Gimli var min mest älskade vän under fyra års tid - i vått och torrt följde han mig som en skugga och gjorde alltid sitt bästa för att vara sin matte till lags. Många saker hände under vår tid tillsammans, och därför kommer tiden med Gimli alltid att kännas så mycket längre och så mycket mera betydelsefull då han var ett stöd för mig under den hittills svåraste tiden i mitt liv, tiden då min pappa var sjuk och gick bort, tiden då jag själv fick akut diskbråck och blev mycket sjuk.
Men så blev även Gimli själv sjuk.....
Det började smygande med lite skorv på öronen, sen började klorna bli sköra och gå sönder onaturligt lätt, sen kom skorvet på svansen, sen började han tappa pälsen. Det var då vi började sätta in utredningar på allvar för att ta reda på vad som egentligen var fel. Först hittade med sköldkörtelfelet och behandlade det, då växte pälsen tillbaka, men skorvet på öronen och svansen blev bara värre och värre och var inte längre bara skorv, utan var nu som sår och klorna var fortfarande dåliga.
Tillslut kom man fram till diagnosen vaskulit. Vaskuliten gör att blodet inte kan tränga fram i de små fina kärlen längst ut på de perifera organen, som ex öron, svans och klor, det gör att vävnaden där dör eftersom den inte kan få syre av blodet - behandling sattes in och man hoppades på bättring. Men Gimli blev inte bättre, så man satte in ytterligare mediciner och kort efter insjuknade Gimli akut i kraftigt smärttillstånd. Man upptäckte då att vävnadsdöden som tidigare drabbat hans öron och svans till följd av vaskuliten nu även spridit sig till hans penis. På Strömsholm försökte de operera, men vävnaden bara dog på nytt direkt efter att de opererat bort död vävnad, urinröret växte igen och jag insåg att nu fanns det längre ingenting jag, eller veterinärerna kan göra för min älskade lilla hund mer.

På eftermiddagen den 6 oktober 2006 fick Gimli stilla somna in i mitt knä efter att han legat och gosat där tills han nästan somnat. Med sig till andra sidan fick han sin älskade leksaksanka som ger ifrån sig ett kväkande ljud då man biter i den, innerligt slogs alltid han och Kaizer om den, den blev Gimlis till sist.

Sov gott älskade Gimli