna skåpsdörrar

14/2 - 2005

Idag har Sabrina fått post för första gången. Mormor och Morfar Forsström från Finland skickade ett alla hjärtans dag kort till Sabbe. Jag läste kortet för Sabrina och hon sniffade på det väldigt intresserad. Tack Mamma för kortet! Det var snällt gjort.

För övrigt har vi båda flickorna tagit det lugnt. Jag hade en ledig dag så jag kunde mysa med Sabrina hela dagen. Hon sov tre timmar i min famn under förmiddagen och jag ville inte störa henne vilket gjorde att jag fick sitta framför datorn och spela dataspel. :) Tjaa, det är väl ett sätt att spendera sin tid.

 Sabrina har dessutom varit mycket fascinerad av de stora snöflingor som fallit ner från himmel. Hon försökte jaga dem (hoppade mot fönstret) så till slut bestämde jag mig att ta henne ut. När hon såg all snö blev hon glad och ville bara ner från min famn och leka. Tyvärr förstod hon inte riktigt hur mycket snö det fanns egentligen och hur snön beter sig. Hon hoppade nämligen i en stor snödriva och sjönk ner ordentligt - man kunde bara se öronen sticka fram. Jag lyfte henne tillbaka till vägen och då var snön inte längre roligt. Hon hoppade på en bänk där hon tycker om att sitta och spanade över gården och jamade. Hon ville så jättegärna gå där det förra veckan fanns grönt gräs men nu kunde hon inte. Dessutom började det blåsa (titta på bilden) ordentligt och då var inte roligt längre. Jag tog henne i famnen och vi gick in igen.

Nu sover hon i fåtöljen på lammskinnet och drömmer antagligen om solsken och grönt gräs.

Mamma, mamma, jag vill fånga en snöflinga

Brrr, vad det blåser. Jag vill in.

17/2 - 2005

Sabrina är nu 5,5 månader gammal och väger 3 kilo! Idag vägde vi nämligen vår "lilla" flicka för att se om hon hade tappat vikt efter helgens "tarmrensning". Det hade hon minsann inte gjort vilket är bara härligt.

Idag - för första gången - när jag kom hem märkte jag att Sabrina hade varit på gång på riktigt (vanligtvis sover hon ju och tar det lugnt när vi är på jobbet). Hallens matta hade flyttat på sig flera meter medan vi var borta. Hur hon hade lyckats med det kan jag inte förstå för mattan är inte den lättaste saken att flytta. Sabbe håller kanske på att bli en riktig "superkatt". Nu ligger hon dock upp och ner i min famn och uppdaterar sin hemsida tillsammans med mig. Vi får väl se vad hon hittar på imorgon.

Ska jag vägas nu igen?

20/2 - 2005

Nu har vi bråkat med Sabrina för första gången. Hon var jättevild igår. Sprang runt, hoppade på gardiner, bet, attackerade våra ben och stod och krafsade i blomkrukorna (ja, vi har inga riktiga blommor men hon behandlar dem ändå som om de var det). Till slutet var jag tvungen att höja min röst, säga "FY, DIN DUMMA KATT" och blåsa henne på ansiktet. Jag tror att hon fattade direkt att hon hade gått över gränsen för resten av kvällen hon kurrade, spann och ville vara nära och var en riktig liten kelgris - som om hon ville visa att "titta Matte, jag kan vara en snäll kattunge också". Jag vet att jag gjorde rätt när jag stoppade hennes framfart men det kändes inte alls roligt. Usch, vad tråkigt det var att låtsas vara arg på henne.

Idag har Trekilosbiten (Husses nya smeknamn för henne) varit hur snäll och gullig som helst. Jag vaknade när jag hade en blöt kattnäsa mot mina läppar. Dessutom lät hon som traktor och ville bli kliad och klappad så fort jag bara öppnade mina ögon. Idag har Sabrina dessutom hittat en ny, intressant (och farlig, enligt Matte och Husse) sak att spendera tid med. Denna härliga sak är nämligen tvättmaskinen. Sabrina sitter framför tvättmaskinen och huvudet går bara runt, runt, runt och runt när tvätten rör sig inne i tvättmaskinen. Dessutom försöker hon ÖPPNA luckan. Jag försökte förklara för henne att det inte går att öppna luckan medan tvättmaskinen är på och att dessutom kan vi inte tvätta en vit katt med svarta kläder överhuvudtaget. Hon verkade inte förstå utan fortsatte jama framför tvättmaskinen. Hon är faktiskt lite korkad ibland... :)

Sabrina med sina stora fina blåa