Så vårdar man ett änge:
David Ahlqvists etsning:Efter slåtterölet,1963.
Gåva till Gotländska ängskommittén som belöning åt förtjänta ängshävdare.
I fagningsblommens, vitsippans, tid är det dags för fagning då man (förr enbart kvinnor) räfsar ihop ris och fjolårslöv och bränner det för att sen sprida ut askan över marken. Fagningen hindrar också mossan att ta överhanden.
När sleitkalar, "slåtterkarlar", ängsväddens blåa blommor lyser i gräset och frön av skaldargrase,
höskallran, har mognat är det dags att börja med slåttern.
Det brukar inträffa ett par veckor
efter midsommar. Gräset får inte slås för kort och det skall räfsas ihop och bredas ut att torka.
När det är klart passar man på att festa och leka!
Samtidigt börjar klappningen av lövträden.
Granar måste huggas bort i tid och hasselbuskarna måste då och då föryngras men strategiskt
eftersom hasseln ger gräset skugga och bättre kvalitet.
Vill man släppa in fåren på
bete så skall det ske på hösten och under högst en månad. Vårbete förstör snart blomprakten.
Faktaunderlag: ROMELL: Gotlandsänget och dess framtid. 1942.
Gotlandsängets historia och nuläge skildras uttömmande i "Det gotländska änget" av Erik W Ohlsson, utg. 2006.
