Hembygdsvårdaren

Ängsvård    Byggnadsvård    Strandskydd   

Hembygdsrörelsens riksorgan var Samfundet för hembygdsvård där John Nihlèn blev sekreterare 1936 och redaktör för dess tidskrift Bygd och natur. Han var en inspirerande och karismatisk person med stor förmåga att entusiasmera och var en drivande kraft inom svensk hembygdsrörelse till 1969.
Det var på hans initiativ som Gotlands hembygdsförbund bildades i Visby 1936.

Gotlands Hembygdsförbund reorganiserades, troligen 1940, på initiativ av Arne Lindström, Arvid Ohlsson, Gunnar Svahnström och DA, kanske var de fler som opponerade sig mot de stelnade former som förbundet fastnat i. Man saknade ett aktivt engagemang i dagens problemställningar. David Ahlqvist blev nu förbundets ordförande.

Hembygdsfilmer

En färd genom Ardre togs 1937.

Gotländskt arbetsliv från 1938 skildrar vårarbetet med töining (tunet lagas), fagning i Liste strandängar, sådd - Emil Ahlqvist sår korn vid Bringsarve - och malning i Hammars vattenkvarn. Här DA:s scenario:

VHS-kopian kallas "Arbetsliv i Ardre" och innehåller laggkärlstillverkning och fiske utanför Vitvär i st f fagningen i Listänget och Hammarskvarnen.

I samarbete med Gunnar Olsson, Ardre gjordes AHF:s sommarrevy 1938 och en film om Linodling och linberedning i Gammelgarn.

Gustaf Larsson skrev manus till två filmer: till en om Hammars i Norrlanda 1938 med bl a slåtter i Liste ängar och till en om Gothembygd och gothembor som filmades 1939.

Gothemsfilmen spelas in 1939.
David filmar säljägare Gahnström som lagar sina nät vid Agbod. Foto: Gustaf Larsson.

Två filmer gjordes också från Fårö, Fåröskisser.

På Erik W Ohlssons initiativ har filmerna kopierats och räddats till eftervärlden. Originalen förvaras på landsarkivet och en del kopior kan lånas från länsbiblioteket

DA skriver i artikeln "Minnen från Gotlands Hembygdsförbunds verksamhet 1935-1969"
i Från Gutabygd 1979 om det förändrade synsättet på hembygdsvård:

"Man fick så småningom klart för sig att hembygden inte bara var de dödas utan framför allt de levandes bygd, att man borde vårda naturen och dess skönhetsvärden och tillvarataga det vackra och stilfulla även i t. ex. bondearkitekturen och andra värdefulla delar av vårt byggnadsarv. Hembygden - det var ej bara medeltidsruinen eller kämpagraven, det var också boträdet på gården, det var den gamla landsvägen som löpte på ancylusvallen, änget och de klappade askarna, den agbeväxta myren och träskets vattenspegel. Allt detta var utsatt för ett dödligt hot, inte minst genom jordbrukets rationalisering och en oskön, stillös bebyggelse som spriddes över landsbygden från stad och samhällen, den intensiva motortrafiken, som medförde en mängd störande anläggningar liksom den alltmera ökande turismen, som utsatte även avsides ligande områden för vandalism och trist sommarnöjesbebyggelse." (sid. 9)

De områden som nu (1940) blev centrala i Förbundets verksamhet var: ängsvård, byggnadsvård och strandskydd.

Ängsvård

Talare var bl a landshövding Erik Nylander, fil. dr. John Nihlén och professor Lars-Gunnar Romell. Romell höll ett inledande föredrag om "Ungdomen och Gotlands ansikte", där han beskrev ängets och myrarnas betydelse för det gotländska jordbruket i äldre tid och dagens situation.
Året innan hade han med Hembygdsförbundets stöd givit ut en 42-sidig skrift med titeln "Gotlandsänget och dess framtid" i 1700 ex som delats ut till ängsvårdare och ungdomsorganisationer.
Vid den efterföljande diskussionen den 24 oktober lades flera förslag fram som sen verkställdes av hembygdsförbundet där DA då var ordförande.
Länsjägmästare Ragnar Melin föreslog belöning i form av pokal.
Den formgavs sedan av DA och blåstes i Orrefors i 34 exemplar och han ritade också ett diplom för god ängsvård.
Bertil Nyström skulpterade den lilla statyetten "Fagningsblommor" och dessa belöningar började delas ut 1944.
1963 skänkte DA plåten med etsningen "Efter slåtterölet" till Ängskommittén.

     

Gotlands Allehandas redaktör Arthur Nilsson föreslog samarbete med Liljewalchska skogsfonden och DA skrev tillsammans med Gunnar Svahnström som var förbundets sekreterare en ansökan om bidrag som beviljades. Skogsfonden skänkte 2000:-/år till belöningar och hederstecken åt förtjänta ängsvårdare och 1500:-/år till inventering av ängen.

Nu (nov 1943) bildades Gotländska Ängskommittén, vars ordförande landshövding Eric Nylander blev. I Liljewalchska skogsfonden var Ragnar Melin VD och han blev fondens representant i kommittén tillsammans med Arvid Gardell medan DA, stiftsjägmästare Nils Ekberg och hypotekskamrer Arne Lindström representerade förbundet.

Romells förslag på mötet 24 okt att skolbarn skulle få lov från skolan för att delta i fagningen har idag förverkligats och Ängskommittén har placerat ut räfsor på skolorna. Slåttern utförs nu mestadels med maskiner och för att underlätta klappningen har man med ideella medel skaffat en israelisk apelsinplockningshissmaskin (!) som används i Skogsvårdsstyrelsens regi.
Årligen gör AMS röjningsarbeten i ängen.

Läs mer om det idérika arbete som Ängskommittén utfört i Från Gutabygd 1984, artikeln "Gotländska Ängskommittén 40 år" av Erik W Ohlsson och Gösta Johansson
samt framför allt i Erik W Ohlssons innehållsrika bok "Det gotländska änget" utg 2006.

Byggnadsvård

Till sin hjälp i propagandan för en traditionell och landskapsanpassad bebyggelse hade DA de dokumentärfilmer och foton han tagit , t ex "Vackra gårdar och nya hus" med både uppmuntrande och avskräckande exempel.
De visades vid de otaliga föredrag han höll överallt på ön.

1967 håller DA ett föredrag där han angriper "uppsnyggningen" på Klinten i Visby:
"Man tar upp små nya fönster, med imiterad blyinfattning. Man gör nya dörrar med rutade speglar som fernissas i mörkbrunt eller snickerifabriksdörrar i karosseripanel. Man gör små koketta arrangemang, säter upp antika lyktor och svartlackerade, oerhört konstnärligt smidda järngrindar med vikingaskepp. Man bygger murar av huggen kalksten. Man sätter in trefacksfönster. Man kletar rödbruna plattor kring dörrfodren. Man stryker upp de gamla murarna i vinkel, planar och slätar tills huset liknar en pappkartong. Man målar väggarna i grågrönt, gråblått, oxblodfärg, ärtgrönt och beige. Kort sagt, man snyggar till..." (Casserstedt: Klinten i Visby, s.24)

Hans tal refererades ofta i gotlandstidningarna och själv skrev han också artiklar som visade på den gotländska byggnadstraditionens särart.
Här följer ett urval årsboks- och tidskriftsartiklar:

"Den gotländska bygdearkitekturens förfall", Fyren 1935:1
"Allmogearkitekturen på Gotland. En konstnärs syn på dess stil och skönhet",
Tidskrift för hembygdsvård 1936:4, s.199-202
"Ängshävd och byggnadsvård. Glimtar från det gotländska hembygdsarbetet",
Bygd och Natur 1943, s. 150-151
"Gotländsk bondearkitektur", Svenska hem i ord och bilder 1945, s.159, 180.
"Gotländska väderkvarnar", Sv. turistför. årsskrift 1966, s. 220-225
"Byggnadsminnesvård", Från Gutabygd 1989, s.113-125

I Från Gutabygd 1992 berättar K H Bergström om sin insats under perioden 1949-52. På en förfrågan från DA och Arne Lindström förklarade han sig villig att bistå med hjälp och stöd i byggnadsfrågor. Både nybyggnads- och ombyggnadsritningar efterfrågades.
Han omnämner sitt samarbete med DA:
"För varje byggnad vi arbetade med erinrar jag mig de samtal som förekom med David Ahlqvist. Att minnas därvid är hans finstämda känsla för gotlandsbyggnadernas proportioner och deras harmoni i landskapet, framvuxna ur generationers anpassning till bygd och natur, nära jord och hav. Ingen kunde heller som David förmedla kunskaper om detta."("Byggnadsrådgivning för 40 år sedan", s.91-100)

1952 bildades 13 kommuner av Gotlands 92 socknar. Ljugarns kommun ville bygga en fritidsby vid Vitvärs fiskeläge och K H Bergström fick i uppdrag att skissa på den. Det gjorde han också i nära samarbete med DA. 1955 stod fritidsbyns ca 20 stugor färdiga för uthyrning.

Firman Gotlandshus i Källunge tillverkade monteringsfärdiga hus.
Dess VD, ingenjör E. Svaton, berättar i en intervju i Gotlands Allehanda 20 nov 1946 att man tack vare David Ahlqvists råd och anvisningar fått fram typer som kan anses passa in i den gotländska landsbygdsmiljön. Under 1946 sålde man ca 50 hus i olika storlekar.

Byggnadsvården innebar också att efterkrigstidens ödegårdar måste räddas, i värsta fall genom att säljas till fastlänningar. Problemet vid försäljning till sommarboende blev ofta att uthusen inte restaurerades och gårdens enhet splittrades. I den mån man kunde hjälpte Hembygdsförbundet då till med förmånliga lån eller ideell arbetskraft.
Förbundet räddade - och räddar fortfarande - också många agtak och väderkvarnar.

Strandskydd

Här några exempel på insatser som DA gjorde för naturens bevarande:

Högklintsområdet hotades vid 40-talets mitt av bebyggelse som om den kommit till stånd hade förstört Gotlands ståtligaste kustparti. En delegation med landshövding, länsantikvarie, länsarkitekt, överlantmätare och DA besökte platsen och efter förhandlingar med markägaren beslutades att ingen bebyggelse skulle ske. Grogarnsberget i Östergarn hotades samtidigt av total förstörelse eftersom vissa tomtägare tänkte sälja sin mark till kalkstensbrott men också det kunde avstyras p g av Hembygdsförbundets inköp.

Övriga aktiviteter

Om du vill komplettera texten
skriv till webbredaktören
Lena Axelsson