Många av våra utvecklingsprojekt har resulterat i produkter som har blivit stora försäljningssuccéer på en global marknad med 100 000-tals sålda enheter årligen, en stor del av försäljningen sker till kvalitetsmedvetna kunder som t.ex. Compaq som säljer våra UPS:ar under eget namn. För att kunna nå stor framgång på en internationell marknad med stor konkurrens krävs också ett lågt pris, det är något vi jobbat hårt med. Det gör också att valet av topologi/kretslösningar och komponenter är ytterst avgörande och att en hög kostnadsmedvetenhet hos konstruktörerna måste råda varje dag och varje stund.
Vid dessa produktionsvolymer av säkerhetsutrustning som en UPS är, krävs för produktion av felfria enheter inte bara kvalitetsmedvetenhet i hela produktionsledet. Grunden för en kvalitetsprodukt är designen. En bra design ger stor vinstmarginal och låga retur- och servicekostnader vilket ger företaget möjlighet att inrikta sig på aktiv försäljning istället för att spilla sin energi på bortförklaringar, returer och ett evigt fixande.
Hårdvara är dyr och måste betalas för varje enhet. Noggrann utveckling är också dyr men är en engångskostnad som betalar sig vid stora serier genom att man kan minska säkerhetsmarginalerna i hårdvaran och på så sätt minska kostnaderna för varje enhet detta samtidigt som stigande produktkvalitet och funktion ger små strulkostnader. Rubriker av typen
"Volvo återkallar 235 000 bilar med krockkuddefel
Från TT
Sydsvenskan 2 november 1999"
förekommer ganska ofta, trots att de flesta felkonstruktioner aldrig får rubriker, kunden lider i det tysta och svär på att köpa ett annat märke nästa gång. Krånglande produkter demoraliserar också personal med kundkontakter vilket gör att de tappar en del av gnistan och entusiasmen.
Dynamisk noggrannhet förenar kreativitet och systematik
Kreativitet
För att kunna komma fram med nya lösningar krävs kreativitet, både på det teoretiska planet och på det praktiska. Man skulle kunna likna ingenjörer med musiker och säga att på högskolan lär man sig att spela många instrument. Men vad branschen främst behöver är kompositörer som kan skriva nya hitlåtar, filmmusik och musikaler. Det är en liten del av alla duktiga musiker som har den gåvan också. Kreativitet är till stor hjälp inte bara vid konstruktion utan också vid mätning då man ofta inte kan mäta den signal man behöver kontrollera rakt av, man måste ofta manipulera mätobjektet och konstruera kluriga labbkopplingar för att kunna mäta det man vill. Man måste kunna ta stora mentala skutt för att titta på världen från en helt annan vinkel och skissa principer med stora penseldrag.
Systematiskt arbete
Det finns mycket arbete inom konstruktion som kräver att man arbetar efter en viss mall och vänder på varje sten för att kontrollera vad som finns därunder även där "alla vet" att det inte finns något problem. Där bland de uppenbara självklarheterna som ingen bryr sig om att kontrollera finns ofta de riktiga "tavlorna". Arbete med att verifiera en ny kretskortslayout, kontrollera mått på alla komponenter isolationsavstånd etc. och typtestning av en ny produkt är arbeten där sinne för detaljer för att inte säga petighet är nödvändigt för att göra ett bra arbete.
"NASA räknade fel
- rymdfarkost kraschade på Mars
NEW YORK. Mil och miles är inte alls samma samma sak.
En pinsam upptäckt som kostat Nasa en rymdfarkost och minst 2,7 miljarder kronor."
Aftonbladet 1999-11-12 http://www.aftonbladet.se/nyheter/9911/12/mars.html
Observera tryckfelsnisses "pinsamma" upprepning ovan i Aftonbladets text: "samma samma". Ett litet fel som skulle kunna få mycket stora konsekvenser i ett datorprogram om det inte upptäcktes. Här kan det väl tjäna som illustration till uttrycket "att man först skall göra rent framför egen dörr innan man klagar på andra". Man kan bara konstatera att alla gör fel ibland, en del ofta andra mer sällan. Men att ingen har så låg felintensitet att deras arbeten inte behöver nagelfaras både en och två ggr för att bli "avbuggade". Därför behövs ingenjörer som är skickliga "korrekturläsare" och systematiska avbuggningsmetoder.
Dynamisk noggrannhet
I olika stadier av utvecklingsarbetet krävs alltifrån kreativ "brainstorming" och översiktligt arbete med "helikoptersyn" till riktigt systematiskt detaljarbete med lupp. Hur klarar man hela skalan? Här är en "mental växellåda" en mycket väsentlig tillgång, för om man kör på lägsta precisionsväxel hela tiden kommer man inte fram i tid å andra sidan så risken för slarv och "buggar" överhängande om kör på för hög växel. Vidare är det viktigt att kunna läsa terrängen med god framförhållning så att man på ett tidigt stadium kan identifiera båda transport- och problemsträckor och på så vis lägga in rätt växel i tid för på så vis kunna kombinera snabbhet med precision och noggrannhet. För övrigt anser jag också att det är viktigt att kunna förena teori och praktik då slutmålet är en konkurrenskraftig produkt som är en fysisk "apparat" men ursprunget till denna produkt ofta är nya idéer och ny teknik. Dessa idéer förädlas med hjälp av teoretiska hjälpmedel som matematik, logik och simulering medan produkten förädlas genom nya prototyper, mätningar och testning.
Positivt kritiskt tänkande
Om man är positiv men inte tänker kritiskt så är man kanske en glad och trevlig prick att ha att göra med, men man saknar den för ingenjören helt nödvändiga förmågan, att kunna identifiera problem och svårigheter. Den som inte ser några problem kan inte heller presentera några lösningar för att åtgärda dessa! För utan problem kan det inte finnas lösningar.
Om man är kritiskt tänkande utan en positiv inställning så är det lätt att man ger upp inför alla problem man ser framför sig, istället för att aktivt och positivt söka möjliga lösningar. Idealet är om man ser svårigheterna som sporrande utmaningar. Då blir det positivt att hitta alla problem och gå till botten med orsakerna för att sen utarbeta ett lösningspaket som verkligen gör rent i alla skrymslen och vrår. Den inställningen är nödvändig för att produkten skall bli totalstädad och så fri från "buggar" som det går.
Lära av verkligheten
En mycket viktig egenskap är förmågan att lära sig av verkligheten och att kunna få fram "pudelns kärna" när det gäller ny och oprövad teknik. Sunt förnuft och erfarenhet är nödvändigt men inte tillräckligt, det krävs hårt och systematiskt arbete också. Den stora svårigheten ligger i att det inte finns något facit, fallet finns inte heller beskrivet i litteraturen (vilken ofta ligger 10 år efter teknikfronten) och det finns ingen att fråga och om de finns så jobbar de hos konkurrenterna. Man själv eller gruppen måste kunna verifiera konstruktionerna innan de kan inkluderas i produkter. Här finns otaliga fallgropar att ramla i för den som inte kan kritiskt värdera sina egna slutsatser och/eller jobbar osystematiskt.
Förmåga att dra rätt slutsats
Exempel: Uppgiften är att konstruera en krets med 98% verkningsgrad. På den 1:a prototypen mäter man verkningsgraden till 98.5%.
Den kritiklöse ingenjören
Proklamerar omedelbart seger och basunerar ut nyheten om den fantastiska tekniska landvinning han gjort. Här görs stora missar dagligen, då verkligheten bekräftar det man vill höra accepterar man felaktigheter utan att ifrågasätta!
Den kritiskt tänkande systematiske ingenjören
Byter plats mellan effektmätarna på in- och utgång och gör en ny mätning. Han får nu 98.8% och blir överlycklig, men han är försiktig och gör därför en samtidig kalibrering av effektmätarna och finner att de verkligen visar väldigt lika och den lilla skillnaden på 0.3% kan förklaras med instrumenttoleranser. Han kontrollerar och analyserar därefter schemat mycket noggrant för att kontrollera att det inte finns någon fler strömväg som tillför kretsen energi. Sedan kontrollerar han att de på kretskortet bestyckade komponenterna har samma värden som de på schemat och efter tre timmar känner han sig säker då han har "kollat allt" och proklamerar seger.
Den kreative, kritiskt tänkande, systematiske och praktiske ingenjören
Byter plats mellan effektmätarna på in- och utgång och gör en ny mätning. Han får nu 98.8% men inser att det behövs mycket mer än en enstaka mätning för att verkligen kunna slå fast en seger av denna kaliber.
Sedan kalibrerar han effektmätarna och finner att de verkligen visar väldigt lika och den lilla skillnaden på 0.3% kan förklaras med instrumenttoleranser. Han kontrollerar och analyserar därefter schemat mycket noggrant för att kontrollera att det inte finns någon fler strömväg som tillför kretsen energi. Sedan kontrollerar han att de på kretskortet bestyckade komponenterna har samma värden som de på schemat. För han vet genom egen erfarenhet att det finns tusentals gropar att falla i. Därför funderar han ut ett nytt alternativt sätt att arrangera mätuppkopplingen på, under tiden känner han runt med handen och känner att en kylare är rejält varm. Han inser då att mätningen verkligen är helt i det blå då det finns en rejäl effektförlust. Han inser efter en stund att kretsen tillförs energi genom en extra diod som han hittar. Den visar sig att den infogades 2 dagar tidigare, av någon annan som inte uppdaterat schemat, för att fixa ett problem. Han eliminerar felkällan och börjar om från början och får nu 86% men är väl medveten om att det fortfarande kan finnas fler obehagliga överraskningar på lut ... han vet att han har kollat mycket men inte kollat allt än!
Slutsatser
- Att de flesta "landvinningarna" tyvärr försvinner vid en närmare granskning för 98% verkningsgrad det når man inte så lätt.
- Att kretsen fungerar och att mätt resultat överensstämmer med förväntat resultat är nödvändigt men inte tillräckligt.
- Att instrumenten visar rätt är nödvändigt men inte tillräckligt.
- Att noggrannhet är nödvändigt men inte tillräckligt.
- Att schema och verklighet inte alltid är samma sak.
- Att god kommunikation är väldigt viktig.
- Att man känner att man har kontrollerat allt är nödvändigt men inte alltid tillräckligt.
- Att det alltid är nödvändigt att "avbugga" konstruktioner och att kvaliteten i designen ökas genom allt noggrannare kontroller. Men att det är nödvändigt att ha tillräckligt med omdöme för att sluta när man gjort tillräckligt i förhållande till eftersträvad kvalitetsnivå.
- Att det finns alltid okända sidor kvar. Man kan jämföra "avbuggning" med slipning där man efterhand går mot finare och finare slippapper. Det är lätt att "förälska" sig i en del och jobba med den till perfektion. Det är dock inte lyckat för helheten att vissa områden högglanspoleras medan andra fortfarande är råa och grovt tillyxade.
Börje Forss
Copyright © 2000 Börje Forss borje.fors@bredband.net