| Hanna med
vår fullastade cykel. 40 kg extra vikt inklusive väskor,
vatten och kärra. Hanna with our loaded rig. We had 40 kg more on the bike than usual, all included. |
Rikard lagar mat i
det gröna. The Swedish chef in action... |
| Sommaren 2004
gjorde vi två långturer. Det var inga episka
långfärdsturer men för oss som inte cykelsemestrat
annat än på Gotland tidigare var det ändå
lite äventyrligt. Under vintern hade vi skaffat tält,
kök och andra campingprylar samt en cykelkärra till
tandemcykeln. Nu var det äntligen dax att få använda
alla nya leksaker vi hade köpt. Den första resan, dag 1 Helgen innan midsommar begav vi oss iväg på vår första tur. Målet var att cykla upp till Säter i Dalarna för ett par dagars vila och sedan cykla en annan väg ner till Stockholm tillsammans med Hannas syster och hennes man. Från Stockholm upp till Säter är det ungefär 20 mil bilvägen. Vi tänkte naturligtvis inte cykla stora vägen utan hade planerat in en tur på småvägar. Stora delar av vägen kunde vi följa Sverigeleden upp. Vi hade införskaffat en kartbok som hade Sverigeleden markerad. Upplösningen över Stockholmsregionen var inte så hög men det brukar ju vara skylltat tänkte vi. Redan norr om Barkaby körde vi vilse för första gången. Då hade vi hunnit en dryg mil. |
The summer 2004 we
enbarked on two long journeys on our bike. They were'nt epic, but for
us they were adventures. During the winter we had invested in camping
gear and a trailer for the bike. Now the time had finally come to put
all our new toys to the test.. The first journey, day one The third week in june we headed north for our first trip. We aimed for the small town of Säter in the middle of Sweden, populated by, amongst others, Hannas sister and her family. The plan was to bike up there, spend a couple of days with the relatives and then take a different, longer, route back together with Hannas sister and her husband. The highway between Stockholm and Säter is 200 km. We didnt plan to use any busy roads so we prepaired for a bit longer journey. The biggest problem turned out to be to find the right way out of Stockholms suburbs. After having spent a couple of hours on porly marked cycle paths we finaly broke free from suburbia and could ride along through the Swedish coutryside. |
| Hanna med
vår fullastade cykel. 40 kg extra vikt inklusive väskor,
vatten och kärra. Hanna with our loaded rig. We had 40 kg more on the bike than usual, all included. |
Rikard lagar mat i
det gröna. The Swedish chef in action... |
| När vi
väl hade tagit oss över järvafältet, åt
rätt håll, kunde vi börja trampa på enligt
kartan. Redan ett par mil från Nordens största stad är
man ute på bonnlandet. Närheten till Arlanda gör sig
dock ständigt påmind, liksom E4:an. Första dagen trampade vi på nästan 15 mil. Vägarna var bra och lagom otrafikerade och vi hade vädret med oss så det gick fint. Vi var dock väldigt trötta när vi rullade in på campingen i Siggefora. Ett stort kok med pasta och en god natts sömn tog hand om tröttheten. |
It only takes 20
something kilometers from central Stockholm until you start to see cows
and meadows. The proximity to the airport and the highways can not be
completely forgotten though. Our first day we got ourselves 150 km from home. The roads where fine and the traffic low. The weather was a bit intermittent but to our advantage the entire trip. Needless to say we were quite tired when we arrived at the camping that we had designated as our stop for the night. |
| Rikard fixar
resans första haveri. Buntband skall man alltid ha med sig. A broken strut to the fender gets mended with some zip ties. |
Typisk mellansvensk
skogsväg; kurvig och otrafikerad. Typical Swedish road with typical Swedish traffic. |
| Dag 2 Med 15 mil i baken från dagen innan var det ingen direkt fröjd att sätta sig på sadeln igen men när vi väl fått upp ångan rullade vi snabbt på genom landskapet. Att vi började röra oss norrut märktes på de tätnade skogarna och backarnas höjd. Även denna dag bjöd på omväxlande väder men solen och regnet anpassade sig efter vårat cykeltempo och vi tog oss fram utan större nederbörd. Efter ett par mil noterade Hanna att ett stag till vår bakskärm hade gått av. Det hade väl inte varit så farligt om det inte hade varit för att våra packväskor satt fast i bakskärmen. En speciallösning som hade funkat bra hela vintern. Efter en dos med buntband kunde vi fortsätta utan bekymmer. Med mycket godis, kakor och pauser lyckades vi avverka de tolv milen upp till Säter. Där väntade god middag och trevligt sällskap. |
Day 2 A good nights sleep got us back in the saddles with only our butts to remind us of the day before. A few warm up kilometers later and that problem faded away as well. Since we where heading northwest and inland the forests grew denser and the hills higher. The weather remained on our side this day as well with slight downpours when we stoped A few hours in to the ride we got our first mechanical problem. We have a rack that attaches to Hannas seat post and to get the panniers to sit still they had to cling to the struts of the fender. One of the struts broke due to fatigue but a few zip ties got that sorted. With a large intake of candy and cookies during our many stops we managed to put the 120 km to our destination behind us before nightfall. Having a hot meal waiting for you at the end of a trip can take you up almost any hill with ease. |
| Lunch i det
gröna igen. Att hitta en bra lunchplats kan vara nog så
svårt ibland The Swedish right of way lets you dine at the most exotic locations. |
Godispauser skall
man ha ofta, det höjer snittfarten. A proper intake of sugar keeps the average speed up. |
| Väl framme i Säter
låste vi in cykeln i ett garage och åkte med bil upp till
Lofsdalen där några dagars intensivt slappande väntade
på oss. Vilan och maten kompenserade mer än väl
för mödan på cykeln och vi var ordentligt
återhämtade när resan söderöver började
fyra dagar senare. |
Upon our arrival in
Säter we locked the bike in a garage and went by car to Lofsdalen,
another 300 km north. We spent a couple of days there recouperating and
regaining any lost weight. Four days later we started our journey
back, refreshed and revitalised. |