Är de tre första bönepunkterna i ”Vår Fader” bön eller kommando?

Ev. lämpligt utskriftsformat för bildernas fördelning 85% (beroende på dator poch skrivare).

I. Är de tre första bönepunkterna i ”Vår Fader” bön eller kommando?

II. Och är det en not eller ett nät som samlar fiskar av alla slag?

Samtliga fotnoter och knappar för förflyttning inom hemsidan är samlade efter all text.

Bakgrunden till Bibeln som i senaste översättning heter Bibel 2000.

Den senaste översättningen av Bibeln på svenska år 2000 har gett oss en bibel som är mycket lättare att tillgodogöra sig än den tidigare. Sverige har under 450 år haft endast tre verkliga bibelöversättningar. Den första år 1541, den andra 1917 och den tredje år 2000. Nyutgåvorna under Gustav II Adolf och Karl XII hade endast obetydliga ändringar och får betraktas som nytryck. Men språket ändras kontinuerligt och ibland förvånande snabbt.

Den fråga som jag i första steget vill belysa är formuleringar i bönen ”Vår Fader” i Matt. 6:9-13. Kanonbildningen av Nya Testamentet, d.v.s den process som avgjorde vilka böcker som borde ingå i den unga kyrkans heliga skrift om Jesu liv, död och uppståndelse och den egna unga kyrkans liv, pågick mot ungefär slutet av 100-talet och fortsatte under 200-talet. Under denna tid hade församlingens former börjat bli fastare. Den bön som Jesus lärt lärjungarna att bedja var en självklarhet vid gudstjänsterna. Inte minst vid dopet var Herrens bön en del av den liturgiska ordningen liksom den framväxande trosbekännelse vi känner som den apostoliska trosbekännelsen och den östliga kyrkans initiativ att klarare precisera trons uttryck i den nicenska trosbekännelsen, som antogs av tillresta biskopar år 325 i staden Nicea, nuvarande Iznik, inom det Byzantinska riket sydost om Konstantinopel i Mindre Asiens västra utkant, öster om Askaniasjön i Bithynien vid Bosporens östra sida och som fastställdes av kyrkomötet i Konstantinopel år 381 efter bl. a. en del kristologiska överväganden.

Som kyrka i Kristi efterföljd byggde församlingen i Jerusalem först på den muntliga traditionen från Kristus (den smorde) Jesus. Med evangeliernas nedtecknande och berättelsen om apostlarnas fortsatta arbete genom förkunnelse under resor i medelhavsområdet och inte minst deras brev fick den kristna kyrkan en bärande struktur. Den etiopiska hovmannen bar bud söderut och följdes av andra där Egypten blev en viktig utpost bl. a.med väl utvecklat klosterväsende. Västerut till Rom kom både Petrus och Paulus efter den senares strandhugg på Malta och mot norr till Aram, landet mellan floderna, skedde en tidig kontakt på kung Abgars initiativ och vidare till Armenien och Georgien o.s.v.. Därifrån utsträcktes kyrkan österut i närområdet och även till södra Indien där en gren växte sig allt starkare och bildade en arameisktalande kyrka.

Vi sena tiders kristna har denna växande tradition som vår grund. I Sverige i dag är sekulariseringen både smygande och påflugen. Att vara en troende kristen är inte alltid lätt och kan t.o.m. medföra en känsla av ensamhet i en genomsekulariserad miljö. Desto viktigare att bekännelsen till Kristus hålls klar och levande i vetskap om att utan Kristus ingen kristendom. Bibeln och bönen i församlingen är hjälpmedel att hålla kristen tro och tradition intakta. Naturligtvis gäller detta inte minst den bön som Kristus själv lärde oss. Vid översättningar är det ofta svårt att återge både den adekvata språkbilden och textens innehåll på ett språk av helt annan karaktär än originaltexten. Lite bättre kan det gå om man har både tidiga översättningar och flera sådana som kan ge en samlad uppfattning. När det gäller Herrens bön är vi väl försedda.

Vi förväntar oss kanske att en svensk bibelöversättning med goda resurser till förfogande måste bli korrekt in i minsta detalj. Historien lär oss att så enkel är inte den frågan. Språk rymmer många moment av fantasi, bedömning och kunskap. Den fortsatta framställningen ska inte uppfattas som att jag skulle vilja påstå att den nuvarande formen av bönen Vår Fader skulle vara olämplig att använda enskilt eller i gudstjänsten. Det är i stället en preciserad fråga om huruvida översättningen så exakt som är möjligt återger vad Jesus kan ha sagt och menat enligt evangelietraditionens egna ord. Mitt svar kan säkert diskuteras och det emotser jag med tacksamhet. Skulle någon exegetiskt intresserad vilja ta fast på mitt material och arbeta vidare med frågan vore detta välkommet om källan anges.

Nya Testamentets grekiska Fader Vår:

Frågeställningarna angående de tre första bönepunkterna i Herrens bön "Vår Fader" handlar bland annat om grammatik, språkregler, ordval och, språknivå. Eftersom grundspråket i NT är grekiska tar vi vår utgångspunkt i detta med vissa jämförelser med andra språk. Grammatikfrågan kan börja med att konstatera att ordet Fader har tilltalsformen vokativ. De tre substantiven namn, rike och vilja står i nominativ. De tre verben står i aoristus imperativ 3:e person (ändelsen - ). Inget explicit "du" finns i texten.

Språkregler som kan bli aktuella handlar om att vokativ är tilltal till ett "du", underförstått eller uttalat. Subjektet till ett verb står i nominativ. Verbformen aoristus står normalt för "ett avslutat helt, utan tanke på dess utveckling och förlopp i tiden". När det gäller imperativ i 3:e person är aoristformen vanligast och översätts förslagsvis på svenska med ordet "må". Ordval och språknivå handlar om hänsyn till den ursprungliga texten och dess karaktär och så långt det är möjligt att förstå dess verkliga innebörd. Förvanskning leder alltid till problem. En bön rymmer tillbedjan, drömmar, önskemål, förhoppningar, tacksägelser o.s.v. Om gränsen till krav eller kommandon överskrids förlorar bönen sin rätta karaktär.

Att explicit tillägga ett underförstått "du" till vokativen Fader är inget felaktigt. Men det är en betoning som inte finns i grundtexten. Att lägga till hjälpverbet "låt" är mer komplicerat. Grammatiskt förvandlar detta ordval de tre ursprungliga subjekten (i nominativ) namn, rike och vilja till objekt i ackusativ. Man säger "låt mig..." och inte "låt jag...". Dessutom blir frågan akut om vilken innebörd man lägger in i ordet "låt". Menas "tillåt att..." eller "acceptera att..."? Kanske "Se till att..." eller det kommando som det ofta är? Ja, man kan fortsätta med sina egna funderingar. Men ju mer frågan vaknar om vilken innebörd ordet "låt" kan tänkas ha eller få desto angelägnare blir det att förstå till vem eller till vad uppmaningen "låt" är riktad. På svenska är skillnaden mellan vad/ vem som tilltalas i de tre första och i de fyra senare bönepunkterna på väg att gå förlorad. Det är här tillägget "du" efter vokativen Fader kan skapa problem för den bedjande. Med hjälpverbet "låt", vilket uppenbart är en imperativ i 2:a person, har översättarna grammatiskt frångått grundspråket som har verbet i 3:e person. Ordet ”låt” förutsätter också tydligt ett subjekt¹ som är utrustat med självständig tanke- och handlingsförmåga. Ingetdera av de tre begreppen ”namn”, ”rike” eller ”vilja” uppfyller ett sådant villkor i detta sammanhang.

Tilltalet "Vår Fader, du"…"låt ditt namn…”, dessa två uttryck, kopplas i medvetandet lätt samman till en språkbild som skapar ett samspel mellan dem. I varje fall hinner kombinationen "du" och "låt" lätt ta makten över normala språkregler, som för de många läsare och bedjare är oklara eller t.o.m. okända men kan väcka en känsla av otydlighet. Eftersom formuleringen "Fader, du…" otvetydigt är 2:a person men trots detta outtalade samspel inte kan vara subjekt till tre verb i 3:e person, skapas inte bara språklig oklarhet som kan ge den bedjande en viss osäkerhet². Denna språkligt-grammatiska otymplighet kan förklara varför Sverige och Norge är ensamma om detta ordval.

Normal språkkänsla reagerar inför denna språkkombination som är både tankemässigt, grammatiskt och känslomässigt svår att acceptera. Ett språkligt kommando som ”låt” skulle, om det uppfattas som riktat till Gud, inte kunna förenas med böneaspekten i kyrkans viktigaste bön. Jesus talade arameiska när han lärde oss att bedja denna bön. Den speciella verbform jussiv som finns i det arameiska Peshittas Fader Vår har karaktären av en uppmaning (hortativ) i 3:e person, där "person" är inget annat än ett grammatiskt begrepp.

Ett tänkbart alternativ, som är språkligt korrekt i dessa tre självständiga satser och därmed bör sakna de tråkiga effekter som Signar Norberg redovisar, hade varit att ersätta varje ”låt” med hjälpverbet ”må” i bönen. "Må ditt namn bli helgat; må ditt rike komma; må din vilja ske..." I Svenska språket har tyvärr en utveckling skett bort från verbformen konjunktiv som kan rymma vädjan och önskan. Ja, konjunktiven har råkat så i vanrykte att den som välkänd verbform i böner i våra dagar får stryka på foten. Även i samband med välsignelse anses den svårförståelig. I den aronitiska välsignelsen i 4 Mos. 6:24-26 har Bibel 2000 bytt bort konjunktiven ”välsigne” etc. mot presens indikativ. Svenska kyrkan är dock inte bunden till att använda den böneform som Bibel 2000 har och gör det inte heller alltid.

De verb i bönen "Vår Fader" som inleder alla de sju bönepunkterna.

Redovisningen tar upp verben i hela Herrens bön. Man kan lätt av denna se det tidigare nämnda förhållandet att de tre första bönepunkterna har sina verb i tredje person till skillnad från de fyra övriga verbens andra person. Helt uppenbart avses att subjekt till resp. verb är i första bönepunkten namn, i andra rike och i tredje vilja.

Kommentarer och förklaring till ovanstående: Inom Norden saknar finska "du" och "låt" i sin bön; danska och isländska har "du" men inte "låt"; norska har bådadera. Övriga språk har helt andra möjligheter. I de tre första bönerna väljer de semitiska språken jussiv, en speciell verbform som tillför en hortativ aspekt. Bildad på det futurala imperfekt kallas jussiv ofta i arabiskan apocopatus (avhuggen) och har "li" som prefix. Grekiska (även finska) har imperativ, medan latin, tyska, engelska och svenska före 2000 har konjunktiv. Som framgår av sammanställningen är senaste svenska Bibeln 2000 ensam om sitt val av tre "låt". Dess översättning inte bara avviker utan skapar språklig oklarhet och kan ge den bedjande en viss osäkerhet. Förkortningar: Alla verben står i singularis; aor=aoristus; fe=femininum; pe=person; st=arabiskt verb avlett från sin grundform (I), II intensiv, IV kausativ; V reflexiv; VIII me/reflexiv/reciprok. Suffigerade personliga pronomina till semitiska verb har medtagits men ej vokalisering (viss vägledning genom förslaget till ungef. uttal). Transkriptionens vokaler o och u har internationellt uttal.

Då Nya Testamentet skrevs på grekiska skulle man kanske tro att bönen Fader Vår på grekiska är äldst. Men Jesus talade arameiska och uttalade alltså bönen vid det allra första tillfället på sitt vardagsspråk arameiska. Nya Testamentet på grekiska och arameiska blev klara grovt räknat ung. samtidigt omkr. år 200. Den arameiska Peshitta och den latinska Versio Vulgata (båda översättningar av i huvudsak hela bibeln) blev också klara vid ungefär samma tidpunkt (i början av 400-talet). En arabisk version kan inte vara klar förrän arabiskan fungerar bra som skriftspråk på 700 -800-talet. De hebreiska och arabiska versioner, som jag hämtat deras verb från, är moderna utgåvor. Hela Fader Vår på arameiska, hebreiska och arabiska hittar du på min hemsida med adressen http://hem.bredband.net/kohelet/Summering

En övergång till frågan huruvida det är en not eller ett nät som samlar fiskar av alla slag?

Ett svårförståeligt val som kan jämföras med det just behandlade gjordes vid 1981 år översättning av Nya Testamentet och därmed av perikopen i Matt. 13:47 om en man som enl. översättningen ”lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det”. Det grekiska NT har ordet (sagænæ), som betyder dragnät eller mer precist på svenska ”not” som är ett fiskeredskap av viss storlek och läggs ut av ett par båtar i en vid halcirkel i vattnet och dras in mot land. En not samlar verkligen ihop ”fisk av alla slag”. Notens ägare åstadkommer en slutgiltig insamling av alla fiskar under en aktivitet som är kontinuerlig genom hela fiskeprocessen när han hanterar noten inom det område där den läggs ut.

Ett nät har en helt annan funktion. Under väntetiden, sedan ägaren lagt ut det, lämnar han det fiskande nätet, oftast under ett halvt dygn eller så. Ett nät ligger helt stilla där man lagt ut det och inväntar ev. fiskars ankomst. Nätmaskor har en bestämd storlek och man använder olika nät för att fånga fisk av olika storlek och av olika slag. Det finns strömmingsskötar, siknät, laxnät o.s.v. Alltså går bildspråkets innebörd ang. himmelriket helt förlorad med ordet ”nät” och detta märks speciellt tydligt när Svenska Kyrkan har valt att lägga texten på Domssöndagen.

När jag insåg detta påpekade någon att människor inte vet vad en not är som fiskeredskap och därför skulle förväxla ordet med något musikaliskt. Kontexten tycker jag å andra sidan i tillräcklig utsträckning förhindrar ett sådant missförstånd. Så låt oss nu mer i detalj se på frågan om noten som kastas i havet och samlar fiskar av alla slag.

II.

Så nu går vi vidare till frågan om vilket av de två fiskeredskapen not eller ett nät som samlar ihop fiskar av alla slag.

Drag-noten som fiskeredskap

Erfarenheter från Bottenviken applicerade på Matt 13:47-48.

André Östlund, Teol kand, fil mag

Har kommit i 3 versioner: April 1989; Mars 1992; November 2008.

Inledning

Perikopen om noten som samlar fiskar av alla slag i Matt 13:47-50 har liksom andra ställen i NT som handlar om fiske intresserat mig då jag före avfärden till Uppsala växt upp och arbetat i ett stort fiskeläge³ som var vårt familjeföretag. När jag fått NT 81 i min hand, såg jag snart att det i översättningen av inte längre stod ”not” utan där stod ordet ”nät”. Skillnaden mellan nät och not kunde lätt uppfattas som tryckfel. Eftersom fiskemetoderna är så olika för nät resp. not kände jag genast att jag ville se närmare på den exegetiska bakgrunden till liknelsen för att bättre förstå förutsättningarna för översättning av detta lilla ord. Därvid har jag också haft anledning att ställa nya frågor till texten. Låt mig börja konkret med en presentation av fiskemetoder.

Not som fiskeredskap

En not är utformad som en jättelik ögonbindel för en omöjligt stor cyclop. Den har ett kraftigt mittparti med en strut i centrum. Allt material är kraftigt fiskgarn med inte för stora nätmaskor. Mot botten finns en nederteln som hålls ned av tyngder. För att hålla upp notens övre kant mot vattenytan finns en överteln med flöten. Från notens mitt utgår två armar som ska stänga in den fisk som finns inne i notens aktionsradie. Notens armar har minskande djup ju närmare land man kommer. Varje arm avslutas med ett kraftigt rep.

Fisket sker i direkt anslutning till stranden. Valet av fiskeplats styrs oftast av regler för fiskerätt, ofta fasta notvarp. Landfästet för notens ena arm fixeras vid en bestämd punkt på stranden. Ofta finns någon typ av spel (enkelt gångspel) som repet fästes i eller så fäster man repet i en stolpe för att senare med hjälp av starka armar dra in noten mot land. Noten läggs ut med hjälp av en eller ett par båtar i en vid båge i vattnet. Av erfarenhet vet man hur man ska manövrera så att notens djupaste del (mittpartiet) ligger precis där bågen nått längsta avstånd från land. Halvcirkelns andra del slutförs och man har också vid denna andra ändpunkt ett gångspel eller dragvilliga personer.

Noten kommer på detta sätt att innesluta ett vattenområde vars yta har formen av en halvmåne med stranden som den rakare sidan och noten som den halvcirkelformade i vattnet. När noten är fullt utlagd finns inget mer att vänta ur fångstsynpunkt eftersom den då redan omsluter sitt vattenområde. Alltså kan man börja dra in noten omdelbart för att fullfölja fångsten. Det är först när noten närmar sig land man egentligen kan veta om det finns fisk i den och hur många och vilka. Noten omsluter fullt utlagd en så stor vattenmängd att en rimlig kvantitet fisk inte visar sig förrän noten dras närmare land och den mängd vatten som den omslutar reducerats avsevärt.

Det behövs många villiga armar för att dra detta tunga fiskeredskap mot land. Nedertelnen släpar hela tiden mot botten och ökar motståndet med sina tyngder. Men med övertelnen vid vattenytan och nedertelnen mot botten och inte alltför stor maskstorlek i fiskgarnet följer alla fiskar med, som fanns i det vattenområde som noten inneslöt, in mot stranden.

Ofta kommer fiskarna i slutskedet av notdragningen att samlas i mittpartiets strut just innan noten når land. Där finns då fiskar av alla slag. Sedan återstår arbetet med att sortera fisken, d.v.s. ta vara på de ätliga, kanske kasta tillbaka de minsta i vattnet igen för att de ska växa till sig samt ge oätlig fisk till katten.

När man rådfrågar kommentarerna till Matt 13:47-48 får man intrycket att perikopen som handlar om fiske med en (drag)not, , bör ha en ganska likartad verklighetsbakgrund som den jag tecknat utifrån min upplevelse av notdragning vid Bottenvikskusten på 1940- talet. Kommentatorerna har vissa uppgifter om det fiskeredskap som aktualiseras här. Bland dessa återfinns t ex en uppgift hos Paul Gaechter⁴ att längden på en not av detta slag är 250 m. Alexander Jones⁵ anger en nots längd till ung. en kvarts mile (ung 400 m) och djup till 6-10 fot (ung 1,8-3 m). En ekonomisk värdering av görs i en ordbok⁶ med orden "It was consequently an expensive piece of machinery..."

I detta sammanhang kan vi ju bortse från de fiskemetoder som har stora och snabbare båtar som förutsättning, såsom trål, vad etc, som dras genom/under vattnet.⁷ Det rör sig alltså här om ett stationärt fiske vid strandkanten. Detta bekräftas ju också av texten själv: (drar man upp det på stranden). Om man trots vad som sagts skulle tänka sig någon form av fiske i öppet vatten så skulle min och kommentatorernas beskrivning av fiskeredskapet inte vara tilllämpligt. Och i så fall borde det i stället för att man drog upp noten på land ha stått i texten att man drog upp noten i båten eller sedan man kommit till stranden - att båten drogs mot/in på land (med noten liggande i den).

Nät som fiskeredskap

När det gäller fiskeredskap är namnet på varje enskild typ självklart av underordnad betydelse. Men vill man förstå och skilja funktion och användningsområde åt har man hjälp av särskiljande beteckningar. För yrkesmannen är sådana en självklarhet.

Ordet nät har på svenska liksom på flera andra språk en allmän och en speciell innebörd.

Nät som nätslinga

En nätslinga avser rent allmänt den nätslinga som ryms mellan telnarna i olika typer av fiskeredskap. Ofta använder yrkesfiskare ordet "garn" för att beteckna samma sak. Nätet som nätslinga är ett halvfabrikat som inte kan användas innan det fått sina nödvändiga telnar. Nätslingorna kan ha olika maskstorlekar. Vid iordningställande av ett fiskeredskap väljer man den speciella maskstorlek som passar till det fiske man ska bedriva.

För svenska förhållanden innebär detta att slingan till ett siknät självklart har en större maskstorlek än till strömmingsnät, till laxnät är maskstorleken större än till siknät etc. Detta utesluter förstås inte att fiskar som är något större eller mindre än de förväntade undantagsvis kan trasslas in i garn som avsetts för annan fisk. Dessutom har ju fiskar olika storlek beroende på ålder.

Nät som fiskeredskap

Med den snabba utvecklingen med fritidsbåtar och fritidsfiskare sedan andra världskriget har en drastisk förändring kommit i så måtto att siknät börjat kallas "nät" kort och gott, utan förled. Jag har anledning att anta att denna beteckning vunnit burspråk i hela landet. Detta torde betyda att gemene man i hela Sverige i dag med "nät" - om man inte gör någon ytterligare precisering - otvetydigt menar det lilla lätthanterliga fiskeredskapet siknät. Då siken är en medelstor fisk har samma nättyp ett brett användningsområde för ung lika stora fiskar i de vatten där fiske med nät är tillåtet: abborre, gädda, röding o s v.

Eftersom vi i NT 81 och sedermera i Bibel 2000 vid Matt. 13:47 hittar just ordet ”nät” bör vi försöka förstå hur ett ”nät” fungerar. För det första använder man oftast flera nät sammanknutna med varandra i rad. Näten läggs ut i vattnet i någorlunda utsträckt position, gärna med en böj i den ända som fisken förväntas nå om den sökt sig längs nätets sida. Fisket med nät sker i regel ett rejält stycke från land, inte sällan på avsevärt djup.

Fiskaren lägger ut näten på aftonen och tar upp dem sent på natten eller morgonen därpå. Näten har legat i vattnet utan tillsyn, fiskaren har varit i sin stuga på land utan inblandning i fiskens möte med nätet. Det är fisken som så att säga varit den aktiva parten och kommit simmande i vattnet mot näten.

De fiskar som haft en storlek som passat till maskstorleken har gått in med sitt huvud före i någon maska och fastnat. Antalet fisksorter utifrån storlek blir vid fiske med det fångstredskap som avses när man på svenska talar om ”nät” av denna orsak mycket litet. Minst av allt kan man tala om ”fisk av alla slag”.

Att ett nät dras upp i båten och inte på stranden har sin förklaring i att nätfiske ofta sker långt från land. Den som efter fisketuren kommer med en båt lastad med nät drar inte näten från båten och upp på stranden. Man drar upp båten mot land, tar lös fisken ur näten på plats i båten, sköljer näten och bär upp dem till gistvallen och hänger upp dem till tork. Om det finns mer än en sorts fisk kan man naturligtvis sortera dem. Men man får sällan "dålig fisk", ", i ett nät.

NT och fiskemetoder i dåtid och nutid

NT:s fiskeredskap

Kastnätet är här utan intresse.

kan generellt sägas ha många likheter med det svenska ordet ”nät”. Det motsvarar närmast begreppet nätslinga men kan också mer allmänt och utan precisering beteckna fiskeredskap som är tillverkade av nätslingor. I perikoperna Luk 5: 1-11, där Jesus uppmanar lärjungarna att kasta ut näten "på djupt vatten", samt Joh 21: 1-11, där lärjungarna uppmanas att lägga ut nätet på högra sidan av båten (avståndet till land är ”ett hundratal meter”), har grundtexten genomgående ordet .

motsvarar till alla delar det svenska ordet och begreppet (drag-)not så som det beskrivits ovan. Modernt grekiskt fiske menar med ordet bl a en liten ryssja.⁸

får hos Menge-Güthling, Hand- und Schulwörterbuch, del 1, Berlin 1910, grundligt betydelsen ”Zugnetz” med hänvisning till verbet (etym. ) med betydelsen zusammenziehen, umschliessen (dra samman, omsluta).

Exegetisches Wörterbuch zum Neuen Testament, Bolz und Schneider, Stuttgart Berlin Köln Mainz 1983 har vid ordet ”Schleppnetz, Zugnetz. In Mt 13:47 wird das Schleppnetz in einem Gleichnis von der Himmelsherrschaft erwähnt (). Es ist grösser und aufwendiger als das Wurfnetz () und wird nach dem Auswerfen im See an Seilen in einem grossen Bogen ans Land gezogen (BHH I 483). So dass viele und verschiedenartige Fische darin gefangen werden können. Dalman Arbeit VI 348-350.” (...nämns dragnoten i en liknelse om himmelsherraväldet [noten kastad i havet]. Den är större och mer påkostad än kastnätet [amfiblœstron] och blir efter utläggandet i sjön ilanddragen med rep i en vid båge).

NT:s fiskemetoder hos kommentatorerna

Kapitlet Matt 13 har i NT 81 fått som övergripande rubrik LIKNELSETALET. Dess uppbyggnad och liknelsernas inre samband har på ett uttömmande sätt presenterats av Birger Gerhardsson.⁹ Där påpekas bl a att liknelsen om noten avser att visa hur de goda blir insamlade medan den sekundära uttydningen i v 49-50 tar sikte på de onda.¹⁰

Såväl ordböcker som kommentarer är samstämmiga om vilket fiskeredskap som avses med i Matt 13:47. När man tar del av kommentarlitteraturen märker man snart en oklarhet. Hur mycket tar man i i fråga om helhetssynen vid tolkningen av hela perikopen Matt 13:47-50 fasta på den fiskemetod som ”noten” förutsätter?

Vid fiske med nät är fiskaren passiv och fisken den aktiva parten när det gäller fiskens direktkontakt med nätet. Det krävs en ”väntetid” för att fisken ska få tillfälle att gå fast i nätet. Alla fiskarna har ung samma storlek och är därför högst av ett par tre slag.

Vid fiske med not är fiskaren den aktiva parten och fisken helt passiv. Någon väntetid mellan det att noten lagts ut och till dess den dras in är meningslös. Fångstmomentet ligger just i att dra in noten till stranden. Alla fiskar som råkar befinna sig i det vattenområde som noten omsluter följer med. Därför får man vid fiske med not ”fisk av alla slag”.

Den här framställningen begränsas till frågor som kan ställas till texten med anledning av att liknelsen förutsätter en bestämd fiskemetod.

Vad säger texten i olika versioner?

Om man ser bort från liknelsens förmodligen sekundära uttydning i verserna 49-50 och koncentrerar sig på den egentliga liknelsen kan följande förhållanden noteras. Kanske NT 81 velat förenkla för en normalprosaberoende läsare genom att använda ordet nät även om man menar not. Risken är stor att man just därigenom försvårar för läsaren att verkligen förstå vad som avses.¹¹ Ordet nät har som nämnts under de senaste årtiondena i normalprosa alltmera fått en specifik innebörd av (sik)nät (eller nät med ungefär siknätets maskstorlek). Med ordet nät följer alla de associationer som är förknippade med fristående nätfiske som fångstmetod.Att byta ut ordet not mot nät är mycket mer än att byta en vokal. Det innebär att styra över läsarens föreställningsvärld från en viss fiskemetod till en annan. Läsaren uppfattar en annorlunda bild än den Novum tecknar, när notfiskets speciella villkor går förlorade p.g.a. ordet nät.

När är en not full?

Men vi måste nog ändå även ta med en annan fråga. Enligt Matt 13:48 var noten full. Men vad avses med ordet full i detta sammanhang? Kan man kanske t.o.m. tänka sig att vad som menas är att arbetet med att lägga ut noten är fullföljt så att man sedan kan sätta igång med att dra den in på land.? Låt oss göra en liten utflykt till några beräkningar i avsikt att ge underlag för några frågetecken. Som framgår av tabellen i följande bild av noten omsluter en not med en kombination av minsta angivna längd och minsta angivna djup 7 680 m³ och med en kombination av största angivna längd och största angivna djup inte mindre än 32 259 m³ vatten. I följande överväganden ska vi stanna vid den mindre av dessa modeller. Om man kunde tänka sig att noten vore full i absolut bemärkelse skulle den alltså rymma hela 7 680 m³ fisk.¹² Denna tanke är orimlig. Men låt oss då nöja oss med en fisk per m³. Då får vi 7 680 fiskar. Om vi nöjer oss med att en genomsnittlig fisk väger ett kilo så blir det 7 680 kg fisk, d v s mer än sju och ett halvt ton. Detta är fortfarande orimligt. Om vi drar ner på ambitionerna och ger varje fisk ett utrymme på 10 m³ (motsvarar ett rum med takhöjden 2 m och golvmåtten 2x2,5 m) så blir det 768 fiskar och 768 kg fisk. Nu verkar fiskmängden genast mer hanterlig. Vi förutsätter t ex i anslutning till SBU att förhållandena hela tiden avser Gennesarets sjö. Då måste vi konstatera att även denna kvantitet fisk är obegripligt stor när det gäller den mängd fisk som nämns i samband med andra fisketillfällen i Gennesarets sjö¹³. Men vi får ett annat problem. 10 m³ är så stor vattenmängd att en ensam fisk bokstavligen blir försvinnande liten där och svår att upptäcka. Fiskar har mörk rygg och när man står i en båt eller på land och ser ner i vattenmassan mot en mörk botten är fiskarna svåra att upptäcka. Hur kan man då veta att noten är full? Och i vilken mening? Är det mening i att säga att noten är full om varenda fisk förfogar över 10 m³vatten?

Vad jag här först och främst vill göra gällande är att det är nånting som inte stämmer med uttrycket ”...när den är full...” En tänkbar utväg vore kanske att hävda att nu gäller det en bild i en liknelse och att man inte kan pressa den på dess verklighetsunderlag. När man väl fått syn på problematiken verkar det dock mycket otillfredsställande att inte pröva om frågeställningen är adekvat? Så vi tar ett steg längre i våra tankar. Kan det handla om bristande kunskap om förutsättningarna för fiske med not hos Jesus eller hos evangelisten? Eller har inte den tidens fiskemetoder vid Gennesarets sjö beskrivits korrekt i texten? Har en redaktör av texten förändrat bilden, t ex i samband med att den mindre "äkta" uttolkningen i vers 49-50 lades till liknelsen? Har evangelietraditionen i kyrkan (t ex med funderingar om att Gud skulle ”fylla” tidens mått) förändrat en ursprunglig text? De diskussioner som finns hos kommentatorerna alltifrån t ex Tertullianus¹⁴ och Origenes¹⁵och till i dag berör många intressanta aspekter. Handlar liknelsen om yttersta tiden, om Guds rike och Guds dom, om kyrkans tid (Guds här och nu pågående världsfulländning) o.s.v.? RAC tar ställning för en tolkning av liknelsen som eskatologiskt fiskafänge. Den mest konsekventa tolkningen finner man hos Birger Gerhardsson, som vi sett visar hur liknelsen på ett organiskt sätt ingår i kapitlets uppbyggnad. Men vad som kan menas med att noten är full berörs ej.

När man utifrån de funderingar som framlagts mer specifikt studerar kombinationen ... i vers 48 framstår (fyllts, d.v.s. full) som det intressanta ordet då det mer och mer framstår som det mest problematiska.Inga textkritiska problem föreligger. Den text vi arbetar med i den här perikopen är också exakt samma text som låg inte bara framför Erasmus¹⁶ utan även framför Luther, som ju kom med den första stora offentliga översättningen till ett annat språk än grekiska och latin i Tyskland.¹⁷ I en ordlistsa från 1521¹⁸ som bör spegla den språkliga uppfattningen vid den tid då Luther gjorde översättningen av NT anges för de två alternativen impleo och perficio. (fylla, fullfölja) användes rätt frekvent i NT om uppfyllelse av profetia och liknande förhållanden.¹⁹ Den omständigheten att verbet har dubbel innebörd har jag inte sett nämnas av någon kommentator i samband med Matt 13:48. Verbet betyder alltså förutom ”fylla” även ”fullborda, avsluta”. Noteras bör att Vulgata på samma ställe använder ett verb av samma karaktär, nämligen impleo, som alltså har samma dubbla betydelse liksom Peshittas motsvarande arameiska verb . Vid en genomgång av det tillgängliga språkmaterialet har jag inte funnit något som motsäger att man tar fasta även på den senare betydelsen. Möjligen kan kyrklig bibeltradition som är knuten till tidigare översättningar kännas som ett hinder. Vid genomgång av filologiskt material²⁰ har jag inte kunnat finna att betydelsen ”avsluta, fullborda” skulle ha lägre status än betydelsen ”fylla” i fråga om vare sig det grekiska, latinska eller arameiska verbet på samma plats i texten. De två betydelserna följer varandra så nära att det vore riktigare att hänvisa till hela materialet än att ge lösryckta exempel. Fullbordandet kan ske när det gäller tid, betalning (kvittering sker t ex med ordet , som också användes i betydelsen hel; i nygrekiska har ordet betydelsen ”betala”) och i fråga om mer generella förhållanden: ”ante ... quam luna bis impleat orbem”.²¹ Den rörelsen liknar inte så lite den rörelse som utförs av båten när den lägger ut en not. Som ett exempel på bredden och variationen i betydelse vill jag ta fram ett exempel²²: ”Polyb. 7, 15, 9, de avibus circum mortuorum corpora congegatis: .” (om fåglar som samlats omkring dödas kroppar: när det skulle göras slut på djuren). Jag menar att vid traditionellt fiske med not är det poänglöst att tala om att "När det är fullt drar man upp det på stranden...” Av redovisade skäl är det praktiskt taget omöjligt att först konstatera hur mycket fisk som finns i noten. Och om den nu vore full i någon verklig mening så skulle alltsammans bli ohanterligt. Därför kan det alltså med fog ifrågasättas om det alls handlar om att noten blir/är full. I denna situation och i brist på bättre alternativ vill jag initiera en diskussion om möjligheten att i Matt 13:48 kanske skulle kunna ha betydelsen ”fullbordad, fullt utlagd”. Man får då nämligen i ett slag en helt klar och flytande text utan den innehållsmässiga svårighet som jag uppehållit mig vid: ”Himmelriket kan också liknas vid en dragnot som man lägger ut i havet för att samla fisk av alla slag. När den är färdigutlagd drar man in den på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga.”

Fotnoter:

¹NE förklarar under imperativ: "I satser med imperativ är subjektet (som syftar på lyssnaren) ofta underförstått…" Dessutom är det naturligtvis inte den som uttalar satsen med imperativ som är imperativets subjekt.

²Del av insändare i Kyrkans Tidning 44/2008 den 30 okt.2008: Låt bli att mästra Gud. ”Att svenska språket över tid ändras är något vi får acceptera. Men när innehållet får en helt annan betydelse kommer reaktioner. I våras presenterades en ny Fader vår som inte får bli oemotsagd. Till exempel lydelsen: ”Låt alla förstå att du är Gud, låt ditt rike bli till verklighet och låt allting bli som du vill ha det”. Är det alltså Guds fel att allting inte är som det borde vara? Och mot slutet av bönen mästrar vi Gud genom att kommendera honom: ”Låt bli att sätta oss på prov”. […] Signar Norberg, Jörn.”

³ I augusti 1946 i en ålder av 15 år och 11 månader steg jag bokstavligen ur fiskebåten och reste till Fjellstedtska skolan i Uppsala. Innan dess hade jag en termin arbetat med att laga företagets stora bestånd av strömmingsskötar och trasiga delar av10 storryssjor som stod ute hela sommaren och vittjades varje natt i saband med att skötarna bärgades. Eftersom det gällde ett familjeföretag hade jag så snart åldern tillät varje sommar deltagit i fisket med växande ansvar. Sista somaren var jag fiskebåtens styrman. Jag hade också gått en termins fortsättningsskola (med jordbruksinriktning!) och studerat ett år på Hermods enligt Robertsforsmetoden. Se hemsidorna "Kungalaget" med adress http://hem.bredband.net/pat56407 och "Tre fysikteorier" http://hem.bredband.net/einkvast (gå vidare med hjälp av knappen "60 studieår" till "Student och senare studier".

⁴ Se t ex SBU, ordet Fiske, där det uttrycksfullt sägs om noten: "sopande med sig all fisk som kommer i vägen".

⁵ Das Matthäus Evangelium, Ein Kommentar von Paul.Gaechter, S. J., Innsbruck-Wien-München 1963, sid 459-461, anger att noten läggs ut i vattnet från två båtar och sedan långsamt dras till stranden.

⁶ The Gospel According to St Matthew. A Text and Commentary for Students, Alexander Jones, London-Dublin 1966, sid 168-169.

⁷ The Vocabulary of the Greek Testament, Illustruted from the papyri and the Non-Literary Sources, by J. H. Moulton and G. Milligan, Del VII, London 1928, uppslagsordet . 5. Sådant fiske förekom i Medelhavet. Jfr Lexikon der allen Welt, Zürich-Stuttgart 1965, uppslagsordet Fische. Men här kan vi nog begränsa oss till fiskemetoder i Gennesaret eller likartat vatten.

⁸ , 1927, sid 777 + biId 29:1, 5 och 6.

⁹ ”De sju liknelsema i Matteus 13” i Svensk exegetisk årsbok XXXIV 1969.

¹⁰ I Habackuk l:15-17 fångas just de onda i , den hebreiska motsvarigheten till .

¹¹ En förklaring i en fotnot att det som avses i Matt. 13:47-48 är en ”dragnot” eller ”fisknot”kunde ha löst detta.

¹² Om vi förenklar och antar samma specifika vikt för fisk som för vatten så skulle det handla om den enorma mängden 7 680 ton fisk och inte mindre än 240 långtradarlaster å 32 ton.

¹³ Jämför berättelsen i Joh 21: 11 där det uppenbarligen är anmärkningsvärt med en femtedel så många fiskar, d v s 153. Det anses nödvändigt med en speciell motivering (det ringa avståndet till land) till att nätet släpas i land genom vattnet och det anges som anmärkningsvärt att nätet inte gått sönder fastän fiskarna är så många. Om man gör en beräkning med vattenmängden 7 680 m³ i en not på 250 m och 6 fots djup och tänker sig att den skulle innehålla de l53 fiskar som fanns i nätet enl Joh 21:11 så skulle varje fisk få ett utrymme på 50 m³, d.v.s. 50 000 liter vatten.

¹⁴ Reallexikon für Antike und Christentum (RAC), Band VII, Stuttgart 1969, spalt 1024 ff.

¹⁵ Translations of Christian Literature – Series VI, Ante-Nicene Exegesis of the Gospels, Vol III, By Harold Smith, London 1927, sid 33-36.

¹⁵ ”NOVUM Instrumentum omne, diligenter ab ERASMO ROTERODAMO recognitum & emendatum...”, 1516.

¹⁷ Är det först nu som innehållet i och inpleo måste preciseras på ett språk där inte orden själva döljer den dubbla betydelse som de båda orden har?

¹⁸ Dictionarium Græcum (Nicolaus Beraldus) Lutetie (Paris) MDXXI Ad Calen. Julias.

19 Exempelvis Gal 5:14.

²⁰Redovisat i denna och följande fotnoter. Wörterbuch der griechischen Papyrusurkunden, Berlin 1927, vilken som första alternativ anger betydelserna ”1) etw anfüllen, erfüllen, vollenden.” Hjalmar Frisk, Griechisches Etymologisches Wörterbuch, Band II, Heidelberg 1970.

²¹ ("Innan månen fullbordat sin bana [sitt omlopp] två gånger"). Thesaurus linguæ latinæ, Volumen VII, Leipzig MCMXXXIV-MCMLXIV, spalt 630, rad 47.

²² Thesaurus Græcæ linguæ ab Henrico Stephano, Volumen sextum, Paris 1842-1847, sp 1219 D.

Startsidan Introduktion Familj

Text 1 Text 2 Text 3 Text 4