De haitar äi a gammält ordspråk: "att var u en tid har sinn sid; u att´n skall ta sid´n däit´n kummar, u int ta sid´n mässi där ifran än kummar".
Sidar jär mangä u gar i otaliä mang riktningar pa all sätt u väis, män de jär lissum täu häuvudsidar, u de jär Stassbosidar u Landsbosidar, u pa daim jär de mik stor skillnä, u di förändräs mik fort allt ättar sum täid´n gar, i flairfallduä riktningar bad me språkä u andrä tillställningar u nöihaitar.
För de mässt de nöi tillställningar u nöihaitar kummar ifran stassbosidar jär äut pa lanndä; män ja för min dail tykkar; att de gamblä sidar har bäibihalld si längst jär äut pa lanndä, pa austasäidu äi strandsoknar, där äi dän avkrokän: Lau, När, Burs, män, nå yvagar de gamblä sidar i bräuk fort ar ättar ar till stassbosidar u nöihaitar i flairfallduä riktningar, så att snart jär de int mik av de gamblä sidar i gänn. -

Um ja minnäs ti´bakas till min bandom u ungdom, så äiktädäss de äurminnäs "Idråttslaikar" mik mair än nå - för fållki hadd mair gutt um täid da än nå - såsum me ti´spel pärrk - u de var alltut frampärrk - u ti kasst varrpå, störrtstang, ränn i kämp, dräg hannk u.s.v.

Män, för umkring än säkksi ar sinä, så sag de äut sum um dän gamblä idrått´n skudd kum ti´ga äut, för de var ingän sum äiktädd de - De birod för de mässt där pa: att´n dail Prässtar, u framför allt Kållpetörar sum präddäikädd i bondstäuår um sundäskvälldar, i ställ för de att de var laikstäuår u danns där förr: att de var synnd till spel pärrk, kasstvarrpå u.s.v. u framför allt så var de synnd ti´dannsä!! -
Män de sjauku gikk fort yvar pa a par träi ar, sått idråttslaikar u laikstäuår kåm i bräuk i gänn, u "vågar"! - me dän gamblä täidn´s sätt u årningar. - Till talum de gamblä sidar u bräuk angåändä "laikstäuår u vågar", sum har kum bårrt ginum ummstännduhaitar me täid´n, bläir för langt um de skall taläs um fullstänndutt.

Män va för de kåm bårrt, birod för de mässt där pa: att Böindnar halldäd säin stäuår för fäinä till halld laikstäuår u danns äi, u me de samä så kåm u "vågar" bårrt. - u danns innum häus. - Män nå pa sainarä täidar så har de kum änndringar ginum Idråttsföreningar u idråttsfässtar, angåändä idråttslaikar sum int jär någ ont ti´säg umm, för de äggar ungdomar ti´öv si, till de där idråttsfässtar.

Män så har de kum än dail anndrä nöiästillställningar jär äut pa lanndä, sum de int alls var frågänum äi dän gamblä täid´n såsum: dannstillställningar pa dannsbanår, bassarar u kånnsärrtar. - u.s.v.
Till var me pa all de där tillställningar nå fö´täid´n, så kusstar de pänningar, män, de var int frågän um förr äi dän gamblä täid´n äut´n pa a laikstäuå, så kusstäd de höigst en tållskilling till spelmann´n av dän dräng sum dannsäddä, sått´n roädd si u had rolitt för´n
Män var u en täid har sin säid, u täid´n gar u vörr me dänn, haitar de i ordspråkä -
Män täid´n har förändrä sidar u bräuk nå i sainarä täidar framför förr de gamblä sidar jär äut i strandsokna´r, sum int visst av någ fäin fassonar u kräusningar, äut´n var ret´u sletä u läik framm, så att um än stassboä kåm jär äut pa landä, u int kännd till sidar u språkä, så kund´n bläi i stor legavalld. -

Ja skall talum a sanningsainli hisstorjå i dän vägän ti´släut. -
De begav si för umkring någ yvar förrti ar sinä att de var´n Ståkhållms Härrä, sum fikk tillstånd av Prässtarr jär pa Gåttland, till halld Kånnsärar i Körrkårr sum var årrglår äi.
Härr´n haitäd Bystrum sum skudd spelä, u så had´n a mik fäin fröikän mässi sum var storsångarskå sum skudd singä.
Kånsär´n var tillkännagivän ginum plakkat pa häusväggar u grindstukkar langsat vägar när´n skudd varä i Närs körrkå för där var årrgäll.
Kånnsärrt´n var i Aggussi månä pa summan, sum fållki hadd mik bråttum me ti bärrg gröid´n, u i synnarhait me ti´tråsskä rygän ti´sedryg. Män klukktäimän pa dagän var mik lämplir, för han var klukku ätt(1) för da halldädd fållki för de mässtä a par täimar middässrasst.
Vörr [eller]* där bäi uss tråsskädd vör um dagän.
När klukku blai tåll så släutäd vörr me tråskningi för ti´halld middässrasst. -
Mäin Svärrföralldrar Far u Mor to dragrar ifran tråsskän u gikk ner i ängä me, att di skudd jet middag a par täimar -
Källingi mäin sto bär köikässpäis´n u lagäd mat [eller]* middag till uss. - Ja arrbetäd inn pa lädu för ti´raid upp me sedi ättar säist tråsskpäustningi-
När ja var där u arrbetädd me lädsvaipän ypän, u käikäd äut pa Storvägän, så kåm de än fäinar sjuss kåirnäs där me karret, me glasdurar förä u ja tänktä "de jär Ståkkhållmshärrskapä sum skall i När körrkå u halld kånnsär. -
När dän fäin sjurs´n kåmm mitt för o grinndi äut pa vägän så halldäd han. Kusskän staig av u yppnäd dråsskduri u to äi sin famn a mik fäin fröikän - ja sått han kund sägä, sum Prässt´n sägdä: när han to i mot Bisskåpinnu u lyftäd hänn ner fran a stäitå yvar´n täun: "Kåm i min famn kåm till mitt järrta" - Fröikni kåm trippnäs i gard, me a sillkäskållå pa si, sum slepädd ättar na, me kräus u kryss u fabb-blanar pa, sått ha fräsädd i sillkä; u me än skrammbällhatt pa hudä, me plymar u fjädrar u blåmmår äi; sått ja tänktä: de var´n rasande bra profil till a fäugälskrämmå till skräm krakår me, för di var galnä där bäi uss till ta hynsungar u gasungar. -

Måffar u Mårrmår sum hadd kåirt tråsskän - di var umkrin än åtti ar gamblä da - gikk äut pa gard´n, när fröikni kåm i gard. -
Da gik ha ti Mårrmår u frågdä: Kan fruän saiji mig, va klosätt´n finnäs här på gården ifall de finnäs eller kannske fruen kan ge mig än pått, om de finns, å vet vad den begangnes till - - Las u Annkaisä di har gat ner i ängä me kräki u int kum haim ännä, män di kummar väl snart, sått ha kan vännt läitä, sått ha kann fa vitä, um di vill kaup någ av na - Anny vet´n ha jär i kökä u lagar mat, ha kan ga inn till hännä, kanns ha vill kaup någ av na -
Da trippäd ha si av inn till husstru mäin - Är det möilig att Fruän kan förära mig en pått i fall det finnas någon å om fruän vet vad den skall begangnäs till?
Pått finns de nukk de´, u ja vait u va dän begangnäs till, män de bräukar vörr int bigangnä jär äut pa lanndä mitt pa jaus dagän, äut´n vörr har dass äut pa gard´n, sum int jär sämmar än att vaim sum hällst kan ga inn där u gär sitt beho. -
Da rännd ha äut i gänn u gikk till gubbän Måffar u frågd hann: Kan härr´n saija mig vatt klossätten finnas här på gården? - Las u Annkaisä har int kum haim män di kummar väl snart sått ha kan vännt a läiti stunnd så kann ha fa vitä um di vill kaup någ av na -
Da rännd ha inn i gänn u maint pa mot husstru mäin -
- vad i härrans namn vad skall ja´taga vägän skall ja´göra på mig gamblafålket ute på gården forstår mig innte sått fruän får ge mig en pått -
Gar de så harrt av da finns de räum äut i hagän bakum häusi i fall ha int vill ga inn pa dassä. - Män da fyllgäd ha na äut pa trappi u väistna va dassä var män da träfft a int ret dur äut´n halldäd pa ti kum inn ti sväini äi a sväinhäus - da matt ja ränn ör lädu u lukupp de ret duri för na - vassågo u ga inn där - männ arrg var a u maint pa: di förrbannade dumma bondkärringarna - Ståkhållmskällingar jär ännu mair dum än bondkällingar maint ja pa -
Ha hadd int bihövt varrt i legarvalld um ha hadd vist sid´n u kunnt sprakä.

När Svärmor u ja had fat tvätt av u tråskastöivän u fat andrä kledar pa uss så gikk vörr gäint yvar marrki ti När körrkå u skudd håir pa spelä u sånngän. -
När vörr kåm där äut så var ret väl fållk samlädä pa När körrgard u a körrkdur luktäs upp u en ställd si i duri u skudd säl billjättar sum kusstäd träi dalar för dän sum vidd ga inn i körrku u håir pa. -
Män, da var de täu körrkvälldrar ???? i fran När sum ställd si i körrkduri u maint pa till fållki: De jär soknäboar pa När sum undarhalldar Körrku u jär oä u de jär ingätt teatarhäus sum än bihovar bital pänningar för ti´ga inn äi äut´n dän sum vill ga inn så varsågo ga inn äut´n bitalä -
Fållki gikk inn fo´stas äut´n ti´bitalä män när fållki kåm inn i Körrku da gikk Ståkhållms-härrskapä äut u kraup inn i dråssku u raist sin väg. -
Pa de väisä gikk de till me dän fysst kånnsärrt´n i När Körrkå för 40ti ar sinä.

* ersätter ett stenografiskt tecken

TILL SIDANS BÖRJAN

Till första sidan Fyndet i Bringsarve

Om du vill kommentera texten
skriv till webbredaktören
Lena Axelsson

Det heter i ett gammalt ordspråk: " att var och en tid har sin sed; och att man skall ta seden dit man kommer och inte ta seden med sig därifrån man kommer". Sederna är många och går i otaligt många riktningar på alla sätt och vis, men det finns liksom två huvudseder, och det är stadsboseder och lantboseder, och på dem är det mycket stor skillnad, och de förändras mycket fort allt eftersom tiden går, i flerfaldiga riktningar både med språket och andra tillställningar och nyheter.
För det mesta kommer de nya tillställningarna och nyheterna från stadsboseder här ute på landet; men jag för min del tycker att de gamla sederna har bibehållit sig längst här ute på landet, på östra sidan i strandsocknarna där i den avkroken: Lau, När, Burs, men nu övergår de gamla sederna i bruk fort år efter år till stadsboseder och nyheter i flerfaldiga riktningar, så att snart finns det inte så mycket kvar av de gamla sederna. -

Om jag minns tillbaka till min barndom och ungdom, så aktades de urminnes "idrottslekarna" mycket mer än nu - för folk hade mer gott om tid då än nu - såsom med att spela pärk - och det var allltid frampärk - och att kasta varpa, störta stång, springa i kapp, dra hank osv.
Men, för omkring en sextio år sedan, så såg det ut som om den gamla idrotten skulle komma att försvinna, för det var ingen som aktade den -
Det berodde för det mesta på att en del präster, och framför allt kolportörer(lekmannapredikanter) som predikade i bondstugorna om söndagskvällarna i stället för att det var lekstugor och dans där förr: att de var synd att spela pärk, kasta varpa osv och framför allt så var det synd att dansa!! - Men den sjukan gick fort över på ett par tre år, så att idrottslekar och lekstugor kom i bruk igen, och tävlingslekar! - med den gamla tidens sätt och ordningar. - Att tala om de gamla sederna och bruken angående "lekstugor och tävlingslekar", som har kommit bort genom omständigheterna med tiden, blir för långt om det skall talas om fullständigt.
Men varför de försvann berodde för det mesta på att böderna höll sina stugor för fina till att hålla lekstugor och dans i och samtidigt så försvann också tävlingslekarna och dans inomhus. - Men nu på senare tid så har det kommit ändringar genom idrottsföreningar och idrottsfester, angående idrottslekar som det inte är något ont att säga om, för de eggar ungdomar - att öva sig till de där idrottsfesterna.

Men så har det kommit en del andra nöjestillställningar här ute på landet, som det inte alls var frågan om i den gamla tiden såsom danstillställningar på dansbanor, basarer och konserter. - u.s.v.
Att vara med på alla de där tillställningarna nu för tiden kostar pengar, men det var det inte frågan om förr i den gamla tiden utan i en lekstuga kostade det högst en tolvskilling till spelmannen av den dräng som dansade, så man roade sig och hade roligt för en tolvskilling, lika mycket som för många kronor nu för tiden -
Men var och en tid har sin sed, och tiden går och vi med den, heter det i ordspråket - Men tiden har förändrat seder och bruk nu i senare tid framför/allt/ för de gamla sederna här ute i strandsocknarna, som inte visste av några fina fasoner och fjäsk, utan var rätt och slätt och rättframma, så att om en stadsbo kom här ute på landet och inte kände till sederna och språket, så kunde han bli i stort beråd.

Jag skall tala om en sanningsenlig historia i den vägen till slut. -
Det begav sig för omkring något över fyrtio år sedan att det var en stockholmsherre, som fick tillstånd av präster här på Gotland att hålla konserter i kyrkor som det fanns orglar i. Herrn hette Byström som skulle spela och så hade han en mycket fin fröken med sig som var storsångerska som skulle sjunga. Konserten var tillkännagiven genom plakat på husväggar och grindstockar längs vägarna när de skulle vara i Närs kyrka för där fanns en orgel. Konserten var i augusti månad på sommaren som folk hade mycket bråttom med att bärga grödan och i synnerhet med att tröska rågen till utsäde. Men tidpunkten på dagen var mycket lämplig, för klockan var ett för då höll folk för de mesta att par timmars middagsrast. Vi eller där hos oss tröskade vi om dagen. När klockan blev tolv så slutade vi med tröskningen för att hålla middagsrast. -
Mina svärföräldrar Far och Mor tog dragarna ifrån trösken och gick ner i änget med för att de skulle äta middag ett par timmar - Kärringen min stod vid köksspisen och lagade mat eller middag till oss. - Jag arbetade inne i ladan för att reda upp med säden eftar sista tröskningsomgången - När jag var där och arbetade med ladusvaipen (halvdörr) öppen, och kikade ut på Storvägen, så kom det en fin skjuts körandes där med karret (finare åkvagn), med glasdörrar framtill och jag tänkte "det är stockholmsherrskapet som skall till När kyrka och hålla konsert". -
När den fina skjutsen kom mitt för vår grind ute på vägen så stannade han. Kusken steg av och öppnade droskdörren och tog i sin famn en mycket fin fröken - ja så att han kunde säga, som prästen sade: när han tog emot biskopinnan och lyfte ner henne från en stätta över en tun. "Kom i min famn kom till mitt hjärta" - Fröken kom trippande in i gården, med en silkeskjol på sig, som släpade efter henne, med krus och kors u fabb-blanar (övers?) pa, så att det frasade i silket; och med en skrammbällhatt ( övers?) på huvudet, med plymer och fjädrar och blommor i; så att jag tänkte: det var en rasande bra profil till en fågelskrämma att skrämma kråkor med, för de var galna där hos oss till att ta kycklingar och gässlingar. -

Morfar och Mormor som hade kört trösken - de var omkring en åttio år gamla då - gick ut på gården, när fröken kom in i gården. -
Då gick hon till Mormor och frågade: Kan frun säga mig, var klosetten finns här på gården ifall den finns eller kanske frun kan ge mig en potta, om det finns och vet vad den begagnas till - - Lars och Annkajsa de har gått ner i änget med djuren och inte kommit hem ännu, men de kommer väl snart, så att hon kan vänta lite, så att hon kan få veta, om de vill köpa något av henne - Anny hon är i köket och lagar mat, hon kan gå in till henne, kanske hon vill köpa något av henne -
Då trippade hon iväg in till hustru min - Är det möjligt att frun kan förära mig en potta i fall det finns någon och om frun vet vad den skall begagnas till?
Potta finns det nog det, och jag vet också vad den begagnas till, men den brukar vi inte begagna här ute på landet mitt på ljusa dagen, utan vi har dass ute på gården, som inte är sämre än att vem som helst kan gå in där och göra sitt behov. -
Då sprang hon ut igen och gick till gubben morfar och frågade honom: Kan herrn säja mig var klosetten finns här på gården? - Lars och Annkajsa har inte kommit hem men de kommer väl snart så att hon kan vänta en liten stund så kan hon få veta om de vill köpa något av henne. -
Då sprang hon in igen och menade på mot hustru min - - vart i herrans namn skall jag ta vägen skall jag göra på mig gammelfolket ute på gården forstår mig inte så frun får ge mig en potta - Är det så illa ställt då finns det plats ute i hagen bakom huset i fall hon inte vill gå in på dasset. - Men då följde hon henne ut på trappan och visade var dasset var men då träffade hon inte rätt dörr utan höll på att komma in till svinen i svinhuset - då måste jag springa ut ur ladan och öppna den rätta dörren för henne - varsågod och gå in där - men arg var hon och hon menade på: de förbannade dumma bondkärringarna - Stockholmskärringar är ännu dummare än bondkärringar menade jag på -
Hon hade inte behövt komma i beråd om hon hade vetat seden och kunnat språket.

När svärmor och jag hade fått tvätta av oss tröskdammet och fått andra kläder på oss så gick vi genvägen över markerna till När kyrka och skulle höra på spelet och sången. - När vi kom dit ut så var rätt så mycket folk samlat på När kyrkogård och en kyrkdörr öppnades och en ställde sig i dörren och skulle sälja biljetter som kostade tre daler för den som ville gå in i kyrkan och höra på. -
Men, då var det två kyrkvärdar ifrån När som ställde sig i kyrkdörren och menade på till folket: Det är sockenborna på När som underhåller kyrkan och /den/ är vår och den är inget teaterhus som man behöver betala pengar för att gå in i utan den som vill gå in så varsågod och gå in utan att betala - Folket gick in förstås utan att betala men när folket kom in i kyrkan då gick stockholmsherrskapet ut och kröp in i droskan och reste sin väg. - På det viset gick det till med den första konserten i När kyrka för 40 år sedan.

Anteckningsboken innehåller fler berättelser:

"A Hisstorjå um Ryssarrs Landstäigning pa Gåttland 1808"
"Nåra ård um Gåttlands nattsjonalbeväring"
"Hisstorju um Ann-Maiä Årrnstrand u Jaulbrännväinä"
"Um de sma undar jårdi"
"Hisstorjår um Strandbräukä"