Jag har väntat i två dygn på att vinden ska sluta blåsa på min favoritsjö, tiden har lunkat sakta fram. Som en evighet har det känts, innan hemma hade jag tänkt att jag skulle njuta av varje ledig minut, timme osv. Fast när det blåser och man vill kasta på vakande röding med små fina myggimitationer känns det inte lika roligt längre, det blir till en lååååååång tid i väntrummet (tältet.) Känns ganska knäppt att sitta här på en sten och glo, jag kan varenda sten och buske nu. Blundar jag ser jag vågskalpet slå mot land. Jag slår upp en rejäl wirre i kåsan och sitter och smuttar på den, pillrar runt i asken som för att kolla att alla ligger i sitt rätta fack man vill vara beredd. Jag byter tafs spetsen så att den är ny och fin 0,15mm. Magen kurrar så det får bli en snabb middag, mackor. Har lagat mat vid ett flertal tillfällen då plötsligt vinden slutat att bråkat med mig, då är det bara att lämna allt och smyga ut. En karta kommer fram istället för Tv till mackorna, sitter där och drömmer mig bort till dom mest avlägsna och mest svår vandrande små sjöar. Den där sjön ligger nog i lä så det kanske inte blåser där??? Och vem orkar vandra dit och inte verkar det flygas folk dit heller ( där är fisken säkert större.) Oh va gott sköljer ned sista smörgåsbiten med sista wirre slurken. Går in i tältet och sträcker ut mig på sovsäcken med kläderna på för man vet ju aldrig. Plötsligt är det väldigt vindstilla och det vakar överallt, jag skall till att lägga ut min lilla mygga i ett fint kast när det plötsligt plaskar till där ute? Jag halar in linan och på tafsen sitter ett rostigt gammalt drag?? Ingen fluga? Va e min mygga? Jag blir alldeles varm, svettig och får ingen luft, rycker till och vaknar ur drömmen. Det har blivit kväll och solen har kanske en timme kvar innan natten tar vid, jag måste äta någon riktig mat för att orka med att vänta kanske hela natten. Pasta och stekt bacon med starka kryddor blir till en festmiddag, släcker törsten med friskt och kallt sjövatten. Efter maten går jag ned till stranden och börjar göra ordning med kvällskaffe koket. Jag sitter och njuter av stunden som jag känner i kroppen är på gång. Himmlen börjar bli rödfärgad när solen drar sig ned mot bergkanten, och vid strandriset börjar nattsländorna flyga ivrigare i jakten på varandra. Dom känner också på sig att snart blir det fest med dans. Kaffet kokar över som vanligt när man sitter och glor på annat och tankarna är långt borta. Brännaren slocknar, måste koka upp det igen och låter det stå och dra lite i koket för att få lite extra go styrka. Vinden kantrar och i viken till vänster där det är grunt blir det vindstilla, om bara denna vindstilla kant drar sig ut till djupkanten så kommer även jag få vara med om en fest. Kaffet i kåsan smakar sagolikt gott och en chokladbit till detta gör stunden magisk. Nu är det en svart spegel ute vid djupkanten, vindkanten har dragit sig en bit ut på sjön nu. Det första försiktiga vaket kommer just i vindkanten där vinden har serverat en liten portion fjäddermygg. Vaken kommer nu lugna och fina med två meters mellanrum, det verkar vara en fin fisk. Jag dricker upp kaffet och gör mig redo, snart är den inne för att bjuda upp till dans. Ute på ytan springer nu nattsländor kors och tvärs, men vaken visar på lugna fina myggsurrplingar. Vaken kommer nu allt närmare in mot stranden, härliga ringar syns i fjällbilden. Jag måste byta sten så att jag kommer i rätt läge för kast, min mygga landar med ett plupp framför sista vaket. Det blir svårt att andas...... En virrvel vid flugan, den tar! Eller INTE? Mothugget blir för snabbt, jag känner att jag rispar till den vackra rödingen i läppen och vips så är den borta med en rejäl virvel som ett kvitto på fiasko. Kvällen har precis börjat och jag lugnar mig med att koka upp kaffet på nytt.
|
