061028

Det var längesedan det var någon uppdatering. Brandväggen strulade och orken tröt, så kan det vara.

Den senaste veckan har varit späckad av sjukhusbesök. Tisdags var återkoppling till sjukgymnastiken på Östra för att se hur det fungerar med PEPmasken. Elin fick med beröm godkänt. Så nu skall vi ses om ett år eller så och fortsätta med masken som tidigare.

På tisdag förmiddag hade Elin en incident på förskolan där hon fastnade med regnskyddet. Behöver inte gå så mycket in på det men det resulterade i en brännskada i nacken, inte så farligt men hon hade samtidigt skadat foten så hela onsdagen satt vi på akuten. Vi träffade läkare, blev klämd på och röntgad. Någon form av stukning och en stödstrumpa blev resultatet.

Torsdag och fredag har varit neuromuskulär utredning på regionhabiliteringen som vi av en händelse råkar bo granne med.

Elin tar det soft mellan passen

Det har gått bra även om det är psykiskt jobbigt. Elin träffade sjukgymnast, arbetsterapeut och läkare. Man följer mallar där man mäter ledrörelse, muskelstyrka, man tittar både på grovmotorik och finmotorik. De gjorde även en sittanlays, Elin satt på en filt som mätte tryckbelastning. Man kunde se att hon belastar mer på vänster sida, något man även ser i sittandet i rullstolen och permon. Hon belastar båda sidorna och rör sig fram och tillbaka men belastar till största delen vänster och hamnar gärna lite snett. Det kan man korrigera med hur man sätter höftbältena och små kilar i permon så hon hamnar i mitten. Ryggen såg rak ut men det är inte bra att hon sitter snett, vi får hålla ögonen öppna. Risken att barn med SMA II utvecklar skolios är väl näst intill 100 %, ju längre det går att fördröja desto bättre.

Höj- och sänkbart handfat är en höjdare

Hon fick även för första gången pröva en del tekniska mätapparater som finns. Klämma med handen, blåsa, lyfta armarna mot tryck. Hon var en hejare på att blåsa och hade mycket fina värden. Hon är starkare i armarna än förra året. Hon är mycket starkare i högerarmen/handen än vänster. Så har det alltid vari så det var inget nytt. På längd och vikt kurvan låg hon exakt på mitten på båda, trodde inte det fanns barn som gjorde det. Hon är något stram i höfter, hamstrings och knä så det fortsätter vi stretcha med förnyad energi. När man tittade på röntgenplåtarna från i tisdags kunde man se att skelettet var tunt. Det är väl något som är normalt när man har Elins diagnos men känns ändå lite jobbigt.

I det stora hela var det väl inget nytt, fixa till sittande lite, stretcha lite mer, tänka ännu mer på att locka till rörelse med vänsterhanden så den får jobba mer. Det som man även gör är att gå igenom hjälpmedlen. det visade sig då att permon var helt j-a felinställd. Armstödens läge var inte bra. inget jag hade tänkt på men när inställningen blev bättre blev det uppenbart. intressant att vår arbetsterapeut har tittat på inställningarna... dessutom satt banden på micron även de helt åt skogen...

Tillbaka   Nästa