eggstone;
tre killar från lomma
som började med sex tomma händer. efter att raskt ha byggt en egen
studio och där gjort två briljanta skivor - samt producerat bob hund
- räknar man idag sina fans bland japanska skolungdomar, indiska
spärrvakter och hela pop-redaktionen.
tåget från stockholm
till malmö går genom ett vintrigt, fruset landskap. det känns som
om just den här vintern aldrig kommer att ta slut. i alla fall fram
till alvesta, för där kliver peps persson på och det måste betyda
att tåget verkligen är på väg till en plats utan minusgrader.
i malmö är det
mycket riktigt nollgradigt och i tambourine studios är det riktigt
varmt. där går per sunding, patrik bartosch och maurits carlsson
runt och trallar, fixar och meckar med studioutrustningen. deras andra
album 'somersault' är klart sedan två månader tillbaka, men
releasen är först om några veckor.
eggstone har gått in
i den fas efter inspelningen då faxen på kontoret surrar fram prov
på skivomslag, lokal för releaseparty bokas och media börjar höra
av sig för intervjuer och framträdanden.
en japanska journalist
har precis varit där. eggstone tillhör den våg av svenska band som
har framgång i det fjärran landet.
- de tycker att vi ser
typiskt nordiska ut, säger lintotten per.
maurits visar ett
nummer av japanska elle, som har ep-omslaget till eggstones 'in lemon
grove' på framsidan.
i början av februari
släpptes singeln 'water'. den gick direkt in som veckans singel på
radio stockholm, vilket fick oanade konsekvenser. helgen innan jag
träffar eggstone var per i stockholm för att ersätta bob hunds
basist, som hade gått in i en vägg. när per gick ner i tunnelbanan
satt en indisk spärrvakt med stor turban och trallade för fullt på
'water'.
- jag vet inte om det
är ett bra betyg, men det är jäkligt kul med sådana småsaker,
säger per. han tycker inte att den mjuka jazzpopvalsen 'water' är
typisk för det nya albumet.
- man kan inte ta en
låt från skivan och säga att den är mest representativ. det kanske
går att plocka ut ett singelspår som ligger närmare det vanliga
radioskvalet, men jag tror inte att det finns någon låt som är
direkt typisk för skivan.
'somersault' (betyder
saltomortal) är producerad av michael blair, som har arbetat med
bland andra tom waits, elvis costello och lou reed. det var
skivbolaget som föreslog honom. hans trevliga sätt och det faktum
att han kommer från san diego avgjorde saken.
per, maurits och
patrik har spelat tillsammans i evigheter (sedan början av
åttiotalet) och de tre unga männen från lomma har känt varandra
sedan tioårsåldern. det började med en rad olika punkband. eggstone
föddes 1986.
- när vi startade
eggstone var vi en kopia av the jam, säger per. en exakt kopia. vi
spelade i svarta kostymer, vi var tre personer, vi hade rickenbacker
och vi hoppade som besatta.
i höstas lyssnade
eggstone återigen på jam-plattan 'this is the modern world' i en hel
vecka och tyckte att "wow, det här är bäst!". det har
satt sina spår, i videon till 'water' har kostymerna kommit fram
igen. och så det där att de vill låta som en trio...
själva lyssnar de
inte särskilt mycket på musik.
- om någonting bra
råkar komma i min väg lyssnar jag på det, säger per. jag har
lyssnat på posies skiva i ett par tre månader. jag tycker den
håller. och ibland åker pixies fram.
patrik har inte
lyssnat på musik på flera veckor. maurits tycker att det blir så
mycket ljud i studion, nu senast från grupper som cloudberry jam och
bob hund, så när han kommer hem vill han ha det tyst omkring sig.
- jag lyssnar hellre
på p1 och p2, säger per. det är betydligt roligare att höra om
något nytt komposteringssystem med maskar, eller om en grek som
flyttat till borlänge och öppnat restaurang, än att lyssna på
någon som kacklar skit i p3.
- vart tog
melodiradion vägen, där man kunde lyssna på musik i en timme och
sedan läsa i tidningen vad det var man lyssnat på?
för två och ett
halvt år sedan byggde pågarna sin tambourine studios och nu arbetar
de där varje dag. men de tröttnar inte på varandra. de tycker att
de slipper en massa triviala problem.
- vi känner varandra
så jäkla bra att sådana där småsaker som man kan irritera sig på
blir helt meningslösa.
ett tag försökte de
sluta spela tillsammans. men det gick inget vidare, de kunde inte
låta bli att börja igen. en gång om året sker visserligen en
urladdning, men sedan fortsätter allt som vanligt.
eggstone-institutionen verkar fungera som ett lyckat äktenskap.
drömmen om en egen
studio föddes efter inspelningen av eggstones andra singel.
- vi satt och räknade
och kom fram till att det absolut inte skulle gå ihop ekonomiskt att
starta en studio, säger maurits. men vi tyckte att det lät så kul
så vi sa "äsch, vi gör det i alla fall". efterhand
började det trilla in möjligheter vi inte tänkte på från början
och nu så går det ihop på något vis. för oss är det här en
drömtillvaro.
tambourine studios
ligger i en gammal kvarnfabrik i malmö. förutom eggstone spelar band
som divine dennis, scents, green, anastasia, bob hund, agurk players,
lady and the spokesmen och cardigans in sina skivor där.
det finns popgrupper
som ger intryck av att utgöra en egen värld. och att komma in i
tambourine studios är verkligen som att kliva in i en eggstonevärld;
fylld av bandets historia, deras drömmar, mödor och humor. på
väggarna hänger kartor över ryssland, malmö, sverige, världen.
röda nålar markerar var eggstone spelat, blå nålar var deras
skivor släppts. eggstone har spelat på 26 olika ställen i malmö.
- vi har alltid tyckt
att det är spännande och fantasieggande med kartor. man kan till
exempel lära sig var det finns järnfyndigheter på sri lanka. kartor
är vackra.
på kontoret, under
bokhyllan med travar av national geographic, står en gammal resväska
full med kassetter som popband skickat till studion. maurits säger
att alla försöker låta som popsicle.
försöker ingen låta
som eggstone?
- det finns några som
varit här som är mer åt vårt håll, säger patrik. då kommer ofta
vibrafon med i bilden. vi har ju en vibrafon som står inne i
studion, så det är lätt hänt att den slinker med.
- sedan finns det
band som kommer hit och säger att de låter som eggstone, men när
man hör dem kan man inte fatta hur de kan tycka det, säger per.
studion har ett
mysrum med röda väggar och mjuka, orientaliska mattor på golvet.
rummet har så pass hög mysfaktor att peps persson och nisse
hellberg hört av sig och vill spela in en video där. redan 1987
gav peps persson eggstone omdömet "ni har känslan
grabbar".
plötsligt känns
det som om ganska många trådar i skånes musikliv går genom
tambourine studios.
och just skånes
feta mylla verkar vara extra gynnsam för moderna beatpopgrupper som
eggstone, beagle, the girls och love kings.
- jag tror inte på
någon regional likhet, säger per. jag tror inte att det finns. det
är möjligt att det kan se ut som att det från skellefteå kommer
sexmannaband med fiol, men år det liksom inte. det finns samma
musikaliska bredd där som någon annanstans. okej att det varit
lite mer rockorienterat i malmö, men precis som med mode och allt
annat tror jag det är väldigt uppluckrat.
när eggstone
komponerar kommer alla tre med idéer utan något särskilt system.
fast var och en har sina egenheter. enligt per och maurits inleder
patrik gärna refränger med ett rungande pete townshend-slag på
gitarren. patrik håller inte riktigt med utan tycker att hans
specialitet är vibrafonen. han avslöjar att per däremot under
flera år tjatat om en slags kinesisk cymbal.
- ja, det är en
sådan där cymbal som finns med i peking operan. vi har aldrig
provat det. jag åkte till london i november och köpte en sådan,
så på nästa skiva kommer vi bara att ha peking-cymbaler.
den allra bästa
låten på eggstones första album är 'wrong heaven', en
pastischartad, mycket vacker och melankolisk popballad. det känns
som om 'wrong heaven' mycket väl kunde ha varit med på dusty
springfields repertoar i en annan tid.
när eggstone spelar
live får de ur sig behovet av att väsnas. men när de går in i
studion fokuseras kreativiteten kring det finstämda
poplåtssnickeriet.
- det känns för
lätt att gömma sig bakom distade gitarrer och titta ner i golvet
och se sur ut. det är en helt annan utmaning att försöka göra
någonting vackert, säger maurits.
- just nu känns det
tuffare att våga göra sockersöta, mesiga låtar. man vill att det
ska bli en slags stämning i låtarna och på skivomslagen, som folk
kan beröras av. gör man alla låtar i samma stil gömmer man undan
många atmosfärer.
eggstones musik
startar en bild och ett stämningsflöde av förvånansvärda
proportioner. stämningarna är kärnan i deras musik. och det
känns välbekant på något sätt. en särskilt envis bild som
dyker upp vid lyssnandet på 'somersault' är den av en pir och en
öde strand.
- lomma pir, säger
de i en mun.
- i lomma finns en
grå, ganska trist strand med en legendarisk pir rakt ut i havet,
förklarar patrik. och just den piren ska vara med på omslaget.
- det du upplever
när du lyssnar på oss har säkert samma ursprung. det är säkert
inte så stor skillnad mellan borlänge och lomma. sverige är ju
ohyggligt uniformt. nästan alla i vår ålder har haft en liknande
barndom och du skulle säkert kunna hitta någon i borlänge som
påminde bakgrundsmässigt om maurits, och jag hade säkert kunnat
hitta någon i lomma som påminde om dig.
- om man jämför
rent geografiskt är sverige jäkligt stort, men det är ohyggligt
uniformt. det är lika långt ner till rom som upp till umeå, men i
rom är det en annan humor, andra vanor och en annan moral. du och
jag har säkert tittat på samma barnprogram på tv, lyssnat på
samma musik, haft samma skolböcker och sett samma videofilmer.
eggstone har en
trogen klunga med fans. det går att känna igen dem på de oranga
t-shirtsen. patrik tror att det kan komma från att maurits alltid
har orange tröja på sig när de spelar, eller från den perioden
då hela gruppen bar oranga plastjackor. men alla fans är inte
små, spinkiga pojkar i t-shirts.
- en grabb har vi
lärt känna för att han alltid är på våra spelningar, säger
patrik. han är en stor, kraftig fn-soldat som är nere i bosnien
just nu. vi får brev från honom där han skriver att han är
ledsen för att han inte kan komma på våra spelningar.
eggstone har inte
bestämt sig för vad de ska ha för scenkläder inför stundande
spelningar.
- vi har ingen
budget för styling, säger patrik. tyvärr! men vi har en intern
styling som smyger sig in mellan oss. ingen vet hur, eller varför,
eller varifrån. det förändras liksom långsamt.
ett så estetiskt
medvetet band behöver naturligtvis ingen utifrån som stylar dem.
denna vanliga, grå tisdag ser de helt stilmässigt homogena ut. per
och patrik är båda iförda rutiga skjortor. och hur en grupp
framstår estetiskt är inte oviktigt för hur man upplever musiken.
- jag tror att
skivomslaget betyder rätt mycket för hur man lyssnar på en skiva,
säger per. när bob hund spelade in sin lp hade jag ingen direkt
känsla för hur den var, men sedan kom skivan och då tyckte jag
att den kändes grön och vit, och det var självklart att det
kändes så. och när jag sätter på posies album känns det lite
sådär brun-grått.
eggstone tycker att
sverige äntligen börjar få en lyckad musikatmosfär.
- sverige känns som
ett av de fräschaste länderna i hela världen just nu, säger per.
för tio år sedan kändes det jäkligt mossigt. det kändes som om
övriga världen tänkte sig sveriges musikliv som en joddlande
kille med skägg på en kulturmässa. men nu har sverige fått en
helt annan status och pondus musikmässigt. skivbolagen är mer
intresserade och banden är duktigare. det är rätt gynnsamt nu och
jag tror att det kommer att vara det en bra period framöver.
eggstone erkänner
att de är lite nervösa inför utgivningen av 'somersault'. maurits
lyssnar på skivan med en stor knut i magen. per är nöjd med den
ungefär varannan dag; särskilt osäker blir han på måndagar.
eggstone söker inte
efter den stora publikens erkännande, även om de förstås inte
skulle bli ledsna om de slog igenom. de tar ett steg i taget. de har
varandra vad som än händer och de gör exakt vad de vill göra.
- om man lyckas
eller inte beror på vad man utger sig för att lyckas med. om man
inte har så höga förväntningar och stora pretentioner på hur
man ska leva själv rent standardmässigt, så blir allting en
framgång.
- om man har som
målsättning att bli en superstjärna och vinna internationella
grammisar och sälja en miljard skivor, skulle allting vara ett
misslyckande istället, säger maurits.
eggstone har ganska
jordnära drömmar för tillfället. per ser fram emot att spela ute
igen och alla tre längtar efter att spela in ännu en platta.
- vi vill få
tonerna att sitta ännu bättre tillsammans i ännu roligare
kombinationer, säger per. det finns en ordning som är ohyggligt
bra, en som ingen ännu har upptäckt.
- små visioner,
fast ändå stora, säger patrik.
och så hoppas de
på att sätta ännu en röd nål på kartan. på japan.
på väg hem kliver
jag på fel tåg, men det gör inte så mycket. eggstone har lovat
att våren är här om en månad.
eggstone är
aktuella med sitt andra album 'somersault', en smärre
sverige-turné samt en hälsning via storbildsvideo till
avgångseleverna i yokohama high school.
maria lindén
pop # 7, 1994
