e g g s t o n e

'plastic soul #1 1997'

den 14:e maj vann kanada den tredje och avgörande finalen över sverige i hockey-vm. men de som råkade värst ut var tre lommakillar som försökte ha en konsert på liseberg samma kväll. sverige drog åtminstone ett par miljoner framför soffan medan eggstone fick klara sig med drygt hundra tappra indiekids.

från och med nu kunde vi titulera oss journalister. vi skulle göra vårt livs första intervju och för att komma in backstage skulle vi berätta för vakterna att vi var journalister. bandare och kamera var fixat, frågor nerklottrade och nervositeten dämpade med rom & cola (nödlösning).

inför storögda tonårsflickor blev vi ledda bakom scenen för att möta riktiga rockstjärnor. det var nu vi skulle lämna våra oskyldiga liv och få se hela skiten: sprit, knark, groupies och bilder på satan. väl inne möttes vi av eggstone i full färd med att döda alla rock'n'roll myter. 15-åriga flickor som ville ha autografer, ramlösa, rökförbud, lisebergskaniner och tre trevliga skåningar är inte i klass med alla zeppelin-anekdoter som vi överdoserat. bandet rullade.

vi har läste en recension på nätet där nån har kallat er för indiepopens toto. tycker ni att det är smickrande?

per: det beror på hur man ser det. recensioner handlar mycket om hur man uppfattar något. om nån tycker att den saknar melodier och tycker att det är dåligt, så tycker vi att det är en missuppfattning, men de har ju uppfattat det så. så får det va.

men det är inget ni skryter med direkt...

per: nej, men precis när alla recensioner kommer ut så läser man dem, och det var så kul för man kunde hitta så supermotsägelsefulla saker i olika recensioner. nån tyckte att det var världens bästa melodier. dessutom fanns det en som sa att det var popens lo-fi som man då kan kontra mot indiepopens toto. när man kollade på olikheterna så fanns det nån som sa att jag sjöng jävligt dåligt och tradigt medan andra sa att jag sjöng jävligt bra. om man kunde sätta det brevid varandra så känns det som om skivtiteln ('vive la différence!') passade jävligt bra.

ni blir inte upprörda om ni anser att folk missuppfattar er?

per: nej, absolut inte. det känns självklart att det måste vara så. alla kan inte tycka om samma sak.

"per: jag skulle vilja gå in i en 10-årig period av...
patrik: droger?"

apropå din röst. den är ju ganska speciell. har ni råkat ut för mick jagger-syndromet att i början av er karriär ni spelat och nån skivbolagssnubbe sagt "bra musik, bra band, men skippa sångaren för han låter för jävlig".

patrik: inverterat g-syndrom.

per: nej, det har vi inte för det har aldrig varit aktuellt för oss att dela på oss.

men det har aldrig hänt att någon sagt det?

maurits: nej, aldrig.

per: men det är säkert många som tycker att sången är jävligt dålig och många som tycker att den är jävligt fin. jag vet själv att vissa sångare som jag tycker är jävligt bra som ofta får kritik i recensioner. jag vet själv att det berör mig bäst, därför har jag lätt för att ta en recension där det står att sången är dålig.

än så länge hade allt förlöpt bra och det var dags att plocka fram riktiga fjäskoffensiven: en lista med eggstones fem bästa låtar enligt redaktionen.

marabous

shooting time

il trascurato

supermeaningfectlyless

happiest fool

efter några sekunders begrundade sken de upp och sa att listan var fin och inte så tokig. till och med lite oväntade låtar (vilket är precis vad man vill höra för att bli mallig). framförallt 'shooting time' verkade överraska dem.

'shooting time' påminner oss väldigt mycket om happy mondays. har ni varit influerade av dem?

maurits: det var mycket sån manchester-pop då när vi gjorde den skivan.

ni får med dragspelet och allting...

patrik: det råkade bara komma med.

per: vi spelade in den i slutet på vintern 90-91 i vår egen replokal och några av de låtarna kommer att komma ut efter hand. den 'shooting time' som finns på skivan gjorde vi sommaren -91.

maurits: vi spelade den jävligt länge. då hette den bara 'manchester' och vi hade ingen text på den.

patrik: vi hade en spelning i österrike som var jävligt dålig, vår första på turnén, så vi var desperata. vi behövde nånting typ 'manchester'. så vi hittade på den låten.

senaste skivan, 'vive la différence!', låter mycket mer helgjuten än de andra och påminner oss väldigt mycket om 'pet sounds' och 'the queen is dead'. har ni lyssnat mycket på de skivorna?

eggstone: mmm, ja...

lite längre låtar, inte direkt jättekommersiellt vid första genomlyssningen...

per: jag håller med, vi tänkte jävligt mycket på att göra en skiva som är kort i antalet låtar för att få det att sitta ihop bättre. och sen hålla oss till att få en något mer gemensam känsla så att hela skivan går mer i en stämning och kanske vara lite allvarligare och seriösa i texterna.

patrik: vi har inte lyssnat så där otroligt mycket på 'pet sounds' egentligen.

maurits: vi har lyssnat på den och tycker att den är jävligt bra, men det har inte varit en milstolpe i vår skivsamling.

vi har letat obskyra beach boys-hyllningar i era texter. 'hang on to your eco', låten 'beach boy'...

eggstone: ja...

... och låten 'water' också.

eggstone: nej, den har nog inte så mycket med beach boys att göra.

har ni inte hört 'cool water' med beach boys?

eggstone: nej.

texten är uppbyggd på ungefär samma sätt. de berättar vad vatten är bra för och vad det kan användas till.

eggstone: jaså! vilken skiva är den på?

den spelades in under 'smile' och kom sedan ut på 'sunflower' 1970.

maurits: spännande.

omedvetet har ni skrivit en liknande låt. tror ni att skivan kommer att bli en klassiker?

per: för vissa kommer det nog att bli det. kanske inte för hela världshistorien.

klassikerna slår ju inte alltid direkt. det är en skiva som kan växa med åren.

per: tror jag också att den kan göra. så som vi jobbar, så som vi håller på, har vi märkt att vi hittar ofta vår publik bland såna som är intresserade av musik. vi fungerar mer som inspiratörer till andra. Istället för att själv hitta till en stor bred publik så gör vi musik som letar sig smalt ut till den som håller på och spelar. det märker vi när vi får feedback från andra länder, då är det ofta folk som håller på med musik själva och journalister.

"- har ni hört
'cool water' med
beach boys?
- nej."

är det medvetet så att ni inte vill vara kommersiella eller spelar ni helt enkelt musik som ni gillar själva?

eggstone: mmm. det gör vi.

är den inte ganska japan-vänlig i varje fall?

per: vi spelar musik vi gillar och musik vi saknar.

patrik: fan vad jag är trött på det där. vad menar du med det egentligen?

här träffade vi en öm punkt. när vi pluggat eggstone inför intervjun har vi inte läst eller hört något utan att japan nämnts. japansk eggstonetidning, japaner som utnyttjar sin semester till att åka till tambourine studios, försäljningssiffror i japan etc. nu var detta inte eggstones första intervju för året och definitivt inte den första gången de hörde frågan. men vi blev uppläxade.

den typen av musik verkar slå ganska bra där.

patrik: all typ av musik slår ganska bra i japan.

per: pandora säljer en halv miljon skivor i japan. vi säljer kanske 20-30 000. hon säljer 20 ggr så mycket som vi.

vad säljer ni i sverige?

per: ungefär lika mycket. sådär 10-20 000. med tiden. den här ('vive la différence!') har sålt 10 000 nu. den första 15 000.

maurits: första skivan har sålt nästan konstant lika mycket varje år.

per: jag håller inte med om att det skulle vara japan-vänligt.

maurits: det är snarare så att i japan finns det en viss klick av människor, framförallt i tokyo, som är jävligt pop-freaks. kan oerhört mycket om popmusik och lever i den världen. det är dem som är vår publik där. det är inte "vanliga" japaner så att säga som går omkring och trallar på eggstone, utan det är en speciell publik.

som i sverige alltså?

maurits: ja, precis.

per: det är därför som vi har ganska lätt för att bli kompisar med folk som lyssnar på vår musik när vi är där. vi har ungefär samma referensramar på nåt vis.

hur nördiga är ni? hur insatta i pophistorien är ni? spelar ni in band till varandra, rabblar ni nummer på singlar, etc?

per: vi är ganska onördiga på det viset.

patrik: vi börjar väl kanske bli lite nördigare. från att ha varit helt okunniga om pophistorien börjar vi få lite kläm på det.

per: vi har fått ganska mycket blandband skickat till oss. kan vara lite frustrerande, för jag tycker att det är så jävla fint, så snäll present att skicka ett blandband, för det är så kul att lyssna på, men jag har inte vetat om och vad jag ska spela in tillbaks.

men när ni började försökte ni likna the jam?

per: jo.

det är väl lite nördigt?

per: då, 1986, var det inte det.

maurits: vi lyssnade på jam och smiths just då. pretenders, costello och clash och nu är det sånt som hör till pophistorien och de flesta känner till. men vi älskar att lyssna på mycket musik, men det är ingen av oss som riktigt går och letar i en back. det händer att man får inspiration och vill ha "den" skivan men...

ni har aldrig gått in för soul, mer svart musik.

maurits: vi kan tycka det är jävligt bra, men det är inget vi satt oss in i och bara levt för
i ett halvår utan det finns bra och dåliga låtar.

per: jag har börjat köpa lite mer skivor sista ett och halv året, börjat intresserat mig mer, men inte för att samla på mig luckor i skivsamlingen utan mest för att bli inspirerad.

på scen har ni ofta blås men ej på skiva. hur kommer det sig?

maurits: där är ofta stråkar.

ni ersätter stråkar med blås på scen?

maurits: ja just det, de får fylla ut alla de hål som vi har andra instrument på skivan, vibrafon och stråkar.

ni har inte tänkt ha mer blås på skivorna?

per: jo, det är möjligt att det kommer att bli det. men det känns samtidigt som att det gärna får vara olika live och på skiva. det känns ganska fräckt att göra låtar som är utbroderade och spacade på skivan men ändå framföra dem på tre som vi alltid gjort. med denna skiva kändes det svårt att plocka ned den till bara tre, det blev så mycket som försvann att vi var tvungna att ha kvar vissa moment.

"jag skulle
vilja göra något
jävligt dåligt!"

ni har inte kommit bort från skåne ännu. tröttnar ni aldrig? vi är skåningar från början men flydde upp hit till storstan så fort vi kunde.

per: om man jämför malmö för 5-6 år sedan med nu, så är malmö en helt annan stad.

det hade inget bra rykte när vi bodde i trakterna...

maurits: nu är malmö mycket av en popmusikstad. Innan var det wilmer x och sinners men nu är det en riktig popstad. jättekul. dessutom är det en perfekt bas för ett popband. bra stämning.

per: vi har tyckt att det varit skönt att vara för oss själva. vår första skiva kom egentligen från lomma utan att ha varit i kontakt med press eller hippa människor. vi spelade vår egen musik och så kom skivan ut och sen började vi träffa folk från media. den skiljer sig lite från annan musik från den tiden som gör att den känns orginell. det kan vara svårt att hitta tillbaka till det orginella när man har börjat träffa alla de här andra som håller på med musik. men ett sätt att kunna göra sin egen sak är att hålla sig borta från där press och meidacentrum är.

maurits: så åker man dit ibland och visar upp sig och träffar alla och har kul och sen är det jävligt skönt att komma hem.

ni har ju restaurang, studio och skivbolag, känner ni inte att ni har för stort ansvar och inte kan leva ut rock'n'roll myten och skita i allt och supa lite, groupies, etc?

eggstone: jo.

patrik: vi jobbar på att skriva oss ur allt det där. vi sätter igång det men försöker engagera oss mindre och mindre.

maurits: vi jobbar t.ex. inte på restaurangen och knappt på skivbolaget.

per: kanske inte direkt för att leva ut rockdrömmen, det känner vi inget behov av. vi har spelat så jävla mycket ute sen 86-91 innan vi gav ut skivor. vi kan på nåt sätt redan det. det som känns att det kan störa lite är att inte ha tid att bara jobba som band utan att något annat stör. lite därför det tog så lång tid med förra skivan, för vi höll på med andra saker hela tiden och kunde bara koncentrera oss i korta perioder. nu har vi som mål att släppa det mer och mer och kunna jobba längre perioder. kunna åka bort lite för att sedan jobba mer intensivt.

groupie: ni verkar inte lika inne efter groupies som vissa andra band. brainpool t.ex.

under hela intervjun har det suttit en tjej och lyssnat, vars funktion eller förhållande till bandet vi aldrig förstod. vi kallar henne groupie här bara för att eggstone skall ha lite farligt rykte trots allt.

så brainpool är såna?

groupie: ska vi inte gå in på.

vi intervjuar dem en annan gång. vad har hänt om tio år? schlagerfestivalen, solokarriärer, instrumentalskivor?

per: jag tror inte det. jag tycker det skulle vara jävligt kul att gå in i en sån.., först göra några popskivor, gärna nån enklare trioskiva som är närmare det vi gjorde förut, enkla korta skivor med låtar där vi bara spelar trumma, bas och gitarr. och sen skulle jag vilja göra en mer hitbetonad skiva också. man har ofta haft en kanske lite arrogant känsla att, vi vill göra vår musik, men om vi satsade stenhårt på att göra hitmusik så skulle vi klara det. skulle vara kul att gå upp till bevis.

som boo radleys gjorde...

per: ja, just det. sen om det skulle lyckas och man har haft sitt, skulle jag vilja gå in i en lång tioårig period av...

patrik: droger?

per: nej, men göra något jävligt dåligt. skulle vara så jävla gött.

skiva med london symphony orchestra?

patrik: ja, storhetsvansinne. musikaler och sånt.

per: dålig musik och musikaler.

i det här läget sitter fem personer och försöker överträffa varandra i musikaliska blunders man kan göra som popband och det blev en fin avslutning på våra 20 minuter. allting hade förlöpt fint och vi tackade och gick. det sista vi hörde var att de skulle ge sig ut i göteborgsnatten på jakt efter "birsa". taskigt att de inte frågade om vi ville följa med. vem vet, de kanske drog hem några riktiga pumor som de söp fulla och piskade med döda ormar...

tobias & arthur morgan
plastic soul #1, 1997