FRIDA FJELLMAN
"GLINT", Röhsska museet 1 mars - 7 maj 2006
Fantasi och mystik är ord som sammanfattar och beskriver stämningen i Frida Fjellmans konstnärliga uttryck. Där finns på en gång lek och allvar, rörelse och stillhet, ljus och mörker. Hon arbetar gärna med motsatsförhållanden. Utifrån dem skapas spänning och rytm samtidigt som tingens olika dimensioner synliggörs. Föremålen är igenkännbara och lätta att ta till sig. Svällande bulliga, smäckra kurviga och surrealistiskt flytande påminner de oss om former från det förflutna. Frida Fjellman blandar friskt mellan stilarna och i mötet skapas nya spännande konstellationer.
Frida Fjellman (f. 1971) gick 1998 ut Konstfack, Glas- och Keramiklinjen, i Stockholm. Redan då hade hon utvecklat sin egen stil med viss förkärlek för det som anses vara löjeväckande eller inte tillräckligt fint. Hennes konst är särpräglad och de skulpturala installationerna i glas, keramik, trä och neon visar ett stark personligt uttryck där det oväntade är ett viktigt inslag. I sina kompositioner utgår hon från det rent visuella och låter utifrån rummets karaktär bygga små scener, ett slags öar av landskap, där hennes olika former och gestalter får mötas. Djur från den svenska skogen ges en framträdande plats och vi möter dem i olika formationer och material. Där finns haren, räven, hermelinen, lämmeln, bävern, ugglan och sorken. De tilldelas ofta funktionen av historieberättare och i närmast naturlig storlek och mycket naturtroget återgivna intar de en central roll i hennes scenografiska landskap. På ett okonstlat och direkt sätt kommunicerar de med publiken och genom dem tangerar Frida frågor och föreställningar om vad som är fult och fint, accepterat eller ej. Om djurens roll i hennes konst säger Frida Fjellman:
- Djuren kan bli starka symboler eller dekorativa inslag beroende på hur, var och tillsammans med vad man placerar dom. Folk blir ofta engagerade i och uttrycker starka åsikter om mina djur. Det verkar vara lätt att applicera sina känslor på djuren.
En förnyad uppmärksamhet av konsthantverket har på senare tid varit märkbar. Det kan verka något förvånande då vi lever i en tid när allt blir mer och mer standardiserat och det genuina hantverket många gånger får stå tillbaka för den snabbare och billigare industrivaran. Men kanske är det ett uttryck för vår rädsla att förlora vår historia, att något ska falla i permanent glömska? även vår syn på konsthantverket har förändrats. Begreppet har vidgats från att tidigare i huvudsak ha varit synonymt med funktion och estetik till att idag rymma fler dimensioner. Materialet är inte längre den självklara utgångspunkten för en konsthantverkare utan fungerar snarare som ett redskap i den konstnärliga processen.
Denna konsthantverkets renässans är åstadkommen främst genom de fria konstnärer som i sitt utövande sökt vidga begreppet och ge nytt liv och berättigande åt hantverket. Med betoning på det konstnärliga inslaget i konsthantverket har de lyckats skapa förnyelse och förändring och samtidigt sudda ut gränserna mellan konst och konsthantverk. Frida Fjellman kan sägas tillhöra denna grupp av konstnärer som valt att fokusera mer på att arbeta utifrån en idé, ett budskap, ett koncept, än att enbart betona formen eller hantverket. I hennes föremål finns inga krav på funktion eller ändamålsenlighet och som konstutövare befinner hon sig i gränslandet mellan konsthantverk och konst. Hennes separatutställning 2004 på Galleri IngerMolin i Stockholm hette just "Borderline". På frågan om hon räknar sig som konsthantverkare, formgivare, skulptör eller rätt och slätt konstnär svarar hon:
- De här frågorna var tidigare väldigt viktiga och störande för mig. Men allteftersom jag har jobbat på och hittat min egen nisch så bryr jag mig inte om det. Förut hindrade det mig när jag grubblade över vad som var vad och det gjorde att jag la fokus på helt fel saker, det tog bara en massa energi.
Följdfrågan blir om det egentligen finns något behov att definiera innebörden i begreppet konsthantverk?
- Jag tror att det i vissa fall kan vara viktigt med åtskillnad av begreppen, det är framförallt bra att själv veta vad man håller på med. Eftersom mitt arbete består av både skulptur, konsthantverk och design ser jag det som att det är just det jag gör. Varför måsta jag bunta ihop allt till en kategori när det inte är det? Ibland kan det vara problematiskt, framförallt i Sverige där vi så gärna vill placera allt i fack och ibland kan
det också tyvärr vara så att folk blir både nervösa och ointresserade när det inte finns något själklart fack. Men jag försöker se det som en tillgång istället för ett problem. säger Frida Fjellman och tillägger att hon själv ser det som att hon arbetar med konsthantverksbaserad skulptur.
Frida Fjellmans arbeten lämnar inget åt slumpen - allt är noga genomarbetat och har föregåtts av långa förberedande processer. Trots sin relativt korta verksamhetstid har hon funnit trygghet i sin yrkesroll och hon har genom den och sitt starka konstnärliga uttryck lyckats bli en av frontfigurerna i marknadsföringen och utvecklingen av det samtida svenska konsthantverket.
Christina Wiklund
intendent, Röhsska museet för design och konsthantverk
|