'proffs ut i fingerspetsarna'

underground, göteborg,

20 februari 1997

 

under större delen av konserten imponeras man som vanligt av hur bra eggstone låter live. hur bra de blandar skivornas suveränt arrangerade sound med ett stökigt liveljud.

jag är helt övertygad att patrik bartosch mellan låtarna mixtrar med något slags maskin, och fixar fram blås, munspel, piano och andra förinspelade finesser. jävlar vad snyggt gjort! när jag på slutet går runt scenen och ser två extramedlemmar sitta framför var sitt notställ och skickligt spela diverse instrument blir jag ännu mer imponerad. och förvånad. nästan lika förvånad som när de för några år sedan brukade tolka sex pistols.

möjligen börjar jag bli tondöv. eller så ska en recensent konsekvent studera scenen från alla möjliga vinklar. men framförallt så bevisar detta eggstones storhet som popgrupp. malmötrion har alltid lyckats tillföra något extra live. de brukar ersätta vibrafonmelodier och stråkar med ackordbyten och olika samtidigt enkla och geniala musikaliska schackdrag. andra låtintron, öka tempot i vissa partier, lugna ned kompet. förändra, ta bort, lägga till.

nu alltså - i betydligt större utsträckning än tidigare - med skivornas arrangemang live. det funkar förvånansvärt bra. efter de mest lyckat genomförda låtarna ser per sunding och patrik bartosch ut som lyckliga små barn. lekfullhet blandat med professionalism. eggstone har en osedvanlig känsla för sin musik. vissa låtar känns lite försiktiga och trevande. som 'april and may'. andra låtar från 'vive la différence!' - 'still all stands still', 'marabous', 'taramasalata' - är lysande. till mångas glädje avslutar de med 'my trumpets'. en gammal goding från 1991.

 

 

pm jönsson
göteborgs-posten, 22 februari 1997