Johannes dop
Det först praktiserade dopet som omnämns i NT var Johannes dop. Detta var det dop som beredde vägen för Messias. Mose förutsade tillkommelsen av den nye Laggivaren (5 Mos. 18:15-19 & Apg. 3:22-23). Johannes dop förberedde det judiska folket på att ta emot "Den Profeten", och Johannes pekade därvid ut Jesus som "Guds Lamm, som borttager världens synd!" (Joh. 1:29,36). Johannes förkunnelse visade folket på att det var på Jesus som de skulle tro (Joh. 1:15, 27, 30, Apg. 19:4). 

Jesus förkunnade samma budskap som Johannes. "Vid den tiden uppträdde Johannes döparen och predikade i Judeens öken och sade: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.» (Matt.3:1-2). "Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.»" (Matt. 4:17). "Evangeliet om Riket" förkunnades av både Johannes och Jesus. Det var också detta evangeliim (glädjebudskap) som lärjungarna predikade när Jesus sände ut dem till Israels städer vid den första missionsbefallningen, och  senare vid den stora missionsbefallningen, till hedningarna. 

Johannes döpte ett stort antal troende. "Och från Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick då folket ut till honom och lät döpa sig av honom i floden Jordan, och bekände därvid sina synder." (Matt. 3:5-6). Men Jesus döpte till och med fler än Johannes, "Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte." (Joh. 3:22). "Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes; dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar...." (Joh. 4:1-2). Kristna citerar gärna Joh. 3:16, men många vet inte att bara några verser senare omtalas hur Jesus döper skaror av människor som trodde på det budskap som både Jesus och Johannes predikade, och detta redan före korset.

Vi kan dra slutsatsen att alla de dop som Jesu lärjungar utförde till innebörden var identiska med de dop som Johannes utförde. Och att de alla predikade samma "evangelium om riket".

Den förutsättning som krävdes av både Johannes och Jesus för att bli döpt, var en villighet att göra bättring. Ordet för "bättring" har här innebörden sinnes- och kursändring. Det är att ändra sitt tänkande och sin inriktning. Det offentliga dopet var medlet till att förändra ens inriktning, och visade för alla att den döpte hade tagit emot budskapet, och denne nu var villig att överlåta sitt liv därefter. Dopet markerade tillfället av den inträffade livsförvandlingen. Och det var sättet på vilket man tog emot befrielse från tidigare synd, både dess skuld och kraft. "Johannes kom och döpte i öknen och predikade omvändelsens dop till (eis ) syndernas förlåtelse [syndernas borttagande, remission of sins NKJV]." (Mark. 1:4; RB).  Dopet var medlet till syndernas borttagande. Det grekiska ordet för "borttagande" betyder att frigöras ifrån. Det är samma ord som Jesus använder två ggr när han läser ur Jesajas i synagogan; "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att förkunna evangelium för de fattiga. Han har sänt mig till att läka dem som har förkrossade hjärtan, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, och till att försätta de sönderslagna i frihet," (Luk. 4:18). Väsentligen så var dopet medlet till att befria syndaren från synden. (3 Mos. 25 gör bruk av samma grekiska ord för "jubelåret" i LXX.")

Jesus eget dop & det utlovade "dopet i den Helige Ande"
Johannes började predika och döpa flera månader innan Jesus. Alldeles innan Jesus själv började att predika och döpa så gjorde Johannes en förutsägelse om Jesus och dopet. "Jag döper er med vatten, men han skall döpa er med den Helige Ande. Och det hände sig vid den tiden, att Jesus kom från Nasaret i Galiléen och han lät döpa sig av Johannes i Jordan.  Och strax då han steg upp ur vattnet, såg han himlarna öppna sig och Anden såsom en duva komma ner över honom.  Och en röst kom från himlen: Du är min älskade Son, i vilken jag har mitt behag." (Mark 1:8-11). Johannes döpte i vatten till syndernas borttagande (förlåtelse). Men han visade fram emot Jesus som den som skulle döpa i den Helige Ande. Att så inte skedde omedelbart framgår klart från andra Skriftställen som indikerar att Anden inte gavs förrän efter Jesu uppståndelse (Joh. 7:39), och fortfarande var framtida när Jesus hade sitt sista samtal med lärjungarna alldeles före sin himmelsfärd (Apg. 1:4-9). Men strax efter det att Johannes identifierat Jesus som "Guds Lamm", och profeterat om dopet i den Heliga Ande, kom Jesus till Johannes för att låta sig döpas. Strax efter det att Jesus hade blivit döpt och stigit upp ur vattnet kom den Heliga Ande ner över honom i synlig gestalt. Det här var ett tecken för folkskaran på att Jesus var den som Johannes profeterat om, som skulle döpa i den Helige Ande. Ändå var det ännu mer än detta. Varför behövde Jesus överhuvudtaget döpas? Han var inte i något behov av "syndernas borttagande". Dopet av Jesus, följt av Andens omedelbara nedkommande, var en tydlig indikation på vad det inom kort skulle komma att innebära att bli döpt in i Kristus. Dvs. dopet i vatten skulle förmedla mer än enbart "syndernas borttagande". Dopet i vatten var en utvärtes akt av omvändelse, tro, och lydnad. Men något annat osynligt (dopet i den Heliga Ande) illustrerades därvid i en åskådlig form som alla kunde se. Duvan som kom ner över Jesus vid hans dop i vatten var tecknet som var menat att för alltid knyta samman det utlovade osynliga "dopet i Anden" med det synliga dopet i vatten. Det här tecknet visade fram emot en tid då de som döptes i vatten till syndernas borttagande också omedelbart skulle komma att mottaga det icke synliga dopet i Anden. Detta framgår klart vid en jämförelse mellan dopet före och efter Kristi lidande.

Före Kristi Lidande: "Och han gick iväg och predikade i hela trakten omkring Jordan omvändelsens dop till syndernas förlåtelse [syndernas borttagande]," (Luk. 3:3; RB) [baptism of repentance for the remission of sins [NJKV]. 

Efter Kristi Lidande: "Petrus sade till dem: Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse [syndernas borttagande] och ni skall få den Helige Andes gåva." (Apg. 2:38 )

Auditoriet var det samma — judar. Den enda skillnaden var att dopet i vatten nu skulle göras "i Jesu Kristi namn", och att Anden nu utlovades till alla dem som omvände sig och lät sig döpas. Det tidigare dopet förberedde det judiska folket i väntan på den eviga återlösningen som skulle frambringas genom offret av "Guds Lamm". Det senare dopet i vatten tillförsäkrade den som döptes också Andens dop, med Jesus själv som dopförrättare. 

Det här demonstrerades klart vid Paulus möte med några speciella judiska "lärjungar" i Apg. 19. Hans fråga till dem var, "Tog ni emot den Helige Ande, när ni kom till tro?" När de svarade att de inte var medvetna om den Helige Ande, så ställde Paulus genast frågan om deras dop. "Varmed är ni då döpta?" Till vilket de svarade, "Med Johannes dop". Det är inte fråga om att de var okunniga om existensen av den Helige Ande. Det vore omöjligt för någon jude välbekant med det första kapitlet i Toran, för att inte tala om Johannes egen förkunnelse om den som skulle komma efter honom och som skulle döpa dem i den Helige Ande. Snarare var det som så att de inte visste om att Anden kommit åter till Israel uppfyllande löftena i flera Gammaltestamentliga profetior (jmf. Hes. 36:25-27, Hes. 37;14, Hes. 39:29, Joel 2:28-29). Anledningen till att de var okunniga om Andens kommande över de 120 i den övre salen och det följande uppfyllandet av de 3000 judarna som omvände sig och döptes under pingsthögtiden, berodde nog på att de inte var närvarande i Jerusalem under pingsten. De hade antagligen blivit döpta av Johannes före dennes utmärkande av Jesus som den som skulle komma efter honom och som skulle "döpa dem i den Helige Ande". Paulus döpte därefter dem på nytt i Herren Jesu namn, och de tog genast emot Anden.

Nödvändigheten av dopet i Ande.
Medan både Jesus och Johannes predikade omvändelse till Israel, och döpte många omvända Israeler "till syndernas borttagande", vände sig en förundrad farisé i ett privat möte till Jesus för att diskutera vad som här pågick. Nikodemus synes ha varit en tämligen vis och rättskaffens ledare ibland en majoritet av korrupta män inom Sanhedrin. Hans möte med Jesus finns nedtecknat i Joh. 3. "Han kom till Jesus om natten och sade till honom: Rabbi, vi vet, att du har kommit från Gud såsom lärare. Ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan att Gud är med honom. Jesus svarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa inte blir född på nytt, kan hon inte se Guds rike. Då sade Nikodemus till honom: Hur kan en människa födas, när hon är gammal? Inte kan hon väl på nytt gå in i moderlivet och födas? Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande. Förundra dig inte över att jag sade dig, att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far, så är det med var och en som är född av Anden." (Joh. 3:2-8; RB)

Den föreställning som väl vid den här tiden närmast omfattades av varje jude, var att deras härkomst från Abraham automatiskt gjorde dem till mottagare av alla löften. Här slår Jesus hål på den bubblan för Nikodemus. Jesus informerar honom om att en "ny födelse" var nödvändig för att säkerställa hans arvedel i det utlovade kommande riket. Hans naturliga härkomst från Abrahams säd var inte tillräcklig. Nikodemus hade ännu inte insett att delaktigheten i det Nya Förbundet, som profetiskt framställts av Jeremia, inte automatiskt gavs enbart via den fysiska härstamningen. Jesus meddelade Nikodemus i klartext att "Om en människa inte blir född på nytt, kan hon inte se Guds rike". Denna andra födelse som Jesus här talade om innebar början på ett fullständig nytt liv. Det förutsatte att man lämnade det gamla, med alla dess företräden och status. Efter det att Nikodemus uttryckte en förståelig förvirring, omformulerade Jesus sitt besked: "Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike."

The concept accepted by nearly all Jews of the time was that their descent from Abraham made them automatic recipients of all the promises. Here, Jesus burst that bubble for Nicodemus. Jesus informed him that a “new birth” was necessary if he expected to secure his inheritance in the promised coming Kingdom. His natural birth of the seed of Abraham was not sufficient. Nicodemus did not realize as yet that the New Covenant, prophesied by Jeremiah, was not automatically entered into by mere physical descent. Jesus told Nicodemus plainly that “unless one is born again, he cannot see the kingdom of God.” This second birth Jesus spoke about meant starting over a completely new life. It implied forsaking the old, with all its accomplishments and status. After Nicodemus expressed understandable confusion, Jesus restated His point: “‘Most assuredly, I say to you, unless one is born of water and the Spirit, he cannot enter the kingdom of God.”

Några har antagit att Jesus avsåg den fysiska födelsen när han talade om att bli "född av vatten". Det finns emellertid inget i den judiska traditionen som antyder att uttrycket "bli född av vatten" skulle referera till den fysiska födelsen. Också den judisk kristne lärde Edersheim, identifierade uttrycket "född med vatten" här, med dopet¹. Men, än viktigare, att säga att man måste födas fysiskt för att kunna komma in i Guds rike vore ett befängt uttalande. Ingen av oss existerar utan att ha fötts fysiskt, bortsett från änglarna! Att inkludera fysisk födelse som en förutsättning för att få ta del av Guds rike vore sanslöst! Inte heller änglarna är för evigt utestängda från Guds rike!

Den grekiska grammatiken stöder inte heller den tolkningen. I frasen, "född av vatten och ande," är bägge substantiven förenade med ett "och" till ett enda verb. Det verbet är i konjunktiv, vilket indikerar möjlighet men inte visshet. Här sägs väsentligen, "om en människa skulle födas..." Det är svårt att föreställa sig att Jesus skulle referera till någons fysiska födelse med en sådan osäkerhet, eftersom varje människa som existerar också blivit född.  

Påståendet i vers 5, "Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike", är en upprepning av vers 3, "Om en människa inte blir född på nytt, kan hon inte se Guds rike". Det är därför tydligt att detta att bli "född av vatten och ande" är det samma som att bli "född på nytt". Det är inte detsamma som fysisk födelse kompletterad med andlig födelse. 

Var och en som önskar ärva Guds rike måste genomgå en andra födelse som innebär en födelse "av vatten" och "av Ande". Propositionen "av" här är "ek", med betydelsen, att träda fram från något. Kombinerat med begreppet "födelse" framgår det att dopet hänger samman med den nya födelsen. Nersänkta i vattnet dör vi från synden och lämnar det gamla livet bakom oss. Uppkomna ur vattnet är vi födda på nytt. På liknande vis nersänks vi i Anden, och står upp från den erfarenheten med ett förändrat hjärta, som en "ny skapelse". Den "nya födelsen" fullbordas genom både "vatten" och "Ande". Därför sade Jesus till Nikodemus att man måste födas på nytt genom "vatten och Ande" för att kunna komma in i Guds Rike.  

För dem som tvivlar på om Jesus verkligen menade att den nya födelsen var genom vatten och Ande, kan begrunda Paulus ord till Titus. "frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom den nya födelsens bad och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi skall bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt hoppet om evigt liv. (Tit. 3:5-7). Vad skulle "den nya födelsens bad" här ha kunnat betyda (i anslutning till "förnyelse i den Helige Ande"), om inte dop i vatten? Med det här bibelstället knyts vattnet i Joh. 3:5 tydligt samman med den nya födelsen i vers 3. Det är genom 2 ting, "den nya födelsens bad" och "förnyelsen i den Helige Ande", som vi är frälsta genom hans barmhärtighet. Dessa två ting kontrasteras mot "rättfärdiga gärningar som vi har gjort" och måste först förverkligas innan vi kan räknas som "arvingar enligt hoppet om evigt liv". Dopet kan inte räknas som en av de "rättfärdighetsgärningar" som Paulus i andra brev diskvalificerade som frälsande eftersom det här ställs i kontrast till sådana "gärningar". Dopet är därför inte enligt Paulus en "gärning", utan det är lydnad till Evangeliet.

Missionsbefallningen
Missionsbefallningen så som den återfinns nedtecknad i tre av Evangelierna.

Matteus – Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:18-20 FB). 

Matteus återgivning inkluderar dopet av hedningar som en ovillkorligt ingående del i att  göra dem till "lärjungar". Man kan därför inte vara en "lärjunge" utan att både ha blivit döpt och undervisad. Eftersom Matteus i sin terminologi inte  använder uttrycket "frälsning" så måste man anta att Jesus antingen inte ansåg det viktigt för människor att bli frälsta innan de blev lärjungar, eller att frälsningen förutsattes i passusen "göra dem till lärjungar." 

En del kan föreslå att språket tillåter att förstås som att folk blev "frälsta" och "döpta" för att bli "lärjungar", men att frälsningen ändå inte nödvändigtvis behöver innebära att de blev "lärjungar". Med andra ord, att inte alla "frälsta" behöver vara lärjungar. Problemet med den tolkningen är emellertid att det enda målet med missionsbefallningen är enligt Matteus att göra dem till "lärjungar". 

Det Nya Testamentet vet inte av några frälsta som inte är Jesu lärjungar. Men vad kan vi läsa i Markus?

Markus – Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd." (Mark:15-16; FB)

Enligt Markus gjorde Jesus i sin befallning till Apostlarna, tron och dopet som villkor för frälsningen. Invändningen görs ofta att den andra sekvensen, "men den som inte tror skall bli fördömd." exkluderar dopet och därmed skulle indikera att dopet inte vore nödvändigt. Det är enbart fria erbjudanden i den första sekvensen. Men, hur förklarar man då att Jesus inkluderar dopet bland villkoren för frälsning? Om det inte vore en del av det Evangelium som Han befallde dem att predika för "hela skapelsen", varför var det då inkluderat som ett villkor för frälsningen? Det är bra mycket enklare att förklara varför dopet inte omnämns i det andra (negativa) uttalandet (som nämner vad som leder till fördömelse) än att förklara varför dopet finns inkluderat i det första (positiva) uttalandet (som omnämner vad som frälser). Jesus inkluderade inte dopet i det negativa uttalandet eftersom tanken inte fanns där att någon som saknade tro på Evangeliet skulle låta döpa sig. Dopet var det påtagligt gripbara sättet med vilket människor efter att ha lyssnat och tagit ställning för Evangeliet omfattade det i tro och lydnad. Det var steget till att börja "lyda Evangeliet". Det kristna dopet förde osvikligt med sig de religiösa ledarnas förakt, och ofta förföljelse. De som trodde Apostlarnas förkunnelse och bejakade uppmaningen till dop skulle bli frälsta. De som inte trodde budskapet skulle knappast heller ha räknat med att ett vattendopp skulle betyda något för dem! Jesus täckte med sitt uttalande här de båda tänkbara gensvaren till Evangeliet. Dopet tjänade till att förena den troende med Kristus genom en offentlig bekännelse. Som Jesus sade, "Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen." (Matt. 10:32-33; FB).   

Vi skall reflektera över vad Jesus menade med "tro". Exakt vad skulle folk tro? Det självklara svaret är "Evangeliet". Men exakt vad bestod hela det Evangelium som Jesus befallde att det skulle predikas för "hela skapelsen"? Han definierade inte här vad detta "Evangelium" omfattade. Han bara befallde dem att predika det. Detta innebär givetvis att vi får anta att de redan var väl förtrogna med budskapets innehåll. De visste redan vad "Evangeliet" var, eftersom de redan hade predikat och döpt alltsedan Johannes döparens dagar. Inkluderade det vad Jesus sade till Nikodemus, att man måste bli "född av vatten och Ande" för att kunna ingå i Guds rike? Inkluderade det "dop till bättring och syndernas borttagande"? Flertalet evangelikaler skulle förneka båda förslagen. Varför predikade då Petrus på pingstdagen, i lydnad till Jesu missionsbefallning just ett sådant budskap, som ett svar till dem som då frågade honom om vad de skulle göra för att bli frälsta, "Omvänd er och låt var och en döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse [borttagande] och ni skall få den Heliga Andes gåva" (Apg. 2:38). På vilka grunder kan vi radera i Petrus predikan av Evangeliet och stympa det Evangelium som framfördes på själva födelsedagen av Jesu Kristi församling? 

Hitintills hade både Johannes döparen och Jesu lärjungar döpt många "till syndernas förlåtelse (borttagande)". Utan tvivel var också detta vad som praktiserade när Jesus sände ut dem första gången för att predika till Israels städer (Matt. 10). Varför skulle då lärjungarna när missionsbefallningen utvidgades till att också omfatta hedningarna plötsligt tro att dopet inte längre gällde "till synderna förlåtelse (borttagande)", speciellt med tanke på att Jesus sagt, "Den som tror och bliver döpt skall bli frälst"? Men låt oss också läsa vad Lukas har att säga.

Efter att personligen ha döpt hundratals människor "till syndernas förlåtelse", hur skulle nu lärjungarna ställa sig till budskapet att "omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk"? Kom ihåg att "Evangeliet om riket" som predikades av både Jesus och Johannes var "omvändelsens dop till syndernas förlåtelse [bortagande]" (Mark. 1:4). På vad sätt skiljer sig detta från "omvändelse och syndernas förlåtelse" som Jesus nu befallde dem att predika också för övriga folk? På den söndag när Jesus uppstod, förklarade Jesus skälen till varför han hade måst dö, och han gav lärjungarna en mer fullständig kunskap om Evangeliet. Men han annullerade inte det tidigare Evangeliet genom att förelägga dem ett nytt.    

För att finna bevis för att vår förståelse av missionsbefallningen är riktig behöver vi bara vända oss till hur missionsbefallningen lanserades.

På pingstdagen förkunnade Petrus ett kraftfullt budskap till en stor samling judar som kommit samman till den judiska högtiden. Han bevisade med stor kraft utifrån det Gamla Testamentets Skrifter att Jesus, densamme som de "med laglösa händer korsfäst och (låtit) döda", var den utlovade Kristus. "De fick ett styng i hjärtat" vid Petrus predikan, och ropade ut, "Bröder, vad skall vi göra?"

Deras fråga visar på en desperat vädjan efter Guds barmhärtighet, att de måtte bli befriade ifrån skulden och straffet från denna syndernas synd. Petrus svar var i helt harmoni med alla de tre återgivningarna av missionsbefallningen. "Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." (Apg. 2:38-39 FB).

Det har förekommit olika försök av evangelikaler att komma runt dessa bibelställen. Det mest vanliga har varit att man hävdat att prepositionen "eis" (översätts "till") kan referera bakåt till något som redan tidigare avslutats. Det vill säga, de skulle då döpas refererande till deras tidigare förlåtna (borttagna) synder. Problemet här är att prepositionen "till" (eis) sammanför både "omvändelsen" och "dopet" med resultatet — "syndernas förlåtelse". Därför leder antingen BÅDA till "syndernas förlåtelse" eller annars refererar båda till en tidigare "syndernas förlåtelse". Om det vore det förra så skulle det betyda att de var förlåtna redan innan de omvände sig och lät döpa sig. Kom också ihåg att den tidigare förkunnelsen var "omvändelsens dop till syndernas förlåtelse" (Luk. 3:3). Omvändelse och dope kan inte separeras i ett dylikt påstående. Den enda logiska och konsekventa slutsatsen är att omvändelse och dop resulterar i syndernas förlåtelse (borttagande), speciellt då synden i delaktigheten i korsfästelsen av Kristus.

Propositionen "eis" har en transitiv mening. Det förutsätter en progression mot en punkt (rörelse). Den förutsatta progressionen är alltid framåt, aldrig bakåt. När det används tillsammans med transitiva verb (som "bli omvänd" och "bli döpt"), så bevaras alltid dess inneboende mening av progress mot en punkt. Att därför "omvända" sig och att "bli döpt" eis "syndernas förlåtelse" indikerar att både omvändelsen och dopet resulterar i "syndernas förlåtelse". Någon annan tolkning har helt enkelt inte något stöd i hur bibeln använder den här prepositionen. För en mer grundlig granskning Apg. 2:38, klicka här. 

För dem som ännu inte är övertygade om att Peter förkunnade dopet som nödvändigt för frälsningen, läs och begrunda följande bibelsammanhang.

18. Kristus led ju också en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, dödad till köttet, men levandegjord i anden. 
19. I vilken han också gick bort och predikade för andarna i fängelset.
20. De hade en gång i tiden vägrat tro, när Gud tålmodigt väntade i Noas tid, då arken byggdes, där endast några få, åtta själar, blev frälsta genom vatten.
21. På motsvarande sätt blir vi frälsta genom dopet, som inte innebär ett avläggande av köttets orenhet, utan en begäran [till Gud] om ett gott samvete mot Gud, genom Jesu Kristi uppståndelse
[RB]

Det här textstället är sällan förstått, men det är rikt på mening. I vers 18 förklarar Petrus att Kristus betalade för vår frälsning när han "blev dödad till köttet, men levandegjord i anden". Detta är också vad dopet i symbolisk form förkunnar enligt Paulus i Rom. 6, som vi senare kommer att behandla. Petrus visar sedan på att Jesus, i Anden gick och predikade för andarna "i fängelset", de ohörsamma från dagarna före floden. Han gör därefter ett intressant påstående som indikerar att de åtta personer som blev frälsta i arken blev "frälsta genom vatten". Prepositionen översatt "genom" ["through"] är det grekiska "dia". Den betyder "medelst" och är vanligen översatt med "av" ["by"] eller "genom" [through]. Tanken i den här passusen är den att det är vattnet som frälser Noa och hans familj. Det var samma vatten som bringade fördärv över de onda som lyfte arken mot säkerheten. Petrus deklarerar sedan att verkligheten bakom den symbolen för oss är "dopet", som också frälser oss.

Den versen förklarar hjärteinställningen hos den som låter döpa sig. Skälet till att vi låter döpa oss är inte att vi vill rengöra våra kroppar från smuts. Det är "en bön till Gud om ett gott samvete" (Hedegård). Det grekiska ord som här översatts med "bön" [appeal] betyder enligt Thayer's Greek Lexicon, "1) en anhållan, en förfrågan, 2) en begäran, 3) ärligt sökande, en intensiv önskan". Detta är varför vi låter döpa oss i vatten. Det är inte för att vittna om att vi har ett samvete som redan blivit renat. Själva dopakten utgör en begäran till Gud om ett rent samvete, genom att få "synderna borttagna". 

Översättningar som har "svar" [answer] eller "garanti" [pledge] är helt enkelt felaktiga. Detta är inte betydelsen av det grekiska ordet. Här nedan kommer vår bokstavliga översättning av den här versen från grekiskan. Först PFRS översättning till engelska och därefter min översättning till svenska.

In the flood, “… eight souls were saved by means of water. This [water] also, (the reality of this illustration – baptism), now saves you. It is not the removal of the dirt from the body, but imploring God for a good conscience through the resurrection of Jesus Christ.” (PFRS Literal Translation)

I floden, "... åtta själar, blev frälsta genom vatten. Detta [vatten] också, (verkligheten av denna illustration – dopet), frälser nu er. Det är inte avlägsnandet av smuts från kroppen, utan ett anropande till Gud om ett gott samvete genom Jesu Kristi uppståndelse." (Den svenska översättningen av PFRS bokstavliga engelska översättning)

Det här beskriver perfekt varför 3000 judar, som "med laglösa händer" korsfäst Jesus, ställde sig på led för att döpas! Något som helt klart framgår av sammanhanget är att dessa judar som frågade Petrus, "vad skall vi göra", redan hade kommit till "tro" på det Evangelium som Petrus predikat. De trodde verkligen nu att Jesus, som de hade korsfäst "med laglösa händer" var Kristus, att han hade uppstått från de döda och uppstigit till himlen, som Jesus predikat. Annars hade de inte ropat ut. "män och bröder, vad skall vi göra?" Deras vädjan till Petrus och de övriga Apostlarna besvarades av Petrus. "Omvänd er och låt er alla döpas ... till edra synders förlåtelse." 

När var och en av de 3000 judarna steg ner i vattnet, var det "ett anropande till  Gud om ett gott samvete" genom Jesu Kristi uppståndelse som Petrus just hade predikat för dem om (jmf. Apg. 2:23-36). De hade ännu inte fått förlåtelsen för sina synder fastän att de redan trodde. De behövde ännu "omvända sig och bli döpta ... till syndernas förlåtelse" efter att ha kommit till tro på det Evangelium som Petrus predikat.

Dopet enligt Paulus
Dispensationalister som hänvisar till Paulus och har hans "Evangelium" som grund för sin tro kommer inte att finna någon hjälp från honom när det gäller dopfrågan. Paulus undervisning är helt i överensstämmelse med vad vi finner i Evangelierna och hos Petrus. Vi kan börja med Paulus egen berättelse om sin omvändelse och dop. Det är en allmän kunskap att Jesus mötte Paulus på vägen till Damaskus. Det är helt klart att Paulus här kom till "tro". Lukas berättar vidare i Apg. 9, hur Paulus fick sin syn och blev döpt av Ananias. Paulus egen berättelse därom återges också i Apg. 22. Här återges bägge berättelserna.

Apg. 9:17-18
17. Och Ananias gick iväg och kom in i huset, och han lade sina händer på honom och sade: Saul, käre bror, Herren Jesus som visade sig för dig på vägen där du kom, har sänt mig, för att du skall få din syn tillbaka och bli uppfylld med den Helige Ande.
18. Strax föll det såsom fjäll från hans ögon, och han fick sin syn tillbaka, och han stod upp och lät döpa sig. 
(RB)

Acts 9:17-18
17 And Ananias went his way and entered the house; and laying his hands on him he said, "Brother Saul, the Lord Jesus, who appeared to you on the road as you came, has sent me that you may receive your sight and be filled with the Holy Spirit."
18 Immediately there fell from his eyes something like scales, and he received his sight at once; and he arose and was baptized.
(NKJ)

Anledningen till att Ananias besökte Paulus var enligt vers 17, att Paulus skulle få sin syn, och bli uppfylld med den Helige Ande.
Resultatet av Ananias besök var enligt vers 18, att Paulus fick sin syn tillbaka och att han lät döpa sig.

Låt oss nu se på Paulus egen berättelse.

Apg. 22:12-16
12. Där fanns en efter lagen gudfruktig man som hette Ananias, vilken hade ett gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där. Apg. 9:10f.
13. Han kom till mig och trädde fram och sade till mig: Broder Saul, ha din syn igen. I samma stund fick jag min syn och såg upp på honom.
14. Då sade han: Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.
15. Ty du skall vara ett vittne för honom inför alla människor om det du har sett och hört.
16. Och nu, varför dröjer du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder, och åkalla Herrens namn.
(RB)

Acts 22:12-16
12 "Then one, Ananias, a devout man according to the law, having a good testimony with all the Jews who dwelt there,
13 "came to me; and he stood and said to me, 'Brother Saul, receive your sight.' And at that same hour I looked up at him.
14 "Then he said, 'The God of our fathers has chosen you that you should know His will, and see the Just One, and hear the voice of His mouth.
15 'For you will be His witness to all men of what you have seen and heard.
16 'And now why are you waiting? Arise and be baptized, and wash away your sins, calling on the name of the Lord.'
(NKJ)

Det sägs här inget om ett mottagande av den Helige Ande. Ändå är det ingen tvekan om att Paulus här blev döpt till att tvättas ren från sina synder. Kom ihåg att det här är Paulus egen vittnesutsaga. Han steg upp och blev döpt efter Ananias ord, där denne uppmanade honom att låta döpa sig för att tvätta bort sina synder.

Vi kan utifrån den här sekvensen av händelser sluta oss till följande händelsekedja:
1. Paulus hade redan kommit till tro.
2. Han hade ännu inte tagit emot den Helige Ande då Ananias anlände.
3. Hans synder hade ännu inte "tvättats bort" då Ananias anlände.
4. När Ananias lämnade, hade Paulus blivit döpt i vatten och Helig Ande, och hans synder hade "tvättats bort".

Den naturliga slutsatsen är att Paulus mottog den Helige Ande och att hans synder tvättades bort (syndernas förlåtelse) när han döptes av Ananias.

Romarbrevet 6
Det allra viktigaste textstället rörande dopet i Paulus brev finner vi i Romarbrevet 6. Vi lämnar vår vers för vers kommentar utgående från NKJV översättning. Vi rekommenderar inte KJV översättning av det här kapitlet, eftersom den på ett inkorrekt sätt översätter flera verb som står i aorist indikativ som om de vore skrivna i presens indikativ.
 
[övers anm., jag tar med NKJV översättning parallellt med den Reformationsbibelns översättning som jag på sina ställen kompletterat med inom parentes satta bokstavliga svenska översättningar från NKJV.

1 What shall we say then? Shall we continue in sin that grace may abound?
2 Certainly not! How shall we who died to sin live any longer in it?

1. Vad skall vi då säga? Skall vi förbli i synden, för att nåden skall överflöda?
2. Nej, inte alls! Vi, som är döda från synden, hur skulle vi ännu kunna leva i den?

Det föregående kapitlet Rom. 5, avslutades med följande undervisning: lagen gavs för att visa på människans stora syndfullhet. Och där synden överflödade, så överflödade Guds nåd ännu mer. Lagens väsentliga syfte tjänade indirekt till att visa magnituden av hur stor människans synd var som Gud var villig att förlåta. Paulus förutser härvid den fråga som naturligen infinner sig: " Skall vi förbli i synden, för att nåden skall överflöda? Svaret blir ett emfatiskt, nej! Och skälet därtill är att, de har "dött från synden" (aorist verbform).

3 Or do you not know that as many of us as were baptized into Christ Jesus were baptized into His death?

3. Vet ni inte, att vi alla, som är döpta till Kristus Jesus, vi är döpta till hans död?

Den här versen besvarar frågan om hur och när som vers 2 väcker. Paulus påminner dem om hur och när de "dog från synden". Det var vid deras dop. Han förklarar också vad dop är, nämligen en delaktighet i Kristi död. Prepositionen "eis" (till; unto or into) används två ggr. De var döpta till Kristus, till hans död.

4 Therefore we were buried with Him through baptism into death, that just as Christ was raised from the dead by the glory of the Father, even so we also should walk in newness of life.

4. Så är vi då begravna med honom, genom dopet till döden, för att, såsom Kristus blev uppväckt från de döda genom Faderns härlighet, så skall också vi vandra i ett nytt liv.

Här introduceras begreppet begravning. De var inte bara förenade med honom i hans död, utan också begravna med honom. Härav följer att den gamla syndfulla naturen har dött i dopakten och bör förbli begraven, eftersom de nu vandrar som uppståndna i ett nytt liv. Prepositionen "genom" (gr. "dia") indikerar det medel genom vilket något förverkligas. Dvs. dopet var det medel genom vilket de blev begravna med Kristus till hans död. Detta är mer än en symbolism som pekar bakåt till något som redan förverkligats. Paulus likställer dopakten med föreningen med Kristus och hans försonande död. Dopet är därför inte symbolen för en tidigare förening med Kristus, utan är den utvärtes akten som representerar vad som verkligen inträffar i den stunden – föreningen av den troende med Kristus på försoningens grund. 

5 For if we have been united together in the likeness of His death, certainly we also shall be in the likeness of His resurrection,

5. Ty om vi har blivit planterade [förenade] med honom i en lika död [i likheten av hans död], så skall vi också vara det i en lika uppståndelse,

Det här är ett villkorligt uttalande. Utgången (apodosis), att de troende romarna skall komma att uppstå från döden i förhärligade kroppar i en uppståndelse lik Jesu uppståndelse, är beroende av villkoret (protasis), att de alla gemensamt blivit förenade i likheten av hans död (dopet). Av villkoret följer direkt att dopet är nödvändigt för deras framtida uppståndelsehopp. Paulus förklarar således här att de alla blivit förenade i Kristi död, genom dopet, villkoret för deras kollektiva uppståndelse (vid den andra tillkommelsen).

.6 knowing this, that our old man was crucified with Him, that the body of sin might be done away with, that we should no longer be slaves of sin.
7 For he who has died has been freed from sin.

6. för vi vet detta, att vår gamla människa är korsfäst med honom, för att syndens kropp skall bli tillintetgjord, så att vi inte mer skall tjäna synden..

7. Ty den som är död, han har blivit rättfärdiggjord från synd.

Paulus förklarar här vad som verkligen sker vid dopet. Dopritualen har följande syfte: att "syndens kropp" skall dödas, dvs., den dör och begravs i vattnet, för att aldrig mer visa sig igen. "Kropp" är en metafor (liksom också "den gamla människan"), som refererar till den gamla syndfulla natur som var deras förre herre. Den gamla naturen dör i dopet, så att de inte längre är dess slavar efter det att de kommit upp ur vattnet. Detta svarar perfekt emot konceptet "syndernas borttagande" i samband med dopet enligt Apg. 2:38 KJV. Ordet "borttagande" ["remission"] betyder "befrielse" ["release"], satt i frihet. Dvs. befriade från syndens fängelse, förlösta från syndens makt och grepp. Paulus synes ha exakt samma koncept här.

8 Now if we died with Christ, we believe that we shall also live with Him,

8. Har vi nu dött med Kristus, så tror vi, att vi också skall leva med honom,

Liksom i vers 5, så har vi ett villkorligt påstående här. Det råder ingen tvekan om annat än att i det här sammanhanget innebär "dött med Kristus" vad som hände vid dopet, baserat på v. 3-4. Paulus säger således, "så tror vi" att de som var döpta också skall leva med honom. Precis som i Mark. 16:16, så utlovas de som bekräftat sin tro med dopet frälsning. Inget sådant löfte antyds vara givet, i någondera av textställena, för dem som inte bekräftat sin tro och omvändelse genom dop.

1 Korintierbrevet 6
9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? Låt inte lura er. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant,
10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.
11. Och sådana var en del bland er, men ni är rentvådda, ni är helgade, ni är rättfärdiggjorda genom Herrens Jesu namn och genom vår Guds Ande.
(RB)

I vers 11, är tre företeelser uppräknade och ställda i kontrast till korinternas tidigare tillstånd. För det första så är alla tre verben (rentvådda, helgade, och rättfärdiggjorda) i aorist indikativ. Detta innebär att det handlar om en tidigare inträffad händelse. "Helgade" och "rättfärdiggjorda" är bägge i passiv voice, tydande på att korintierna var passiva vid sin "helgelse" och "rättfärdiggjörelse". Någon annan (Gud) utförde verbets handling, och de mottog verkan därav. Men, "renatvådda", står i middle voice, viket tyder på att korintierna medverkade i både utförandet och mottagandet av handlingen — vid "rentvåendet". Vi skulle kunna parafrasera det så här: "Ni rentvådde er själva, ni blev helgade, ni blev rättfärdiggjorda."

Den enda möjliga förklaringen för deras aktiva medverkan i rentvåendet är den att "rentvådda" refererar till deras dop — något som man villigt gör och också mottar. Om det hade refererat till något slags andligt rentvående (rening från synd, eller dylikt) borde även det ha stått i passiv voice. Korintierna kunde ju inte rena sig själva från synd. 

Lägg också märke till hur "rentvådda" såväl som "helgade" och "rättfärdiggjorda" relaterar till den sista passusen: "genom Herrens Jesu namn och genom vår Guds Ande." Det innebär att vattendop och Andedop sker samtidigt! "Rentvådda" är den utvärtes delen, i vilken den troende aktivt medverkar, och "rättfärdiggörelse" och "helgelse" är de invärtes verk som åtföljer den. Allt detta är gjort i Jesu Kristi namn och i den Helige Ande (jmf. Apg. 2:38). Och förvandlingen vid dopet tillsammans med rättfärdiggörande och helgande ställs i kontrast till deras tidigare ställning, och ses sammantaget som boten för deras tidigare tillstånd  —  otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare.

Gal. 3
Gal. 3:26-29
26. Ty ni är alla Guds barn genom tron på Kristus Jesus.
27. För ni, så många som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.
28. Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, alla är ni ett i Kristus Jesus.
29. Och om ni nu tillhör Kristus, så är ni därmed Abrahams säd och arvingar enligt löftet.
(RB)

Här använder sig Paulus av samma terminologi som i Rom. 6 — "döpta till Kristus". Vers 27 säger i klarspråk att de som blivit "döpta till Kristus" har "iklätt sig Kristus". Iklädandet av Kristus är beroende av att ha blivit "döpt till Kristus". Därför visar den här versen på att dopet medför två ting: ett kommande "till Kristus" och ett "iklädande av Kristus". Finns det ett annat sätt att komma "till Kristus" på? Skriften visar inte att så skulle vara fallet.

Efesiebrevet 5
Eph. 5:25-27
25. Ni män, älska era hustrur så som även Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne
26. för att han skulle helga [avskilja] henne, sedan han har renat henne i vattnets bad, genom ordet [proklamationen]
27. för att ställa fram församlingen inför sig själv, härlig, utan fläck eller skrynkla eller annat sådant, men helig och ostrafflig.
(RB + pfrs inom [] )

Ephesians 5
Eph. 5:25-27
“25 Husbands, love your wives, just like Christ also loved the Church and gave Himself up for her, 26 that He might set her apart, cleansing [her] by the bath of water with the proclamation, 27 so that He may present her to Himself a glorious Church, not having spot or wrinkle or any such thing, but that she may be holy and flawless.”
(PFRS Literal Translation)

Medan den den här bibeltexten primärt talar om den äkta kärlek den gifta mannen förväntas ha till sin hustru, så brukas relationen mellan Kristus och församlingen som modell. Här kan man se en tydlig referens till det judiska traditionella bruket av det ceremoniella bad som den blivande bruden genomgår efter att ha accepterat frieriet från sin blivande make. Badet representerar här hennes avläggande av sitt förflutna, och hennes fulla hängivenhet till sin blivande make trolovningstiden ut. Paulus drar paralleller från den här traditionen när han skriver att Kristus har renat församnlingen i "vattnets bad genom ordet". Det grekiska ord som vi har översatt med "ordet", är "rhema", som alltid refererar till något talat, som ett gjort uttalande, en deklaration, en bekännelse, eller en proklamation. Det refererar aldrig till det skrivna Ordet i Bibeln. Det refererar här troligen antingen till bekännelsen av personlig tro vid dopet (jmf. 1 Tim. 6:12). eller till det predikade Evangeliet. Kristus har avskilt sin församling för sig själv genom detta "bad" och denna "proklamation". Lägg märke till att såväl här som i 1 Kor. 6, så är dopet knutit till "helgelsen", eller avskiljandet av de troende från världen för att tillhöra Kristus själv.

Kolossebrevet 2
Kol. 2:11-13
11. I honom har ni också blivit omskurna med den omskärelse, som inte sker med händer utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes köttets syndakropp,
12. när ni med honom blev begravna i dopet, i vilket ni också med honom är uppståndna genom den tro som Gud verkar, som uppväckte honom från de döda. 
13. Han har också gjort er levande med honom då ni var döda i synderna och i ert oomskurna kött, och har förlåtit oss alla synder
(RB)

"Kristi omskärelse", liksom "den omskärelse, som inte sker med händer", innebar ett avklädande av "köttets syndakropp". Verbet "avklädande" betyder ett avklädande och ett läggande åt sidan. Detta är motsatsen till det "iklädande" av Kristus som omtalas i Gal. 3:27. "Omskärelsen" som inte görs med händer är "hjärtats omskärelse" (Rom. 2:28-29). Den är ett verk av den Helige Ande. Paulus talar om när detta sker i den efterföljande versen, "när ni med honom blev begravna i dopet". Det här är exakt samma fras som Paulus använder sig av i Rom:6:4. Konceptet där är, förenandet med Kristus i hans död och begravning medelst dopet i vatten. Avklädandet av "syndens kropp" är den gamla människans död i dopet, förpassande honom till graven, och uppresandet ut från graven iklädda Kristus. Medelst dopet har Kristus "också gjort er levande med honom ... , och har förlåtit oss alla synder". Detta är "den nya födelsen". För en mer djupgående diskussion av det här bibelstället gå till vår artikel "Baptism & Circumcision."

Hebreerbrevet 10
Hebr. 10:19-23
19. Eftersom vi nu kära bröder, har frimodighet att gå in i det heligaste genom Jesu blod, 
20. som han har öppnat åt oss, en ny och levande väg genom förlåten, det är genom sitt kött,
21. och då vi har en stor överstepräst över Guds hus, 
22. så låt oss gå fram med ett sannfärdigt hjärta i full trosvisshet, med våra hjärtan bestänkta och renade från ett ont samvete och med kroppen tvättad med rent vatten.
23. Och låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty han som har gett löftet är trofast.
(RB)

Den "frimodighet" (v. 19) med vilken vi kan nalkas en Helig Gud kommer sig av en "full trosvisshet" (v. 22). Den trosvissheten kommer sig av att våra hjärtan blivit "bestänkta" (en metafor som refererar till Gamla Testamentliga praxisen att som en reningsritual bestänka tempelkärlen med blod) och våra fysiska kroppar har blivit "tvättade" med "rent vatten". Hur kan denna utvärtes "tvättning" åstadkomma förvissning om frälsning om den inte vore nödvändig för frälsning? De två ting som här bringar förvissning är identiska med dem i Joh. 3, "född av vatten och Ande". Våra hjärtan renas i kraft av Kristi blod medelst dopet i Anden, och vår köttsliga kropps symboliska rening medelst dopet i vatten. Dessa två ting bringar den förvissning som är nödvändig för oss för att kunna nalkas det allra Heligaste med frimodighet. I enlighet därmed uppmanar Paulus oss att "hålla fast vid hoppets bekännelse". Här syftar han förmodligen på den offentliga trosbekännelse som vi gav i samband med dopet (jmf. 1 Tim. 6:12 & Rom. 10:9-10). I Hebreerbrevet varnas vi upprepade ggr att förbli i vårt "hopp" och "bekännelse" (Hebr, 3:1,6, Hebr. 4:14, Hebr. 6:11, 18-19).

Slutsats
Dopet utgör det fysiskt påtagliga sättet för den som tror att besvara Evangeliets kallelse, för att bli en Jesu Kristi lärjunge.

Villkoren för dop är: en förståelse av Evangeliet, tro på Evangeliet, villigheten att för evigt ge upp det gamla livet, en villighet att överlämna sitt liv till Kristus och att förbli som en ren jungfru för Kristus fram till bröllopsdagen vid hans tillkommelse,  med ett ärligt hjärta som anropar Gud till  att rena samvetet från syndens skuld, och en offentlig bekännelse av sin tro på Kristus. 

Dopets vinningar är: den gamla naturens död, frigörelsen från syndens skuld och band, tillämpningen av  försoningen i Kristus på den troende innebärande att denne blir en  "ny skapelse" genom en "ny födelse", hon blir iklädd Kristi rättfärdighet genom Kristi ställföreträde död, mottagandet av den Helige Andes gåva, och adoptionen in i Guds familj.

De som mottager Evangeliet behöver bara uppfylla villkoren och låta sig döpas i vatten, verbalt bekännande sig till Kristus. Jesus använder sig av tillfället och svarar med att döpa den personen i den Helige Ande, och borgar för allt det som vi räknat upp i ovanstående stycket.

Notes:
1. Edersheim, Alfred, The Life and Times of Jesus the Messiah, pp. 269-270

Gå till original

Gå till Freds hemsida