Hej mitt namn är Leo. Jag är född 2005-08-11,

jag har 7 syskon.

Min mamma heter Diva och  var 2 år när hon fick mig, min pappa heter Bamse tyvärr var dom tvungna att ta  bort Bamse i november 2005.

När jag var åtta veckor gammal kom det en tant som kallade sig matte för att hämta mig, fy va det skulle gullas och ha sig hon ville aldrig ge sig. Men till slut så tog hon mig i famnen och satte mig i bilen. Vi skulle nu åka hem från Tidaholm till Forshaga ganska många mil. Det var varmt och jag blev åksjuk inte bara en gång utan hundra gånger, det var en jobbig resa men till slut var vi framme vid mitt nya hem.

Väl hemma så fick jag snabbt vänja mig vid mina sex små mattar och små hussar. Gud vilken flock jag har fullt upp.

Jag smakade på ett hörn i vardagsrummet . Några pölar har det väl också blivit, men nu har de tagit ut mattorna så nu är det inte lika kul längre! . Lite gossedjur åkte med av bara farten och mormors nyinköpta svindyra skor blev visst inte så användbara., Jag är en hund med temperament, helt fantastisk, otroligt snäll och tillmötesgående hund, med busglimten i ögat om jag får säga det själv.

Min Matte säger att jag var lite feg när jag var valp men nu 11 månader senare är jag ett riktigt busfrö som kräver en fast och bestämd hand. Min Matte försöker få mig att gå på kurser hon tror att hon ska få fason på mig men jag ska allt visa henne vem som bestämmer. Tyvärr vann hon denna gång jag var tvungen att visa mig duktig det var ju en brud där som va dösnygg,  Jag klarade t.o.m. allmänlydnadsprovet med mkt väl genomfört, ja vad gör man inte för brudarna.

Nu är jag 15 månader och hon ska iväg igen denna gång på tävlingslydnad men just nu gör jag som jag vill jag har glömt bort sitt,  ligg,

Ibland finns dock tillfällen där min envishet får min matte smått irriterad för att uttrycka mig milt. Som när jag inte kommer på en gång när man ropar utan liksom står kvar och nosar bara lite till som för att visa att jag kommer när det passar mig, inte matte, hon blir helt galen. Hahahaha. Mat är inte heller gott om jag inte får en massa godis i eller mormors goda grytor.

.

Man får den hund man förtjänar och det stämmer verkligen in!! Matte och jag är väldigt lika... Lika envisa, tjuriga och bestämda, vi går vår egen väg. Passar det inte så får det vara. Detta har gjort att ibland slår det verkligen gnistor om oss  men lika fort är vi vänner och ingen av oss surar några längre stunder.. Kanske är det därför som vi älskar varandra så villkorsl

Jag älskar att vara med min favorit morfar, matte har kommit på ett annat ord för morfar för så fort hon sa det blev ju jag så himla glad och trodde att han skulle komma men inte kom han inte, han tutar alltid när han kommer så att jag ska veta att han är på  väg, då skäller jag så himla glatt (vilket inte min matte tycker om). men ibland tutar det ju andra bilar och jag tror ju att morfar kommer jag står där och skäller och väntar men inte kommer han inte. ibland kommer han med rester till mig den där mormor kan verkligen laga mat, matte säger att jag är bortskämd men bara jag får vara med morfar nu så är allting bra. Hon kan gå sina kurser själv.

Så har man då gjort debut i lydnads tävling. Sista gången hade vi en officiell tävling som alla skulle gå en och en inne på planen.

Det var himla kul att få busa av sig på planen, matte såg mindre road ut. 70.5 poäng på sex veckors träning är väl inte helt fel men matte såg mindre glad ut. Vi tar nya tag i Juni då nästa tävling är.

Därefter var det dags för diplomutdelning till  kursdeltagarna. Till min stora glädje fick även jag ett diplom. Tänka sig!

Ja, så var det då slut på våra onsdags träffar... Hur ska jag nu klara mig utan alla mysiga hundar och hundägare? Jättetråkigt att kursen är över, men förhoppningsvis ses vi igen i någon annan kurs, har börjat tycka att det är riktigt kul att få hoppa och busa omkring på planen.

Det kommer att kännas tomt att inte åka till hundklubben på onsdagarna...

Man växer så att det knakar och elit tävlingen har jag lagt bakom mig för tillfället.

Matte är skogstokig...  Bland det värsta hon vet är... hanhundar som blir döva och blinda för att en tik löper, har kissat nånstans. Matte  talar om för mig att DET DÄR GER VI FAAAAN I!  Men lyssnade jag? - Neeeeeeeeej

Efter några löpningar och med att jag kissade blod, och  om jag nu överhuvudtaget fick ut några droppar + att jag är helt jätteknasig  resulterade detta i att min matte fick ta mig till veterinären och kastrera mig.

Allt gick jättebra fast vad var det där vita runt huvudet, det fanns inte där förut, matte ersatte detta snart med husses kalsonger gissa om jag blev mobbad.

Vi fortsätter att träna hemma  och Jag har livit mycket bättre! Grabben kan faktiskt hälsa på tikar, sitta och passera alla hundar utan problem nu för tiden ;). Jag spänner mig fortfarande när jag passerar andra grabbar & tjejer om dom är på behörigt avstånd vill säga.

Jag har många kompisar och jag funkar med alla hundar. Fast mest gillar jag ju Alva hon är supersöt schäfer/rottweiler tös.

En dag kom det hem en hel hög hundar (8st) och alla möjliga raser, det kom en rottweiler hane och jag menar ROTTWEILER,

Skulle inte vilja möta den hunden i en fight! herregud matte var är du fast efter ett tag med att i skräck stå och titta på när han min Alva tar nähä där går gränsen. Vi började att leka och efter ett tag fattade jag att han inte var så farlig. det är ju nästan aldrig hunden, utan oftast är det ägaren som förstör hunden, :) säger min matte och tur var väl det.

Annars är det som vanligt morfar hämtar mig oftast en dag på helgen så att jag kan få gotta mig i mormors härliga grytor och framförallt gå promenad lös i 2-3 timmar, härligt härligt.

Några av mina syskon

Chiffe

Amy