|
Historia kring Pelargoner...
Pelargonen " upptäcktes" på 1600-talet då europeiska vetenskapsmän gjorde insamlings expiditioner i Sydafrika, men den var förstås redan känd av den inhemska befolkningen som bl.a. använde den till mat och medicin.
Vid den tiden, mellan 1634-1637rasade tulpanmanin i Europa och lök/knölväxter stod högt i kurs. När tulpanmanin var som värst betalades 5400 gulden för en enda tulpanlök "Admiral van Enkhuijsen", vilket då motsvarade 15 års genomsnitts lön för en murare i Amsterdam! Totalt omsattes på växtauktionen för 99 utrop av knölväxter ... med dagens värde ca 75 miljoner kronor!!
År 1687 trycktes en rikt illustrerad katalog över växter som odlades i den botaniska trädgården i Leiden, Holland. Där fanns bland annat pelargonerna:
P. cucculatum, P. capitatum, P. myrrhifolium,P. alchemilloides, P. triste, P. gibbosum och P. grossulariodes. Förmodligen kom den första pelargonen, då kallad Gerania africana, till Sverige omkring 1690 och bla till Olof Rudebeck vid Uppsala akademiträdgård (nuvarande Linneträdgården) En Bollpelargon P. capitatum som växer vild utmed kusten i Kapprovinsen, finns avbildad av Andreas Holtzbom (vars far var trädgårdsmästare på Uppsala slottsträdgård) i Olof Rudebeck den äldres "Blombok" med årtalet 1690.
Pelargonen kallades till att börja med Geranium africanum (Afrikanska geranier, geranium) för att särskilja dem från andra europeiska nävor.
Att de tillhörde ett eget släkte och att kalla släktet Pelargonium föreslog först den tyske botanisten Johann Dillenius 1732 och det namnet användes sedan av Linne´s bästa vän den holländske Johannes Burman (medicine doktor och professor i botanik i Amsterdam) Han hade med sina goda kontakter i holländska kolonialväldet möjlighet att tillgodosåg Linne´ med frön, lökar, levande växter, herbarie ark och botaniska växter.
Johannes bekostade Carl PeterThunbergs resa och insamlingsexpidition med speciellt uppdrag att samla pelargoner med knölrötter i Sydafrika. Mellan åren 1750-1799 samlade omkring 50 personer varav 9 svenskar exotiska växter & frön i Kapprovinsen. Däribland Carl Peter Thunberg mellan åren 1772-74 och 1778.
Linné envisades under flera år med att fortsätta kalla pelargonen för Geranium. Linne´s
inflytande var så stort att det skulle dröja ända till år 1789 för Dillenius namn, pelargonium, att slå igenom på nytt. Den franske botanisten Charles-Louis L´Heritier förde då över alla pelargonarter till släktet Pelargonium, i hans verk "Geraniologia" tryckt 1792 beskrivs ett 90- tal pelargoner och nävor. Precis som nu när pelargoner är "inne"... hade pelargonen även en glansperiod mellan åren 1820- 1850, då tävlade man om vem som hade flest, vackrast och mest ovanliga arter och sorter.
Och vem vill nu inte ha de mest vackra pelargoner, mest ovanliga, är ständigt å jämt på jakt efter fler... ...det passar tyvärr in på mig i alla fall.
|
