Tro och vetande med tanke på fysikens landvinningar

Hemsidan om Sv. Kyrkan & sekularisering har en snarlik text om tro och vetande plus Sv. Kyrkans situation. Här hittar du även texter om Fritz Olofssons bok "En mystik troslära".

Tro och vetande vid mitten av 1900-talet

En vårdag 1950 kom docenten och senare ärkebiskopen, Fjellstedtska skolans dåvarande direktor Ruben Josefson in i III:e ringens klassrum med ovanligt bestämda steg för att hålla lektion i filosofi. Man såg att nu gällde det något speciellt. Klassens rökare hann nog undra om någon tjuvrökare blivit avslöjad? Direktorn hade ju ansvar för elevernas boende. Men den här gången gällde det tro och vetande. Plötsligt sa Josefson: ”Hedenius bok om tro och vetande är ett enda cirkelbevis!”

I mer än 53 år har jag burit med mig detta Josefsons uttalande och prövat det under mina studier i alla sju teologiska ämnen för teol. kand., teoretisk filosofi för fil mag., studier i själavård och 3 månaders studier i USA. Som pensionär har jag låtit frågan följa med i ivriga studier i astronomi, matematik samt ang. språkliga och historiska förhållanden i Palestina, Egypten och angränsande länder. Först har man svårt för att tro att Hedenius som professor i praktisk filosofi skulle göra sig skyldig till ett så fatalt logiskt fel som ett cirkelbevis i sitt frontalangrepp på ”tron”. Allra helst som hans slutliga bevis är av logisk art. Innebörden i Josefsons uttalande ”Hedenius bok om tro och vetande är ett enda cirkelbevis!” är kort och gott att Hedenius inte skulle ha bevisat nånting alls.

Människornas samlade kunskap genom historien rör oändligt många aspekter. Därför är det naturligt att stoffet differentieras och inordnas i olika ämnen. Allt eftersom massan av kunskap växt under de senaste århundradena och växer allt snabbare blir kategorisering av kunskapsstoffet mer nödvändig för varje dag. Det kan synas som om frågorna om tro trängs undan i mängden av kunskap. När Ingmar Hedenius kom med sin bok ”Tro och vetande” år 1949 blev det plötsligt uppenbart att krafter aktivt ville ifrågasätta kristendomens anspråk på en plats i samhället. Ja, Hedenius menade t. o. m. att den kristna tron enligt motsägelselagen måste frånkännas existensberättigande.

Filosofins gudsbild ställd mot kristendomens gudsbild

Kristendomens Gud är en Gud som uppenbarar sig i Jesus Kristus. Bibeln är den text som tecknar detta skeende och återger hur Gud blir människa samt uppstår efter korsfästelsen från de döda. I filosofiska texter är det tvärtom människan som försöker nå en gud som naturligt nog tecknas i filosofiska termer. En sådan gudsbild blir livlös och fragmentarisk, ungefär som om ett skelett skulle representera begreppet ”människa”. Den gudsbilden är en mänsklig konstruktion. Ofta outtalat i dessa texter avses en gud utan ”religiös” innebörd, alltså utan koppling till någon religion. I bästa fall tänkt som en kraft bakom universums tillkomst.

Det är inte särskilt överraskande att ett sådant gudsbegrepp blivit gängse i naturvetenskapliga sammanhang. Vad en strängteoretiker söker lösa är ju frågan om hur materiens innersta är beskaffat i vårt universum. Glimtvis vidrör enskilda forskare frågan om detta eventuellt kunde vara skapat av en ”gud”. Men i så fall saknar den guden egenskaper som normalt knyts till begreppet Gud i någon världsreligion.

I antiken var det inte särskilt kontroversiellt att räkna med en eller flera gudar. I det kristna västerlandet kom man framför allt under och efter reformationen att märka hur kyrkan värjde sig för de nya insikter om jordens plats i universum som enskilda forskare presenterade. Frågan gällde huruvida synen på det universum, som ansågs skapat av Gud såsom kyrkan bekänner, ens kunde diskuteras. Liksom andra historiska företeelser måste även denna brytningstid bedömas utifrån sina förutsättningar. Alltför ofta görs bedömningen ytligt och med ett anakronistiskt synsätt. Kyrkans ställningstagande var troligen ofta styrt av en blandning av maktanspråk och rädsla för det nya. Man hade ännu inte kommit till den mognade insikten att Guds universum tål att undersökas och utforskas eftersom Gud själv inte kan skadas av att människornas kunskap om hans skapelse ökar. Men man måste vara medveten om att tron på Guds existens och ett rättfärdigt liv i Guds skapelse sågs som en nödvändig förutsättning för en människas existens både i detta livet och i ett tillkommande liv som togs som självklarhet.

Mellan 1500-talet och Hedenius 1949 rann mycket vatten under broarna. Filosofer som Cartesius, Spinoza och Kant, upplysningstid och liberalism, forskarna Kepler, Galilei och Newton, för att nämna några, gjorde inom sina områden inbrytningar i ny förståelse. Einstein gav begreppen tid och rum, som Kant försökt hantera drygt hundra år tidigare, en helt ny innebörd genom den speciella och den allmänna relativitetsteorin. Snart forskade man på den gryende kvantmekaniken. Man fann under resans gång att man måste lösa gravitationens gåta för att om möjligt kunna inordna Einsteins ”rumtid” och kvantmekanik i en heltäckande teori. Detta pågår för fullt i (super-)strängteorin.1 Atombomben var sedan länge ett faktum.

Läroboken vid Ruben Josefsons undervisning 1949-51 i logik grundade sig på traditionell logik med ett fåtal begrepp från modern logik. Undervisningen gav dock utblickar mot Bertrand Russels analytiska filosofi med därtill hörande anknytning till modern analytisk logik.

Debatten om tro och vetande hätsk vid 1900-talets mitt

Hedenius egna bevekelsegrunder för detta utspel, där han ställde tro mot vetande, är inte så enkla att analysera. Det skedde i samspel med Dagens Nyheters chefredaktör Herbert Tingsten och berör många faktorer som vi här inte går in på. Inte bara biskopar utan även universitetsteologer angreps med en hätskhet som kändes främmande för en Hedenius som utåt gav intryck av att vara en blid person. Hans teser som underbyggdes med en viss pedaantisk omsorg var följande tre:

  1. Det religionspsykologiska postulatet.
  2. Det språkteoretiska postulatet.
  3. Det logiska postulatet.

Hedenius skriver: ”De båda första postulaten vilar på vissa iakttagelser av den religiösa trons psykologi och språkets natur, och fastän dessa iakttagelser torde vara riktiga, måste de dela alla empiriska antagandens lott att inte kunna bevisas lika säkert som att två gånger två är fyra. Men det logiska postulatet är lika säkert som att två gånger två är fyra.”2 Med detta resonemang som grund avfärdar Hedenius den kristna tron.

Det logiska postulatet, nämligen motsägelselagen (om utsagorna a och b motsäger varandra och a är sann så är b falsk, och omvänt), är i sig bara ett verktyg i logiken. Men inte alla frågor i livet är föenliga med en lärobok i logik . De två postulaten nr 1 och 2 är Hedenius egna formuleringar. Det är just dessa som Ruben Josefson betecknade som ett cirkelbevis, nämligen att Hedenius bevisat det som var hans egen utgångspunkt.

Debatten om tro och vetande var ytterst uppslitande. Under försök att bearbeta erfarenheter av ett avslutat blodigt krig med bl. a. förintelseläger och ett snabbt inträdande kallt krig kom frågor om det ondas makt över människor och meningslöst lidande att vävas in i debatten som anklagelse mot gudstron. I en påbörjad sekularisering spelar Hedenius anspråk på att bevisa att det vore oförenligt med logikens lagar att hålla fast vid kristendomen en betydande roll.

Yttre kunskapsmiljö3 för Svenska Kyrkan och dess egen inre.

Det är fantastiskt att under 1900-talet har tre fysikteorier, av vilka var och en bygger vidare på den föregående, om universums struktur och dess materia etc. sett dagens ljus, nämligen (den speciella och den allmänna) relativitetsteorin, kvantmekaniken och (super)strängteorin. Men det är inte nödvändigt, som jag faktiskt gjort, att fördjupa sig i dessa teorier för att kunna förstå att denna forskning rör sig inom det skapade, för att använda en religiös term. Därmed är sagt att sådana teorier inte avser att säga något om GUD, vare sig om en inpå skelettet avskalad med filosofiska termer definierad "vetenskaplig gud” eller om de kristnas Gud. Diskussionerna hos B. Greene i samband med Big Bang och vad som föregick den eller blev utlösande faktor för den nämar sig vissa intressanta aspekter. "Men förr eller senare kommer en slumpmässig termisk fluktuation att driva tre dimensioner till att för ett ögonblick bli större än de övriga..." Nästa fråga blir vad slumpen är.

Även när forskare inom fysik uttalar sig om att de kanske en dag ska ”kunna läsa Guds tankar” sker det i allmänhet under respekt för det oändliga perspektivet.  Men egentligen tycks deras situation vara att ju längre man når in i materiens inre öppnas nya och ännu svåråtkomligare perspektiv. Kunskapsklimatet i en tekniskt dominerad omvärld har sina oskrivna regler. Stefan Einhorn uttrycker detta så i sin bok "Den sjunde dagen" i ett samtal med pappan om "en oändligt mycket mer komplex värld inbyggd i den värld vi kan uppleva": "Men pappa", sa jag försiktigt, vi är båda vetenskapsmän. Vi förväntas inte tro på det som inte har bevisats." Detta klimat kan bli en prövning i ordets dubbla mening för en kyrka som har sin tros grund förankrad i en händelse i det förflutna och som är återberättad i en bok med två tusen år på nacken.

De kristnas Gud är både Gamla och Nya Testamentets Gud. Men inte i en helt enkel relation. Messias (hebr. mashiach = den smorde = grek. Christós) är förutsagd i GT. Men den kristna bekännelsen av Jesus som Messias/Kristus och Guds son, född in i historien, innebär något radikalt nytt och mer än vad som låg i GT:s förutsägelse. Kanonbildningen tog de första århundradena av vår tideräkning då de autentiska skrifter samlades som dokumenterar detta i Nya Testamentet samt att förstå den grundläggande innebörden i att Jesus är Gud och människa. Vår utmaning i dag är att förhålla oss till detta och söka förstå vad Gud uppenbarar. Den kristna kyrkan kan inte lättvindigt välja bort eller välja ut. Det måste visserligen en tolkning till och denna blir desto nödvändigare ju längre bort från de historiska händelserna man kommer. Dock betyder tolkning här aldrig förändring. Den hebreiska och den grekiska texten står där och kan bara översättas men inte ändras. De historiska dokumenten ger den nödvändiga informationen om vad som är kyrkans grund. Kyrkan kan inte utifrån utomkyrkliga värderingar göra om sitt grunddokument om att Gud blev människa i Jesus Kristus och att han som den uppståndne är förhärligad hos Gud.

Förmågan hos kyrkans ledare samt företrädare ute i församlingarna att möta och balansera den utmaning som uppstår i skärningspunkten mellan den yttre kunskapsmiljön i samhället och kyrkans egen inre kunskapsmiljö ställs på prov. Ju större förvissning kyrkans anställda känner att de och dess ledning har samma målsättning, desto mera kraft vill man satsa på att vinna egen klarhet över frågeställningarna.

Kyrkan har sin egen självbild oberoende av fysiken

Hedenius utspel om tro och vetande skedde i ett Sverige som börjat känna en religiös villrådighet. Vetenskapen lovade tekniska landvinningar och levnadsstandarden steg snabbt. Enskild ekonomi blev bättre och fackföreningarna hade framgångar i den svenska modellen så att oron för arbetslöshet bleknade bort.

När Hedeniusdebatten om tro och vetande fick sitt enorma genomslag i skarven mellan 40- och 50-talet blev många fundersamma. I många fall blev resultatet en bestående osäkerhet. Inte alla blev medvetna om att det rörde sig om ett cirkelbevis. Kvar för framtiden fanns en osäkerhet om Svenska kyrkan kommer att hålla fast vid sina grunddokument eller börja navigera efter andra värderingar. Intryck från den naturvetenskapliga forskningen av att man skulle ha löst alla frågor om livet och tvärsäkra uttalanden av enskilda forskare om att religiösa frågor är ointressanta eller meningslösa för människans tillvaro har ökat denna osäkerhet.

Fotnoter:

1. En hanterlig sammanfattning finns i översättning av Lundadocenten i fysik Hans-Uno Bengtsson i en bok av Brian Greene ”Ett utsökt universum” (MånPocket; originalet ”The Elegant Universe” 1999).

2. Hedenius citat är från pocketboken i Aldusserien ”Tro och livsåskådning,” 4:e uppl. 1964, sid. 35. Korta citat ger ej hel rättvisa åt de två postulaten men möjligen lite uppfattning om tankegången. Det religionspsykologiska postulatet handlar om ”…att religionen inte bara är fromhet utan också ett försanthållande av vissa religiösa föreställningar och antaganden…”. Det språkteoretiska postulatet, som rör frågan om samband mellan att förstå och acceptera en utsaga, ”säger alltså, att vad kristendomen säger kan meddelas personer som inte är troende.

3. Här finns inte utrymme att ens beröra kunskapssamhällets utveckling och läge idag. En fullödig och modern orientering ges i professor Sven-Eric Liedmans bok ”Ett oändligt äventyr”, (Bonnier Pocket 2001).

 

Populärt ”Releaseparty” i Uppsala för Burträskares bok.

Fritz Olofsson från Bygdsiljum inom Burträsk började efter en lysande studentexamen i Skellefteå att läsa teologi i Uppsala vid 1950-talets början. Sedan dess har han efter prästvigning och ett antal förordnanden dröjt sig kvar vid universitetet och oförtrutet studerat vidare. Hans levnadssätt både till det yttre och inre påminner om urkyrkans asketer. Själv tänker jag på den syrisk-ortodoxa kyrkans heliga gestalt Mar Afrem, född år 306, vars 1700 års minne firas nästa år 2006. Denne gömde sig i en enkel hydda på berget vid Edessa men var bl. a. en av den kristna kyrkans första diktare och kompositörer, kallad ”Andens lyra, som dagligen vattnar Syriens folk med nådens strömmar”. Fritz Olofsson har varit körsångare och lever utan telefon i en liten lägenhet på Ymergatan i Uppsala med en säng, en stol, en cd-spelare samt förstås en massa böcker. 1996 publicerades fyra föredrag av Fritz Olofsson i Svensk Kyrkotidning.

Den 14 november i år hölls ett storartat ”Releaseparty” i en fullsatt samlingssal vägg i vägg med Uppsala domkyrka med anledning av Fritz Olofssons bok ”En mystik troslära”. Bland de närvarande fanns de tidigare Burträskborna professor Edvin Larsson och biskop Olaus Brännström. Trion ”Syster Fritz” - som inspirerats av Fritz´ tankar – underhöll med folkjazz. Boken är utgiven genom Uppsala Universitet under Working Papers in Theology 4 med professor C. R. Bråkenhielm som utgivare. Naturvetaren och ekonomen Marianne Granat berättar i en efterskrift i boken hur hon steg för steg renskrivit det som Fritz Olofsson berättat för henne med ledning av bl. a. hans handskrivna meditationsformler. Resultatet ”En mystik troslära” är som Fritz Olofsson själv säger ”djupenkel” så att ett barn kan förstå. Ramen kan vara svår att tränga igenom men innehållet rymmer ett djup som berör överraskande vardagsnära frågor.

Om ”En mystik troslära” av Fritz Olofsson.

Mystik finns inom alla stora religioner. Fritz Olofsson ger i sin ”mystik troslära” utrymme för utblickar mot även andra religioner än den kristna. Ja, han har t. o. m. ett kapitel med underrubriken ”En mystik ´troslära´ för ateister”. Men som präst med en äkta djup fromhet, som helt präglar hans liv, är grundtemat kristet och exemplen hämtade ur Bibeln. Läsare möter ett antal termer och begrepp på latin och grekiska, ja även ett på hebreiska, som den språkkunnige A-studenten från Skellefteå bemästrar suveränt och adekvat som sina arbetsredskap. De flesta av dessa får sin förklaring i texten. Den som bara bläddrar i boken första gången står kanske undrande även inför de illustrationer som tydliggör formuleringar och tankemönster men dessa förklaras i slutet av boken.

Överraskande konsekvenser sticker ut bland dem som Fritz Olofsson drar i ”en mystik troslära”. Teodicéproblemet löses upp som ett skenproblem liksom motsättningen tro och vetande, trotsåldrarna integreras i livstolkningen liksom etiska värderingar och löfte ges att det kan bevisas att Gud finns. Behovslön rekommenderas i stället för prestationslön. Det är ofta man känner igen den västerbottniska fromhetens tröstande grundton i citat av bibelställen och psalmverser mitt bland tuffa filosofiska överväganden men också ökenfädernas asketiska livshållning under livslång meditation.

Bokens del 1 bär rubriken ”Att känna sig själv är att känna GUD”. När en människa inser att hon är ett med Gud som är det Oändliga och som utgör den Helhet som inte kan delas, alltså det Absoluta, blir hon såsom Oändlig Anda medveten om att vara inkarnerad såsom psykofysisk, ändlig varelse i rum-tiden. I den gestalten märker människan att Gud är både destruktiv och konstruktiv. Skaparens lag är vetekornets lag: genom död till liv. LOGOS är Ordet från Gud. Varje människa är en logos spermatikos, ett Logos-frö, som ska växa till Gudsmedvetenhet. Vem Gud är, vad Anden är, vem Kristus är (Fritz Olofsson omplacerar de tre trosartiklarna) och vem människan är sammanförs i en inre helhet.

Bokens del 2 är en ”Mystik djupteologi”. Här ges en i likartade termer som i del 1 genomtänkt och i detaljer motiverad tanke- och livsmodell som sägs kunna appellera till sökande människor och tillfredsställa både intellekt och känsla. En mystik meditationsformel anges i vilken Mystik Livsinsikt implicerar Mystik Livssyn och Mystik Livshållning. Här blir människovärdet så betydelsefullt att det ”innebär budet att älska sin medmänniska som sig själv och att betrakta varje människa också av annan tro och religion såsom lika gudomlig som mystikern betraktar sig själv.”André Östlund