Nästa äventyr tog mig till Göteborg. Lord var förstås med då också. Jag hyrde rum på Hisingen, och studerade på AMU-Center, telefonist/receptionist-utbildningen där. Att det blev så var mest en tillfällighet; arbetsförmedlingen erbjöd diverse kurser, och jag valde telefonist eftersom en arbetskamrat på Konserthallen hade berättat för mig om sitt sommarjobb som telefonist. Dessutom har teknik alltid intresserat mig - jag har aldrig funderat på att bli elektriker eller bilmekaniker (usch nej!), men till min förvåning var jag i mitt esse som telefonist. Mina kurskamrater måste ha varit avundsjuka, och kunde knappast ana att jag haft så svårt med studierna tidigare. Jag lärde mig med lätthet allt som hade med telefonväxlar att göra. Maskinskrivning hade jag lärt mig redan i Malmköping (som tillval), och i Göteborg vidareutvecklades den färdigheten. Jag har haft enorm nytta av den, och anser att maskinskrivning är något som alla borde få lära sig ordentligt, inte minst nu i "dataåldern".
Persondatorer fanns ju inte då. Telefonister fanns! Dock inte manliga sådana, där var jag något av en pionjär. Utsikterna att få jobb som telefonist sades vara stora, men jag hade fördomarna emot mig. Jag lyckades få en och annan praktikplats i Eskilstuna, inte mer.
Don &
Theresia
1985 började mitt långa samarbete med Theresia Holmstedt, och
Theorikateatern. Theresia var en gammal skolkamrat från S:t Eskil,
som studerat skådespeleri i Stockholm. Hon drev Theorikateatern i
Eskilstuna med sin mamma, och behövde en pianist till sitt sång-
och diktprogram. Det dröjde inte länge förrän vi reste landet runt
med sångprogram, och uppträdde på fester, institutioner,
folkparker. Jag fick också tidvis anställning på teatern som
kontorist, och så småningom dator-ansvarig. Jag var också arrangör,
översättare, kompositör och skådespelare när det behövdes.
Sommaren 1989 var jag på en provsjungning till Folkoperan i
Stockholm - och fick jobb! En musikal skulle sättas upp där, men
istället för en roll i den, blev jag erbjuden en plats i kören i
operan Barberaren i Sevilla som redan spelats en säsong. Ett drygt
år var jag i Stockholm, till november 1990. Det var också ett
oförglömligt år. Theresia har sagt jag borde skriva en bok om det,
och det kunde jag nästan göra. Jag och Lord var inneboende på många
platser runt Stockholm under den perioden, och eftersom jag hade
hund fick jag inte vara nogräknad. Jag hade de mest egendomliga
upplevelser på grund av detta, många av dem obehagliga och
besvärliga. Samtidigt var det en mycket produktiv period
yrkesmässigt. Det var intressant att vara med i Folkoperans
ensemble, även som en ringa körmedlem. När det engagemanget var
över, hade jag redan arbetat på Kontorsjouren några veckor. På
Kontorsjouren var jag förstås telefonist, och satt i växlar både
stora och små över hela Stockholm. Jag trivdes bra, och tyckte det
var mycket roligt att byta arbetsplats hela tiden. Jag hade också
andra uppdrag, från att vika papper till receptionsarbete, men jag
blev Kontorsjourens växelexpert och faktiskt utnämnd till Årets
Telefonist där efter ganska kort tid. Det var sorgligt att sluta,
men mina "bostadsförhållanden" blev till sist för ansträngande.
(forts)