perfekta lyror

för ett och ett halvt år sedan såg jag en skiva uppställd i min favoritskivaffär som jag inte kunde ta ögonen ifrån: 'eggstone in san diego'. eftersom jag är uppväxt i just san diego var jag givetvis tvungen att ta reda på vad det var för någonting.

skivaffären i fråga ligger i stockholm och den som hittade eggstoneskivan var den amerikanske trumslagaren och producenten michael blair som sedan några år är bosatt i stockholm. när jonas sjöström från mnw knappt ett år senare berättade att eggstone inte visste riktigt åt vilket håll man skulle gå på nästa skiva, var blair inte sen att svara: "låt mig producera!".

och även om det är en oväntad kombination - eggstone med sin stiliserade popinriktning och blair med bakgrund i new yorkavantgardet (han har medverkat på flera av hal willners album, men har också spelat in tom waits, lou reed och elvis costello) - så föll den ovanligt väl ut. 'somersault' (snap records) är ett förträffligt popalbum; elegant och äventyrligt, humoristiskt och träffsäkert. den stora skillnaden jämfört med eggstones debutskiva ligger i musikens energinivå. låtarna är med direkt spelade, det finns en helt annan attack och fokuseringen i ljudbilden.

- stillmässigt är nog den nya skivan lika splittrad som den första, säger per sunding i eggstone, men den är splittrad "innanför ramarna". vad michael blair tog fasta på var att få mer stadga i grundtagningarna, att gitarr-bas-trummor skulle ha en fastare grundkänsla. utifrån detta byggde vi sedan upp arrangemangen ganska förutsättningslöst.

skivan är inspelad i eggstones egen studio i malmö, tambourine studio. man köpte den för två och ett halvt år sedan tillsammans med "husteknikern" tore johansson efter att ha spelat in sin andra singel 'shooting time' i en mindre malmöstudio. den sommaren (1991) annonserade en dansbandsstudio i kivik ut sin utrustning i en musikaffär, en lapp som eggstonemedlemmarna länge gick och sneglade på. efter mycket dividerande kom man fram till att det inte skulle bli så mycket dyrare att köpa utrustningen och spela in en lp själva än att hyra in sig i någon professionell studio.

i utrustningen ingick en 16-kanalsbandspelare från mitten av 70-talet, ett äldre mixerbord, amec, ("det ser ut som en gammal möbel" säger per sunding), ett större antal gamla rörmikrofoner samt ett antal samplers och datorer. för att finansiera köpet sålde man dock med en gång av datorerna och samplingmaskinerna och i stället har man fyllt studion med olika akustiska instrument. eggstonemedlemmarna är över huvud taget mer intresserade av att arbeta med akustiska ljud, än att konstruera ljudbilder på teknisk väg.

- kanske är det en snobbing inställning, säger sunding, men vi tycker att det låter intressantare när riktiga ljud blandar sig med varandra, det blir liksom ett annat "gurgel". vi är till exempel barnsligt förtjusta i vibrafon. vi improviserar mycket när vi arbetar i studion, det är mycket famlande och prövande fram och tillbaka. ofta arbetar vi med slumpen som bollplank. man kastar iväg en idé som slumpen slänger tillbaka tio meter för högt. men så ibland blir det en perfekt lyra.

- det var inte minst eggstonemedlemmarnas öppenhet inför olika lösningar som gjorde det roligt att arbeta tillsammans, säger michael blair. de tar ingenting för givet och är inte främmande för att pröva "det omöjliga". det som hindrar musik från att utvecklas är oftast alla fördomar om att si eller så kan man inte göra. men så kanske någon gör "fel" enligt spelreglerna och plötsligt har man skapat ett helt nytt och oväntat uttryck.

många har visserligen påtalat likheterna mellan hur eggstone låter på 'somersault' och grupper som xtc, pixies och beatles. men det finns alltid humor och personlighet i deras citat, vare sig de är öppna eller dolda. michael blair nämner något som elvis costello sade en gång: "den mediokre artisten lånar, den begåvade stjäl". det stämmer absolut in på eggstones musik, de stjäl på ett begåvat vis.
 

 

magnus haglund
musikermagasinet #5, 1994