Sidan avslutas med mitt svar på en artikel i tidningen Norra Västerbotten där Ann-Britt Lindström efter ett besök i Alanya "ställer sig frågan varför Turkiet inte får tillhöra den Europeiska gemenskapen". Mitt ärende är inte alls att Turkiet ska utestängas från möjligheten att komma med i EU. Mitt engagemang handlar däremot om ett konkret krav att Turkiet före sitt inträde i EU ska visa i handling att det ansluter sig till folkrättsliga regler och till de demokratiska principerna genom att erkänna folkmordet i sin historia som vad det är, nämligen folkmord.

Att bevara sin kristna tro trots förföljelse

En sådan tro måste ha fäste i Guds ord i Bibeln. Bibel 2000 är den senaste översättningen av texterna på den här bilden. Översättarna haft även haft annat textmaterial till förfogande. Av Bibelns grundtext finns Gamla Testamentet i den hebreiska bibeln som är judarnas heliga skrift. Evangelierna och breven i det grekiska Nya Testamentet växte fram i urkyrkan som dess helig skrift. Peshitta är den unga arameisktalande kyrkans helbibel. Dess arameiska omslagstext på varianten estrangela i bildens övre vänstra hörn betyder att Bibeln är "De heliga skrifterna". Peshittas GT-text översattes före 400-talet, då även NT var färdigt på arameiska. Denna tidiga översättning som ännu används i bl. a. den syrianska ortodoxa kyrkan utgör i dag en värdefull länk tillbaka till framväxten av urkyrkans Bibel.

En folkgrupp bland de nya svenskarna är syrianer. De talar samma språk som Jesus gjorde. Mitt möte med syrianerna har öppnat väg in till ett av världens äldsta nu talade språk, ett fascinerande historiskt folköde fyllt av tragik och människor som har egen erfarenhet av Orienten som en del av denna. Vad är då deras historia och varför har de lämnat sitt hemland?

Flera folkgrupper blir aktuella och vi tar fram dessas ev. historiska släktskap, språk och religion. Geografiskt orienterar vi oss med utgångspunkt i syrianernas kärnområde i sydöstra Turkiet och inte minst kalkstensplatån TurAbdin. Den ligger omfamnad av Eufrat och Tigris på nordsidan av gränsen till Syrien.

Syrianerna utgör en av de folkgrupper som skapade den första civilisationen med skriftspråk , yrken, utbildning, litteratur och matematik i Mesopotamien (Beth Nasarain = Tvåflodslandet). Namnet Aram möter i en akkadisk inskription från 2200-talet f. Kr. De är araméer som tog emot kristendomen i början av 30-talet strax efter Jesu död. De hade makten för en tid i sådana kända orter som Petra, Palmyra, Edessa (Urfa) och Amid (Diarbakir) och fanns inom hela den "Bördiga Halvmånen". De har varit stationära och odlat sin jord. I Tur Abdin (Gudstjänarnas berg) byggde de kyrkor och kloster i nästan varje by. De är alltså etniskt araméer, religiöst kristna och talar syrianska, d. v. s. arameiska.

Assyrierna hade sitt kärnområde inom övre delen av Tvåflodslandet. Deras huvudstad Nineve låg på Tigris östra strand mitt emot nuvarande Mosul och Assur låg c:a 100 km söder därom. När Nineve jämnades vid marken år 612 f. Kr. och babylonierna blev dominerande försvann assyrierna ur historien. Assyriskan och babyloniskan var akkadiska dialekter som skrevs med kilskrift på lertavlor. Däremot skrevs arameiskan med alfabete på förgängligare material och spreds från nyassyrisk tid (900-talet f. Kr.) som tal- och skriftspråk i hela området.

I en generös intervju i tidningen Dagen den 10 dec. 2004 presenteras den nye skolministern Ibrahim Baylan som assyrier och kristen från den syrianska byn i TurAbdin Salih. Det är vanligt att media ger syrianer beteckningen "assyrier" även om dessa själva poängterar att de är syrianer. Salih ligger strax norr om Midyat och var en av de byar som nämns i samband med Svärdsåret 1915. I broschyren "Syrianer - en nation i förskingring", som innehåller många värdefulla definitioner, historiska tillbakablickar etc., får man på sid. 5 förklaringen till varför "assyrier" så ofta används på ett ohistoriskt sätt. "När den engelske forskningsresanden Henry Layard kom till Mesopotamien på 1830-talet trodde han sig i de kaldeiska och nestorianska kristna ha hittat, helt felaktigt, efterkommande till det utdöda assyriska folket. Nestorianerna började då av politiska skäl allmänt kalla sig för assyrier."

Det gamla Armenien i östra Turkiet utgjorde ungefär hälften av landet med rätt obestämd gräns in mot Mindre Asien. I varje fall var platsen för Diyarbakir tidigt i historien Armeniens huvudstad. Östra delen lades under Ryssland omkr. 1830 och blev egen republik 1918 men införlivades efter hemligt avtal med Turkiet i Sovjetunionen 1920, slogs ihop med Georgien och Azerbajdzjan 1922 men avskildes åter som republik 1936. Armenierna är indoeuropeer med ett indoeuropeiskt språk. Armenien införde som första land kristendom som statsreligion år 301 när Tiridates III döptes. Folket är övervägande kristet.

Uttrycket ”Kurdistan” i bergsområdena mellan Iran, Irak och Turkiet saknar historisk legitimitet som geografiskt definierat område och har som samlingsbegrepp vidgats under 1900-talets händelser.

Svärdsåret

 Vi i Sverige tänker förmodligen lättvindigt och lite oreflekterat att kristendomsförföljelse och kristna martyrer hör hemma i Romarriket vid vår tideräknings början. Ändå har vårt eget århundrade givit prov på flera förföljelser med religiösa och/eller etniska motiv. Nu möter vi en kristen folkgrupp som utstått en massiv förföljelse för sin tro under 1900-talet. Förföljelsen inleddes i Turkiet år 1894, kulminerade 1915 och upphörde formellt 1922. Under perioden inklusive det s. k. svärdsåret (arameiska Shanat d´Seifo, seifo-året) dödades minst en och en halv miljon kristna. I källorna kan det se ut som om armenierna var de som drabbades mest. Detta beror på att iakttagarna lika lite som bödlarna höll isär begreppen om offrens kyrkotillhörighet. Vad den turkiska staten och de välorganiserade "Ungturkarna" avsåg var att utrota alla kristna i landet. Islam skulle bli den enda och den enande religionen i det nya Turkiet. Förföljelsen drabbade armenier, syrianer, kaldeer, nestorianer, grekisk-ortodoxa, d. v. s. alla kristna lika hårt. Av tillgängliga uppgifter framgår tydligt att mördandet iscensattes just av regeringen och ungturkarna. Förutom av turkiska soldater utfördes övergreppen av kurdiska grupper som fick generös kompensation. Uppgifter finns att förföljelser i det tysta har pågått in i vår egen tid. Den syrianska kyrkan har fått se sina familjer förlora så många av sina anhöriga under bestialiska former att verkligheten varit obeskrivlig, martyrskapet oöverskådligt och sorgen har drabbat alla byar, kyrkor och kloster.

Missionärer, ambassadpersonal, tillfälliga resenärer och många fler har vittnat om det som skedde. I källorna nämns armenierna som de som blev utsatta för förföljelserna. Svenska Missionsförbundets missionär John Larsson var märkligt nog verksam i det muslimska Turkiet från 1880-talet fram till 1915. Han beskriver år 1897 tillståndet för de kristna i Turkiet som outhärdligt. I en liten bok på 26 sidor (finns bevarad på Carolina i Uppsala samt på KB i Stockholm) "Förföljelserna och blodbaden i Armenien" redogör John Larsson för hur sultanen, för att skaffa sig kontroll över det turkiska området, 1891 upprättade Hamidije Alaylari, ett kurdiskt gränsrytteri som skulle upprätthålla lag och ordning. Hamidije Alaylari bestod av folk från de kurdiska nomadstammarna som av staten fick moderna vapen och ett slags immunitet, vilket gjorde att de därmed inte kunde ställas inför rätta för sina handlingar. Att anmäla övergrepp ansågs underförstått som kritik mot sultanen; ingen anmälan registrerades därför utan tillstånd från kommendanten.

Under sommaren 1891 hade de kristna börjat förstå att något allvarligt höll på att hända då Sultan Abdulhamid II sammankallade lokala kurdiska klanhövdingar från hela landet till Konstantinopel och  bad dem. att organisera de unga kurdiska stammarna. Det var en både etnisk och religiös förföljelse som under hela perioden beräknas ha kostat c:a en och en halv miljon kristna livet innan den upphörde, i varje fall formellt, år 1922.

Här måste jag få inskjuta den förklaring jag fick dagarna omkring Nobeldagen 10 dec. 2004 av trotjänarna i Missionsförbundet Arne Lundqvist och Ingvar Holmquist till att John Larsson var närvarande i området under dessa år. Alfred Nobels bröder Robert och Ludvig bedrev oljeutvinning sedan 1876 i Baku i Azerbajdzjan. En stor kontingent svenskar arbetade i Baku och Svenska Missionsförbundet tog ansvar för det själavårdande arbetet bland dessa. Som vi sett sträckte sig Azerbajdzjans grannland Armenien långt in i östra Turkiet. På det sättet kom John Larsson som tillhörde gruppen att kunna observera förföljelserna samt rapportera hem till Sverige.

Framställningen av det fortsatta händelseförloppet i Bertil Bengtssons bok "Svärdets år - Om folkmordet på de kristna i Turkiet 1894-1922" (utgiven av Syrianska riksförbundet år 2004) visar prov på sådana grymma handlingar att jag avstår från att redogöra för dem på min hemsida och i stället rekommenderar den som önskar ta del av dem att läsa boken. Mördande, dödsmarscher, lemlästande, mordbränder, fördrivningar från hus och hem inom en timmes varsel, bestialiska grymheter och utstuderade falska löften som ledde i fördärvet mötte dessa människor från deras egen regering. De kristna levde i en sådan förnedring och utan utväg att motstånd bara ledde till svårare förföljelse och blott en folkspillra återstod. Den enda jämförelse jag själv kan se är Holocaust under andra världskriget.Också den förföljelsen hade religiös motivering och utfördes av sitt lands regering mot de egna medborgarna. Ja, kanske t. o. m. Hitler hade lärt sig av hur Turkiet handlade mot de kristna. Ett herre-folk som byggde upp en kultur av övergrepp och förnedring.

Trakasserierna skedde på många olika nivåer i samhället. Alla kristna var sedan länge vana vid en rad vardagliga regler som gjorde muslimer till herrar och gav de kristna tjänarstatus. Förutom de extra skatter som i alla muslimska länder togs ut av kristna skulle dessa betala en "ödmjukeskatt" med 33% på den årliga inkomsten och de kristna männen mellan 14 och 70 år en personskatt till staten. De kristna hade restriktioner ifråga om klädsel, vid möte med en muslim skulle de stiga ut på gatan. (För ytterligare exempel se Bengtssons bok "Svärdsåret" sid. 15-17).

Förföljelserna var så grymma att det t. o. m. fanns muslimer som reagerade mot vad som skedde. En uppfattning om vidden av denna katastrof får man genom följande siffror på övergreppen i form av antalet mord som på olika sätt (obs! här anges enbart den syrisk ortodoxa kyrkan) drabbade området år 1915 fördelade så enl. Bertil Bengtssons bok sid. 60:

Antal byar 345, familjer 13 350, personer 90 313, kyrkor 156, präster 154.

Turkiets makthavare har inte klart erkänt dessa händelser som folkmord. Många av de mördades ättlingar har flytt från religionsförföljelserna och kan berätta om bl. a. sina mor- och farföräldrars grymma död. De har måst lämna sina uråldriga församlingar med deras kloster och kyrkor och bor nu utspridda i många länder. I Sverige bl. a. i Södertälje, Hallunda, Norrköping o. s. v. i stora syrianska församlingar. De har arameiska som gudstjänstspråk och vill kallas syrianer. Populationen i området i sydöstra Turkiet har förändrats oerhört drastiskt. I vissa områden där det till exempel tidigare bodde kanske 5% muslimer och 95% kristna kan siffrorna vara de motsatta med 5% kristna och 95% muslimer.

Bertil Bengtsson återger och jämför på sid. 92 Turkiets officiella befolkningsstatistik för åren 1914 resp. 1927 vilket innebär att seifoåret 1915 och annan förföljelse ligger däremellan. När muslimernas befolkning ökade normalt ser man som i blixtbelysning hur de kristna minskade med 95%. Alltså blev bara en liten folkspillra kvar efter folkmordet.

Uppgifter från boken "Svärdets år" Om folkmordet på de kristna i Turkiet 1894-1922 sid.92 och 15 

Förändring mellan åren i antal för båda folkgrupperna

En sorglig aspekt är att många bland de nya svenskar som kommit till vårt land efter en sådan katastrof måste uppleva en form av dubbel förföljelse. Även i deras nya hemland förekommer trakasserier, en oftast stängd arbetsmarkand och etnisk diskriminering. Inte ens i Svenska kyrkan kan de vara säkra på att bli väl mottagna och korrekt behandlade. Statens Institut för läromedel har dessutom. i sitt ”Svensk-turabdinskt lexikon”, som tydligen är avsett för kurser i svenska språket, inte insett att människor med ett starkt behov av att uttrycka sin kristna tro och förstå de kristna begreppen på svenska behöver kristendomens kärnord som verktyg i sitt språk.

Armenierna vädjade om hjälp men den allierade tyske kejsaren Wilhelm II (1888-1918) stod på turkarnas sida som beskyddare och då behövde dessa inte befara att andra stormakter skulle ingripa. De kristna var utan vapen. "Listor på kristna ledare var utdelade till de olika provinserna med uppgifter om vilka städer, byar och kvarter de kristna bodde i, därför kunde folkmordet 1894 genomföras i alla de sex stora armeniska provinserna ungefär samtidigt." Situationen var ungefär likadan förföljelserna igenom.

Jesus Messias sade:

Jag är vägen och

sanningen och livet

I den "Lilla Katekesen från syrisk-ortodoxa kyrkan av Antiokia av den framlidne patriark Mar Ignatius Efrem Barsoum", ursprungligen författad på arabiska 1912, citerar ärkebiskop Benyamin Atas ovanstående ord av Jesus ur Joh. 14:6. Vi tror att de orden har fått vara en kraftkälla för dem som utsatts för förföljelsen samt för deras familjer och närstående. I vårt land har vi inte utsatts för något så svårt prov som provet att försöka bevara sin kristna tro mitt i förföljelse. Som enskilda, församlingar och kyrka har den syrianska kyrkofamiljen visat prov på att man bevarar sin självkänsla och identitet när man står fast vid sin tro mitt i en sådan svår förföljelse.

Nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget är alla medvetna om i dag. Vi anser att Tyskland har gjort upp med sitt förflutna i det avseendet. Sämre i det fallet är det med Stalins mord på miljoner av Sovjetstatens medborgare samt grymma läger i Gulag. Turkiet har inte heller erkänt sina medvetna och grymma förföljelser mot landets kristna folkgrupper.

Under de förväntade förhandlingarna om EU-inträde kommer Turkiet att ha en naturlig och nödvändig anledning att göra upp med sitt blodiga förflutna från tiden 1894 till 1922 och då särskilt seifo-året 1915.Syrianska har ett ord som används för motsatsen till krig, alltså fred i yttre mening, nämligen ”sheino” . Det sorgliga är att ”sheino” alltid har varit en bristvara i världen. Syrianerna hade lika lite som andra i östra Turkiet vare sig fred eller frid i början av 1900-talet. Många nya svenskar har upplevt den förföljelsen personligen eller mot någon i familjen eller i varje fall mot någon i sin närhet. Och då avses mycket konkret förföljelse med dödande, lemlästning och alla former av kränkningar. För alla kristna i kristendomens kärnländer i Mellanöstern och trakterna runt Medelhavet, inte minst Medelhavets afrikanska kust, blev Islams snabba erövring från 630-talet och fram till nederlaget i Poitiers i Frankrike 732 en stor förändring. Visserligen gjorde erövrarna viss lindring för folkgrupper med en Helig Bok. Men en erövring som startar i ett dittills rätt okänt Mecka efter Muhammeds död 632 och inom loppet av 100 år når Poitiers i Frankrike påverkade Europa starkt. På samma sätt skedde erövringen snabbt inom kristendomens östra del genom Mesopotamien och ända bort i riktning mot Indien. Jerusalem intogs år 638.

Vers 1 av Sura 17 är det enda stöd som finns i Koranen för den utbredda uppfattningen att Muhammed besökte Jerusalem och där under natten gjorde en färd från tempelberget till både himlen och helvetet och hann hem innan dagen grydde. Det är därför muslimerna betraktar Jerusalem som helig stad. Annars finns ingen uppgift om att Muhammed någonsin besökte Jerusalem. Sura 17:1 lyder i K. V. Zettersténs översättning: "Honom allena ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat , för att visa honom några av våra tecken!" .För tidsperspektivet bör man observera att Jerusalem erövrades 6 år efter Muhammeds död samt att Omarmoskén byggdes åren 687-691 och al-Aqsamoskén i början av 700-talet, alltså långt efter Muhammeds död.

Liksom alla ord kan man missbruka ett sådant ord som "helig", i alla semitiska språk välkänt som uppbyggt av de tre radikalerna i semitisk läsriktning šdq [<]. Det är märkligt att muslimerna i Turkiet under seifo-året så totalt kränkte allt heligt: mäns och kvinnors värde som Guds skapelse, kyrkor som Guds helgedomar, Bibeln som helig bok eller barn som helgade att föra liv vidare till nya släkten. Sanningen att kristendomen fanns i landet 600 är före islam trodde de sig kanske kunna utrota. Men den sanningen har en överraskande förmåga att stå kvar. Inför sanningen får nog alla böja sig.

I det stora världshistoriska perspektivet måste fakta få tala. Att blanda in drömmar och fantasier är kontraproduktivt när länders inbördes förhållanden ska avgöras. Historien lär oss att våld föder våld. Erövring och förföljelse kan inte längre accepteras i umgänget länder och folk emellan. Där sådant har förekommit måste det upphöra och ska inte längre förhärligas och berömmas. Det onda och förljugna i ett lands historia visar sig alltid i längden vara skadligt inte bara för dem som blivit offer för våldet utan även för landet självt. För att komma närmare en situation där rätt och sanning råder mellan folken är det desto viktigare att göra upp med kränkningar i sitt lands tidigare historia.

Följande artikel införd i tidningen Norra Västerbotten onsd. den 11 maj 2005 återges med författarens tillstånd. Jag erbjöd samma tidning min kommentar den 13 maj 2005. Av orsaker som ger mig intryck av undanflykter publicerade tidningen inte mitt svar. Efter artiklarna återges skriftväxlingen med Norran och författaren.

 Europeisk identitet SIGNERAT ANN-BRITT LINDSTRÖM

FÖRRA VECKAN KÄNDE JAG stark europeisk samhörighet. Även om jag befann mig utanför EU. Landet jag besökte var Turkiet. Jag ställer mig frågande varför Turkiet inte får tillhöra den Europeiska gemenskapen.

Gränsen mellan Europa och icke-Europa har genom historien alltid varit en ganska godtycklig konstruktion utan fasta gränser. För att definiera sig självt har Europa behövt något som tjänar som motbild och förstärker den egna identiteten.

Orienten har det kallats, som fått utgöra Europas motsats. Västvärldens attityd har inneburit en nedvärderande bild av Orienten och på senare tid ett generellt svartmålande av den muslimska världen.

TURKIET TILLHÖR enligt många fortfarande Orienten. Fördomarna är djupa och härstammar från 1700-talet, då översättningar av ”Tusen och en natt" spreds till Europa. Länge uppfattades turken som Europas hotfulle granne och turkarna behärskade undeer flera århundraden en betydande del av sydöstra Europa

Genom reformer på 1920-talet europeiserades landet i viss utsträckning. Banden med islam och den arabiska kulturen försvagades - bland annat infördes det latinska alfabetet. En annan bidragande orsak är att EU:s krav om fungerande demokrati och rättssäkerhet ännu inte uppfyllts. Men Turkiet är på rätt väg.

Om Turkiet blir medlem i EU kommer unionen att gränsa till länder som Iran, Irak och Syrien. EU:s utrikespolitik skulle sannolikt kompliceras av närheten till dessa nya grannländer. Starka grupper i Turkiet ser idag landet som en självklar del av Europa. Å andra sidan finns islamska reaktionära motståndare till närmandet mot Väst. Framtiden får utvisa hur denna oklara situation kommer att lösas.

I FLERA EU-LÄNDER, t ex Frankrike, betonas riskerna med att släppa in ett så - i kulturellt avseende - "icke-europeiskt" land som Turkiet. Men kulturutbyte i större eller mindre omfattning har alltid förekommit och den heltigenom homogena kulturen existerar inte. Etniska och kulturella skillnader bör erkännas till viss del, men deras betydelse ska inte överbetonas. EU:s roll är inte att bygga murar mellan människor, utan att riva dem.

Staden Alanya gjorde ett modernt intryck på mig och visade sig ha stora likheter med vilket annat sydeuropeiskt medelhavsland som helst. Med ett undantag. Fem gånger om dagen ljöd böneutroparens karakteristiskt sjungande stämma över stan och påminde om att man befann sig i ett muslimskt land.

DET SOLIGA KLIMATET och de salta baden hörde till resans mest uppskattade inslag. Turkarna visade sig vara ett oerhört vänligt folk, som vet hur de ska få turisterna att trivas. Denna erfarenhet kom som en bonus och värmer en frusen nordbo ända in i hjärteroten.

Ann-Britt Lindström

historiker och samhällsvetare i Skellefteå

Europeisk identitet i NV 2005-05-11

av hisorikern och samhällsvetaren Ann-Britt Lindström i Skellefteå.

Utan namns nämnande summerar du Edward W. Saids klassiker ”Orientalismen” om Västerlandets fördomar mot Orienten som Europas motbild. Din fråga ”varför Turkiet inte får tillhöra den europeiska gemenskapen” söker historiska fakta bortom fördomarna. Inte långt från Alanya i avstånd och tid räknat skedde ett folkmord på Turkiets kristna befolkning inom det Osmanska riket. Folkmordet inleddes 1894 och slutade vid Osmanska rikets fall 1922. Kulmen nåddes under året 1915,. på arameiska kallat ”Shanat d´seifo”, d. v. s. ”Svärdsåret”

C:a 1,5 miljoner kristna mördades bestialiskt med regeringen som drivkraft. Dåvarande Armenien omfattade östra halvan av Turkiet. Största gruppen mördade var armenier men även de kristna grupper som talar Jesu språk: syrianer, nestorianer, kaldeer och de assyriska kristna (som återtagit namnet på ett folk från Ninives fall år 612 f. Kr.). Kemal Ataturk erkände folkmordet men ändrade sig. Inför EU-inträdet vägrar fortfarande den turkiska regeringen att erkänna dessa händelser som folkmord. Orienten är inte bara islam. Kristendomen fanns där 600 år före islam.

Bl. a. flera svenskar samt olika länders konsulatspersonal har vittnat om gräsliga händelser. Turkiet och Tyskland var bundsförvanter och information om folkmordet nådde Hitler. Ett par dagar har jag följt den ena massakern grymmare än den andra med mord, försåt, tvång att övergå till islam etc. i Bertil Bengtssons bok ”Svärdets år. Om folkmordet på de kristna i Turkiet 1894-1922 (utg. Syrianska Riksförbundet).” Då kunde jag inte undgå att tänka på Holocaust. Förföljelse och övergrepp mot kristna pågår ännu i dag. En präst som begravdes levande för några år sedan lyckades gräva sig upp ur sanden och komma tillbaka till sin församling. Se min hemsida http://hem.bredband.net/fvao och välj Text 4

Ungturkarnas avsikt var att utrota alla kristna i landet så att islam blev enda religion i ”Panturkismen”. Inför inträde i EU bör Turkiet av respekt för den folkspillra som lever kvar efter folkmordet och för att vinna respekt av nationerna erkänna dessa bestialiska händelser som folkmord. Alanya är en vacker stad och turkarna vänliga mot betalande turister. Men förklaring finns till att någon kyrkklocka sällan blandar sig med ”böneutroparens karakteristiskt sjungande stämma”.

André Östlund

Prost, teol. kand. och fil. mag.

Den 2005-05-13 kl. 01:34 översände jag till adressen 'insandare@norran.se' ett e-mail med dokumentet ”SvaromSeifoåret” som bifogad fil. Det var ett svar på en som jag då uppfattade insändare av Ann-Britt Lindström ”Europeisk identitet” den 11 maj. Jag uppfattade den som en insändare eftersom det stod direkt under en ruta med texten ”Mer debatt på sista sidan i del 2”. Då jag konstaterar att mitt svar inte publiceras i Norran kommer jag att lägga ut det på min hemsida.

Min fråga är om jag får Norrans tillstånd att låta mitt svar på hemsidan föregås av en kopia av Ann-Britt Lindströms inlägg ”Europeisk identitet”. Enligt min uppfattning skulle detta ge större rättvisa åt hennes framställning än om jag gör ett referat av hennes text.

Naturligtvis känner jag inte till orsaken till den uteblivna publiceringen av mitt svar som naturligtvis ur journalistisk synpunkt borde ha skett någorlunda snart efter Lindströms inlägg. Min text är ungefär 50 ord kortare än Lindströms text och den kunde ha lagts ut med ung. samma layout som hennes o. s. v. Eftersom huvudfrågan är villkoren för Turkiets inträde i EU hoppas jag att inte Norran avser att medvetet undanhålla sin läsekrets en debatt som redan rullar på i andra media om huruvida ett minimikrav för EU-inträde skall vara att Turkiet erkänner folkmordet på kristna i landet under åren före och med kulmen 1915.

I den text som jag översänt finns adressen till den av mina hemsidor som jag hänvisar till om insändarredaktionen önskar orientera sig vidare.

Med vänlig hälsning. André Östlund, Kanalg. 46B, 931 30 Skellefteå. Tel. 0910-85228

På detta svarade Ola Theander samma dag den 23 maj:

André Östlund,

Anledningen till att din artikel inte publicerades var att den var ett svar på en personlig krönika av Ann-Britt Lindström. Det ser du genom att hon skriver under vinjetten Signerat. Dessa personliga krönikor är personliga tyckanden och vi brukar hänvisa dem som har åsikter om dem att ta direkt kontakt med skribenten. I annat fall tenderar det att bli en debatt på två ställen – en krönika, en insändare, och så svar i krönikan igen. Krönikorna skiljer sig också från vanliga tidningstexten på ledar- och insändarsidorna med sin annorlunda stil. Min erfarenhet av detta är inte god eftersom läsarna får väldigt svårt att hänga med.

Apropå din fråga om du kan lägga ut Ann-Britts text på din hemsida så kan jag inte svara på det. Enligt upphovsrättslagstiftningen är det hennes text och du måste ha tillåtelse av henne för att göra det. Vi på NV kan inte ge klartecken.

Jag ber dig därför att ta direkt kontakt via mail med Ann-Britt. Hennes

mailadress är: Ann-Britt.Lindstrom@telia.com

Med vänliga hälsningar

Ola Theander

Politisk chefredaktör

Jag svarade efter två dagar (det var helg!) Theander den 25 maj och har sedan inte hört något mer från honom:

Tack för svar.

"Dessa personliga krönikor är personliga tyckanden och vi brukar hänvisa dem som har åsikter om dem att ta direkt kontakt med skribenten." Du skriver att din erfarenhet av detta är "inte god". Nej, som jag ser det lägger Norran på sin ledarsida ?ut privatmeningar som tidningen själv vill ge sken av att inte ha något ansvar för trots det redaktionella ansvaret för hela tidningen. Resultatet i det här fallet blir då att en normal läsare som känner till folkmordet under seifoåret 1915 i Turkiet läser ledatsidan i Norran onsd. den 11 maj 2005 som att Norran inte tycker att Turkiet före inträde i EU behöver erkänna detta som folkmord. Mig veterligt har Norran inte tagit lätt på andra folkmord som inträffat.

Med vänliga hälsningar. André Östlund

Med den e-mailadress jag fått skrev jag till Ann-Britt Lindström redan den 23 maj:

Hej! Sedan jag kontaktat Norran och frågat varför de inte publicerat mitt svar på din text ”Europeisk identitet” vilken jag då uppfattade som en insändare eftersom den stod direkt under en ruta med texten ”Mer debatt på sista sidan i del 2” har nedanstående* skriftväxling skett mellan mig och Norran. Jag kopierar in allt så kan du själv veta vad som skrivits.

Min fråga till dig är samma som jag ställde till Norran. Får jag ditt tillstånd att låta mitt svar på hemsidan föregås av en kopia av din text? Som du ser av det följande lägger jag under alla förhållanden in mitt svar till dig på min hemsida. Bl. a. låter jag numera inte någon hindra mig från att i någon form publicera det jag vill offentliggöra av det jag skrivit. Du hittar också adressen till min hemsida i min text.

André Östlund, Kanalg. 46B, 931 30 Skellefteå. Tel. 0910-85228.

Ann-Britt Lindströms svar den 26 maj var följande:

Hejsan André,

Tack för att du hörde av dig. Jag är positivt inställd till att min krönika får reaktioner och väcker känslor. Men jag vill betona att min avsikt absolut inte varit att ytterligare förstärka motsättningar mellan religioner, i detta fall kristendom och islam. Du får lov att publicera min text, jag står för den, men tillåt mig vidareutveckla mitt resonemang en smula. Det är riktigt som du påstår att jag utgår från Edward W. Saids klassiker ”Orientalism” om Västerlandets fördomar mot Orienten som Europas motbild. Jag anser att eurocentrismen har haft en förödande inverkan på historien och konsekvenserna av den lever till viss del kvar än idag. Exemplen är så många ( kolonialismen, korstågen, inkvisitionen… ) där religionen, inte minst kristendomen, använts som den främsta förevändningen för att lemlästa och mörda infödingar och människor av ”fel” trosuppfattning. Du skriver om bestialiska folkmord som ägde rum i Turkiet med miljontals döda, på dels religiösa, dels etniska grunder. 1800-talets nationalism fick förödande konsekvenser på flera håll, inte sällan med de kristna européernas goda minne.

Nationalismen som drivkraft fortsatte tyvärr en bit in på 1900-talet men fick en ände i förskräckelse, med andra världskriget. Jag skulle vilja betona det du säger om att det var Turkiets regering som låg bakom folkmorden. Exemplen där tyranner tillåtits styra i rollen som statsöverhuvuden är otaliga genom historien. Och det är lätt att döma ett helt folk efter vem som regerar. Jag nämner i min text att islam är utsatt för en generell svartmålning, och det står jag för. Inom kristendom liksom inom islam finns så många olika riktningar som tävlar om tolkningsföreträdet. De underliggande syftena är ofta allt annat än goda. Jag vill betona att det aldrig är bra att generalisera, ur detta tänkande föds fördomar. Jag tycker det är beklagligt att Turkiets regering inte vill erkänna det som hände. Jag hävdar dock att den nuvarande regeringen verkar bättre och mer tillmötesgående än på länge och har stort hopp inför ett ökat samarbete mellan Turkiet och EU i framtiden. För att detta ska bli verklighet måste dock vissa kriterier vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet uppfyllas (vilket jag också skriver i texten).

Ett sätt att komma ifrån det fördomsfulla tänkandet är att utgå ifrån personliga erfarenheter. Personligen känner jag inte så många muslimer, antalet är begränsat till tre stycken faktiskt. Alla dessa tre lever som invandrare i Sverige och utmärks samtliga av föredömliga egenskaper som stor fredlighet, hjärtlighet och vänlighet inför sina medmänniskor. En annan gemensam nämnare för dessa människor är tyvärr också mindre angenäma erfarenheter av fördomar och rasistiskt bemötande från svenskarnas sida. Av historien går att utläsa att den muslimska läran traditionellt varit mer accepterande gentemot andra trosriktningar än vad kristendomen varit. Det största brottet av alla, som du också nämner, begicks av en europé och en kristen, nämligen Adolf Hitler. Även Stalin var en stor, icke-muslimsk, skurk. Jag undrar hur dessa händelser i historien ser ut från turkarnas perspektiv…  

Hälsningar,

Ann-Britt

Mitt svar den 28 maj till Ann-Britt Lindström är hittills det sista inslaget i denna skriftväxling:

Hej och ”Shlómo”. Den bifogade bilden () är ordet ”frid” med syrisk text (läses från höger till vänster) som användes som vårt ”hej”. Det är samma ord med de i semitiska språk obligatoriska tre ”radikalerna” som det hebreiska ”Shalom” och det arabiska ”Salam”.

Tack för svar och löfte att få publicera din text vilket jag nu gjort på hemsidan http://hem.bredband.net/fvao (välj Text 4). Vi tycks prata om olika saker och därför ska jag inte besvara det du skriver på annat sätt än att nämna att jag grundligt känner till islam och dess historia samt är förtrogen med Koranens innehåll och dess tillämpning i muslimernas liv och i de olika riktningarna inom islam. Mot dina 3 muslimer skulle jag vilja sätta upp de invandrade syrianer jag har personlig kontakt med.

En av dessa fick sin morfar mördad under ”svärdsåret” 1915. Mormodern (nu över hundratio år gammal) övertog då uppgiften som ”muchtar” (ungefär borgmästare) i sin by. O. s. v. O. s. v. Men allt detta blir ändå bara meningslös munhuggning och för övrigt lämnar jag inte ut namn eller ort för dem jag avser med tanke på den risk de fortfarande kan löpa.

Mitt ärende är inte alls att Turkiet ska utestängas från möjligheten att komma med i EU. Vad mitt engagemang handlar om är det konkreta kravet att Turkiet före sitt inträde i EU ska visa i handling att det ansluter sig till de folkrättsliga reglerna och de demokratiska principerna genom att erkänna folkmordet i sin historia som vad det är, nämligen folkmord.

Vänligen. André.

Ett inlägg från 1989 och lätt förnyat 2008 diskuterar ordet "låt" i bönen Vår Fader i N T av Bibel 2000 och varför ordet "nät" ersätter "not" i liknelsen om "noten som samlar fisk av alla slag". Öppna Text5.

  Startsidan  Introduktion Familj

  Text 1      Text 2      Text 3    Text 5