Blanda engobe
Att blanda egna engober är inte svårt. För er som vill göra det lätt för sig, använd samma lera som föremålet du tänker engobera är gjort av. Låt leran torka, krossa den och tillsätt vatten. Hos keramikexperterna finner du också engobelera (art 71015) som fungerar bra som bas till din engobe. Piplera (art 71038) går också att använda, men kan ibland vara för fet, vilket kan medföra avskalning.

För dig som vill jobba med engobe på stengods finns pulverlera 1766 (art 51380). Engober kan färgas in med bland annat oxider. Koppar och krom ger gröna nyanser, kobolt blå, järn och mangan bruna och zinkoxid gula nyanser. Mängden oxid beror på hur stark färg du önskar och beroende på vilken oxid du använder. Koboltoxid är starkt färgande varför 0,5 till 5 % är lämpligt. Kromoxid är starkt färgande. Kopparoxid kräver 1 till 10 % infärgning för önskat resultat. Du kan också blanda oxider, t ex brukar blågröna engober basera sig på både kobolt- och kopparoxid eller kobolt- och kromoxid. Vill du göra en svart engobe brukar en blandning av kobolt- och järnoxid vara att rekommendera.

Karbonater går också bra att använda, tänk dock på att de endast har cirka hälften av motsvarande oxids färgverkan. Färgkroppar och under- och påglasyrfärger går också bra att använda men här hamnar inblandningsprocenten på 5 till 12 %. Gör många prover och glöm inte att anteckna hur du har blandat, så att du kan, när du har hittat just din färg, blanda den igen.

Tips vid engobering
Ibland vill man ändra konsistensen på engoben under pågående arbete, t ex du har begjutit dina föremål med engobe och vill nu dekorera med bollspruta. Då upptäcker du att engoben är för tunn för att användas i bollspruta. Om du har tid kan man alltid vänta tills engoben har satt sig och därefter hälla av överflödigt vatten, tills engoben har lämplig konsistens. Detta tar ju några timmar och så länge kan du kanske inte vänta. Du löser problemet enkelt genom att hälla av så mycket engobe du tror går åt för Ditt jobb i ett kärl och tillsätter därefter några droppar ättika. Rör om och du märker att engoben blir tjockare. Fenomenet orsakas av lerans jonbytesförmåga, samma egenskap som används vid gjutning.

När det krånglar
Det är viktigt att engoben passar till leran. Om engoben krymper mer eller mindre än leran, är risken stor att engoben flagar av under torkningen eller efter bränningen. De flesta engober fungerar till lermassan om den läggs på väldigt tunt, men om man vill ha ett tjockare lager måste hänsyn tas till krympmån på lera och engobe. I praktiken kan engoben ha en något lägre krympmån än leran, eftersom engoben är uppslammad med vatten och därför krymper mer. Hänsyn bör också tas till brännkrympningen.

1. Avflagning innan bränning Problemet ligger troligtvis i att engoben krymper mer än leran. Tillsätt 10-20% fin chamotte, kvarts eller aluminiumoxid till engoben för att minska krympningen och pröva om detta hjälper. Problem kan också uppstå om du lägger engobe på för torr lera (gäller oftast lergods), avhjälps genom att engobera i ett tidigare stadium. Om engoben har för liten krympmån - vilket är ovanligt - kan någon av följande åtgärder prövas: Lägg på engoben på ett torrare gods. Lägg på engoben i ett tunnare skikt. Mal engoben i en kulkvarn. Minska mängden chamotte, kvarts eller aluminium i engoben.

2. Avflagning efter bränning Detta orsakas av skillnaderna i krympmån mellan lerföremål och engobe. Ibland uppkommer detta först efter glasyrbränning. Glasyren ”pressar” av engoben från godset. Detta uppkommer oftast på kanter och framför allt om engoben är baserad på ball clay och kaolin och appliceras på lergodsleror. Om detta problem uppstår kan man pröva att tillsätta 20% av ett lämpligt flussmedel till engoben. Detta får engoben att smälta samman med godset på ett bättre sätt. Liknande resultat kan också åstadkommas genom att man minskar mängden kvarts, flinta, kaolin eller andra lågkrympande material och tillsätter fältspat, cornish stone, nefelinsyenit eller andra flussmedel till engoben.

Källa: Norrkeramiks hemsida

Tillbaka