vive la eggstone!

betyg: 4 av 5

eggstone 'vive la différence!' (vibrafon)

det är rätt märkligt. eggstone har aldrig gett sken av att ha plågats av inskränkningar i sin konstnärliga frihet.

den ofta eteriska popen på de två album trion hann ge ut på soap records - 'in san diego' och 'somersault' - kändes tvärtom påfallande självständig och egenartad. och ändå: när skåningarna med 'vive la différence!' debuterar på eget bolag låter det som om de just sluppit ur långvarig kreativ fångenskap. skivan är som en ejakulation av uppdämd skaparlust; ivrig och upprymd och rustad med nya, gränslösa perspektiv. ja, det känns så i alla fall och stämningen inspirerar. man blir upprymd själv.

till skillnad från en annan som just firat sitt nyvunna oberoende med ett album, prince, ser eggstone emellertid till att reglera idéflödet. mitt i det rika virrvarvet av harmonier och toner finns ordning och kontroll och disciplin, och 'vive la différence!' framtonar därför ändå som en "riktig" popskiva, medan den amerikanska kollegans 'emancipation' bitvis mest liknande ett oregerligt jam. att bedöma enskilda moment känns en smula vanskligt eftersom de tio låtarna spännande nog tenderar att omvandlas för varje genomlyssning. nästan oavbrutet öppnas nya vinklar, nya bottnar, nya dimensioner. men okej, så här långt framstår 'taramasalata' som något av ett klimax. det är en kalejdoskopisk, böljande paul mccartney-dröm garnerad med - bland annat! - små duttar discokulörta brothers johnson-stråkar. oerhört snyggt. också luftiga, morrissey-besläktade 'supermeaningfectlyless', singelbekanta liverpool-hälsningen 'never been a better day' och snärtiga 'still all stands still' skimrar betagande.

samtidigt radierar många nummer påtaglig värme, vilket måhända överraskar. jag har tidigare uppfattat den här gruppen som något kylig och stram, men 'vive la différence!' talar definitivt till hjärtat. eggstones hittills starkaste - och en utmärkt start på det nya popåret.

 

per bjurman
aftonbladet, 10 januari 1997