Inledning
Israels högtider
Skrevs NT på hebreiska?

Main Menu

PFRS Home > Doctrinal Studies > Hebrew Roots & Sabbath Issues

Skrevs det Nya Testamentet på Hebreiska?

En av de mer subtila attackerna mot den kristna tron kommer från dem som hävdar att det Nya Testamentet inte var skrivet på grekiska, men på hebreiska. Det kan kanske till en början verka oskyldigt, men är det verkligen inte. Det handlar om ett angrepp rörande tillförlitligheten av texten i din bibel. Om den grekiska texten är otillförlitlig och skulle ha blivit korrumperad av greker, som somliga säger att den har blivit, så finns inte längre något fundament för sanningen. Protestanternas hävdande av "Sola Scriptura" är meningslöst om vi inte har tillgång till en historiskt stabil och tillförlitlig text. När så det Nya Testamentet själv blivit diskrediterat, så har repet som håller ditt skepp vid kajen blivit kapat, och du blir utlämnad till att "som havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran." "Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi inte driver bort med strömmen." [Heb. 2:1]   

Inget tidigt hebreiskt manuskript av det Nya Testamentet har någonsin blivit funnet härstammande från de kristendomens tidiga århundraden. De äldsta texterna är grekiska. Det äldsta papyrusfragmentet [ett avsnitt av Johannes evangelium] dateras till den senare delen av det andra århundradet. Så evidensen enbart utifrån manuskripten väger tungt emot föreställningen om hebreiska "original." De som för fram föreställningen om ett hebreiskt Nya Testamente  hävdar att inre evidens talar för att textens originalspråk skulle ha varit "hebreiska."  Torans  "hebreiska" talades emellertid inte allmänt vid Jesu tid. Det var det språk som de Judiska skriftlärde använde sig av, men som knappast alls användes av den vanliga judiska befolkningen. Det var som den tidens "latin." Hebreiskan hade ända sedan den babyloniska fångenskapen upphört att vara det folkliga språket. Under det första århundradet var arameiska [eller kaldeiska] som är ganska likt hebreiska tämligen vanligt. Detta var emellertid det språk som hade tagits upp under den babyloniska fångenskapens tid, och som hade tagit sig vägen in i det judiska vardagslivet. [Det finns en del avsnitt i GT som är skrivna på arameiska, delar av Jeremia, Daniel och Esra], Så låt oss inte utgå från den falska föreställningen att den rena hebreiskan i Toran skulle ha kunnat utgöra ens en möjlig kandidat till det Nya Testamentets grundspråk. Det är det inte. Endast en begränsad skara av judiska lärde skulle då ha förmått läsa den. När det Nya Testamentet refererar till "hebreiskt tal" så handlar det inte om Torans rena hebreiska, utan om judarnas vardagsspråk, som ju bestod av den arameiska eller kaldeiska som man tillägnat sig från Kaldéen [Babylonien].       

Proponenter för det "hebreiska" Nya Testamente konceptet hävdar att det grekiska Nya Testamentet är otillförlitligt på grund av att texten där skulle ha blivit helleniserad. Med helleniserad menas påverkad av grekisk kultur och tankeliv. Den teorin leder till slutsatsen att det grekiska Nya Testamente från vilket vi fått vårt engelska (svenska) Nya Testamente skulle vara otillförlitligt, och att vi skulle vara offer för hellenismens förvrängningar av texten som vi läser. Jesu sanna budskap påstås ha gått förlorad i den helleniserande omförpackningen som de dokument som vi kallar för de fyra evangelierna sägs ha genomgått. Käre vän, det här är INTE från Gud! Det är EXAKT samma taktik som varje större kult använt sig av. De hävdar att kristendomen gått förlorad, och att de blivit utvalda till att "återställa" Jesu och Apostlarnas sanna budskap. Det är samma budskap som Islam undervisar, att kristenheten under århundraden skulle ha förändrat Skrifterna.    

Proponenter för konceptet av ett ursprungligt hebreiskt Nya Testamente vill få oss att tro på att de skall fixa till de korrupta Skrifterna, med hjälp av deras föregivna kunskap om judiska sedvänjor och talesätt. Kortfattat, vi skulle alltså behöva sitta ner vid fötterna av en rabbi för att kunna förstå Skriften. Men ett redigera av det Nya Testamentet för att anpassa det till så kallat judiskt tänkande leder endast BORT från det budskap som Gud genom sin försyn bevarat för oss. Gud lovade att bevara Sitt Ord för varje generation [Ps. 12:6,7 Matt. 24:35]. Gud har hållit sitt Ord! Det Nya Testamentets traditionella grekiska text är tillförlitligt. Varje förändring [oavsett motivet] av det som Gud har bevarat står i flagrant överträdelse av den befallning som ges i Uppenbarelsebokens sista kapitel. De som avlägsnar ord som Gud har bevarat i Sitt Ord kommer att bli avlägsnade ur "Livets Bok," och de som lägger något till Hans Ord, de kommer att drabbas av de i boken omtalade plågorna. 

Att begränsa Jesu och Apostlarnas ord till de judiska kulturen och till judiskt tänkande är att begränsa Guds ord till mänskliga ideologier! Det är att göra Jesus till bara ännu en "radikal rabbi." Det Nya Testamentets budskap övergår de judiska och  grekiska kulturerna! Helt visst så var författarna av det Nya Testamentet judiska. Men de brukade språk och förklaringar som kunde förstås av vanligt folk, och det gemensamma språk som talades inom det Romerska Imperiet var grekiska. Visst förekommer där unika judiska uttryck och idéer i Jesu ord. Han var ju ändå jude, och han talade till judar inom den judiska kulturen. Men arameiska var inte det enda språket som talades i Israel. Det allmänna språket inom affärsvärlden var grekiska, liksom  det var inom hela det östliga Romerska Imperiet. Judar talade grekiska vid deras dagliga handel. Tvåspråkigheten var mycket vanlig inom hela det Romerska Imperiet. Och detta gällde i synnerhet för judar.

De nytestamentliga författarna anpassade Evangeliets lydelse till de adresserades tankevärld! Att så var fallet framgår tydligt vid en jämförelse mellan två texter i apostlagärningarna som Paulus adresserar till två skilda grupper av åhörare från skilda kulturer.

Först kan vi läsa om när Paulus blev arresterad vid Templet, efter falska anklagelser från en mobb av judar som utslungade anklagelserna, han blev genast förd fram inför den romerska vakten.

Apg. 21:36-22:3

36 ty folkhopen följde efter och skriade: »Bort med honom!»

37 Då nu Paulus skulle föras in i kasernen, sade han till översten: »Tillstädjes det mig att säga något till dig?» Han svarade: »Kan du tala grekiska?

38 Är du då icke den egyptier som för en tid sedan ställde till ‘dolkmännens’ uppror, de fyra tusens, och förde dem ut i öknen?»

39 Då svarade Paulus: »Nej, jag är en judisk man från Tarsus, medborgare alltså i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstäd mig att tala till folket.»

40 Och han tillstadde honom det. Då gav Paulus från trappan, där han stod, med handen ett tecken åt folket. Och sedan där hade blivit helt tyst, talade han till dem på hebreiska och sade:

1 ¶ »Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar.»

2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:

3 ¶ »Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören
(KB 1917)

Här har vi kunnat läsa texten där Paulus på arameiska adresserade judarna vid Tempelplatsen. Varför på arameiska? Därför att han var anklagad för att ha fört en hedning in i Templet. Han ville ge ett intryck av att han verkligen var en jude. Något som han tydligt framhöll vid sitt öppningsanförande. Han fortsatte med att ge en lång framställning på judarnas språk.

Jämför nu det här med Apg. 17.  

Apg. 17:22-24,28-29

22 ¶ Då trädde Paulus fram mitt på Areopagen och sade: »Atenare, jag ser av allting att I ären mycket ivriga gudsdyrkare.

23 Ty medan jag har gått omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: ‘Åt en okänd Gud.’ Om just detta väsende, som I sålunda dyrken utan att känna det, är det jag nu kommer med budskap till eder.

24 Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer,

28 Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom ock några av edra egna skalder hava sagt: ‘Vi äro ju ock av hans släkt.’

29 Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena att gudomen är lik någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat genom mänsklig konst och uppfinning.
(KB 1917)

Här adresserar Paulus atenarna på deras eget modersmål, grekiska. Han tar också med två citat från en grekisk filosof till stöd för sin predikan! Tala nu om "hellenism!" Vi kan här direkt se exempel på att Paulus anpassade framställningen av Evangeliets budskap till sina åhörares språk och kultur. 

Vad kan vi då utifrån dessa två exempel sluta oss till beträffande vilket språk som Apostlagärningarna var skrivet i? Apostlagärningarna säger inget om att Paulus talade till Atenarna på grekiska, fastän vi vet att de talade grekiska. I Apg. 21, där Paulus talade till judarna vid Tempelplatsen, gör Lukas en poäng av det faktum att Paulus där talade arameiska. Den logiska slutsatsen blir att Lukas nedtecknade Apostlagärningarna i grekiska, och noterade var han själv fick översätta från arameiska till grekiska. 

Att Apostlagärningarna verkligen var skrivna i original på grekiska stöds ytterligare av det faktumet att det adresserades till en grekisk man. Lukas gav kommentaren att han i sin tidigare skrift, dvs. Lukas Evangelium hade adresserat samme grekiske man, Teofilus.

Apg. 1:1-2

1 ¶ I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad Jesus gjorde och lärde,

2 ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt.
(KB 1917)

Från detta kan vi sluta oss till att både Apostlagärningarna och Lukas Evangelium  ursprungligen var skrivna på grekiska.

Markus och Johannes Evangelium, var bägge skrivna till grekiskspråkiga hedningar. Markus gör en poäng av att förklara några judiska förhållningssätt för sitt grekiskspråkiga auditorium. Detta hade varit onödigt om de hade varit judiska. Se här:.

Mark 7:2-4

2 och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer.

3 Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer,

4 likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar.
(KB 1917)

Markus var medarbetare till Paulus och Barnabas vid deras missionsresa till hedningarna. Hans Evangelium var troligen nedskrivet med avsikten att stödja och hjälpa Paulus och de hednaförsamlingar som grundats av Paulus. Hans förklaring av de judiska sedvanorna ansågs därför vara nödvändiga inslag för att hedningarna skulle kunna förstå varför fariséerna här blev så förargade på Jesus. Markus skrev definitivt inte detta med dem i åtanke som redan var väl bekanta med judiska vanor. 

Johannes Evangelium uppvisar genomgående romerska tankesätt hos Aposteln själv. Johannes Evangelium skrevs betydligt senare än de andra, efter Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. Vid den tiden, efter Paulus martyrdöd i Rom, hade Johannes tagit över ledarskapet av de församlingar i Mindre Asien som Paulus hade grundat. Detta är ett Kyrkohistoriskt välbelagt faktum, som också framgår av Uppenbarelseboken, där det återges hur Johannes blev instruerad av Jesus att adressera de sju sändebreven till de lokala grekisk-språkiga församlingarna i Mindre Asien.  

Det finns ett påtagligt tecken som visar på att Johannes vid den tid då han skrev sitt Evangelium hade antagit den romerska praxisen för tidsangivelser. Den består i att dygnet anges från midnatt till midnatt, i stället för, från solnedgång till solnedgång, som var den judiska praxisen. Och han skrev sitt evangelium på ett sådant sätt att hedningarna kunde förstå tidsangivelserna i timmar korrekt. Jämför de följande bibelcitaten där de synoptiska Evangelierna använder sig av judisk praxis, medan Johannes använde romersk praxis vid tidsangivelser,  

Matt 27:45-46

45 Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
(KB 1917)

Här anges tiden för Jesu korsfästelse enligt judisk praxis. Judarna angav dygnet från solnedgång till solnedgång [ca 18:00], men deras timangivelser räknades med början från soluppgången. Den 6:e timmen bör därför ha varit ungefär mitt på dagen, och den 9:e timmen ungefär kl. 3 på eftermiddagen. Jämför nu med Johannes Evangelium.

John 19:14

14 Och det var tillredelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Och han sade till judarna: »Se här är eder konung!»
(KB 1917)

Här finner vi Jesus förd framför Pilatus vid den "sjätte timmen", enligt den hedniska praxisen för tidsangivelse. Men Matteus angav att Jesus var på korset vid den "sjätte timmen". Den skenbara bristen på överensstämmelse beror på att Johannes använde sig av romersk tid där timmarna räknades från midnatt. Så den "sjätte timmen" var här verkligen klockan 6 på morgonen. Tre timmar senare blev han korsfäst kl. 9 och mitt på dagen kl. 12 vändes solen i mörker, fram till kl. 3  på eftermiddagen.

Frågan uppstår därmed: Varför skulle Johannes en judisk Apostel, använda sig av hednisk praxis för att ange tiden? Svaret blir: Eftersom han skrev till hedningar efter Jerusalems förstörelse. Efter det att judarna hade blivit utspridda från Jerusalem var inte längre den judiska praxis för tidsangivelse särskilt vanlig ens i Israel. Och Johannes  icke-judiska auditorium hade förmodligen inte förstått att tidsangivelserna riktigt om de angetts efter judisk praxis. Här illustreras ett par väsentliga ting. Det avsedda auditoriet för de flesta av det Nya Testamentets böcker var grekisk-språkiga hedningar, som INTE bara förväntades att INTE förstå arameiska, men INTE heller att helt förstå de judiska sedvanorna. 

Det faktum att författarna till det Nya Testamentet tog hänsyn denna okunskap genom att inflika förklarande kommentarer, eller genom att använda sig av den praxis för tidsangivelser som grekerna far förtrogna med, visar på att det Nya Testamentet inte bara var skriven på det Romerska Imperiets språk, grekiskan, men att det redan var anpassat till grekiskt tänkande av de ursprungliga författarna. Det finns inget behov av någon ytterligare klåfingrig bearbetning från Hebrew-Roots rörelsens håll!

Judarna talade grekiska. De var inte exklusivt arameiskspråkiga. Grekiskan var nödvändig för handeln, eftersom det Romerska Imperiet dominerade och administrerade Israel vid den här tiden. För att kunna kommunicera med makthavarna, var primärt grekiska men också latin nödvändigt. Den multispråkliga naturen hos den judiska kulturen under Jesus och Apostlarnas tid kan illustreras tydligt av inskriptionen som sattes upp över Jesus på korset.

Luk. 23:38 

38 Men över honom hade man ock satt upp en överskrift på grekiska, latin och hebreiska: »Denne är judarnas konung.»
(KB 1917)

Judarna i diasporan [judar som härstammade från de judar som inte återvände till Israel efter den Babyloniska fångenskapen] hade bildat mindre hebreiska kommuniteter utöver hela det Romerska Imperiet. Paulus träffade på dem under sina resor i många hedniska städer. De här judarna talade grekiska för att kunna ta del i affärslivet, och de talade dessutom det specifika inom området talade lokala språket. Det här ser vi illustrerat i Apg. 2, där judar inom diasporan hade färdats till Jerusalem för att ta del av Påsk och Pingst högtiderna.

Apg. 2:5-11

5 ¶ Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.

6 Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.

7 Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?

8 Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

9 Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,

10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,

11 vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»
(KB 1917)

Lägg märke till att judarna från diasporan sinsemellan talade ett uppenbarligen gemensamt språk. Men vilket språk då? Notera att de var från många skilda orter, och att deras respektive hemspråk var det språk som talades på den ort där de levde och kom ifrån. Lägg också märke till att de FÖRVÄNTADE sig att Apostlarna som var "galiléer" [från Galiléen - norr om Judéen], skulle tala det i Galiléen vanliga språket. Till deras förvåning, så hörde de emellertid de 120 bröderna "tala om Guds väldiga gärningar" på sina, dvs. vars och ens respektive, egna hemspråk. Lägg nu märke till det faktum att språket i Judéen är uppräknat bland dessa språk i kontrast till galiléernas språk! Språket i Judéen var "arameiska" [eller vad det Nya Testamentet kallar för "hebreiska"]. Eftersom man inom folksamlingen uttryckte förvåning över att de troende galiléerna talade Judéens hebreiska  [arameiska], [liksom de andra språken som judarna i diasporan talade sina respektive hemspråk], måste vi sluta oss till att arameiska INTE var ett vanligt talat språk i Galiléen! Jesus och lärjungarna med undantag av Judas Iskariot [som var från Judéen] var alla från Galiléen. Det här talar tydligt för att Jesus och hans lärjungar normalt talade den grekiska som var vanlig i Galiléen, snarare än den arameiska eller grekiska som primärt talades i Judéen.         

Att Jesus var tvåspråkig och talade både grekiska och arameiska, framgår av Markus. Han påtalade speciellt de tillfällen när Jesus yttrade några ord på arameiska. De här speciella upplysande markeringarna av Markus talar för att arameiska inte borde ha varit Jesu normalt talade språk. Med andra ord, Markus  nedtecknade de här arameiska kommentarerna av Jesus  som speciella.

Mark 5:41

41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
(KB 1917)

Mark 15:34-35

34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»

35 Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: »Hör, han kallar på Elias.»
(KB 1917)

Somliga må mena att Jesus alltid talade arameiska, och att författarna till Evangelierna helt enkelt själva översatte Hans ord till grekiska. Men observera då ovanstående skriftställe, de som stod runt korset förstod inte dessa arameiska ord! De trodde att Jesus kallade på Elia! Detta berodde på att majoriteten av judar talade grekiska.

Den nu avlidne Alfred Edersheim är ansedd som en av det 19:e århundradets främste messianske judiske lärd i frågor som denna. I boken "The Life and Times of Jesus the Messiah," skrev han följande om de språk som talades i Israel vid tiden för Jesu jordiska tjänst.

Sid. 17. "När vi sedan vänder oss från den judiska 'diasporan' i öst till den i väst, verkar vi andas en helt annan atmosfär. ... Dessa judar i väst är kända under benämningen "hellenister" från llhniqein, på grund av sin anpassning till grekernas språk och maner." 

Sid. 22. " Medan det här inflytandet sträckte sig ända in i själva Palestina, och var påtagligt ända in i den allra innersta kretsen av den mest exklusiva rabbinismen. Vi refererar här inte till det faktum att själva det språk som talades i Palestina till stor del kom att bli påverkat av grekiska, och även av latinska, hebreiserade ord, eftersom detta lätt kan tillräknas de nya omständigheterna och nödvändiga umgänget med de dominerande eller där bosatta främlingarna."

Det finns också ställen i det Nya Testamentet där arameiska namn används, som emellertid är identifierade som hebreiska [arameiska]. Det skulle inte ha funnits någon anledning till att göra någon sådan åtskillnad om det ursprungliga dokumentet hade varit skrivet i arameiska till att börja med. Ifall det grekiska manuskriptet hade blivit översatt från arameiska original så hade översättarna INTE lämnat kvar de här orden i arameiska, utan skulle ha använt sig av grekiska motsvarigheter precis som med alla andra ord eller namn. Här är några exempel;

Joh. 5:2

2 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.
(KB 1917)

Joh. 19:13

När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, på hebreiska Gabbata.
(KB 1917)

Apg. 26:14

14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: ‘Saul, Saul, varför förföljer du mig’? Det är dig svårt att spjärna mot udden.’
(KB 1917)

Upp. 16:16

16 Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
(KB 1917)

Vid vart och ett av dessa fall gäller det, att ifall det skrivna Ordet ursprungligen hade varit skrivet på hebreiska [arameiska], så borde det inte ha funnits någon anledning till att lägga till  kommentaren angående dess arameiska lydelse eller ursprung.

I själva verket så är hela iden att det Nya Testamentet ursprungligen skulle ha varit skrivet på hebreiska närmast absurd, eftersom alla, med undantag av Matteus Evangelium, Hebréerbrevet, och Jakobs brev, ursprungligen var skrivna till icke-judar. Och dessa kunde INTE läsa och förstå arameiska. 

Det faktum att flera unikt judiska uttryck och språkliga idiom förekommer visar INTE på att originaldokumenten var skrivna på arameiska. Den förekomsten kan utmärkt förklaras av det faktum att författarna till det Nya Testamentet var tvåspråkiga, även fastän de var judiska män. De överförde en del judiskt tänkande med grekiska ord. Förvisso var deras tänkande för det mesta influerat av judisk kultur och tradition. Detta innebär emellertid inte något mer än att författarna själva var judiska. Det säger INGET om i vilket språk de skrev, eller ens om i vilket språk de brukade skriva. På samma sätt som Apostlarna kunde tala "om Guds väldiga gärningar" till män från "från allahanda folk under himmelen" användande sig av alla där uppräknade språken, så förmådde de också att skriva ner det Nya testamentets böcker till hedningarna och överföra och uttrycka alla där nödvändiga begrepp till grekiska.

Ett annat faktum som talar mot att hebreiskan skulle vara det Nya Testamentets språk är Septuagintan [vanligen betecknad med LXX]. Den är en översättning av det Gamla Testamentet till grekiska, gjord 200 år före Jesus. Den var allmänt använd och citerad av det Nya Testamentets författare. Och den upptogs av den tidiga församlingen som deras Gamla Testamente. Faktum är att många av citaten av det Gamla Testamentet som vi finner i det Nya Testamentet inte är exakta ord för ord översättningar från det hebreiska Gamla Testamentets text. Ändå så är de ofta ord för ord citat från den grekiska Septuagintan [LXX]. De skilda stavningarna av namn i det Nya Testamentet som "Esaias" i stället för "Isaiah", "Jesus" i stället för "Joshua," etc., härstammar från LXX. Det var de judar, som översatte LXX långt före Kristus, som translittererade de här namnen. Vid Jesu tid var detta det sätt på vilket dessa namn uttalades av grekiskspråkiga judar. Paulus och andra av Nya Testamentets författare hade inga problem med att använda sig av dessa till grekiska translittererade namn. Inte en enda gång finns Jesus omnämnd som "Yeshua" i det Nya Testamentet. Vi såg tidigare hur i vissa fall NT:s författare gav arameiska namn på platser, och gav kommentarer angående deras hebreiska [arameiska] lydelse. Ändå finner vi inte att något motsvarande görs beträffande Jesus, Gud, namnen på GT:s heliga, etc. De allmänna grekiska uttryckssätten används genomgående. När Paulus predikade Evangeliet, förkunnade han "Iesous Christos" och inte " “Yeshua Messiah.”   

Tanken att GT:s hebreiska språk var fixerat och att namnen förblev oförändrade är en myt. Det hebreiska språket genomgick en utveckling. Mose och Torans språk förändrades med tiden. Att så var fallet kan bäst illustreras genom att jämföra hur namnet Joshua [som  för övrigt är exakt samma namn som "Jesus"] i det Gamla Testamentet från Mose tid, och omnämnandet av samma namn efter den babyloniska fångenskapen. 

Exod. 33:11

11 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua [Joshua], Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet.
(KB 1917)

Här skrivs namnet Joshua i den Hebreiska Texten “Yehowshua” [Strong’s #3091]. Det här är Torans [gammal hebreiska] lydelse. Men vid tiden för avslutandet av GT:s kanon, efter den babyloniska fångenskapen, hade namnet "Joshua" [som också är namnet för vår Frälsare] ändrat sig dramatiskt. 

Neh. 8:17 

17 Och hela församlingen, så många som hade kommit tillbaka ifrån fångenskapen, gjorde sig lövhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty från Jesuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn icke gjort så. Och där rådde mycket stor glädje.
(KB 1917)

Här lyder den hebreiska texten “Yeshua” [Strong’s #3442]. Märkligt nog föredrar de flesta av Hebrew Roots rörelsens folk att använda sig av den här efter-babyloniska uttrycksformen av namnet för vår Herre, förr än att de använder sig av den uttrycksform som Toran använder.

Slutligen skulle jag vilja framlägga vad jag tror det huvudsakliga skälet är till varför det Nya Testamentets original skrevs på grekiska i stället för hebreiska eller arameiska. Det hebreiska språket är inte något särskilt precist språk. Det har inte alls motsvarande komplexa struktur som grekiskan. Det grekiska språket är mycket precist, och möjliggör alla slags åtskillnader genom subtila skillnader i verbens böjningsformer, etc. Att översätta Bibeln korrekt från hebreiska till något annat språk är extremt svårt. Den exakta meningen av texten är ofta mycket oklar. Till detta tillkommer det faktum att den tidiga hebreiskan inte ens använde sig av vokaler. I senare hebreiska markerade små märken över och under konsonanterna vokalljuden. De tidiga Gamla Testamentliga manuskripten var emellertid inte försedda med dessa vokalmarkeringar, varför de som handskades med skrifterna många gånger fick gissa sig till vilket ord som avsågs, eftersom utan vokaler så kunde ibland helt skilda ord stavas på samma sätt i texten. Det här problemet med den hebreiska texten kan moderna översättare i viss mån komma över genom att använda sig av den grekiska Septuaginta översättningen för att upptäcka vilket hebreiskt ord som avsågs. 

Det grekiska språket var på plats exakt i rätt tid för Evangeliets förkunnelse till alla nationer, därför att översättningen från grekiska är mycket enklare och mycket mer precis. Kanske att detta var skälet till att Paulus skrev följande: "Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, ..." (Gal 4:4). Omständigheterna var då sådana att Evangeliet kunde föras med längs de romerska resvägarna, och det kunde förmedlas via ett gemensamt talat språk ut över hela den kända världen, via det gemensamma språket som användes för handel för handel. Nämligen grekiska.   

Som  sammanfattning kan det därför sägas att allt som vi kan finna utifrån manuskriptens vittnesbörd ger stöd för att det Nya Testamentet var skrivet på grekiska. Manuskriptens inre vittnesbörd talar också för originalens grekiska ursprung. Deras innehåll av unika judiska uttryck och idiom kan enklast förklaras med att deras författare var tvåspråkiga judar, som överförde sina ord till grekiska. Det faktum att det Nya Testamentet särskilt uppmärksammar när den identifierar unika arameiska namn som "hebreiska", och talar om för oss när någon talade arameiska, visar oss på att originaldokumenten INTE var skrivna på arameiska. Det faktum att större delen av det Nya Testamentet primärt skrevs och riktade sig till ett auditorium huvudsakligen bestående av grekiskspråkiga hedningar, talar också emot teorin om ett arameiskspråkligt ursprung. De enda möjliga kandidaterna för hebreiska (arameiska) original är Matteus Evangelium, Hebréerbrevet, och Jakobs brev, som alla var primärt riktade till judiska läsare. Det har hävdats att hebreiska original av Matteus och Hebreerbrevet cirkulerade inom den tidiga Församlingen. Men att så skulle ha varit fallet har man aldrig tillfredsställande kunnat belägga. Man har inte heller funnit några exempel på manuskript eller fragment från sådana hypotetiska hebreiska original. Att NT:s författare hade som praxis att citera från det grekiska LXX talar också starkt för att det Nya Testamentet var av Gud given i grekisk språkdräkt, det enda talade och nästan över hela världen, förstådda språket, vid den tid när Evangeliet gick ut över världen, från Judéen.  

Back to the top


Gå till original

Gå till Freds hemsida