Veckodagbok

På den här sidan kommer Matte att skriva anteckningar om pälsbollens liv. Sidan uppdateras när det finns någonting att berätta.

Till arkivet

5/1 - 2005

Solen har börjat skina efter en lång mörk tid. Sabrina njuter fullt ut när hon kan spana fåglar och människor sittande på fönsterbrädet i arbetsrummet. Jag har givit upp och flyttat bort ormbunken och lagt Sabbes gröna filt på brädet så att fröken kan sova där.

Vi försökte även väga missen igen men eftersom hon växer så fort går det inte så bra. Sabrina tycker dock om att ligga kvar i vågskålen som ni kan se på bilden...

6/1 - 2005

Idag gick hela familjen Nilsson ute på gården igen. Det var varmt så lilla kattfröken blev smutsig igen och när en katten är smutsig måste katten tvättas (livets hårda fakta). Tack och lov för handduschen i toan som min pappa installerade i somras. Det är så lätt att tvätta Sabrina med hjälp av handduschen. Missen tyckte inte så mycket om det - som vanligt - men vi fick åtminstone katten ren. Jag torkade henne med handduk men det dög inte för vår prinsessa utan hon torkade sig mycket noggrant långt efteråt - antagligen för att visa att hon kan bäst. :)

Som lunch hade vi kyckling och Sabrina blev lite galen som vanligt. Hon vaktade framför ugnen och väntade på att kycklingen skulle bli klar. Tyvärr får små katter inte äta hårdkryddad kyckling hur gott det än luktar.

9/1 - 2005

Jaa-a, imorgon är det dags för Husse och Matte att börja jobba igen och tjäna pengar för kattmat. Det känns väldigt svårt att lämna Sabrina ensam fast hon har hanterat ensamheten mycket bra innan mitt jullov började. Vi har försökt lämna Sabbe ensam även under jullovet men det har ju inte blivit flera timmar i rad. Man kan bara hoppas att vår duktiga kattunge kommer ihåg att hur det är att vara ensam.

Idag har Sabrina "hjälpt" Matte att förbereda lektioner och ställa jobbsaker i ordning. Med hjälp menar jag naturligtvis att fröken Rastapopolous står/hoppar/leker/ligger på just de papper Matte råkar behöva just då... :)

Annars är saker och ting som vanligt - förutom att Sabrina håller på att växa och att hon inte inser det själv. Hon kan inte längre krypa under soffan och vissa byråer och har lite svårt att fatta det. Ibland hörs det bara "Bang" när katten försöker springa under soffan och slår sitt lilla huvud på soffkanten. Stackars lilla dumling!

14/1 - 2005

Nu har Matte och Husse jobbat en hel vecka och vår duktiga lilla katt har varit ensam varje dag. Vi var lite oroliga för hur det skulle gå med ensamheten men Sabrina verkade komma ihåg att när väckarklockan ringer ska Matte och Husse bege sig av hemifrån. Sabrina satt i hallen och vinkade åt oss när vi åkte till jobbet varje morgon och varje kväll var hon där och hälsade oss välkomna hem igen. Vilken underbar varelse! Vi har till och med låtit arbetsrumsdörren vara öppen från och med torsdag eftersom hon älskar att sitta på fönsterbrädan och titta ut på allt som rör sig och eftersom hon inte har tuggat i sig datorns alla sladdar (orsaken till varför vi lät dörren vara stängd under dagarna).

Vi försökte även i torsdags väga det lilla monstret. Hon väger någonstans mellan 2,3 - 2,5 kg. Det är faktiskt lite svårt att få fram den exakte vikten eftersom pälsbollen har "lite" svårt att hålla sig helt stilla på vågen.

Sabrina vill gärna följa med till jobbet med Matte

16/1 - 2005

Idag har vi haft en mycket aktiv dag. Sabrina fick träffa en annan katt när vi var ute och forskade runt innegården. Först var Sabbe lite reserverad men när den andra katten inte gjorde något blev vår fröken mycket intresserad. Tyvärr var katten så gammal att han inte brydde sig om Sabrina längre än någon minut. Efter att ha nosat Sabbe försvann den andra katten men Sabrina hade gärna velat följa med. Att gå i koppel och sele fungerar bättre och bättre hela tiden. Hon börjar dessutom trivas utomhus men fortfarande springer hon till Mattes famn om det händer något alldeles för skrämmande - till exempel när en skata flyger för nära. :)

Sabrina har börjat tappa sina tänder nu. Båda nedre framtänder har redan lossnat och nu håller hon på att få nya övre framtänder. Det har fungerat rätt så hyfsat med tandlossning om man inte räknar med att den andra nedre framtanden var halvlossad för ett par dagar och det irriterade henne lite. Idag klippte vi Sabrinas klor för andra gången och det funkar utmärkt. Hon är så snäll och märker inte ens när Matte håller på med hennes manikyr. Det är så konstigt för mig att klippa klorna efter Iines jättenaglar. Med Sabrina är det en enkel snip snip men med Iines fick jag trycka med all min kraft (kanske lite överdrivet...).

21/1 - 2005

Hemska nyheter. Råttan har försvunnit. Många tycker säkert att en liten leksaksråtta kan väl inte vara hela världen men i vårt lilla hushåll är det en mycket viktig fråga. Hela historian började förra helgen. Vanligtvis lägger vi alltid råttan på hallens stora vita byrå för natten för annars kan Sabrina kräva att vi ska leka "apportera Råttan" klockan 01:00 och det är någonting Matte och Husse inte tycker om så mycket. På lördagskväll hade vi dock glömt bort att ta Råttan från henne och när vi vaknade på söndag var Råttan försvunnen. Oftast dyker den upp förr eller senare men när vi inte hade hittat den på måndagskväll började vi leta efter den ordentligt. Sabrina var mycket missnöjd med situation och satt framför hallens byrå jamande. Stackars kattunge trodde att vi inte hade kommit ihåg att ge Råttan för henne.

När Råttan inte hade dykt upp i onsdags sprang jag till djuraffären efter jobbet och köpte en ny råtta för henne. Den var precis likadan förutom att färgen var mer brunaktig. Nu trodde jag problemet var löst och allt skulle vara frid och fröjd. Hah! Det första jag gör när jag kommer hem är att kasta den nya råttan för Sabrina. Hon springer efter, stannar och nosar lite på den. Sedan vänder hon sig om, tittar på mig väldigt anklagande och skriker "MAAAAAU". Den nya råttan var därmed underkänd...

Nu är det fredag och den nya råttan är fortfarande lika hatad som i onsdags. Däremot har vi köpt något annat roligt för Sabrina - nämligen en ny klätterställning. Hon monterade den tillsammans med mig och fullkomligt älskar den. Det är ju roligt att veta att vi kan göra någonting rätt för vår lilla Sötnos. :)

25/1 - 2005

Råttaproblemet är löst. Det krävdes inte mindre än fyra olika leksaksråttor tills fröken Pälsboll hittade sin nya favorit. Till slutet godkände hon en vit råtta som hon nu bär lyckligt överallt. Hon är fortfarande ganska så ointresserad av sina andra leksaker. Fisken som hon tyckte om från början är rätt så "ute" nu. Bara klätterställningen och råttan är roliga just för tillfället - om man nu inte glömmer bort Husse och Matte, vilka är alltid roliga att leka med. Speciellt när klockan är 04:00...

I söndags blev också den sista, tidigare icke-använda fönsterbrädan Sabrinas nya spaningspost. Hon älskar att sitta på köksfönsterbrädan och spana efter alla roliga saker som kan hända där. Ibland är hon alldeles för upptagen med sina spaningar att hon inte ens kommer och hälsar hej då när vi åker till jobbet. Jag har snällt och lydigt fått flytta på blomkrukor och andra föremål så att lilla katten kan sitta bekvämt. För att vara en liten kattunge har Sabrina en stor makt över oss.

I tisdags tappade Sabrina även sin sista mjölkhuggtand. Hon försöker klättra i vår bokhylla men lyckas inte alltid så bra. Igår försökte hon hoppa från en hylla till en annan och ramlade ner till slut. Samtidigt slog hon ut tanden som redan hängde rätt så löst. Lika bra med det, tycker jag. I alla fall slapp hon nu gå runt flera dagar med en tand hängande utanför munnen.

Annars går livet vidare som vanligt. Sabrina växer och njuter av livet och vi av henne.

28/1 - 2005

Vatten och Sabrina. Sabrina och vatten. Man skulle kunna skriva hur många sidor som helst om detta ämne. Sabbe tycker inte om vattnet men samtidigt är hon oerhört fascinerad av detta flytande medel. Vatten är äckligt när vi har varit ute och det är dags att tvätta de små tassarna och magen. Då skreks det och mjauas det så att grannarna måste tänka att vi har håller på med kattortyr. Det konstigaste är att även om hon skriker försöker hon ändå inte komma undan utan accepterar att vi tvättar henne. När jag då duschar försöker Sabrina alltid komma in i duschkabinen. Hon klöser dörren och vill att jag ska öppna. När jag då öppnar tittar hon vattnet och känner på det lite med tassen - bara för att sedan skaka tassen häftigt för att bli av med vatten. Efter det tittar hon på mig väldigt anklagande, som om det var jag som fick tassen bli blöt. Efter duschen vill hon oftast in i duschkabinen. Hon skulle kunna slicka hela golvet om vi bara lät men det är inte så bra för små kissar att få magen full med schampo/tvålvatten. När det gäller att dricka ur vattenskålen har Sabrina en speciell rutin även då. Om skålen är lite blöt utanför, ska den först slickas torr innan man kan börja dricka ur skålen. På toan (när hon håller Matte sällskap) vill hon många gånger ha vattnet på så att hon kan leka med vattenstrålen. Varje gång blir hon lika förvånad och irriterad när tassen blir blöt.

Sabrina håller på att bli en riktig knäkatt. Hon har alltid tyckt om att sitta eller ligga (speciellt i Mattes) famn och ta en tupplur då och då men nu har det blivit en del av våra kvällsrutiner. När jag kommer hem leker vi först med råttan men efter att Sabrina fått springa ordentligt vill hon hoppa i min famn. Där kan hon spinna och sova över en timme samtidigt som jag försöker skriva eller planera lektioner framför datorn.

30/1 - 2005

Ett mirakel har hänt. Råttan är återfunnen. Den kära gråa Råttan som varit borta två veckor hittade vi igår. Vi hade ju tidigare letat efter överallt - till och med under soffans sittdynor. Igår bestämde sig Husse för att gå igenom soffan ännu en gång och förtjusningen var stor när Råttan var där. Jag kan inte förstå varför jag inte såg den första gången men det behöver vi inte bry oss om längre. Det viktigaste är att Råttan är tillbaka. Ingen kunde vara mer lycklig än vår lilla råttjägare. Hon har burit Råttan med sig överallt - och jag menar verkligen överallt - under dessa två dagar och sover till och med med den. Så slutet gott, allting gott.

Idag var vi ute för första gången i två veckor eftersom det var plusgrader. Det roligaste var att snön var fortfarande kvar. Sabrina var ytterst fascinerad av snön och nosade runt mycket intresserad. Dessutom kunde man nu se fåglarna ännu bättre mot den vita snön så det var nog en av orsakerna till varför snön var så populär. :) När vi kom hem tvättade vi katten igen för att träna henne. Stackars lilla Sabrina blev hälften så liten när pälsen blev hopklistrad med huden. Nu sitter hon på arbetsrummets fönsterbräda och slickar sig själv.