Busar var a slaggs fållk sum visstädäs för de mässt i skogar, u var sma u oannsäiliä, u sum jär hisstotjår umm, fran dän gamblä täid´n.
U ja håird pa Låistslått Missammann Inntidänntn [eller]* Föreståndan för Bungmäuseum, talt um de där Bysar, att de möiglittväis kunnd var´n fållkras
sum livvd jär pa Gåttland i skogar, u sum väist si för o förfädar iblannt, för int jusst så lang täidar tibakars.
Männ, de var u a slagg fållk [eller]* kannsk a slaggs andeväs´n, sum di kalläd för de sma undar jårdi,[eller]* had säin bostädar ner i jårdi.
Män, de jär möiglitt att Busar u de sma undar jårdi var sam varälsär, för ja har hårrt hisstorjår um dum av de gamblä, att: di kund gär si osöinliä, u väis si i oläik skepnader, bad busar u de sma undar jårdi.

Ja skall talum någ hisstorjår um de sma undar jårdi.
De gamblä, u mäin förfädar, trod allmännt pa de sma undar jårdi, u än dail hadd set dum, sått di bihövd int tväivlä pa de att di int fanns.
Där sum än vädarvärrväl gikk fram, där trod di, att de sma undar jårdi flyttädä osöinliä, u än fikk förmaning av Far u Mor när´n var ban, att kåm än äi än vädarvärrväl, så skudd´n spytt ättan u sägä: tvi di din fäulig, annas så kund´n bläi sjaukar.

Pa gröinjårdi i änngar finns de pa säin ställar runnt gröin grasring; pa de ställar fik vörr mik strang biskening um, att vörr int fikk sätt uss [eller]* lägg uss pa jårdi där, för da blai vörr sjaukä, för de sma undar jårdi bood där unndar.

Förr när di byggdä [eller]*bosätt si pa´n nöiar plass, så var de för de mässtä vanlitt: att nöibyggan gikk pa plass´n träi(3) torstäsnetar, millum klukku tåll u ätt (12-1) för de var själlvässt trulltäimän, sum de sma undar jårdi u anndrä gasstar u trull var upp pa jårdi u väist si.

Pa de väisä, talt mäin Svärrmor um, att hännäs Svärrfar hadd gärrt när han skudd bosätt si där sum ja nå bor.

De jär väl nermrä 100 ar sin nå.- män han blai int var någ hinndar av de sma undar jårdi ällar anndrä trull, sått ha byggäd lugnt därr.
Män, så var de än annar nöibyggarä, sum int hadd varrt så snäusförnufftar, u frågt si förä, där´n skudd byggä, äut´n byggäd byggning, u stall u kohäus ti kräki; männ, nauti i kohäusä vidd int alls träiväss, när di skudd sta inn pa vinntan, äut´n var taidruä u vidd int jetä, äut blai sjaukä u dåliä, u döid sumt av dum; sått han kund int bigräipä, va failä var, att int nauti vidd träiväs i Kohausä.
Männ´n kvälld, så kåm än läit´n pyssling av de sma undar jårdi inn till dum i stäun u sägggdä:"Ed jär tvungnä ti flytt ed kohäusä för ed kossar pissar ner pa o bore". För de sma undar jårdi had sin bostad undar kohäusä förstas. Ja, de var int någ ann rad än han matt flytt kohäusä, u da blai de bra sinä.

Äi a ängä i Burs, sum liggar bäi Stavgard, u sum håiräs till Kärnä, jär de mang gamblä hisstorjår ifran, sum trull u de sma undar jårdi grasserädä förrr; u sum ja skall talum sain.

-

Jå - de bigav si än dag pa ladingän, att de gikk någlä fagningkällingar i änngä u fagädä. U i blannt de fagningkällingar så var de a jårdgummå. Där sum jårdgummu räkädd [eller]* fagaddä så var de a stor bäuku grodå, sum var i vägän för hännä där ha fagädd u vallträdd fram-för hännäs räivu.
Da säggd jårdgummu till na: ga din väg, för däu jässt så stinn u bäuku sått däu skatt snart banä, u när du de skatt, så säg till mi så skall ja jällp di. - Da blai ha av me grodu. -
Pa kvälld´n kåm de än läit´n gubbä av de sma undar jårdi till jårdgummu u säggdä: Um ha nå vidd sta bäi säin ård u fyllg me hann, sum ha hadd lug hänns källingi i ängä, ti jälp na, n är ha skudd banä, för de skudd ha nå.
Jårdgummu gikk me gubbän, för ha försto att gubbäns källingi sum väist si sum a grodå i ängä pa dagän, var ain av de sma undar jårdi. -
När gubbän u jårdgummu kåm ner i ängä, u di kåm till´n storar hässelbusskä så yppnäd jårdi si där, u där hadd de sma undar jårdi sin boning ner i jårdi, u där hadd di int någ dålitt ställt, u var a stort häusalld.
När jårdgummu hadd fat skillt av me sitt hantvärrk, så blai ha bjaudi bitalning, män ha to int i mot någä för ha visst de: att um ha de hadd gärrt, så hadd ha blitt förtrulli [eller]* förvanndli till de sma undar jårdi, u hadd alldri kum där i fran mair; äut´n ha kåm lyklitt upp pa jårdi i gänn. -

Hisstorju um de sma undar jårdi i Källdängä - säi anntäkningar No 1 säidu 40.

* ersätter ett stenografiskt tecken

TILL SIDANS BÖRJAN

Till första sidan Fyndet i Bringsarve

Om du vill kommentera texten
skriv till webbredaktören
Lena Axelsson

Bysar var ett slags folk som vistades för det mesta i skogar och var små och oansenliga och som det finns historier om från den gamla tiden.
Och jag hörde på Lojsta slott på midsommaren intendenten eller föreståndaren för Bungemuseet tala om de där bysarna att de möjligtvis kunde vara en folkras som levde här på Gotland i skogarna och som visade sig för våra förfäder ibland, för just inte så lång tid tillbaka.
Men det fanns också ett slags folk eller kanske ett slags andeväsen,som de kallade för de små under jorden, eller hade sina bostäder nere i jorden.
Men det är möjligt att bysarna och de små under jorden var samma varelser, för jag har hört historier om dem av de gamla, att de kunde göra sig osynliga och visa sig i olika skepnader, både bysarna och de små under jorden.

Jag skall berätta några historier om de små under jorden.
De gamla och mina förfäder trodde allmänt på de små under jorden och en del hade sett dem, så de behövde inte tvivla på att de inte fanns. Där som en vädervirvel gick fram där trodde de att de små under jorden flyttade osynliga och man fick förmaning av sin far och mor när man var barn att kom man in i en vädervirvel, så skulle man spotta efter den och säga: tvi dig din fuling, annars kunde man bli sjuk.

På grönjorden i ängena finns det på sina ställen runda gröna gräsringar; på de ställena fick vi mycket strängt besked om att vi inte fick sätta oss eller lägga oss på jorden där, för då blev vi sjuka, för de små under jorden bodde där under.

Förr när de byggde eller bosatte sig på en ny plats så var det för det mesta vanligt att nybyggaren gick på platsen tre torsdagsnätter mellan klockan tolv och ett för det var självaste trolltiden då de små och andra gastar och troll var uppe på jorden och visade sig.

På det viset, talade min svärmor om, hade hennes svärfar gjort när han skulle bosätta sig där som jag nu bor.

Det är väl närmare 100 år sen nu men han blev inte varse några hinder av de små under jorden eller andra troll, så han byggde lugnt där.
Men så var det en annan nybyggare, som inte hade varit så snusförnuftig och frågat sig för där han skulle bygga, utan byggde sitt boningshus och stall och kohus till djuren; men nötkreaturen i kohuset ville inte trivas alls när de skulle in på vintern, utan var klena och ville inte äta utan blev sjuka och dåliga och en del av dem dog så han kunde inte begripa vad felet var när nöten inte ville trivas i kohuset.
Men en kväll så kom en liten pyssling en av de små under jorden in till dem i stugan och sade:"Ni är tvungna att flytta ert kohus för era kor pissar ner på vårt bord." För de små under jorden hade sin bostad under kohuset förstås. Ja, det var inte någon annan råd än att han måste flytta kohuset och då blev det bra sedan.

Från ett änge i Burs som ligger vid Stavgard och som hör till Kärna finns det många gamla historier om /hur/ troll och de små under jorden grasserade förr; och som jag skall tala om sen.

Ja - det begav sig en dag på våren att det gick några fagningskäringar i änget och fagade. Och ibland dessa fagningskäringar fanns det en jordgumma(barnmorska).Där som jordgumman räfsade eller fagade så var det en stor bukig groda som var i vägen för henne där hon fagade och vältrade sig framför hennes räfsa.
Då sade jordgumman till henne: gå din väg, för du är så stinn och bukig så du skall snart föda barn och när du det skall, säg till mig så skall jag hjälpa dig. Då blev hon av med grodan. -
På kvällen kom det en liten gubbe av de små under jorden till jordgumman och sade: Om hon nu ville stå vid sitt ord och följa med honom, som hon hade lovar hans käring i änget, att hjälpa henne, när hon skulle föda, för det skulle hon nu.
Jordgumman gick med gubben, för hon förstod att gubbens käring som visat sig som en groda i änget på dagen, var en av de små under jorden. -
När gubben och jordgumman kom ner i änget och de kom till en stor hasselbuske så öppnade jorden sig där och där hade de små under jorden sin boning nere i jorden och där hade de det inte så dåligt ställt och det var ett stort hushåll.
När jordgumman hade avslutat sitt hantverk, så blev hon bjuden betalning, men hon tog inte emot något för hon visste det: att om hon det hade gjort, så hade hon blivit förtrollad eller förvandlad till de små under jorden och hade aldrig kommit därifrån mer; utan hon kom lyckligt upp på jorden igen. -

Historien om de små under jorden i Käldänget - se anteckningar No 1 sidan 40.
(Min anm: har någon sett de anteckningarna?)

Anteckningsboken innehåller fler berättelser:

"A Hisstorjå um Ryssarrs Landstäigning pa Gåttland 1808"
"Nåra ård um Gåttlands nattsjonalbeväring"
"Hisstorju um Ann-Maiä Årrnstrand u Jaulbrännväinä"
"Hisstorjår um Strandbräukä"
"A Hisstorjå um ordspråk, sidar u bräuk fran gamblä täidn".