HEM  


 

←  

Flens Täckindustri




Inledning

AB Täckindustri Flen började sin verksamhet 1923, då en person vid namn Sjölander kom
till Flen och började sticka täcken i den gamla snickeriverkstaden vid Åsegatan 3 som N:J
Wallin uppfört.

1925 övertogs av makarna Fred och Ruth Ronngaard, som utökade verksamheten och
byggde ny fabrik för stickning av täcken och tillverkning av madrasser. 1925 var
tillverkningskapaciteten fem stycken täcken per dag. 1928 var den uppe i 30 täcken per dag.
Dessutom tillverkade fabriken 10-12 madrasser varje dag.Ronngaard lät även inreda den
gamla nedlagda Schybergska sågen till vaddfabrik år 1928.

Avsättningsområdet för Flens Täckindustris produkter omfattade hela landet. Fabriken
kombinerades med försäljning av filtar, linnevaror, fjäder och dun.

”Jon Blund” var sedan 1930 firmamärket för den tillverkning, som kom från AB
Täckindustri Flen.

1932 ombildades företaget till aktiebolag och man får den första stickmaskinen,tidigare
hade man gjort allt för hand eller med hjälp av vanliga skräddarmaskiner och två år
senare byggdes en ny fabrik.

1938 byggs en våning på den befintliga vaddfabriken.

Krigsutbrottet 1939, som ströp importen av textilier, innebar ett uppsving för rörelsen.
Arbetsstyrkan steg till 70-80 man och arbetet pågick dygnet runt, bl a med tillverkning
av pappersmadrasser till beredskapsförband landet runt. Pappersmadrasser fyllda
med halm och papperstäcken ovanpå var en nödlösning under krigsåren.

Urklipp från Eskilstuna-Kuriren 1939 :
”Det är litet svårt just nu – tre man har mobiliserats, däribland chefen – och man vet
inte hur tillförseln kan bli. Men vi ha fått sändningar per tåg via Tyskland sedan kriget
bröt ut och sytråden har tyskarna lovat sörja för. England lovar exportlicenser på
bomull.

Chefen för Aktiebolaget Täckindustri i Flen berättar för Eskilstuna-Kuriren om en
fredsindustri i krigstid. Det är fabrikör Fred Ronngaard som ger bort några minuter
av sin landstormiga skrivbiträdestid. Han har gått några veckor i den grå uniformen
nu- och har lager därhemma på fabriken för de närmaste veckornas drift. Och så
väntar han på mer. Tre man ha som sagt ryckt in och man har inte ersatt dem. I
övrigt är arbetsstyrkan fulltalig.

Nyss måste jag förresten annonsera efter unga damer, säger fabrikören. Det är så
mycket giftermål här i Flen så det krävs nya täcktillverkare – flera stycken av mina
flickor har gett sig iväg in i äktenskapet. Men alltfort vill marknaden ha täcken.
Av Jon Blunds märke förstås! Det är vårt märke. Jag skall inte skryta om det,
bara tala om att det vunnit sin framgång bl a därför att endast nytt material
användes.

Han har en av Flens största industrier, fabrikör Ronngaard, och själv är han
svensk, det ”nordiska” namnet till trots. - Det har jag fått av farfarsfar, som var
dansk, säger han. Jag arbetade i textilbranschen och så kom jag på idén att skapa
en industri i Flen. Det var mest slumpen som avgjorde saken. Har fanns förut en
liten efterkravsfirma i täckbranschen, en far och hans döttrar. De tillverkade
själva det de sålde och representerades bl a på torgen och marknaderna. Så lät
jag det bli Aktiebolag Täckindustri i Flen och lanserade mitt varumärke. Jag
började med tre man för 14 år sedan.
Idag har fabriken en arbetsstyrka på 70-75 man, en stor och ljus fabriksbyggnad
för täcktillverkningen plus en vaddfabrik för bomullens behandling. Vaddfabriken
utökas för övrigt just nu med en tillbyggnad om cirka 12x10 kvm golvyta och
samtidigt utökas råvarulagrets omfång med ett liknande utrymme. Själva
täckfabriken har gång på gång utökats i vidd och höjd. Den är numera ett
funkis-betonat komplex i tre våningar. Det är ljusa och trevliga lokaler – och fullt
av flitiga fingrar. Arbetsstyrkan är huvudsakligen kvinnlig, och hör
organisationsmässigt till konfektionsindustrin.


Bygg fabriker fast tiden är hård.

Egentligen skulle nybyggnaderna ha stått klara vid det här laget, fortsätter herr
Ronngaard, men byggmästarna ha inte haft tid förren nu. Det byggdes numera i
Flen. Det blev fart här också så småningom, samhället stod länge och stampade i
”på stället marsch”, men nu är det andra fläktar här.

Råmaterialet för fyllningen i täckena är bomull och den köpa vi från Indien och
England.
Det är exportförbud nu, men man lovar exportlicenser, så snart man hinner ordna
saken. Sen återstår det att få båtar, men också det lär ska gå. Dessutom behöva
vi en del täcktyger från europeiska länder – och vi ha fått en sändning per järnväg
via Tyskland sedan kriget bröt ut.”
Efter krigsslutet ökade importen på grund av sjunkande priser. De anställda
minskade till 25 personer.

Företaget hade även grossiströrelse för skumgummi och skumplast.
1950 dog Fred Ronngaard och rörelsen drevs vidare av fru Ruth Ronngaard
samt sönerna Alf och Olof.
Tolv personer hade arbete på Flens Täckindustri och företaget stod sig under ett
antal år bra i konkurrensen från andra liknande industrier.

Men Flens Täckindustri avvecklades så småningom. Madrass och
täcktillverkningen upphörde och under ett antal år blev industribyggnaden och
dess lokaler chinchillafarm.1958 uppfödde Alf och Olof chinchillas som hobby.
1967 ägnade dom sig med stor uppfödning, man hade ca 800 djur.
Verksamheten bedrevs i AB Täckindustriers gamla lokaler. När denna också
upphörde blev byggnaden lagerlokaler åt olika industrier och företag. I slutskedet
blev lokalerna samlingsplats för ungdomar med musikintresse som använde
lokalarena I övningssyfte.

1983 så revs de gamla byggnaderna och ett stycke gammal och intressant
industrihistoria var till ända.

Det stora vita huset i mitten är Jon Blunds täcken, A/B Täckindustri.


Epilog 1959

Vid AB Flens Täckindustri permitterades samtliga sex anställda på obestämd
tid. Företaget skulle rationalisera och lägga om driften. Huruvida några av de
anställda skulle återanställas senare kunde fabrikör A. Ronngaard inte uttala
sig om. Den framtida driften kom helt att koncentreras till företagets vaddfabrik
och den dåvarande fabriken vid Åsegatan skulle uthyras eller säljas.

Fabriken tillverkade främst täcken och madrasser. Före andra världskriget var
antalet anställda betydande, men en minskad efterfrågan på företagets
tillverkning och tidigare genomförda rationaliseringar hade medfört att
arbetsstyrkan minskat kraftigt.
De som drabbats av arbetslöshet var i huvudsak kvinnlig arbetskraft.


Bilder






















Källor:

Vykort från K.Ekbergs samling.

Sveriges Städer och Samhällen Jämte Landsbygd tryckt år 1947.

Boken Flen från by till stad skriven av Johan Andersson år 1964.

Boken Minnen från Flen, av Rolf Malmberg år 1998.

En liten bok om Flen av John Cederlund år 1950.

Tidningen Folket

Tidningen Eskilstuna Kuriren

←  

HEM