Lydnad i England

Vi började träna lydnad på allvar när vi bodde i England. Eftersom både träningsmöjligheterna och tävlingarna är rätt annorlunda där, börjar jag med en allmän beskrivning av upplägget för lydnadsträning i England.
Sedan berättar jag om alla kul grejor som hände på min lydnadsklubb, "Henfield Dog Training Club", inklusive våra klubbtävlingar, julmiddagar och pepparkaksbak!
Matte har släpat med mig på ett otal kurser, mestadels i Sverige. Temat har varierat från valpkurser till apportering.
Tävlingsresultaten från både England och Sverige finns samlade under Resultat.

Träningsklubbar

Det finns inga brukshundsklubbar i England, och därmed inga planer som är utformade för att träna hund. Beroende på om man är intresserad av lydnad, bruks eller agility finns olika intresseföreningar, men dom verkar inte samarbeta.
Folk som inte vill hålla tillgodo med att träna hemma i trädgården eller i parken söker sig därför till privata träningsklubbar. Dessa drivs ofta av kunniga människor som själva är aktiva på tävlingsbanan sedan många år. Till skillnad från i Sverige finns inget krav på att den som håller kurser ska ha utbildning för det, vilket är både på gott och ont. Naturligtvis finns risken för att tränaren inte vet vad han pratar om, men å andra sidan finns det gott om klubbar & engagerade tränare, så det finns plats för alla som vill träna.
Träningen sker oftast inomhus, eftersom engelsmännen anser sig ha för dåligt väder för att träna utomhus! Alltså hyr tränaren in sig i en lokal en kväll i veckan, och alla som kommer betalar en liten avgift för att täcka hyran. Tränaren själv tjänar oftast inte på kalaset, fastän klubben är privat.
Klubbarna ordnar sällan kurser, träningen sker istället kontinuerligt 1-2 gånger i veckan. Det är inte ovanligt att gruppen har tränat flera år tillsammans, vilket gör träningen till en social företeelse där deltagarna även umgås vid sidan av träningen.
Klubbmedlemmarna åker ofta gemensamt till tävlingar runt om i landet, stöttar vanrandra och spenderar otaliga timmar i partytält vid bilarna i väntan på sin tur att gå in i ringen!

Allmänt om tävlingar

Hundsport är otroligt populärt i England, vilket även märks på tävlingarna. De är väldigt STORA; ca 500 hundar är inte ovanligt på en lydnadstävling. Tävlingarna anordnas av de privata klubbarna, vanligen hålls 1-2 tävlingar per år, då hela klubben är med och hjälper till. Erfarna tävlande anlitas som domare, det finns inget krav på domarutbildning. Urvalet verkar vara att den som dömer själv ska tävla i en högre klass än den han dömmer.
Domaren anlitar i sin tur en assistent (steward) och ev. sektreterare bland sina träningskompisar, vilket gör att klubben som anordnar tävlingen inte behöver ha så stort kontaktnät. De som arbetar på tävlingen får lunch och reseersättning, men inget arvode.
Anmälningsavgiften ligger på 1-3 pund (15-45 kr) per klass, så det är ett billigt nöje att tävla! Man får anmäla sig till TVÅ klasser på varje tävling; dels den klassen man "ska" tävla i, dels vilken som helst som ligger högre! Enda begränsningen är att man inte får tävla i en klass man "vunnit ur sig" ur. De flesta anmäler sig till två klasser, och använder den högre klassen som "uppvärmningsrunda" så att hunden är sugen när man tävlar i den klassen man har chans att vinna.
De som har tävlat i Sverige tycker nog att detta med "uppvärmning" låter konstigt, eftersom tävlingar ses som "avlärning" i Sverige. I England är det helt annorlunda - man får nämligen göra en sk träningsrunda om man vill, då räknar inte domaren poäng, men allt annat är som vanligt. Man blir kommenderad, hunden går bra, och VIPS drar man fram leksaken och börjar leka!!! Hunden lär sig därmed inte att tävling = ingen belöning, utan tycker att ringen är rätt kul! Därför är det också väldigt vanligt att tävla varje helg, 2 klasser, ibland t.o.m. både lördag och söndag, och hunden tycker fortfarande att det är kul! Enda begränsningen på träningsrundor är att man inte får använda godis, eftersom ev. tappade godisbitar kan störa följande ekipage.
Ringarna är väldigt små jämfört med planerna i Sverige; oftast är ringarna ca 10x10 meter, och endast avskiljda från nästa ring med ett snöre. Hunden ska alltså klara av att jobba med andra tävlande i ringar som omgärdar den egna ringen, även när någon gör en träningsrunda och helt plötsligt börjar leka!!! Det brukar vara fullt med folk och hundar, godis och lek också direkt utanför ringen, eftersom folk värmer upp sina hundar där (ingen hänsyn tas till de tävlande, t.o.m. pipleksaker används!).

Bild från liten tävling, visar ringstorlek och hur mycket som
händer runt omkring. Domaren går med runt i ringen.

Tävlingstyper

* Championship Obedience Shows: rätt fåtaliga, här får vinnaren i högsta klassen cert och får deltaga i Crufts det följande året.
* Open Obedience Shows: öppna för alla, den vanligaste tävlingstypen.
* Limited Obedinence Shows: här kan den arrangerande klubben välja att endast tillåta tävlande med viss ras, från ett visst område etc.
* Exemption Shows: inofficiella tävlingar, ingen föranmälan krävs. Dessa anordnas ofta som välgörenhetsjippon, där alla pengar går till olika "Dog rescue centres". Klasserna är lättare än i de officiella tävlingarna, så de fungerar som inkörningsport för nybörjare som behöver tävlingsvana. Resultaten räknas endast i andra inofficiella tävlingar. Här är olika kringarrangemang vanliga, som tivoli, utställningsringar etc, vilket gör hunden van vid störningar.

Tävlingsklasser

I de officiella tävlingarna är klasserna alltid likadana och innehåller samma moment. Domaren får bestämma ordning på momenten samt hur fotgående etc ska utföras. Eftersom domarna inte är utbildade kan det bli väldigt stor skilland mellan hur många poäng man får för olika domare. Detta gör dock inte så mycket, eftersom den relativa poängskalan förhoppningsvis hålls konstant. Poängantalet är nämligen ointressant, eftersom endast klassens vinnare kan flyttas upp till nästa klass! Klasserna brukar innehålla 35-50 hundar, så det är inte lätt att bli uppflyttad!
Resultaten anges som antalet förlorade poäng, där varje liten felaktig detalj ger ett avdrag enligt en någorlunda generell skala (t.ex sned halt -0.5, mycket sned -1). Domaren och stewarden följer med runt i ringen för att hinna se alla små fel, så hunden måste vara van vid rörelser precis i närheten.
Det finns fler klasser än i Sverige; dom lättaste innehåller få moment och det är tillåtet att UPPMUNTRA hunden hur mycket man vill med rösten, fingerknäppningar etc, däremot får man inte röra hunden under momenten. Systemet är uppbyggt så att det ska vara lätt att börja tävla, sedan höjs kraven eftersom i högre klasser. Eftersom klasserna är så stora krävs å andra sidan en helt perfekt prestation från hundens sida för att vinna och bli uppflyttad till nästa klass, varför det inte är en ovanlighet att tävla i samma klass i flera år! I de två lägsta klasserna får endast "nybörjarförare" tävla; förare som vunnit dessa klasser med en tidigare hund börjar med nästa hund direkt i 3:e klassen.

Pre-Beginners: Linförighet, fritt följ, inkallning med sättande framför följt av avslut vid sidan, platsliggande 2 min, platssittande 1 min. Prata fritt OK.
Beginners: Som pre-beginners + apportering med sättande framför + avslut.
Novice: Som beginners + "temperament test" = enkel version av tandvisning.
Klass A: Här får man inte längre prata med hunden som man vill, men samtidigt röst- och teckenkommando är OK. Som beginners utan linförighet, men svårare fritt följ, med platsliggande utom synhåll 3 min, platssittande 2 min, luktapportering av näsdukar.
Klass B: Dubbelkommandon ger avdrag. Som A + rutan, apportering av konstigt föremål (typ diskhandske), luktapprotering med störande föremål. Längre platsliggande, även platssittande utom synhåll.
Klass C: Som B + fritt följ med positioner (sitt, ligg, stå i vilken ordning domaren vill), fjärrdirigering, 10 min platsliggning, luktapportering på domarens lukt. För att få tävla klass C i en Chamionship Show måste man ha vunnit en C i en Open Show.

I den lägsta klassen räcker det med att vinna en gång för att bli uppflyttad, sen ökar kraven successivt; det krävs tre vinster i klass B för uppflyttning.
I de inofficiella tävlingarna varierar kraven på vilka moment som ska göras. T. ex. kan den lägsta klassens inkallning sluta när hunden har satt sig framför föraren.