Omega-3

hjälper, hjälper inte

 

 

Magnus Lindskog vid enheten för klinisk farmakologi, Uppsala universitet, uppmanar i Läkartidningen 3 september alla läkare att avråda sina patienter från att ta omega-3 tillskott i influensatider. Han redogör för en rad vetenskapliga studier på djur och människor som talar för att infektionsförsvaret, isynnerhet det antivirala immunförsvaret, hämmas av omega-3. En studie av 83 000 friska amerikanska kvinnor som följdes i tio år visar att högt intag av omega-3 ökade risken för lunginflammation med 24 procent jämfört med lågt intag. Möss som fick mat som var berikad med omega-3 och sen infekterades med influensavirus hade 40 procent ökad risk att dö jämfört med kontrollmössen som fick vanlig kost. De hade också betydligt mer virus i lungorna. Mössen som överlevde var också sjuka längre tid om de hade fått mat med omega-3.

En biverkan av omega-3 som är väl dokumenterad men mindre känd är att tillskott också kan ge en ökad risk för blödning. Åtminstone en månad före en operation bör man därför sluta med ev tillskott av omega-3.

 

Omega-3 är den enstaka ”hälsoprodukt” som får det största kommersiella intresset. Fiskindustrin behöver omega-3 som lockbete. Men den gillar inte att motsvarande olja hos växter, ALA, som är moderformen för omega-3-oljorna EPA och DHA framhålls i samma reklamspår.  ALA kräver ju en ombildning i levande vävnader för att bli omega-3. Dessutom får man mer omega-3 i havsorganismer.  Nå, men behöver man så mycket - och är det så avgörande att äta rikligt med omega-3 ur fisk? Världens äldsta och friskaste människor lever i fiskfattiga högland? Det är egendomligt…

 

 

Under några år har olja som pressats ur feta fiskar, såsom makrill och lax, varit i fokus som hälsomedel. .

Den innehåller en hög halt av fettsyran omega 3 som uppges ha betydelse för att förebygga hjärt- kärlsjukdom.

Men i Läkemedelsverkets nya riktlinjer för att förhindra hjärt- kärlsjukdom rekommenderas fiskfettsyran inte längre.

 

– Moderna metaanalyser har visat att oljan inte förhindrar hjärtinfarkt och stroke, säger enligt tidningen Metro 10 maj docent Peter Nilsson vid universitetssjukhuset i Malmö. Docent Nilsson har suttit med i Läkemedelsverkets expertgrupp.

 

   Uppåt igen!

En japansk studie som nu redovisas i tidningen Lancet och refereras i SvD 19 april har på nytt sökt ge fiskolja till gott anseende. En mycket stor grupp blodtryckssjuka japaner som behandlades med statiner delades i två avdelningar, Deltagarna fick behålla påbörjad behandling med statiner men halva gruppen ordinerades dessutom 1,8 g Omega-3 från fisk om dagen. Studien sägs ha pågått i fem år. De som fick tillägg av fiskolja drabbades under perioden av 20-procent färre (262 mot 324) insjuknanden i hjärtbesvär än de som fick enbart den vanliga medicinen,

 

Jämförelsen gjordes alltså mellan två grupper blodtryckssjuka som behöll sitt medicinerande under studien. 

 

   Hur började det?

Intresset för Omega-3 i fiskfettet har sin grund i att forskare på 1970-talet fann att en del eskimåer på den japanska ön Okinawa i mindre utsträckning än vanligt drabbades av inflammatoriska sjukdomar och vissa hjärt- och kärlsjukdomar. Fyndet sammanbands med att befolkningen åt rikligt med fet fisk. På Grönland

gjordes samtidigt med början 1971 studier hos folkgruppen inuiterna som ansågs leva med mycket fiskfett i den dagliga kosten och hade låg dödlighet i hjärtsjukdomar. 

 

Men dessa människor åt dessutom en kost som enligt Wikipedia var ”mycket rik på alger och en lång rad livsmedel som förebygger hjärt- och kärlsjukdomar”. Detta intresserade forskarna mindre.

 

Omega-3 är en växtprodukt

Att fisk har rikligt med fettsyran Omega-3 i sina vävnader beror inte på att fisken har förmåga att producera Omega-3, Fisken får sin Omega-3 från mikroalger.

Fettsyrorna lagras i fiskens fett och hjälper den att behålla sin rörlighet och mjukhet vid lägre temperaturer.

 

Det finns vegetabiliska oljor med Omega-3, men dessa oljor godtas inte av Livsmedelsverket som förklarar att det bara är oljan från fisk som minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Den Omega-3 som visserligen finns i t ex linfröolja, raps- och solrosolja har inte någon sådan effekt. Verkets talesman i denna fråga, chefsnutritionist Ulf Becker, hävdar i ett pressmeddelande den 22 februari att de företag som säljer de vegetabiliska oljorna måste tänka om. Han hänvisar till en EU-förordning som kräver att den som vill nämna minskad sjukdomsrisk i sin reklam måste ansöka om godkännande till detta hos EU.

.

 

Efter den första lanseringen av Omega-3 från fisk (EPA) kom 2003 ett stort bakslag för tilltron till oljan. En irländsk studie (Dart H-studien) gick helt på tvärs mot två tidigare positiva studier. Den fann att den positiva effekten av behandlingen med Omega-3 efter 2-5 år förbyttes i en ökad total dödlighet. Ytterligare en studie (Cochrane-institutets) nagelfor tilltron till Omega-3 med att konstatera att det inte fanns fog för att rekommendera Omega-3-fett mot hjärt- och kärlsjukdomar.

 

   Mirakel nr 1?

Nu har alltså en japansk studie åter fört över balansen till fördel för Omega-3 från fisk. Det är visserligen en ostadig balans.

 

Men nog är det många märkliga funktioner som den intensiva uppmärksamheten under åren har tillskrivit Omega-3, t ex

 

motverkar blodproppar,

ögonsjukdomar,

senil demens,

sänker blodfettshalterna,

minskar stelhet vid reumatisk artrit

skyddar huden mot pigmentsförändringar

motverkar humörsvängningar

ökar koncentrationsförmågan

 

Om detta skulle hålla streck har för första gången ett av de många hundra ”mirakelmedel” som de senaste decennierna har gött den glättade pressens lösnummerförsäljning – för första gången verkligen ett enda ”mirakelmedel” – hållit streck. Men hur kan då de många urgamla höglandsfolken t ex i Kaukasus ha överlevt och uppnått rekordåldrar? ES ■

 

 

Tvekan om acetylsalicylsyra

 

Inte heller ett annat läkemedel som har trissats upp som positivt för hjärt- och kärlhälsan, nämligen acetylsalicylsyra (Albyl, Magnesyl, Aspirin, Trombyl osv), rekommenderas längre att användas som förut. Preparaten medför en blödningsrisk och denna risk måste i varje enskilt fall ställas mot nyttan, skriver tidningen Metro.■  

 

Gå tillbaka till startsidan.