Kyrkoordning och ordning
När en organism utsätts för en ansträngning avslöjas dess svaghet. Samma sak sker med en organisation. Kyrkan är i biblisk mening en organism men Svenska Kyrkan presenterar sig som en organisation i kyrkoordningen (KO) som reglerar dess organisatoriska struktur. Du kan själv hitta KO på nätet på adressen www.svenskakyrkan.se.
Där finns för Rikskyrkan och Stiften ett regelverk där kristen tro och lära placeras i periferin. Prästämbetet avsakraliseras. KO nämner inga andra präster än kyrkoherdar och domkapitlen anställer inga präster. KO ger därigenom kyrkoråden ett delikat ansvar.
Ledamöterna och ordföranden i kyrkorådet (KR) kan vara avgörande för en församlings framtid. Ordf. måste hantera ärenden och beslut med oväld och presentera en tydlig beslutsproposition. Ledamoten måste veta vad beslutet gäller och hur han/hon bär sig åt om han/hon måste rösta nej.
Varför är detta så viktigt? Om KR fattat ett oacceptabelt beslut kan detta överklagas endast av ”…den som beslutet angår, om det har gått honom emot...” (KO 58 kap. 3§). Andra församlingsbor har ingen sådan rätt. Den som bor i en församling vars KR fattar oacceptabla beslut kan plötsligt stå inför det omöjliga valet att antingen stå kvar i en församling vars KR driver församlingen i oacceptabel riktning eller att påverka nästa val av kyrkofullmäktige som kan välja ett bättre KR eller att lämna Svenska Kyrkan.
Vad har då kyrkorådets ledamöter för verktyg att ta till om man ser att det närmar sig ett beslut som man inte kan acceptera? Det räcker inte att bara säga emot vid överläggningen och sedan sitta tyst. Beslutet kommer ändå att i protokollet framstå som enhälligt. Den som har en annan mening måste i det korta ögonblicket mellan ordförandens besked om hur beslutet uppfattats och klubbslaget begära votering. Då har ledamoten möjlighet att meddela att en reservation ska lämnas. Men detta måste dessutom ske innan sammanträdet förklarats avslutat. Annars förfaller möjligheten. Om reservationen är kort kan den inkluderas i protokollet. Men är den längre ska den vara formulerad och inlämnad innan protokollet justeras. Detta påverkas inte av att den berörda paragrafen förklarats omedelbart justerad. På denna sköra tråd hänger ibland möjligheterna att gå emot ett oacceptabelt beslut.
Men ordföranden har också ett stort ansvar att samla samtliga förslag inför beslutet i ett ärende i en propositionsordning som är korrekt och förståelig. Innan man går till beslut ska denne presentera hur beslutet ska gå till med tanke på de olika förslagen. Tyvärr uppfattas formalia ibland som oviktiga i ett kyrkoråd där man vill ha en vänskaplig anda.
I strid med all rim och reson i KO avsatte Skärholmens församling sin KR-ordförande mitt i den 4-åriga valperioden och valde en ny. Beslutet upphävdes inte eftersom besvär inkommit för sent. Tyvärr ger de avmagrade reglerna i KO utrymme inte bara för positiva krafter utan även för en maktens arrogans som alltid finner kryphål i det bästa regelverk.
I samband med en numera välbekant konflikt mellan kyrkoherden och distriktsprästen i centrumdistriktet i S:t Olovs församlings sade Ordf. i KR i en intervju i lokaltidningen Norra Västerbotten den 27 jan. 05 om ett beslut i KR den 25 januari att utfärda varsel om avsked av distriktsprästen: ”Vi i kyrkorådet har fått så många påstötningar om att vi varit för svaga eller för veliga i den här frågan.” Och längre fram: ”I och med att det är ett varsel så kan vi ta tillbaka beslutet om vi skulle få alltför många smällar på käften.” Kyrkoherden sade i samma artikel: ”Det jag tycker var bra var att kyrkorådet samlade sig och fattade ett enhälligt beslut.”Om detta till synes enhälliga beslutet var korrekt eller en artefakt vet bara KR-ledamöterna. Det som däremot kan sägas är att regelverket i KO inte håller måttet för att hålla Svenska Kyrkan fri från tendenser till makt på avvägar.
I samband med denna konflikt har kyrkorådet valt att tala om församlingens kyrkoherde som dess VD. Den bibliska bilden är en herde som har ansvar inför Frälsaren Jesus Kristus för sin tjänst. Jag vill inte acceptera att kyrkoherden i stället ska bli en VD vars ansvar i första hand stannar hos församlingens styrelse.
Denna hemsidas innehåll kan egentligen inte illustreras med vanliga bilder. I stället ger jag en verbal bildkavalkad som kanske kan kallas mininoveller, sammanhållna i en enhet. Varje läsare avgör själv om någon eller alla händelserna skulle kunna inträffa i någon av Svenska Kyrkans församlingar.
Expressens löpsedel: UNG KVINNA NÄRA MEJAS NER.
Kommissarie Fast gör en gest mot stolen och tittar en gång till över sina halvslipade brillor.
- Ni menar att ni såg olyckan i går kväll. Förlåt, hur var namnet?
- Jag nämnde det nyss. Överläkare Astrid Blidberg om vi nu ska vara så formella.
- Har ni god syn? Det var ju kväll och synen försämras väl när man blir äldre?
Nu glimmade det till i Astrids ögon. Det var andra gången samma dag som hennes syn ifrågasattes.
- Jag är ögonläkare och har haft en tjänst som överläkare. Min syn är det inget fel på och inte heller på min mans syn. Han har visserligen glasögon men de korrigerar perfekt hans synfel. Vi accepterar inte att bli behandlade som mindre vetande.
Hos kommissarie Fast tycks en fundering om polisrapporten börja gro. "Farbror med käpp och tant med handväska som börjar ställa frågor." Skulle det kunna betyda att man missat något viktigt?
I samma ögonblick ringer telefonen. En anonym röst frågar vad alkotestet visade på förövaren vid rondellen i går kväll. Alkotest? Men det var ju en av stans komministrar som tog stort ansvar. Han kallade själv på ambulans men måste genast iväg för att hälsa välkommen vid kvällens musikkonsert.
- Förra gången hade han 2,17 promille, säger Astrid. Ja, jag hörde ju samtalet nyss. Och vi såg också att det var komminister Lambert Ramberg. Den gången hölls rättegången i det tysta eftersom han kände lagmannen genom Frimurarna och fick åka på ”semester” till Gotland. Han kände någon högt upp i Kriminalvården. Kyrkoherden som tjänstgjorde då fick inte veta något förrän skvallret på stan nådde honom efter ett halvår. Då hade han "bara druckit en öl och ett vinglas med gäster som kommit på överraskande besök". När kyrkoherden skaffat fram domen visade den på något helt annat.
- Men hur kan fru Blidberg komma med sådana påståenden? Ni är ju nyinflyttad.
- Min man har arbetat inom kriminalvården.
Två gestalter lämnar i skymningen den södra gavelporten till Rödågrunds Församlingshem och uppslukas av dunklet under almarna. Våren har kommit men inte sommarens ljus. Torget i Rödågrund är sällan tyst annat än några av småtimmarna. Vid solens första strålar i öster kommer den första försäljaren med sin kärra skramlande över trottoarkanten. En värld av blommor, kända och okända frukter, blommor, färgglada klänningar, hojtande och prutande människor växer fram inom ett par timmar.
Kyrkvaktaren Tobias kikar fram bakom kläder som fladdrar i vinden och hör en dörr slå i blåsten. Kan det var en dörr i kyrkan? Men varför ska man jäkta?. Frukosten tog sin tid. Och han var tvungen meddela tandläkaren att han inte kan komma i dag. På vägen blev han uppehållen av kusin Muhamad. Nej, Tobias konstaterar att kusten är klar. Han tar det bara lite försiktigt eftersom han kommer ett par timmar för sent till jobbet.
I organisternas rum pågår uppladdningen inför barnkörernas våravslutning. Avancerade planscher fästs på streck spända tvärs över kyrkans kor. Kostymer till barnen i form av blommor och frukter måste sorteras och kollas. Helmer lockar ur pianot de partier Kristina bett honom spela. Det blir en ambitiös framställning av hur Guds alla skapade varelser kan förstå Guds kärlek i Kristus.
När Kristina ger sig av till huvudentrén för att hämta filofaxen ur sin kappficka ser hon en bit längre in i den lilla korridoren kyrkoherden böja sig över en kvinna och krama henne. Han hejdar sin kyss när han ser någon öppna en dörr. Kristina genar in i kyrkorummet då hon plötsligt inser att kvinnan inte var kyrkoherdens fru. Kristina berättar inte ens för Helmer vad hon sett.
Kollegan Maja-Lisa i Sommarhagens distriktskyrka kommer ett par veckor senare storgråtande in till Kristina. Hon är i upplösningstillstånd. Maja-Lisa har försökt hjälpa en ung vän att komma till rätta med sitt liv och sin tro. Till sist bestämde hon sig för att råda Matilda att vända sig till kyrkoherden. Kanske skulle han med sin erfarenhet och trosvisshet kunna hjälpa henne att finna en väg ur sina bekymmer. Allt verkade bli så bra. Matilda blev till och med döpt i kyrkan. Hon litade helt på kyrkoherdens ord om kristen kärlek och tillit. Han var så förstående och kärleksfull.
- Det är så jobbigt för jag får ju egentligen inte prata om det här, säger Maja-Lisa. Domkapitlet förbjöd mig ju att berätta vad som verkligen hänt.
- Men kan domkapitlet förbjuda dig att berätta...?Vad handlar det här om egentligen?
Jag kvävs. Det är ingen som vill erkänna något fel. Matilda och jag känner det som vi får bära skulden fast vi egentligen är offer för nånting hemskt. Det blir bara mera hemskt för varje dag. Vi måste skaffa hjälp. Ingen av oss klarar det här längre.
- Men varför? Skyddar domkapitlet någon på er bekostnad...?
Han ville visa sin omtanke om Matilda genom att hålla handen och hålla om hennes axlar. När de satt tillsammans en sen kväll under ett djupt personligt samtal anförtrodde Matilda för honom sin oförklarliga känslomässiga oro. Hon tyckte sig inte duga till någonting och inte ha en chans att bli älskad av någon. Då blir kyrkoherdens arm om hennes axlar bestämdare och drar henne in i hans famn. Han kysser henne och börjar smeka henne intensivt samtidigt som han försäkrar att hon är mycket vacker och hon behöver inte tänka så.
Rättegången och kvällstidningens referat blir en slätstruken historia. Vadå ämbetsbrott - han är ju så duktig? Kvinnornas lidande - om sånt står det väl inte i kyrkoordningen?
"Hab lan lahmo dsunkonan jaumono",
"vårt dagliga bröd giv oss i dag" är de böneord
som Maria känner särskilt viktiga dessa dagar. Hon har alltid undrat
varför svenskarna har flera varianter av brödbönen. I den ena
kyrkan kan det heta ”vårt bröd för dagen som kommer” och i en
annan ”det bröd vi behöver”. På arameiska har man alltsedan
urkyrkan bett ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd”. Maria känner
inombords att böneorden ”jaumo” säger precis vad Jesus menar
.Vänd mot Kristus-ikonen avslutar hon sin bön. Den späda Maria
drar en slinga av håret upp på toppen av hjässan och med tre
små böjda kammar fäster hon håret så högt hon
kan.
På
de timmar i veckan som Rödågrunds församling anser sig ha råd
att anställa henne gäller det verkligen att hushålla för
att få brödfödan att räcka för sig och sina två
barn. Och det går bra. Hon kan till och med hjälpa till i Springkläppens
lilla kyrka. Tidigt på morgonen går hon till sin egen syrianska
kyrka och lovsjunger på sitt gamla språk och sedan till Springkläppens
kyrka dit hon ofta tar med sig något extra till kyrkkaffet. I dag ska
hon städa kyrkorummet. Det ser hon fram mot. Att få göra rent
i Guds hus är en förmån.
Hon har fått lära sig mycket om städteknik och ljudteknik och annat som hör skötseln av kyrkor till. Nu kommer en ny kyrkoherde som haft en tjänst för stöd till invandrare och flyktingar. "Jag kommer säkert att få stöd när jag söker den lediga tjänsten som förste vaktmästare", tänker Maria.
Dagen då hon får veta att hon inte får tjänsten och förlorar extratimmarna går hon till Kristus-ikonen och ber sin bön om bröd: "Hab lan lahmo dsunkonan jaumono".
Vid biskopsvisitationen slinker ett papper oförmärkt ner i biskopens väska. Det är ett inlägg med stark kritik. Att tolka en förflyttning av en präst som befordran efter att han mot all själasörjaretik inlett ett förhållande med en hjälpsökande ung kvinna hade blivit för mycket. Den som läste upp kritiken ville inte lämna papperet ifrån sig men lät biskopen ta det i sin hand efter ett önskemål att närmare se de skrivna motiveringarna. I sista stund kunde handlingen återkrävas.
Just som Tora svängt av sig kappan och ska hänga upp den hör hon ett klickande ljud. Sen ser hon ryggtavlan på en person som vandrar mot ytterdörren till Församlingsgården som slår igen. När hon är klar att lämna klädgarderoben verkar dörren ha gått i baklås men hon ska väl hitta på något. Järngallret som avgränsar utrymmet är för högt att klättra över. Alltför snart har Tora brutit av höger pekfingernagel i sina försök att öppna låset. Klädgalgarna har alldeles för klena krokar för att kunna användas som bräckjärn. Det kommer väl snart någon
Tora får lite värme av ett element i inre hörnet av klädgarderoben. Efter två timmar när ljuden från torget börjat klinga av konstaterar hon att så här kommer följande natt att bli. En kvarglömd regnrock mot golvet och hennes egen kappa blir liggunderlag. Efter kaotiska tankar börjar hon bli arg.
Den där ryggtavlan, vem tillhörde den? Tora börjar tänka på att hon varit kritisk mot mycket som hänt i församlingen den sista tiden. Prästernas leverne och hur nya kyrkoherden avskedat Maria och andra tokigheter i kyrkorådet. Kan man tänka sig att mitt under löpande period valdes en ny ordförande i kyrkorådet och två till blev visst också utbytta utan sakliga skäl. När morgonen grydde har Tora frågat sig många gånger vad som mer kan dölja sig bakom Svenska kyrkans fasad. När jag väl kommit ut ur detta fängelse ska jag inte bara kontakta polisen utan även plocka fram den där tidningsnotisen som någon tipsade mig om för några dagar sedan. "En relativt hög andel av samhällets makthavare - personer i chefsposition - är psykopater. Vill man uttrycka sig mildare kan man säga att de har klart psykopatologiska personlighetsdrag... de är ofta charmerande och manipulativa..."
Ett inlägg från 1989 och lätt förnyat 2008 diskuterar ordet "låt" i bönen Vår Fader i N T av Bibel 2000 och varför ordet "nät" ersätter "not" i liknelsen om "noten som samlar fisk av alla slag". Öppna Text5.
Startsidan Introduktion Familj