Så minns jag

Rolf Rosendahl

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rolf Rosendahl bodde i Täby tillsammans med sin sambo sedan 25 år Barbro Bjerlöv. De två sönerna Björn och Sten var hans i övrigt nära sörjande då han den 25 juni dog. Han hade då levat i drygt 84 år. Under många år var han rektor för Skytteholmsskolan i Solna. Det är en yrkesskola och Rolf lärde sina elever handens användning och konst. Det ligger nära att tänka sig att detta var en arbetsuppgift som stämde väl med Rolfs egen handfasta, pålitliga person. Elever flera decennier tillbaka har också understrukit Rolfs popularitet genom att efter hans död höra av sig till Barbro.

 

För utomstående vänner var Rolf en uppskattad vän på flera speciella områden. Ett område där hans klara hjärna och målmedvetenhet, för att inte också säga snabba ben, gav honom extra poäng var orienteringssporten. Han sprang i den för sina goda orienteringslöpare kända stockholmsklubben Skogsluffarnas ok, som han f ö hade medverkat till att grunda, och han tillhörde som yngre sin hemstads elitlöpare. I fjällen kom hans orienteringsförmåga väl till pass både i de traditionella tredagars fjällorienteringarna och som välutbildad turledare. Han trivdes till fjälls och vistades gärna ute på vidden hur än vädret var, med och utan sällskap. Första gången jag såg honom kom han med stor packning nersläntrande från fjället vid Blåsjön. Då gick han ensam.

 

Ganska sent och genom Barbro Bjerlöv kom Rolf i kontakt med den svenska hälsorörelsen och insåg att dess miljövänliga och miljöskyddande grundsyfte stämde väl med hans egna grundvärderingar. Han blev till att börja med en självskriven turledare sommar och vinter för många tätbesatta veckor till fjälls som Hälsofrämjandet arrangerade. Men Rolfs föreningskunskap och helhjärtade engagemang för idén förde honom snabbt till det centrala arbetet. Under 15-talet livaktiga år fungerade han som ordförande för Hälsofrämjandet i Stockholm, som då hade ca 800 medlemmar. Under några av dessa år blev Rolf också ordförande för Riksförbundet Hälsofrämjandet. Rolf genomförde under sin mandattid i riksförbundet en omfattande omläggning av förbundets administrativa arbete och flyttade med hjälp av Kurt Svedros hela centret med två lastbilslass från Nässjö till Stockholm. Med kraft och rättskänsla stod han för ett till idén sadelfast men till resurserna väl anpassat perspektiv.

 

När vårsolen började lysa över den djupa snön avslutade till åren komna Rolf och en kamrat sina vintrar med en flerdagarssetapp som delad på flera vårar ledde från landets nordligaste flik ner till våra sydligaste fjäll. Packningen var tung och i en brant sluttning skadades sista gången kamraten svårt. Rolf bäddade in honom med vad han kunde avstå och lämnade honom på vidden medan han med ilfart körde milen till närmaste bebyggelse och larmade fjällräddningen. Senare på återfärd till kamraten vägledde han räddningsplanet så att det kunde hitta och rädda den skadade.

 

Sin sjukdom bar Rolf Rosendahl länge utan att någon gång klaga. Han var till vidderna välanpassat ordknapp. Han sade än mer sällan något om sig själv. Han var en underbar vän, stark och beslutsam men samtidigt sällsynt mjuk och full av medkänsla - en önskekamrat och i sin livsstil ett föredöme värt att minnas.

 

Eskil Svensson

Lidingö

(orienterar-. fjäll- och styrelsekamrat)