Introduktion

I början av juni 2003 flyttade husse och jag till England, där matte redan bodde sen att halvår. Vi bilade från Stockholm till Bristol via Tyskland och Holland, det tog två dygn. Matte hade lyckats hyra ett hus åt oss via universitetet, det var mycket större än lägenheten vi bodde i hemma. Coolt med egen trädgård!
Vi spenderade första veckan med att flytta in, fixa smågrejor och utforska närområdet. Huset låg på gångavstånd till ett stort grönområde, Downs, där alla hundar sprang lösa och lekte med varann! Det var även nära till Blaise, ett vackert skogsområde där man kunde njuta av en vidunderlig utsikt.

Matte hittade en grupp som höll på med tävlingslydnad, så hon släpade med mig på träning 1-2 ggr i veckan. Det blev även en hel del tävlingar när jag hade lärt mig hur man ska tävla i England.
Vi åkte till Skottland på semester, det var jobbigt. Matte & husse ville vandra mest hela tiden, jag ville hellre stanna inne när det regnade! Fast det var kul också; vi bodde på Bed & Breakfast-ställen och jag fick alltid sova i sängen!
Tina och ”mormor” Renée kom och hälsade på oss en helg. Dom var nyfikna på hur man körde lydnad i England, så dom fick följa med oss på träning. Därefter kom Yvonne & Arne på besök (dom som har min kompis Nowa), vi åkte till Wales över helgen, bl. a. för att bestiga Snowdon!

Eftersom mitt favoritfoder Doggy inte fanns i England var dom tvungna att hitta ett nytt märke åt mig. Det gick inte särskilt bra, eftersom jag är lite petig med maten. Det slutade med att jag inte ville äta alls, och i samma veva fick jag en förfärlig klåda på öronen. Matte tog med mig på allergiutredning; i väntan på att den skulle bli klar fick jag sova med tratt på nätterna. Veterinären hittade aldrig exakt vad som orsakade klådan, men med stark ohyrabehandling tillsammans med övergång till James Wellbeloved hypoallergenic foder blev jag bra. Tyvärr innebar det att jag inte fick äta korv och grisöron längre, det var lite tråkigt…Det blev ingen djupare undersökning, eftersom matte misstänkte att jag var känslig mot något i England, och hoppades att jag skulle bli bra igen när vi flyttat hem till Stockholm.

I samband med klådan började det bli jobbigt att vara ensam hemma om dagarna, så matte fixade en dog walker som hette ML. Hon tog ut mig på lunchpromenad en timme varje dag. Det var jättekul, särskilt som hon brukade ta med en lekkompis åt mig!
Vi åkte ofta iväg på små äventyr på helgerna. Det finns mycket bra guideböcker som beskriver ”walks” av varierande längd, som alltid passerar minst en pub på vägen! Jag fick nästan alltid följa med in på pubarna, och blev beundrad av resterande gäster, som ville ge mig korv! Vi gjorde även några längre resor inom riket, det var skoj att upptäcka nya delar av England.

Efter ett spännande och händelserikt år i Bristol var det dax att flytta hem igen. Lite dålig timing, eftersom jag äntligen börjat fatta hur jag skulle bete mig på tävlingsplanen! Vi jagade rosetter varje tävling på slutet, och var sååå nära pallplacering!