En vän på fjället kommer.

Jag och två kompisar låg vid ett par riktigt små fina rödingsjöar uppe på kallfjället, när vi legat här ett par dagar så kommer plötsligt helikoptern och släpper av en fiskare på andra sidan sjön. Va kör dom hit mera folk?? Var våran direkta tanke, man e ju ändå högst upp i Sverige vid HEMLIGA VATTEN! Vi ser att personen är ensam och då stör det ju faktiskt inte så mycket. Vi vandrar över för att hälsa senare när han fått ordning på tält mm. Det är en mycket trevlig person från Göteborg, ingen fiskegalning som vi, utan en lirare som bara vill komma ut till en vacker plats och njuta av stillheten.

Vi möter honom flera kvällar vid stranden och vi gör eld och kokar kaffe och avnjuter någon whiskeypinne tillsammans.

Året efter så är jag på plats vid sjöarna igen, nu har jag med mig en annan kompis som tjatat om att få följa med på lite trevligt rödingsmyg. Vi står och kastar på vakande röding när plötsligt helikoptern kommer dykande över bergskanten och kommer med ett vrål in över sjön.

- Va fan!?

Om han landar på kullen så tror jag att jag vet vem det kan vara säger jag till kompisen, maskinen landar och ut kommer någon med fiskehatten viftande. Jag vinkar glatt tillbaka och vevar upp linan för nu vakar det inte längre. Jo visst är det min fjällvän som är på återbesök, han hade luskat lite med några på kirunaflyg ifall jag skulle upp till våra sjöar. Det blir en bamsekram som välkomst och skratt hörs över nejden, va trevligt.

Det blir många kvällsfisken ihop med kaffekok och stunder vid elden. Till frukost spanar vi ifall vår fjällvän vaknat och så plötsligt sitter han på sin sten och vinkar en morgon hälsning. Under dagarna fiskar vi ostört från varandra för att respektera att vi ändå sökt oss hit upp för att få avskildhet.

Vår vän skall vidare till kola (Ryssland) för att

dra lite storöring efter sina dagar här uppe, och vi skall resa hem till jobb. Sista morgonen efter frukost kommer helikoptern och vår vän kommer ut yrvaken för att vinka adjö. Vi frågar piloten ifall han kan göra oss en tjänst genom att landa vid vår vän på andra sidan sjön, så att vi kan överlämna en liten gåva. Vi har fyllt en ask med det största öringsfångar flugor vi har för att ge vår vän, han blir rejält glad. En rapport om fisket kom sedan med foton på stora öringar som han fick på våra stora hjorthårs flugor, även gott att dricka hade han skickat till mig. Under vintern och våren så brukar vi höras på telefonen för att höra att den andra mår bra. Jag har inte skrytsamnt många vänner med fiskespö, och jag resonerar väll snarare så att hellre få speciella än många opersonliga.

En sommar dag när jag var ute och cyklade med familjen i stockholm får jag ett samtal på mobilen, det är från en fjälltopp. Det är min fiskevän.

- Du sa att du skulle bjuda mig på maltdryck ifall jag frös säger han.

-Jo du kolla under stora stenen bakom min tältplats skall du se att det finns en flaska som du kan få avnjuta nu när du har ruskväder.

Jodå där låg den precis som jag la dit den för något år sedan, jag tänkte nämligen återkomma själv men har sedan funnit nya rödingvatten som jag måste testa flugorna i.