| Jag heter Michael Nilsson och är född den 14 augusti 1972. Jag bor tillsammans med min flickvän Åsa och våra barn. Mitt intresse för att skriva föddes tidigt under skoltiden, då uppsatstimmen var den jag älskade allra mest. Jag njöt redan då av magin i att skapa en värld helt efter mina egna önskemål. Att få vara Gud i ett universum fyllt av fantastiska skapelser vars liv och öden jag höll i mina händer. Chansen att få vara med i antologin "Skymning" var något jag bara inte kunde tacka nej till. Mitt bidrag "Drivvedsviken" fick äran att inleda boken och jag tycker fortfarande om känslan när jag läser den. Särskilt med tanke på att den skrevs utan att författaren hade en aning om hur nästkommande sida skulle bli. Om boken publicerades i en andra upplaga, skulle jag gärna förändra vissa saker. "En film blir aldrig färdiggjord - bara övergiven" sade George Lucas inför nypremiären av Stjärnornas krig. Detsamma gäller inom litteraturen. Jag är inte den som läser böcker i någon större utsträckning, det är mer fascinerande att skriva dem. Överlag så tror jag att vi är bäst på att skrämma oss själva. Antagligen för att vi känner våra egna rädslor bättre än någon annan. Därför är alla människor världens bästa rysarförfattare. Stilmässigt har jag influerats mest av Stephen King. Vi har båda en förkärlek till liknelser och aforismer. Den bok som gav mig mest mardrömmar i unga år var Graham Mastertons "De tretton djävlarna" från 1977 - en enkel liten pocketrysare som har lämnat tydliga spår i "Drivvedsviken". När det gäller film så tycker jag att George Romero är skräckens konung, och jag ser gärna att läsaren av mina berättelser betraktar våldet på samma sätt som Romero vill att biobesökaren gör i till exempel Dawn of the Dead och Creepshow - som en serietidning. |
Tillbaka
till Författarna