Namnlöst dokument

Det finns en hel del litteratur om keramik men en som är väl värd att läsas är Finn Lynggaard´s "Keramisk handbok". Där kan man läsa bland annat följande.

Kineserna uppfann drejskivan redan under stenåldern. Och mer än 4000 år före vår tideräknings början kunde egypterna göra glasyr.

En erfaren man på keramikens område lär ha sagt: "Keramiken är inte något yrke – den är en sjukdom, som man aldrig kommer över"
(det är nog den trevligast sjukdom jag kan tänka mig).

Och om man någon gång tvivlat på sina egna kunskaper, är det en liten tröst att japanerna hävdar att det tar tre generationer att åstadkomma en god keramiker.

Fakta och Tips
Det finns en hel del litteratur om keramik men en som är väl värd att läsas är Finn Lynggaard´s "Keramisk handbok". Där kan man läsa bland annat följande. Kineserna uppfann drejskivan redan under stenåldern. Och mer än 4000 år före vår tideräknings början kunde egypterna göra glasyr. En erfaren man på keramikens område lär ha sagt: "Keramiken är inte något yrke – den är en sjukdom, som man aldrig kommer över" (det är nog den trevligast sjukdom jag kan tänka mig). Och om man någon gång tvivlat på sina egna kunskaper, är det en liten tröst att japanerna hävdar att det tar tre generationer att åstadkomma en god keramiker.

Leror Lergodslera som man också skulle kunna kalla lågbrännande leror (900-1050°C) har som gemensamt kännemärke finkorniga partiklar och därmed stor plasticitet. I Skandinavien finner vi i huvudsak två lertyper som bägge är mycket användbara för keramikern. Lera med hög kalkhalt kallas blålera, medan lera med stor halt av järn kallas rödlera. Blålera har i fuktigt tillstånd en blågrå färg – därav namnet. Men den brända leran är gulaktig. Rödlera är i fuktigt tillstånd gråbrun och får vid bränning en vacker röd eller rödbrun färg. Stengodsleror är plastiska lertyper som sintrar (se nedan) vid temperaturer omkring 1200-1300°C. Färgen på den naturliga råleran kan variera mycket, från rent vitt till grå, bruna och svartröda toner. Sintringen beror på att lerans mera lättsmälta beståndsdelar (fältspat och krita mm) vid höga temperaturer smälter samman och omsluter de mera svårsmälta och eldfasta. Resultatet blir en hård stenartad produkt, som är fullständigt tät i skärven och alltså inte nödvändigtvis måste täckas med glasyr för att bli vattentät. Porslinslera är liksom stengods en sintervara. Det förglasas under bränningen och blir, om godset inte är för tjockt, mer eller mindre genomskinligt. Den är vanligtvis mycket oplastisk och svår att handforma. Många porslinsmassor lämpar sig därför bättre att pressas i form. Bränntemperaturen ligger högt 1200-1400°C. Engober Med en engobe menas en infärgad lerslicker, som påförs när föremålen är läderhårda. Det kan ske i form av dekoration eller för att ge hela föremålet en ny färg. Klicka här så får du veta mer.