Sommaren 2004, the Summer 2004

Återresan via Strömsholms kanal:

Dag 1

Vi såg fram emot resan söderut när vi fått slappat och ätit god mat ett par dagar och resan påbörjades i glatt sinnelag. Vi började i Säter på midsommarafton och tänkte nå hemmet på söndagskvällen. Redan efter någon kilometer började det droppa, men som tur var så blev det inte så mycket med det utan vi fick endel sol också. Tanken med denna lilla tripp var att cykla längs Strömsholms kanal från Smedjebacken ner till Mälaren (strax väster om Västerås). Detta hade vi mätt upp till ungefär 15 mil och tänkte att det blir lagom på två dagar. Margitha och Lars skulle bli hämtade någonstans i närheten av Västerås. Den sista dagen räknade vi med att det skulle gå åt till att ta sig hem till Stockholm igen.

The return voyage along the Strömsholms channel

Day 1

We looked forward to the journey south after having spent  a few days relaxing and eating so the voyage set of in a good mood. We started in Säter on midsummers eve ant planned on reaching home base in Stockholm on Sunday night.

After a few kilometers it started to rain, but it was only a light rain and we got a fair share of sun as well. The plan was to ride along  the Strömsholms channel from Smedjebacken to lake Mälaren. This would be 150 km and would be a great 2 day trip with one more day after that to get home to Stockholm 


Här synes den första fikapausen. Från vänster: Lars, Margitha (Hannas syster) och Rikard.


Yet another coffe break, from the left: Lars Marghita and Rikard

Det var en fin rastplats bredvid en sjö i skönt solsken.


A beautiful lake made the scenery for this stop.

Det som slog oss ganska snart när vi kommit ner till Smedjebacken och vi skulle börja följa kanalen var att vi inte såg så mycket av kanalen. Man åkte tyvärr ganska långt ifrån den hela tiden och det blev inte alls så platt som vi hade trott när vi tänkte att vi skulle åka längs en kanal. Det blev med andra ord en hel del både uppför och nerför. Det var ju i och för sig en trevlig väg att cykla, men när man förväntat sig att cykla bredvid vattnet i stort sett hela tiden så blev det en liten besvikelse.

 Unfortunately the route along the channel is quite far from the channel most of the time. This made the route far from as flat as we had hoped. Every now and then we got to make some pit stops at the channel and look at the boats and waterfalls. The ride wasn't what we expected, but it became a very enjoyable ride anyway.

Det är ju alltid trevligt att hitta ett bord när man ska äta. Här blev det precis bredvid Gladtjärns camping.


Yet another coffe break. Those are important.

 I denna kanal liksom Göta kanal finns det några slussar. Vi hade nöjet att få se en slussning när vi satt och fikade precis bredvid en sluss.

Most of the rest stops where conveniently placed at the locks.

Eftersom det var midsommarafton så köptes det den  obligatoriska sillen och potatisen till middag (förutom Hanna som åt annat till potatisen). Middagen intogs på campingen i Fagersta som ligger ungefär halvvägs längs den sträcka vi hade att färdas. Since it was midsummers eve we ate the mandatory sill and potatoes for supper. We spent the night at a camping site conveniently placed half way along our planned journey.
 

Hanna och Rikards Marmot-tält (2 personerstält) till vänster och Margitha och Lars inlånade Hilleberg (4 personers). Vad vi upptäckte efter att vi slagit upp tälten var att bakom stenvallen gick en järnväg...


Hanna and Rikards tent to the left and Marghita and Lars tent to the right. Later that night we discovered that there was a railway behind the small ridge...

Vyn från huvudändan i vårat tält. Det är tillräckligt rymligt för två personer och massa packning.


The view through our tent. It is quite spacious for a two person tent.

Dag 2

Denna dag regnade det mer än vad det gjort dagen innan. Det kom så där halvmycket så att man blev ganska blöt, men ändå klarade av att hålla sig varm när man cyklade ganska lugnt.

Day 2

This day it rained much more than the day before. But it takes quite a lot of rain to stop us. Besides it is quite easy to keep warm while biking.

Hannas lite väl oroliga mamma ringde (igen) för att höra att allt gick bra och vi inte regnat bort.

Hannas mother called in (quite often) to check on our progress (and health)

Lars är överlycklig över att vi funnit ett lunchställe och att det snart blir mat.


Lars enjoyed  our frequent stops for food more than anyone.
 

Till vår förvåning så var cykelleden skyltad in i skogen. Vi kände ju inte till omgivningen så det var ju bara att trampa på. Stigen, som för övrigt var ganska bred, jämn och fin, gick upp på en ås och uppe på denna ås ett par hundra meter. Sen tog åsen slut och det bar neröver. Det var skoj. Efter åsen så ledde oss cykelleden in på en golfbana och genom den innan det blev mer normal väg igen. 


To our surprise the path took a turn in to the woods. It turned out to be some really nice and fast single track up and onto a ridge. The resulting downhill was very entertaining. The most dangerous part of the ride followed right after that when we had to cross a golf course.

Och upp i skogen bar det, på en ås.

The path on the ridge
 Det syns inte så bra på bilden hur högt uppe vi är, men det var en riktigt brant backe ner. Woiiiiii!



And the downhill....

Runt middagstid nådde vi Slutet på Strömsholms kanal och kunde se ut över Mälaren. Då hade vi cyklat ungefär 17-18 mil från Säter. Nu var det dags att hitta någonstans att slå upp tälten. Campingar fanns det ingen i närheten så vi tog sikte på ett rastställe som var utmärkt på kartan. Det visade sig dock efter någon mils cyklande att vi nog tagit fel väg (för dålig upplösning på kartan...). Istället så började vi cykla mot Västerås och försökte hitta något bra platt ställe att campa på. Till slut blev det en åker (som var skördad) ungefär 2 mil från Västerås. Sent om sider blev det nu även en lättare middag (runt tiotiden på kvällen). Denna dagen blev det c:a 110 km.

Dag 3

Vi steg upp tidigt på söndagen. Efter snabb frukost och ihoppackning gav vi oss iväg. Margitha och Lars tog det lite lugnare eftersom de bara skulle in till Västerås medan vi skulle hinna ända till Sundbyberg innan dagen var slut. Planen var att följa mälardalsleden mot Stockholm, men den visade sig ta nästan alla små omvägar vi inte kände för att ta, så vi genade här och där. Den visade sig även ha dragits om på vissa ställen; vilket ledde till att vi hamnade inne på en bondgård och fick gå över en av bondens ängar för att ta oss närmsta vägen till Enköping.


Around noon we reached the end of the channel and could enjoy the view over lake Mälaren. We had ridden 180 km from our start in Säter. The only thing left was to find a suitable campsite. After having navigated wrong a couple of times we found ourselves a nice and flat field where we spent the night.

We rode somewhere around 110 km that day which was a few km more than we had planned. Fortunately the sun doesn't set until 23 during this time of the year.



Day 3

We rose early Sunday morning. A quick breakfast and we rode away. Marghita and Lars only rode to Västerås where they where picked up by car. We had 150 km between us and our beds.

The route back to Stockholm turned out to be quite winding and poorly marked. Not to mention that the map hadn't been remade since they rerouted the railway. We could have saved a couple of hours with a GPS, no doubt about that. 



Vi pausar vid ett gravfält utanför Västerås.


Our first brake after 30 km.


 

I Enköping blev det lunch. En stor och god hamburgare satt bra och mjukglassen efter var vi väl förtjänta. När det obligatoriska godiset hade inhandlats bar det av igen vidare mot Sumpan. Från Enköping hade vi nog 10 mil kvar hem. Än så länge kändes allt ganska bra, men ju närmare Stockholm och hem vi kom, desto segare kändes musklerna. En fördel med att komma närmare storstaden var dock att det blev fler och bättre cykelvägar som vi kunde cykla på istället för bilvägen.


In Enköping we had lunch. A huge and tasty hamburger each and some ice cream. We also stocked up on candy for the ride. We figured that we had 100km left which we figured would be doable.

The closer we got to Stockholm the slower our muscles became. But  it also meant more cycle paths and less narrow shoulderless roads.

Godispaus efter Bålsta (4 mil kvar hem). Det blev en stor sten under en skylt precis vid vägen som fick tjäna som stol.


A candy stop with 40 km to go. We where quite tired but in a very good mood.

Efter att vi tagit en paus i Kalhäll kändes det som om all orken var slut. Vi hade ju bara 1-2 mil kvar hem, men viljan att trampa på för att komma hem fortare fanns inte längre. Som tur var stötte vi på en kille som behövde låna en insexnyckel och som ändå skulle åt samma håll. Han visade oss vägen och cyklade på i ett rasande tempo, vilket gjorde att vi kvickt befann oss vid IKEA i Barkaby där vi kände igen oss. Nu var det bara en mil kvar och nu trampade vi på i hyfsad fart ändå. Så hem kom vi och när vi pustat ut lite och duschat så beställde vi hem pizza och firade bravaden.

 After our last stop in Kalhäll we felt totally exhausted. we only had 20 km to go but where going slower and slower. We met a very friendly MTB-rider who showed us a few shortcuts. He wasn't nearly as tired as us and we had to push hard to maintain his speed. That was probably for the best, otherwise we would just have gotten lost in the woods somewhere.

When we reached IKEA we knew our way home and also knew that we had less than 10 km to go. Our local pizza parlor provided the celebrational dinner upon our arrival.

En rastplats inte allt för långt hemifrån (Kalhäll), även om det kändes så då.


Our last pit stop outside Kallhäll.



  Hem, Home