Kriget om irakernas hjärtan!


Publicerad 2003-12-02

I svenska media ges bilden av USA-koalitionens agerande i Irak såsom kulturellt okänsligt och onödigt brutalt. Då koalitionen inte ens verkar begripa att man inte kan skjuta civila iraker och samtidigt vinna kriget om folkets hjärtan. Huvuddelen av skulden till de dåliga relationerna med civilbefolkningen läggs ofta på de enskilda soldaternas rädsla alternativt deras omotiverade och/eller sanktionerade skjutglädje, "skjut först och fråga sen". Jag hävdar att en sådan "analys" av kampen om irakernas hjärtan inte är värd namnet detta då det är saddamisternas och islamisternas mål att slå in kil mellan koalitionen och folket genom att använda en taktik som får koalitionens soldater att bete sig fientligt mot civilbefolkningen.

De stridande parternas mål och medel
Om man istället tittar på vad de olika stridande parterna kämpar för och vilka chanser/möjligheter de har så klarnar bilden.

USA-koalitionen
Denna besegrade de irakiska arméerna på några veckor. Den måste snarast möjligt uppnå en mycket hög nivå av stabilitet och mycket låg frekvens av terrorattentat för att möjliggöra demokrati och byggande av ett nytt civilt fritt och välfungerande samhälle.
Även om total fred rådde i Irak så skulle det vara en oerhört svår uppgift att ge landet en helt ny ledning som är både handlingskraftig och demokratisk p.g.a. Iraks heterogena struktur. Arbetet med återuppbyggnad av infrastruktur och oljeexport försvåras av de många attentaten.

Saddamisterna
Dessa har redan förlorat tre krig i rad Iran-Irakkriget, Gulfkriget och Irakkriget och är numera en spillra av sin forna storhet då alla reguljära förband är upplösta och statsmakten i Irak är förlorad. De kan inte besegra USA-koalitionen på annat sätt än att genom  terroraktioner få USA-koalitionen att ge upp. De kan också bättra på oddsen genom att få sin egen numerär att växa, vilket är mindre troligt. Saddamregimen har knappast någon goodwill kvar och den har dessutom förlorat tre krig i rad. Det måste vara oerhört svårt för saddamisterna att få folk att tro på en vändning och dessutom vinna folkets hjärtan!

Islamisterna
De militanta islamisterna har en mycket begränsad numerär i Irak i förhållande till koalitionen. Deras mål är ett (eller flera) fundamentalistiskt muslimskt Irak. De kan inte besegra USA-koalitionen på annat sätt än att genom terroraktioner få koalitionen att ge upp. Det kan enklast ske genom att hemmaopinionerna i koalitionsländerna röstar bort "krigsförespråkarna" och tillsätter nya regeringar som drar sig ur Irak. Här är mediebilden av kriget i väst oerhört betydelsefull. Det är också viktigt för islamisterna att de når en hög nyrekrytering av självmordsbombare för att kunna hålla koalitionen under attack så att dess soldater av ren självbevarelsedrift inte vågar att "gulla" med folket. Islamisterna är ett oprövat kort i Irak och har inte den historiska belastningen som saddamisterna har, därför har de tillväxtpotential.

Kampen om folkets hjärtan
Islamisterna och saddamisterna har väldigt svårt att "charma" sig till folkets hjärtan. De har helt enkelt inga "morötter" att erbjuda, deras enda chans är att få folket att hata koalitionen. Hur uppnår de det? Genom att få koalitionen att bjuda folket på "piskan" istället för "morötter".

Man kan titta tillbaka till 70-talets vänsterterrorister. Deras resonemang var i förenklad och förkortad version ungefär att "statens våldsapparat" polis och militär var kapitalets förlängda arm och dessas främsta uppgift var att hålla folket i schack så att den kapitalistiska utsugningen kunde fortgå. Vänsterterroristerna hävdade att detta faktum var okänt för folket och att det var terroristernas uppgift "bota" denna villfarelse. Denna villfarelse berodde till stor del på att arbetarklassen blivit förborgerligad under de goda åren då "klasskampen" i stort sett varit obefintlig.
Terrorn skulle få statsapparaten att visa sitt rätta ansikte, så att dess repression i sin tur skulle få folket att vakna upp ur sin törnrosasömn för att därefter göra revolution när det insett sitt egentliga läge som kapitalets förtryckta utsugna offer.

Om man överför denna "terrorns" logik till Irak så blir kaoset begripligt. Islamisterna och saddamisterna måste få USA-koalitionen att skapa sig "bad-will". Detta genom att få koalitionen att begå handlingar som kan utnyttjas politiskt för att kunna visa på koalitionens repression av vanliga iraker.

 För att göra argumentationen mer övertygande och grusa hoppet om ett demokratiskt och fritt Irak så måste FN, hjälporganisationer och utländska affärsmän drivas ut ur Irak. Folket skulle ju kunna fråga sig - om nu fienden är korstågsfarare som är här för att stjäla vår olja - varför hjälper de då oss? Varför hjälper de sjuka och fattiga och varför bygger de upp det som är förstört?

Islamisterna vill få irakerna att känna att världssamfundet överger dem och att koalitionen förtrycker och mördar dem skoningslöst. Hur uppnår de då dessa båda mål?

1) Genom attentaten mot FN och Röda Korset, vilket har gett avsett resultat då båda organisationerna kraftigt har dragit ned på sin närvaro. Självmordsbombningarna visar vilket förakt för människoliv dessa gärningsmän/organisationer har inte bara för utlänningars utan även för irakiska muslimers liv, vilka utgör merparten av offren i många attacker.

2) Det ligger nära tillhands att tro att många av koalitionens "vådaskjutningar" av civila är framprovocerade för att skapa nödvändig bad-will. Detta då det är helt i linje med islamisternas och saddamisternas intressen och tvärtemot koalitionens intressen.

Man kan tänka sig olika scenarion där terrorister t.ex. beskjuter koalitionstrupper från t.ex. en skola med säg pansarvärnsrobotar. En svarseld från stridsvagnskanoner skulle då kunna döda hundratals barn och utmålas som koalitionens totala barabari. En liknande attack inifrån en moské med samma svar skulle kunna utmålas som korstågsfaranas krig mot Islam.

Bodycount
Koalitionen har ingen lätt uppgift i Irak och verkliga ickeprovocerade misstag begås med all säkerhet och oskyldiga civila får sätta livet till. Det finns en oberoende organisation Iraq Body Count som räknar de civila som koalitionen dödat under 2003. Antalet uppgår nu i runda siffror till 8 000 -10 000. Det är tragiskt men jag ställer mig frågan varför man inte jämför med tidigare år. När det gäller allt annat så brukar man jämföra före och efter. Före 2003 så rådde FN-sanktioner i Irak, dessa påstås ha dödat 1 000 000 på 13 år vilket blir drygt 77 000 per år!

Men man måste ha i minnet att den förra regimen är ansvarig för ett oerhört lidande under sin långa tid vid makten. Där Iran-Irakkriget 1980 -1990 kostade 500 000 soldater livet,  kväsandet av kurdernas uppror 200 000?, Gulfkriget 100 000,  kväsandet av shiamuslimernas uppror 250 000?, 13 års FN-sanktioner runt 1 miljon döda enl. DN 22 maj 2003, vilket innebär att Saddamregimen var ansvarig för ca. 2 miljoner  människors död. Hur kommer det sig att Iraq Body Count inte tittar på dessa förfärliga siffror? Kan det bero på att tesen - att koalitionens ingripande skapar oacceptabelt civilt lidande - faller platt till marken?
Vidare skulle den av "fredsvännerna" före Irakkriget förespråkade inhemska folkresningen mot regimen ha inneburit ett blodbad av gigantiska mått även om den lyckats, det fick kurder och shiamuslimer bittert erfara 1991.(Det är oerhört svårt att rösta bort en diktator som i val "får" 100% av rösterna!) Den irakiska oppositionen återfinns nu i allt fler massgravar vilket torde vara en av förklaringarna till att den var så lågmäld under Saddams styre.

Koalitionens nederlag är al-Qaidas våta dröm
Antag att George Bush förlorar nästa presidentval och någon annan vinner på parollen att snabbt avsluta engagemanget i Irak? Vad skulle det innebära? Vilka skulle ta över i Irak och vilka följder skulle det få för världen?

Terroristexperten Bruce Hoffman hävdade i P1:s Vetandets Värld att bin Ladins och al-Qaidas avsikt med attackerna den 11 september bl.a. var att provocera USA till gå i krig mot Afghanistan med avsikten att USA skulle besegras på samma sätt som Sovjets Röda Armé hade besegrats.

Om Irak skulle tas över av islamister med anknytning till al-Qaida så skulle detta innebära en jordskredsseger för terrorn och al-Qaidas våta dröm skulle gå i uppfyllelse. Irak skulle riskera att bli ett nytt super-Afghanistan med träningsläger för internationella terrorister. Vem skulle gå in där om koalitionen redan har dragit sig ur? Kurderna skulle knappast stillatigande acceptera att bli inkluderade i ett sådant Irak.

Börje Forss



Till startsidan

Copyright © 2003 Börje Forss borje.fors@bredband.net