'essensen av storsäljande popmusik:

eggstone kokar buljong baklänges'

 


det var i början av sommaren 1996 som eggstone släppte singeln 'still all stands still'. ett smakprov inför en efterlängtad första spelning på två år. en smakfull popdänga. en inblick i eggstones värld. text och musik signerade eggstone.

det vill säga: per sunding; sångare, basist, bob hund-producent, regerande bonving-världsmästare och så vidare. patrik bartosch, gitarrist, sångare, restaurangägare, studioinredare och så vidare. och maurits carlsson trumslagare, sångare med mera, med mera.

i texten springer det stackars jaget runt, runt i cirklar där han sysselsätter sig med allt mer och allt hetsigare aktiviteter. han stannar aldrig, han kan inte. ändå står allt stilla eftersom omvärlden vägrar att röra sig lika snabbt som textförfattarens medvetande.

 

det är sen vinter 1996. en vanlig dag hos eggstone i malmö. åtta intervjuer gjorda under dagen. och så en diskussion trumslagare och gitarrist emellan; ska vi göra den sista intervjun nu i kväll, vid nio innan vi går ner till restaurangen la couronne? eller i morgon till frukost innan vi spelar in nya skivans första video? och oavsett vilket, hur blir det med vår skönhetssömn?

så här är det: popbandet eggstone har gjort tre skivor. det är snart fem år sedan den första, 'in san diego' kom. redan innan dess köpte de egna studion tambourine där alla tre eggstone-skivorna, cardigans alster, liksom bob hunds är inspelade. i och med sina tre album och sju eller åtta singlar beroende på hur man räknar har rggstone blivit storstjärnor i japan och små stjärnor i sverige.

de tre äggstenarna kommer från lomma, ett av sveriges sydligaste samhällen och har känt varandra sedan grundskolan. de har haft ett coverband tillsammans, de har spelat diskohits på bröllop och varit förband till peps persson. de har repat i källare och bott i studion då tambourine var nyinköpt. med det var länge sedan.

efter att ha turnérat ganska många månader i samband med andra albumet 'somersault' startade eggstone sitt skivbolag vibrafon. efter vibrafonen som står i tambourines stora studio och som på något vis spökar på alla skivor som spelats in där. men kanske mest vibrafon efter vibrafonljuden som finns med på nästan allt eggstone släpper och får märka ut en del av deras idé om musik.

 

på vibrafon ger eggstone ut sig själva och annat de gillar. souldamen lady lynettes senaste album. poporkestern dipper och deras singel 'butterfinger', med extraspåret 'shaping up' som är värd en egen artikel. samtidigt med den nya eggstone-skivan som heter 'vive la différence!' kommer råa teenybop-rockarna mopeds första singel. med flera med mera.

dessutom har eggstone köpt en restaurang, la couronne. där en sunkig kinakrog legat i mer än tio år fanns en gång i tiden ett av malmös populäraste dansställen. nu har den röda plysch-inredningen skalats bort och la couronne fått tillbaka det mesta av den fina inramning stället en gång hade. ingen i eggstone vet om maten på la couronne är god. ett par månader efter öppnandet har bandet bara lyckats hitta tid att beställa bord en gång. men då knep någon annan platserna eftersom restaurangchefen tyckte att det var bättre att boka av ägarna än att säga nej till folk som ringde och tjatade om att få äta. en vanlig måndageftermiddag sitter i alla fall david birde från brainpool på la couronne.

 

uppenbarligen började ni inte arbeta med den nya skivan direkt efter det att 'somersault' var klar. inte ens efter det att ni turnérat med det materialet? vad tänkte ni? vadan uppehållet?

maurits carlsson: vi tänkte inte så mycket alls. vi var mest trötta. men vi hade nog för avsikt att börja spela in nytt material. samtidigt fanns så mycket andra idéer, så mycket fick komma emellan. att bygga en ny studio till exempel. så vi hann aldrig fråga oss "jaha, vad ska vi göra nu då?"

per sunding: vi har en förmåga att försätta oss i ett läge där vi inte stannar upp, utan alltid har ett projekt att se fram emot till veckan efter. det behöver inte vara något stort, det räcker med att vi ska julpynta studion, men vi ser till att sysselsätta oss.

har ni tillräcklig tid att spela tillsammans?

ps: ibland känner vi att vi inte har det. skivbolaget tar mycket tid. mindre och mindre allt eftersom, men ändå väldigt mycket tid. vilket är kul och bra för oss som personer och något vi verkligen vill göra. men det gör att vi inte kan ägna lika mycket tid som förr åt att vara eggstone.

hur föddes idén om vibrafon?

patrik bartosch: det satte igång av sig själv, och sedan gick det inte att stoppa. ärligt talat så har vi velat ha så mycket kontroll som möjligt redan från början. och efter 'somersault' kände vi verkligen starkt för att ha kontroll över just den bit som är utgivning och marknadsföring av det vi ger ut.

var det viktigt att bolaget inte längre skulle ligga i stockholm, utan i malmö?

pb: ja. men inte i malmö som stad. det är naturligt att vi har vårt skivbolag i vår stad. men skulle vi bott någon annan stans skulle det blivit där.

eggstone har haft oerhörda jam-komplex, och så mycket distans att de lyckats strunta i komplexen. de har vetat att släppa manéren och bara spela och har därför, redan till första albumet 'in san diego', hunnit skaffa sig ett eget universum. med humor, och med värmen i pers röst som på den tiden ännu var lite skralt velig.

 

'somersault' betyder saltomortal. till sitt andra album hade eggstone lagt ett nytt drag till sin tidigare ganska glättigt raka popmusik. en bister vemodighet, en ny medvetenhet om att även den ljuvaste sommardag blir kylig om kvällen. kanske var extrainkallade producenten michael blair som har arbetat med elvis costello och lou reed den som tillförde ljudbilden en portion allvar. kanske var
det bara eggstone som växt lite. till nya 'vive la différence!' är hoppet återigen stort. eggstone är fortfarande eggstone som det eggstone de alltid varit. men de har lagt tonvikten på helt andra saker. på skönhet. på dramatik. på att skala bort det överflödiga och i stället för att bygga en ljudbild leta fram en låt mitt i allt som är arrangemang och manér.

jag är inte säker på att 'vive la différence!' är det mest helgjutna av eggstones album. just variationen, mängderna av idéer som funnits tidigare och gjort att allt de släppt känts väldigt färdigt har fått stå tillbaka. tuffa riff, häftiga gitarranslag, och stiliga konspauser har bytts mot mjukare övergångar, cocktailpoppigare känsla. här finns mindre kaxighet och mera öppenhet. och lyssnar man på 'vive la différence':s tio låtar, med namn som 'marabous' och 'taramasalata', en och en är de allihopa bättre än allt material rggstone tidigare skrivit.

 

har ni ägnat mer tid åt det här albumet?

pb: inte egentligen. det har varit färdigt ganska länge.

ps: det har känts bra att få ägna sig åt musik igen. precis som det har varit bra att ha varit borta från spelandet. undermedvetet har vi lämnat musiken att vila för att kunna utvecklas i det tysta. det är som att öva handstil. håller du på intensivt en vecka blir du till slut inte bättre utan står och stampar. det är först när du gör ett uppehåll som du märker att du gått framåt.

mc: sedan är det faktiskt så att det går att samla intryck för att göra popmusik på annat håll än i det egna spelandet. det kan vara minst lika viktigt att göra andra saker för att utvecklas.

hade ni en idé som ni arbetat efter?

mc: inte som går att sätta ord på. eller i alla fall inte som vi till en början kunde sätta ord på. de låtar vi valt ut till skivan är de som bäst representerar det vi ville göra.

ps: de enklaste sångerna har inte känts så roliga. vissa har till och med tråkat ut oss. de vemodiga, vackra låtarna har känts närmare oss, och varit mer intressanta att arbeta med.

pb: det kan säkert ha en del med livespelningar att göra. vi kommer från en jättelång turné. även det kan bli på rutin. det sista vi ville var att skriva låtar för livespelningar. det här är verkligen inspelningar att avnjuta på skiva.

vad har varit annorlunda?

ps: vi. vi har lyssnat noggrannare. ifrågasatt mer. tänkt på andra saker. det kan låta som larvigt snack men vi har blivit äldre och mognare. usch, jag vill inte säga det. men det är så det är.

bob hund har spelat in två skivor här nere i studion. kan de ha påverkat er att bli mer öppenhjärtiga, lägga mer dramatik och starkare känslor i text och musik?

ps: helt säkert. de har ett sätt att ta allt på allvar och vilja berätta som vi gärna ser att eggstone suger upp. man byter utryckssätt mycket efter sin omgivning.

pb: men det viktigaste med den här skivan är ändå att vi kommit fram till att man kan skala bort mer och mer och ändå stå kvar med den man vill ha. vi har kokat buljong baklänges. vi har lyft ur grönsakerna, kylt ner vattnet och pressat ihop buljontärningen. vi har försökt få fram grundstenen, grundämnet, det som är det lilla som gör att en låt blir stor. vi har försökt ta fram essensen av popmusik.

 

 

madelaine levy
svenska dagbladet, 10 januari 1997